Far ror, mor är rar. Är det så? Allt borde ju vara bra nu. Freden är här och maken Tomas har lyckats hålla sig nykter sedan hypnosbehandlingen hos professor Bjerre i början av kriget. Och har inte Maj gjort allt vad hon kan för att familjen ska ha det fint i den nya stora lägenheten som Tomas överraskat henne med? Det moderna köket och vardagsrummets parkettgolv. Och Paradiskullens störtande hoppbacke som brant fond från balkongen. Men här i sommarhusets ensamhet tycker hon sig höra svärmors steg i salongen, det är förstås inbillning, tant är ju död. De egna förlusterna vill Maj inte tänka på.
Maj är hemmafru under folkhemmets 40-och 50-tal då hemmafrun är ett eftertraktat ideal och det finns en strävan att betrakta det som ett viktigt yrke. Och hur Maj än försöker vara kärleksfull, trygg och sörja för att hemmet ska bli harmoniskt och rationellt, så väser en röst i henne att mor också är en orm. När tröttheten, rädslan och oron övermannar, kring allt som både hänt och skulle kunna hända henne och familjen. De oklara kroppsliga symptomen, hur hon tappar i vikt och så yrseln som får benen att vika. Och trots att Tomas kämpar hårt med att avstå från alkoholen, och sköta firman som gått i arv i hans släkt, hänger misstanken om att han kanske börjat dricka igen som ett tungt orosmoln över Maj och familjen.
Det här är den andra delen i en romansvit som inleddes med Att föda ett barn, om en hemmafrus liv och utblick i Örnsköldsvik. Och om klass, moderskap och alkoholism.
Oerhört tankeväckande. Kanske den mest tankeväckande bok jag läst angående kvinnorollen och det arv som ligger oss så nära, samtidigt som tiden vi lever i nästan gjort att det försvunnit hur det varit för kvinnor. På riktigt. Alltså inte bara rent praktiskt, utan tankemässigt, mentalt, funktionellt.
Och det som gör den här romansviten så otroligt intressant är att perspektivet är (huvudsakligen men inte enbart) en huvudperson, kvinna, som är NÖJD med tidens kvinnoroll. För första gången läser jag en roman som öppnar upp en dörr till min mormor. Som är ungefär årsgammal med Maj. Och så levande och detaljrikt skriver att det stundtals känns som jag står på en tidströskel och tittar in i min mormors liv med två barn, min mamma och hennes lillebror. Med samma åldersskillnad, kanske mormor & morfar gifta av samma orsaker som Maj & Tomas. Wow.
Böckerna om Maj fungerar verkligen att lyssna på. Uppläsaren, Andrea Irving, läser de kursiva kommenterande tankarna, den inre monologen, på ett sätt som passar helt perfekt. Så trots att jag helst läser fysisk kopia, så är det en sån fröjd att lyssna på just de här böckerna att jag faktiskt föredrar det. Vi fortsätter Majs liv med Tomas som går i behandling och blir nykter, men tilliten som tar lång tid att bygga upp igen. Lillebror Lasse föds och Tomas är borta i kriget. Maj ställs inför de sedvanliga rädslorna och tankarna på att inte duga, oron som börjar gnaga, en känsla av att inte ha kontroll kanske, som sätter sig i kroppen också. Det jag älskar mest med de här böckerna är hur Sandberg skriver spekulativt, med en slags dialog till Maj, eller ansatsen till en dialog, hon ställer frågor som antingen dementeras eller jakas, och blir en del av beskrivningen av händelsernas förlopp och de inre känslorna, som följer därefter. Det är ljuvligt. Som person skulle jag förmodligen avsky Maj. Hon är ju skitjobbig, helt tillknäppt och hård. Men att vara inne i hennes huvud, vilken ynnest!
Väldigt välskrivet personporträtt! Intressant genom hela boken. Har en form av hatkärlek mot Maj, vilket gjorde att jag väntade ett tag mellan denna och del ett! Rekommenderas! 😄
Älskar det bittra, rakt på sak och ärliga i dessa tre böcker. Kvinnohistoria på ett ärligt sätt. Inget förskönande, ingen falskhet och så lätt att känna igen sig i.
Net als met het eerste deel had ik ook met een haat-liefdeverhouding. Al gebeurt er in dit boek wel meer en gaat de tijd ook sneller. Soms ben je ineens al een heel seizoen verder. Daardoor vond ik dit boek interessanter dan het eerste deel. Toch heb ik het niet meer sterren gegeven. Dat komt omdat ik het soms toch momenten had dat ik het wat saai vond. Het is soms net iets te veel van hetzelfde. Het boek heeft een aparte schrijfstijl. Op zich leuk, maar ik merkte dat het lezen daardoor langzamer ging dan normaal. Normaal doe ik niet zo lang over een boek van deze dikte. Wat ik wel goed vind, is dat het weer eindigt met een cliffhanger. Daarom wil ik deel 3 (het laatste deel) toch lezen. Dat heeft de schrijfster goed gedaan. Dus deel 3 ga ik binnenkort bij de bibliotheek halen.
