What do you think?
Rate this book
Tvättbjörnarnas stad
Nya spännande äventyr av Fabian Göranson! Tvättbjörnarnas stad är första delen i en trilogi om Klara. Den är ett storslaget äventyr bland förfallna hus, som en dröm om ett svunnet Stockholm. Det är en värld där gäng av utklädda gatubarn bekämpar varandra men där de största hotet egentligen är vuxenvärlden. Den fanatiske doktor Nuragen och hans teknokrater vill riva alla sjaskiga kvarter och bygga ett paradis av stål och betong.
176 pages, Hardcover
Published January 23, 2025
4 people are currently reading
22 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
April 10, 2025
Väldigt fina illustrationer i denna serie-bok. Ser fram emot att läsa nästa.
November 11, 2025
I den första delen ”Klara” av serieromanen Tvättbjörnarnas stad av Fabian Göranson får läsaren lära känna Klara. Klara bor tillsammans med sin mamma och pappa. Klaras pappa arbetar inte längre, utan är sängliggande efter ett slaganfall och Klaras mamma arbetar dubbelt för att se till att hushållet går runt. Klara har en äldre bror, Edvin, som inte längre bor hemma.
En dag när Klara följer med sin mamma till stan och saluhallen för att köpa alla råvaror som behövs inför den stora middagen när Edvin ska komma hem, stöter hon på Tvättbjörnarna. Tvättbjörnarna är barn som inte längre lever tillsammans med sina föräldrar, barn som lever utanför samhället och som rår om sitt eget hus. Klara blir fascinerad över det liv och den gemenskap som dessa Tvättbjörnar verkar ha och kan inte släppa tanken på dem.
Ju mer Klara luskar desto snabbare får hon upp ögonen för att det finns fler grupper av utklädda barn som driver runt i staden. Hennes stora önskan är att få bli en del av Tvättbjörnarna.
Samtidigt som läsaren följer Klaras färd i att söka efter Tvättbjörnarna får läsaren även lära känna Klaras äldre bror Edvin. När Edvin väl kommer hem på middag en dag har med sig ett sällskap, sin fästmö. De båda har träffats i sitt arbete, i sina roller som så kallade Teknokrater, och arbetar för en man som går under namnet doktor Nuragen. Doktor Nuragen har stora planer för staden, något som kommer att skapa en krock mellan barnens och de vuxnas värld.
En dag när Klara följer med sin mamma till stan och saluhallen för att köpa alla råvaror som behövs inför den stora middagen när Edvin ska komma hem, stöter hon på Tvättbjörnarna. Tvättbjörnarna är barn som inte längre lever tillsammans med sina föräldrar, barn som lever utanför samhället och som rår om sitt eget hus. Klara blir fascinerad över det liv och den gemenskap som dessa Tvättbjörnar verkar ha och kan inte släppa tanken på dem.
Ju mer Klara luskar desto snabbare får hon upp ögonen för att det finns fler grupper av utklädda barn som driver runt i staden. Hennes stora önskan är att få bli en del av Tvättbjörnarna.
Samtidigt som läsaren följer Klaras färd i att söka efter Tvättbjörnarna får läsaren även lära känna Klaras äldre bror Edvin. När Edvin väl kommer hem på middag en dag har med sig ett sällskap, sin fästmö. De båda har träffats i sitt arbete, i sina roller som så kallade Teknokrater, och arbetar för en man som går under namnet doktor Nuragen. Doktor Nuragen har stora planer för staden, något som kommer att skapa en krock mellan barnens och de vuxnas värld.
December 14, 2025
3+
När jag nyligen såg en lista på de senaste tio årens Augustprisvinnare förvånades jag över hur få av vinnarna i barn- och ungdomsklassen jag hade läst, bara några enstaka. Så var fallet även med årets vinnare trots att den funnits i vårt hem sedan i våras. Men bättre sent än aldrig.
Det är en charmig berättelse om Klara som rymmer hemifrån och hittar en ny gemenskap bland andra föräldralösa barn som klär sig i tvättbjörnskostymer och lever på att stjäla, idka byteshandel och gräva i soptunnor.
Verklighetens tvättbjörn räknas ju ofta som ett skadedjur och det är tydligt att dessa barn inte heller uppskattas av alla i det omgivande samhället, så valet av djur är klart intressant. Likaså huvudpersonens förnamn som anspelar på Klarakvarten i Stockholm som till stor del revs och fick bana plats för den moderna staden. I boken får gruppen ”Teknokraterna” representera viljan till modernisering, men redan i denna första del är det tydligt att deras motiv och tillvägagångssätt är klart tveksamma.
