Den andra mamman

by Tina Åmodt, Helena Hansson (Translator)

Silje Marie är gift med Helene. Tillsammans har de sönerna Olav och Henry. När Helene och barnen åker på semester blir Silje Marie kvar i familjens hus, ett hem som ska packas ihop och förberedas för renovering. Det är som att hon inte bara blivit ensam med ansvaret för huset och det materiella utan också med oron över de val hon och Helene har gjort och vilken riktning deras liv ska ta. Och framför allt med den förbjudna tanken att hon upplever olika anknytning till sina två barn, där hon har fött det ena, men inte det andra.

Den andra mamman är en akut och modig berättelse om en mamma i kris, en roman som på ett omsorgsfullt och utmanande sätt närmar sig frågor om föräldraskap, biologi och queerliv.

Genres: LGBT, Queer, Contemporary, Fiction

295 pages, Hardcover

First published January 1, 2023

About the author

Tina Åmodt er født i 1985 på Askøy og bosatt i Oslo. Hun debuterte som forfatter i 2010 med Anleggsprosa, som ble mottatt med stor begeistring. Åmodts første roman, Det blir aldri lyst her, kom i 2014, og året etter mottok hun Stig Sæterbakkens minnepris. Hun gjendiktet Athena Farrokhzads Hvitverk til norsk i 2016, og i 2018 utkom Doris. En sjøroman. Tina Åmodt ble tildelt Bokhandelens forfatterstipend i 2019. Den andre moren er Åmodts fjerde bok.

Reviews

[Jonathan · Rating 4 out of 5]

Här var jag lite skeptisk i starten. Den är väldigt välskriven men själva konflikten och dramat kändes väldigt laddat och var ganska obekvämt att läsa om. Men jag tycker ju sånt kan va ganska kul att läsa.
Och så tyckte jag faktiskt att slutet var väldigt fint; enkelt och överraskande. Kanske det mesta löser sig bara man har en snäll och klok vän att snacka med när allt är lite jobbigt.

[Josefin · Rating 4 out of 5]

En bok om familjer och [bl.a. samkönade] relationer som kändes väldigt ärlig och rå emellanåt. Bryter ny mark i att diskutera bl.a. ångest över att skaffa barn med donator och anknytning till barnet. Skickligt gestaltat men deppigt.

[Elena · Rating 4 out of 5]

Tengo muchos sentimientos encontrados con esta novela.

Está bien escrita, es amena, engancha, es incómoda de leer por las dudas que plantea en torno a la maternidad, al peso de la biología en la crianza, a la distancia que se abre entre dos madres absorbidas por la crianza, al miedo a que sus hijos reclamen un padre algún día… Y esa incomodidad me parece interesantísima.

Peeeero no deja de ser una narradora absolutamente burguesa y privilegiada. Entiendo que se escribe un personaje a ratos clasista, mentirosa, algo homófoba y bastante gordófoba con la intención de cuestionar si realmente todas somos tan buenas como decimos ser o tenemos más oscuridad de la que nos gustaría, sin embargo, creo que el blanco siguen siendo los mismos cuerpos y contextos de siempre. ¿Es necesario que la protagonista se sienta incomodada por la precariedad o el cuerpo gordo de Mayliss? ¿Acaso no es la posibilidad de que sus hijos compartan genes con los de otras lo que le produce rechazo?

Me parece divertido leer personajes que me caen mal, sin embargo, no podía dejar de pensar que si esta novela cayera en manos de cualquier homófobo, reforzaría sus ideas de que todes les niñes necesitan un padre y una madre y crecer en un hogar heterosexual. Por otro lado, creo firmemente que las personas queer también tenemos derecho a dudar sobre el amor, la crianza, la maternidad…

No sé si any of this makes any sense ni si están ordenados mis pensamientos, but nonetheless una lectura cuanto menos interesante, I’d say. Me quedo con ganas de leer la versión de la historia de Helene, la otra madre.