Andra delen i Sandbergs triologi om Maj och i den här boken har vi hunnit in på 40- och 50-talet. Jag tyckte om att även hennes make Tomas finns med som berättarröst till vissa delar, vilket gör hans karaktär mer levande jämfört med första boken. Annars är styrkan i den här boken dess blick på kvinnorollen under den här tiden som hemmafru och omsorgsgivare, och hur mycket tid och energi som går in i att skapa och driva ett hem. Det som är intressant är också hur nöjd Maj är med sin roll i familjen, då hon inte alls ifrågasätter rådande strukturer (mer än med mindre iakttagelser om begränsad ekonomisk självständighet). Läsvärd!
Känslosam och vackert skriven. Sandberg lyckas verkligen med sin berättelse, och ger ett djup till sina karaktärer. Hela familjen Berglund utvecklas, och det är ytterst spännande att se hur allt ska sluta.
Språket i boken är tillräckligt för att falla för den totalt. Uppbygnaden och formen på den hela omfamnar en och tar en genom flera år av ett liv, där det plötsligt inte är de stora livshändelserna som är så viktiga utan istället de små detaljerna. Det känns som man lever med familjen Berglund och får ta del av deras intressanta, stundvis stillsamma familjeliv. Bättre än den första boken! Otroligt hur Sanberg lyckas göra en och samma story till två så olika berättelser med samma karaktärer! Taggad på att läsa den sista boken och se vad som kommer ske i familjen Berglunds liv.
Nu har jag tillbringat ännu några timmar i Majs huvud! Någon gång på slutet av första boken upptäckte jag att den, som till en början upplevdes som dryg och tröttsam, hade tagit plats i mig och jag kom på mig själv med att längta efter att höra hur det går för Maj och vad hon tänker på. Maj har blivit som en verklig person, vars sällskap jag uppskattar medan jag kör, stickar eller pysslar i köket. Hon är en otroligt välskriven karaktär och jag ifrågasätter aldrig några beslut hon tar för jag förstår precis hur hon tänker och känner. Den andra boken har jag fullkomligt plöjt och längtar efter att få läsa nästa.
Som ljudbok får den här extra plus för en fantastisk uppläsare.
Wat heb ik een hekel aan de hoofdpersoon Maj. Onzeker over alles en niet openstaand voor nieuwe ontwikkelingen. Leeft totaal langs haar man heen en is alleen maar aan het bakken, bakken en nog eens bakken. Het speelt rond 1930 en toen was de vrouw natuurlijk nog niet geschoold en er waren nog geen hulpmiddelen zoals koelkast, stofzuiger en wasmachine. Ze uit haar onvrede, onbewust denk ik, met hevige menstruatie en denkt dan dat ze iets heel ernstigs heeft. Maar ondanks alles blijf je doorlezen!
Javisst det är välskrivet och intressant men det blir minst sagt trist att läsa om Majas farhågor och konstanta funderingar om hur saker och ting ska uppfattas sida upp och sida ner . Visst kan många ha tänkt så och kanske än idag tänka så men rolig läsning är det verkligen inte. Det blir alldeles för enahanda läsning.
3,75 stjärnor, inte alltid en njutbar läsupplevelse, längtade inte riktigt efter att plocka upp boken igen när jag lagt ner den, men ändå är det något som verkligen fastnar hos mig. Verkligen tankeväckande, och jag fick en klar inblick i hur livet kan ha sett ut för mina mor-och farföräldrar, och deras föräldrar. Fantastiskt kvinnoporträtt och porträtt av svenska 40-50-talet.
Lättare att läsa och komma in i än den första boken, men lika både seg och intressant. Jag kan inte ge ett högre betyg eftersom den ändå är så pass enformig men samtidigt så väcker den en hel del känslor och jag ska definitivt läsa tredje delen även om jag behöver en paus för att läsa något mer lättsamt.
Det tar en stund att komma in i boken, eftersom att den ofta saknar tydliga spänningsmoment. Författaren skildrar dock vardagstankar så otroligt bra att det är en njutning att läsa, trots de ibland tunga ämnen som tas upp.
Sandberg använder väldigt många ord för att säga väldigt lite. Bitvis är det här nästan provocerande banalt, frågan läsaren ställer sig är ofta: varför berättar du det här för mig? Det tar sig varje gång Tomas kliver på såsen men däremellan sjok av ord som bara flyter förbi. Grovt överskattat.
Tidvis blir boken lite tråkig och det som gör att jag läser vidare är att jag vill avsluta läsandet av boken. Det här är inte genren jag brukar läsa så det kan delvis vara därför. Men nog finns det intresse för att veta mera om vad som händer med Maj och Tomas och hur deras relation utvecklas.
Blev lite besviken. Hade hört mycket om berättelsen om maj och visst det är intressant att höra hur kvinnor har haft det...men ganska segt boken går inte fram...
Prachtig vervolg (deel 2). Je blijft lezen: het (ietwat saaie) leven van een huisvrouw uit de vorige eeuw is boeiend geschreven. Ik wist niet dat er zoveel soorten k zelfgebakken koekjes en gebak bestonden. 😅)
Den här boken summeras väl av titeln, för den kretsar sannerligen kring hur Maj ”sörjer för de sina”. Det är en bra bok, och jag gillar Sandbergs ton, men tempot passade mig inte alls (för stunden?).