Thomas Quick har dömts för åtta mord och betraktas som en av de värsta seriemördarna i svensk historia. Utöver de åtta mord han dömts för, erkände han ett tjugotal fler. Men det var lögn, en fantasi. I den här boken avslöjar Sture Bergwall hur det gick till när hans alias Thomas Quick föddes och dog. Han berättar om problematisk psykoterapi, hur han behandlats av åklagare och polis, hur han drogades och hur belägg för att han var oskyldig hamnade mellan stolarna hos försvarsadvokaterna.
Boken är en gripande och spännande dialog mellan Sture Bergwall och hans bror Sten-Ove, där de tillsammans letar sig fram till sanningen om deras barndom och försöker förstå hur allt kunde gå så fel. Hur Sture via utanförskap, drogmissbruk och våld hamnade på Säters sjukhus och plötsligt blev Thomas Quick med hela Sverige.
-
Sture Ragnar Bergwall, född 26 april 1950 i stadsdelen Källviken i Falun, är en svensk man som dömdes för ett flertal mord utan att några vittnen eller tekniska bevis direkt bundit honom till brotten. Förtuom Thomas Quick är död har Sture Bergwall även skrivit självbiografin Bara jag vet vem jag är (2017).
Bröderna Bergwall tar höjd för ett poetiskt språk de inte riktigt behärskar. Och ja, det är samma gamla byk som vaskas återigen. För den specialintresserade *räcker upp handen* är det här såklart intressant, övriga kan gå och se filmen.
Intressant och snabbläst. När man vant sig vid växelspelet mellan Sture och Sten-Ove målas en tragisk och ibland rent skrämmande bild upp av en människa, förlorad i ett instrumentalistiskt system som plockar sönder honom (Sture) och bygger upp honom igen (som Thomas Quick).
Starkast är de återblickar och utdrag ur journaler som visar hur den redan från början experimentella drogterapin förlorat all kontroll över händelseförloppet och den grupppsykos (för så tolkar jag det) som Thomas Quick och människorna kring honom försatt sig i.
Alla hade sin roll. Alla utnyttjade varandra. Alla förlorade.
Parallellt med detta berättande pågår en dialog mellan Sture och Sten-Ove om förlåtande och försoning. Med nedslag i deras barndomar. Det ger en känslomässig nyans åt bokens andra (första) aspekt, liksom åt Hannes Råstams dokumentär, som blev startskottet på detta sista kapitel i den onda sagan Tomas Quick.