Inesperado encontrar un testimonio sobre la relación complicada de la protagonista con su madre. Creo que es la primera vez que leo que alguien ha roto, aunque sea temporalmente, la relación materno-filial.

3,75/4 (redondeo parriba)

[Matilda · Rating 4 out of 5]

Ångest!! Över vad hon inte väljer att berätta men också över vad hon känner. Intressant ämne med hela spermaindustrin och att skaffa barn som lesbiskt par. Det blir väldigt ångestfyllt att veta, även om man tidigare hört hela grejen med att en donator används till så många barn. Inte en bok som gör en jättetaggad på att skaffa barn. Roliga formuleringar ibland!

[Leone Mattheus · Rating 5 out of 5]

Een realistische roman over twee vrouwen die als koppel hun twee zonen opvoeden, de ene zoon is biologisch van de ene moeder en vice versa. Wat op papier zo vanzelfsprekend lijkt, blijkt in het dagelijks leven een complex weefsel van verwachtingen, kwetsuren en stille gevechten. Je leest en plots merk je hoe weinig je eigenlijk stilstaat bij zulke vanzelfsprekende menselijke verhalen. Ik heb een traan gelaten in de trein. Dat zegt wellicht meer dan honderd woorden.

[Avalon · Rating 4 out of 5]

Dette var en komplisert bok som jeg tror kan tolkes på mange måter.

Den handler i hovedsak om en skeiv kvinne som sliter med å knytte seg til sitt andre barn, og som tenker at tilknyttningsproblemene kommer av måten hun fikk barnet på. Den tar opp viktige og tabubelagte temaer rundt skeiv fertilitet. Hvor mye "normalitet" kan vi offre i mangfoldets navn? Hvor skal skeive gå når familielivet blir vanskelig?

Jeg kjente meg igjen i mye av dette, spesielt følelsen av å måtte prestere bedre som mor, ha en mer gjennomtenkt plan, elske høyest, fordi vi tross alt har gått så langt for å få barnet. Streite kan alltid gjemme seg bak at barnet kom av seg selv, den naturlige konsekvens av partnerskapet. Og når deres forhold er vanskelige, når de har tilknytningsvansker og barselsdepresjoner og knuste forventninger, så er det uflaks. Når det samme skjer med oss er det bevis på at "sånne familier ikke funker." Helsestasjoner og leger vet ikke helt hva de skal si, og plumper gjerne ut med ting som "Så dere er et par gode venner som har giftet dere?" (True story.) Så hvor skal skeive egentlig gå når man sliter med konsekvensene av valget man har tatt? Når barnet først er skapt og man blir usikker på om man gjorde det rette?

Samtidig blir man sint på hovedpersonen, som på mange måter er en høyst priveligert lesbisk middelklassekvinne, som har gått igjennom fertilitetsbehandling selv men nå vil dra stigen opp etter seg fordi det ble vanskelig for henne. Hun dømmer de som bruker billige klær men handler på lindex selv. Hater de som spiser på Egon men går jevnlig på McDonalds, tenker at andre skeive umulig kan ha tenkt så godt igjennom foreldreskapet som henne selv, men klager også på at ingen stoppet henne. Ingen informerte henne godt nok. Ingen spurte om dette virkelig var en god idé.

Hun antar at andre skeive foreldre må føle det på samme måte. At det må være UMULIG å knytte seg til et ikke-biologisk barn, siden hun selv ikke klarte det. Samtidig har hun urealistiske forventninger til at den ikke-biologiske tilknytningen nødvendigvis må være den samme. Som igjen kan være et symptom på at disse andre familieformene fremdeles er under så hardt politisk press at vi ikke tør å snakke åpent om nyansene. At det blir totalt tabu å snakke om følelsene som vekkes når man både har født og adoptert. At vi kaster et brannteppe på ethvert hint om at følelsene er mer komplisert enn som så, til man en dag sprekker og sier og gjør ting man ikke kan ta tilbake.