Boken är den första i en planerad trilogi och som sådan svår att bedöma, den känns på många sätt som just en inledning. Det ska bli intressant att se vad som ska komma härnäst och hur berättelsen utvecklar sig för det finns helt klart potential här och det är en bok som man blir glad av att läsa.
Göranson har tidigare gett ut ett par serieromaner för vuxna och den här boken ges ut på serieförlaget Galago, men är det verkligen en serie? Även om den lånar mycket från serieformen, som att ha flera bildrutor per uppslag, skulle jag nog ändå vilja hävda att det är en bilderbok eftersom det saknas pratbubblor och textrutorna innehåller såväl dialog som beskrivningar av vad som händer i bilderna.
Som vuxen läsare kan jag ibland störa mig på att bilderna inte får tala för sig själva, men förstår att det finns en tanke om att göra böckerna mer tillgängliga för högläsning. Alla vi som har erfarenhet av att läsa för barn vet att serier är en ständig utmaning där man behöver antingen peka på den som säger något eller göra olika röster för att det ska kännas som att den som lyssnar ska hänga med.
Jag har inte hunnit testa den här boken på mina yngsta barn än (som fortfarande är något för små) men ser fram emot att få göra det.
När jag nyligen såg en lista på de senaste tio årens Augustprisvinnare förvånades jag över hur få av vinnarna i barn- och ungdomsklassen jag hade läst, bara några enstaka. Så var fallet även med årets vinnare trots att den funnits i vårt hem sedan i våras. Men bättre sent än aldrig.
Det är en charmig berättelse om Klara som rymmer hemifrån och hittar en ny gemenskap bland andra föräldralösa barn som klär sig i tvättbjörnskostymer och lever på att stjäla, idka byteshandel och gräva i soptunnor.
Verklighetens tvättbjörn räknas ju ofta som ett skadedjur och det är tydligt att dessa barn inte heller uppskattas av alla i det omgivande samhället, så valet av djur är klart intressant. Likaså huvudpersonens förnamn som anspelar på Klarakvarten i Stockholm som till stor del revs och fick bana plats för den moderna staden. I boken får gruppen ”Teknokraterna” representera viljan till modernisering, men redan i denna första del är det tydligt att deras motiv och tillvägagångssätt är klart tveksamma.
Boken är den första i en planerad trilogi och som sådan svår att bedöma, den känns på många sätt som just en inledning. Det ska bli intressant att se vad som ska komma härnäst och hur berättelsen utvecklar sig för det finns helt klart potential här och det är en bok som man blir glad av att läsa.
Göranson har tidigare gett ut ett par serieromaner för vuxna och den här boken ges ut på serieförlaget Galago, men är det verkligen en serie? Även om den lånar mycket från serieformen, som att ha flera bildrutor per uppslag, skulle jag nog ändå vilja hävda att det är en bilderbok eftersom det saknas pratbubblor och textrutorna innehåller såväl dialog som beskrivningar av vad som händer i bilderna.
Som vuxen läsare kan jag ibland störa mig på att bilderna inte får tala för sig själva, men förstår att det finns en tanke om att göra böckerna mer tillgängliga för högläsning. Alla vi som har erfarenhet av att läsa för barn vet att serier är en ständig utmaning där man behöver antingen peka på den som säger något eller göra olika röster för att det ska kännas som att den som lyssnar ska hänga med.
Jag har inte hunnit testa den här boken på mina yngsta barn än (som fortfarande är något för små) men ser fram emot att få göra det.
March 23, 2025
Härligt softa illustrationer i dämpade färger ger intryck av äldre tider och ruffiga kvarter. Göranson är en mästare på att berätta fängslande historier både för barn och vuxna och Klara är en serie som passar gammal som ung.
May 15, 2025
Var redan ett fan av Hokus Pokus så ville se om Göranssons nya bok var lika bra.
Boken riktar sig till barn 9-12 år och är första delen i vad som ska bli en triologi.
Huvudkaraktären i boken heter Klara och hon får en dag veta att hon ska skickas till internatskola. Det är inte något som Klara vill så hon beslutar sig för att rymma och leta upp ett gäng gatubarn som kallas för "tvättbjörnarna". Klara inser snabbt att livet på gatan är tufft och kanske inte vad hon hade tänkt sig.