Jeg har visst mange tanker om denne boken; selv om den til tider kjentes som en opplistning av homofobiske tanker uten videre refleksjon. Jeg kommer nok til å anbefale den videre.

[Sanne Van Reckem · Rating 2 out of 5]

Ik heb het een kans gegeven maar ben uiteindelijk op pg. 174 gestopt met lezen.

[Signe Eide · Rating 5 out of 5]

Anbefales!!

[Ida · Rating 5 out of 5]

Oioi, for en bok! Veldig godt skrevet, men et dystert sinn å være i.

[Joyce · Rating 3 out of 5]

Aardig verhaal, maar met een ergerlijk aantal taalfouten in de Nederlandstalige versie.

[Kathrine Bruflot · Rating 5 out of 5]

En bok som setter ord på vonde følelser, ensomhet, eksistensielle spørsmål, parforhold og småbarnstilværelse. Boka er var og fin. Sakte forstår man hvor smerten kommer fra, og får mer sympati for en hovedperson som kan virke usympatisk. Her er det mye som kan diskuteres, mange temaer som kommer opp. Absolutt en god bok.

[Lies VdM · Rating 4 out of 5]

In dit boek volg je de gedachten van Silje Marie. Ze is getrouwd met Helene en samen met hun twee zoons, Olav en Henry, wonen ze in Oslo. Als Helene en de kinderen op vakantie gaan, past Silje Marie op het huis dat in de steigers staat voor een renovatie. In het stille huis wordt Silje Marie getergd door twijfels en schuldgevoelens over haar keuzes en het gevoel dat de band met haar twee kinderen niet hetzelfde is. Het ene kind heeft ze ter wereld gebracht, Olav. Het andere kind heeft Helene ter wereld gebracht, Henry. En dan is er nog die andere moeder met wie ze contact heeft. Een moeder met een zoon die sprekend lijkt op Henry.

Laat ik vooropstellen dat ik denk dat dit boek niet voor iedereen is. Het is vrij literair geschreven en er zit niet echt een plot in het boek. Het literaire merk je vooral door bepaald woordgebruik en het gebruik van (erg) lange zinnen. Ik heb echter wel genoten van dit boek. Een boek dat mijzelf als moeder ook tot nadenken heeft gezet en daar houd ik altijd wel van.

Silje Marie heeft de taak op zich genomen het huis leeg te halen voor de renovatie. Naarmate het huis steeds leger wordt, voelt Silje Marie zich ook steeds leger. Ze denkt na over alle zorgen die een moeder kan hebben. Ik denk dat deze zorgen voor veel moeders herkenbaar zullen zijn, zo ook voor mij. Daarnaast speelt ook het feit dat ze lesbisch is een rol. Want hoe groeien hun jongens op in een maatschappij die eigenlijk helemaal niet zo open is als het gaat over de LHBTQ+-gemeenschap. Hoe zal men tegen hen aankijken met twee moeders en wat zullen de jongens er later eigenlijk zelf van vinden dat ze niet bekend zijn met eventuele halfbroertjes en -zusjes?

Tijdens de zwangerschap van Helene is Silje Marie vreemdgegaan en dat heeft de relatie geen goed gedaan. Ze zijn er samen uitgekomen, maar of het echt goed zit? Nu, jaren later, heeft Silje Marie weer een geheim. Ze spreekt regelmatig af met een andere moeder en met haar bespreekt ze ook haar twijfels over de liefde die ze in mindere mate voelt voor haar, niet biologische zoon, Henry. Maar waarom vertelt ze Helene niet over deze andere moeder? Voelt ze zich gevangen in de relatie met Helene en verlangt ze ernaar om vrij te zijn? Of is die vastigheid en onvoorwaardelijke liefde van haar jongens toch hetgene dat ze zo graag vast wil houden? Grote levensvragen die afgewogen worden. Het is een prachtig boek, waarin grote thema’s (waar misschien zelfs wel een taboe op rust) open besproken worden en waarin een moeder worstelt met wie ze is als moeder, partner, vriendin en zichzelf.

Favoriete quote: Liefde is veel dingen, maar heeft geen kans om te overleven zonder het volgende: de fundamentele wil om je in te leven in de ander.

Dankjewel uitgeverijmozaiek en boekencafe voor dit recensie-exemplaar.

[Maryan · Rating 4 out of 5]

Dit is geen boek voor iedereen denk ik, maar ALS het wél een boek voor jou is dan is het ook een hele goeie!
Je leert de persoon Silje Marie diepgaand kennen, al haar twijfels, demonen, geheimen, de dagelijkse waan en werkelijkheid. De verstoorde band met haar moeder, de verwaarlozing in haar jeugd. Angst voor veroordeling en het geweld in de LHBT scène. Hoe tolerant is een land als Noorwegen (waar dit verhaal zich afspeelt) en Nederland echt..?
Haar relatie met haar vrouw Helene staat centraal en (de band met) de 2 zoontjes. De oudste, Olav van 4 is uit haar geboren, de jongste, Henry, heeft Helene gebaard. Silje Marie zorgt grootdeels voor de kinderen, Helene is tandarts.
Twee onbekende donorvaders.. Dus zijn de jongens genetisch gezien geen echte broertjes. Is dat erg.. Houdt ze wel van beiden evenveel.. Een bloedband is anders..? Ze voelt toch een verschil en worstelt met haar schuldgevoel.

Terwijl Helene met de jongens bij haar ouders verblijft, haalt Silje het hele huis leeg vanwege een grote verbouwing.
Hoe leger het huis wordt hoe leger ze zich zelf begint te voelen.. Is er nog wel een toekomst samen.. Haar vreemdgaan tijdens Helenes zwangerschap heeft de relatie flink onder druk gezet.
En opnieuw heeft ze geheimen.. Ze ontmoet een vrouw wiens zoontje een evenbeeld lijkt van Henry.. Ze deelt dit niet met Helene.. Gaat toch veel met hen om.
Ze begint zich af te vragen hoeveel biologische familie hun kinderen eigenlijk hebben.. Hoe ethisch is het.. Hebben ze geen vader nodig? Zullen ze hen later verwijten maken.
Moeder zijn blijkt zwaarder dan ze dacht, mede door de verhuizing en haar tussenjaar zit ze in een isolement, eenzaamheid en depressie liggen op de loer..

Ik moest er even inkomen maar het verhaal ging me hoe langer hoe meer pakken. Een indringend, goed verhaal, een kijkje in een ogenschijnlijk doorsnee, maar toch zo anders gezin.

[Ann Myhre · Rating 2 out of 5]

Du veit den følelsen du får når du bare leser ferdig boka på tross ... og du føler deg litt flink, at du har gjort det som er forventa at du skal gjøre, det rette, sånn det skal være? Vel, sånn har jeg det etter å ha lest ut Silje Marie fra Sotra sin bok om forholdet til kona si, til barna sine, til venner og familie.
Jeg valgte å lese den ut fordi den er oversatt til engelsk og gitt ut på en britisk forlag sånn at den i teorien kan bli valgt ut til Booker International i februar (2026). Og, jeg skal prøve å lese alle de seks norske bøkene som kan ende opp der.

Men gøy er det ikke når boka ikke gir meg noe.

Kanskje hvis jeg hadde vært yngre. Kanskje hvis jeg hadde hatt små barn. Kanskje hvis jeg hadde vært lesbisk. Kanskje hvis familieforhold opptok meg, eller kjærlighetsforhold på godt og vondt, og oppussing og hus og E6 og drømmer om et liv før barn ... I don't know. Jeg sier som jeg ofte sier om bøker jeg gir 2 og 3 stjerner, jeg er rett og slett ikke rett publikum.

Det som gjør at den i det minste får to stjerner er at språket er veldig godt. Jeg liker de korte kapitlene, og det er aldri noe problem å vite hvor og når og hvem, boka er tydelig og klar sjøl om jeg sleit litt i starten.
Visst nok liker jeg ikke de kapitlene som foregår i tredjeperson entall, jeg ser ikke poenget og det skaper enda større distanse for meg som leser sjøl om det kanskje er viktig for hovedpersonen å skape den distansen. Jeg skulle ønske det fantes andre måte å gjøre det på.

Det verste med boka er følelsen av å lese om et menneske som har gjort seg sjøl til offer. Det er ikke god lesning. At folk synes synd på seg sjøl klarer jeg så vidt å tåle av virkelige mennesker. Av fiktive personer blir det bare ... patetisk. Jeg liker ikke hovedpersonen.

Godt det er over.

Boka er lånt på biblioteket.

[Rutisreading · Rating 3 out of 5]

Volvemos a una lectura sobre maternidad y reproducción asistida, pero esta vez desde el núcleo de una familia con dos madres y dos hijos. Una historia LGTBIQ que pone el foco en los vínculos, no solo en los deseos.

Conocemos a una familia de cuatro: Olav y Henry (los hijos), Helene y Silje Marie (las madres). Escrita en formato de diario, la novela acompaña a Silje Marie mientras se queda sola en la casa familiar, preparándola para una reforma. Ese tiempo suspendido - sin hijos, sin pareja, sin rutina - se convierte en un espacio fértil para que afloren dudas, miedos y preguntas que llevaba tiempo evitando.

Silje cuestiona su relación con Helene: ¿es amor o mera supervivencia para sostener la crianza? Duda también de su maternidad con Henry, su hijo no genético. ¿Quiere más a Olav que a Henry? ¿Son realmente una familia o una estructura construida a base de parches que conviven bajo el mismo techo? Silje tiene miedo de lo que tiene y, sobre todo, de cómo lo ha construido.

¿Cómo se llega hasta aquí? Tiempo atrás, paseando con Henry, Silje conoce a Mayliss, una madre soltera (también del colectivo), y a su hijo Nicolai. Un encuentro cotidiano que se vuelve perturbador cuando ambas descubren lo evidente: Henry y Nicolai son dos gotas de agua. Hijos del mismo donante. A partir de ese momento, todo empieza a tambalearse.

En pleno auge de la reproducción asistida, la novela abre preguntas incómodas: ¿cómo se gestiona la identidad biológica? ¿Qué peso tienen los vínculos genéticos? ¿Dónde están los límites de las donaciones? ¿Deben ser anónimas? ¿Somos plenamente conscientes de lo que implica reproducirse? ¿Es, incluso, un privilegio?

Con una protagonista aislada, vulnerable y en plena crisis existencial, Tina Åmodt nos introduce en un auténtico campo de minas, donde cualquier paso en falso puede hacer estallar todo lo que parecía estable.

¿La recomiendo? Sí, sin duda. Es una lectura necesaria para visibilizar otras maternidades y los conflictos éticos, emocionales y estructurales que las atraviesan.
¿Duele? Sí. Bastante. Pero es una incomodidad que merece ser leída.

Es una nota de 3,5!

[Mette Løkeland · Rating 4 out of 5]

Kjærleik, morskjærleik - akk kor sårbart kan det ikkje vera når verda er full av normer, forventningar og ideal. Kor stor rolle spelar biologien eigentleg. Hovudpersonen og hennar kone har født kvart sitt barn og dei fekk ikkje tak i same sæddonor. Ho slit med tankar på om ho er like glad i den ho ikkje gjekk gravid med som den ho sjølv fødte. Alt dette opp i den alt slitet som småbarnsfasen faktisk er og urealistiske forventningar om overskot og lukke. Det dukker også opp ei anna mor som har eit barn med donor. Kan det vera genetisk søsken? Slik er den nye verda. Skølv har eg adoptertsom einsleg og bruker å dele opp moderskapet i fire delar 1. genetisk (egget), 2. biologisk (går gravid), 3. juridisk og 4. sosialt (alt ansvaret, omsorgen, oppsedinga). Dei to tinga som kostar mest er nr 2 og 4. Det kan vera farefullt å gå gravid og føde, men det som kostar mest tid, krefter, bekymring etc det er nr 4. Så alle dei som er så opptatt av den genetikken kan ta seg ei bolle. Absolutt ei lesverdig bok.

[Camille LeBlanc-Gagné]

Det var interessant å lese en historie som tar opp temaer knyttet til parforholdstilstanden og familielivet og som fortelles fra et skeivt perspektiv. Jeg tror at alle leserne, enten de er skeive eller ikke, kan gjenspeile seg i de vonde følelsene til Silje Marie (narratøren), men det som var særlig interessant var de etiske problemene som oppstår fordi hun har blitt mamma i et lesbisk parforhold. Som i mange andre bøker i den norske samtidsliteraturen, er fortellingen i Den andre moren helt troverdig : Jeg kjente meg igjen i hvordan skikkelsene reagerer og tenkte mye på forholdet mellom de to damene, lurte på om de tilhører sammen eller ikke.

[Adela Riesco · Rating 4 out of 5]

Un personaje protagonista bien cargado de complejidad y rico en matices y capas, una necesaria reflexión sobre los conflictos en torno a la maternidad en núcleos familiares de padres/madres homosexuales y el amplio espectro de realidades que abarca el concepto de “familia”contemporáneo, unos discursos muy interesantes sobre la condición de clase y las reivindicaciones sociales de hoy, un duro y profundísimo retrato sobre los vaivenes sentimentales de una pareja, el paso del tiempo, las amistades… Y un brutal relato sobre lo humano de cometer errores y seguir siendo capaz de encontrar la manera de perdonarse a una misma y salir adelante.

[Frøydis Sund · Rating 4 out of 5]

Det var ikke den boka jeg trodde jeg skulle lese. Innslaget på baksida stemte lite med mitt inntrykk av innholdet.
Hva gjør det med en å vokse opp med narsisistisk mor, som ikke anerkjenner din seksualitet, når du selv blir mor til to? Hvor sterk er morsfølelsen hvis barnet ditt ikke deler gener med deg? Og klasse og familieliv, by og land, parforhold før og etter barn osv.
Knakende godt skrevet med godt driv, men kjenner på noen triggere her og der.

[Thea Trøen Bjertnes · Rating 4 out of 5]

Den andre moren er en morsom og tankevekkende roman. Den byr på hele følelsesregisteret hele veien igjennom. Jeg tror Den andre moren er en ypperlig kandidat til bokklubber og lesesirkler, for det er masse i boka som gjerne kan diskuteres med andre lesere.

[Sigrid · Rating 4 out of 5]

God ny, norsk relasjonsroman om utfordringene med parforhold og biologi i en skjev familie. Godt skrevet! Hovedpersonen irriterte meg men det var sikkert meningen. Oppussingsprosjektet tok også litt for mye plass.

[Caroline · Rating 4 out of 5]

interessant bok om et veldig unikt og spennende tema.

[Carol · Rating 4 out of 5]

SLUKTE denne. Smart, interessant, spennende, vittig. Om noe negativt så kanskje at den kunne vært tightere? Kanskje et par små temaer for mange som ikke får nok oppmerksomhet/dybde. Anbefales!!

[Marlen Ramstad]

Mørk, nesten for mørk. Men bra.

[Nina Bjordal · Rating 5 out of 5]

Et av bok-høydepunktene i 2024! ⭐️

[Hedda · Rating 5 out of 5]

lesber i oslo ! hun var så real, redd eg hadde vært helt lik oppi alt det der

[Signe Wolf · Rating 4 out of 5]

Jag gillar att den kändes äkta och vågade jobba med känslor som sällan får ta plats

[Tine Sundal · Rating 4 out of 5]

Tankevekkende om å være to mammaer
https://tinesundal.blogspot.com/2024/...