Jag tycker att tempot i boken är ganska högt och karaktärerna är rätt färgstarka. Klara är ombytlig och går från att vara snäll till att också ha en hel del humör, hon säger ofta vad hon tycker. Tonen är lekfull men samtidigt lite mörk. Som att klasskompisarna är elaka och att Klaras familj inte har det gott ställt samtidigt som pappan är sjuk.
Det är en stadsmiljö som påminner lite om Jan Lööfs illustrationer. Jag får känslan av att det är 1930-tal eller något åt det hållet. Inte bara på grund av miljön men också karaktärerna, med runda glasögon och barn som heter Göran.
Det är en linjär berättelse och boken följer en tydlig röd tråd. Som med många serieromaner blir det en hel del dialog men jag tycker inte att språket är speciellt svårt.
Illustrationerna är väldigt detaljerade med dova toner men känns ändå lekfulla, något som passar den historiska miljön och förstärker den.
Boken riktar sig till barn 9-12 år och är första delen i vad som ska bli en triologi.
Huvudkaraktären i boken heter Klara och hon får en dag veta att hon ska skickas till internatskola. Det är inte något som Klara vill så hon beslutar sig för att rymma och leta upp ett gäng gatubarn som kallas för "tvättbjörnarna". Klara inser snabbt att livet på gatan är tufft och kanske inte vad hon hade tänkt sig.
Jag tycker att tempot i boken är ganska högt och karaktärerna är rätt färgstarka. Klara är ombytlig och går från att vara snäll till att också ha en hel del humör, hon säger ofta vad hon tycker. Tonen är lekfull men samtidigt lite mörk. Som att klasskompisarna är elaka och att Klaras familj inte har det gott ställt samtidigt som pappan är sjuk.
Det är en stadsmiljö som påminner lite om Jan Lööfs illustrationer. Jag får känslan av att det är 1930-tal eller något åt det hållet. Inte bara på grund av miljön men också karaktärerna, med runda glasögon och barn som heter Göran.
Det är en linjär berättelse och boken följer en tydlig röd tråd. Som med många serieromaner blir det en hel del dialog men jag tycker inte att språket är speciellt svårt.
Illustrationerna är väldigt detaljerade med dova toner men känns ändå lekfulla, något som passar den historiska miljön och förstärker den.
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 29, 2025
Det första som slår mig när jag läser om Klara är Fabian Göransons illustrationer. De påminner, på det allra bästa sättet, om Jan Lööfs. De är stämningsfulla och dova i färgerna, med mycket att upptäcka i varje bild.
Klara ska skickas iväg till internat, mot sin vilja. Hon vill istället leta upp och leva tillsammans med Tvättbjörnarna, en grupp gatubarn som håller ihop i de ruffiga Klara-kvarteren i Stockholm. Där finns både rivaliserande gäng och ett större hot som långsamt träder fram ju längre in i berättelsen jag kommer.
Även om det finns mycket jag tycker om med boken är jag inte helt golvad. Kanske känns den lite tam, än så länge. Samtidigt är detta den första delen i en planerad trilogi. Det här känns som en värld jag precis öppnat dörren till.
Klara ska skickas iväg till internat, mot sin vilja. Hon vill istället leta upp och leva tillsammans med Tvättbjörnarna, en grupp gatubarn som håller ihop i de ruffiga Klara-kvarteren i Stockholm. Där finns både rivaliserande gäng och ett större hot som långsamt träder fram ju längre in i berättelsen jag kommer.
Även om det finns mycket jag tycker om med boken är jag inte helt golvad. Kanske känns den lite tam, än så länge. Samtidigt är detta den första delen i en planerad trilogi. Det här känns som en värld jag precis öppnat dörren till.
May 8, 2025
Klara ligger ihopkrupen i sängen med ytterkläderna på, händerna för ansiktet och hela hennes kropp skakar av gråt. Plötsligt har hon insett att livet aldrig kommer bli som förut, som innan pappa blev sjuk och sängliggande, innan mamma började jobba från morgon till kväll för att försörja familjen, innan de ständiga bråken på skolan och samtalen hem till mamma. Framförallt längtar hon efter att hennes älskade storebror Edvin ska flytta hem igen, men han har fått jobb hos den där doktor Nuragen och dessutom träffat en flickvän som ser ut som en ödla, tycker Klara. Det som fått det att brista är att hon blivit förrådd av sin egen storebror. Han har, trots Klaras protester, anmält henne till en internatskola som verkligen kan förändra människor, men för Klara hugger det bara i magen när hon hör ordet internat. En skola som man bor på. Med kalla sovsalar och stränga lärare. Som ett fängelse.
Efter en evighet, när tårarna nästan tagit slut, känner hon någonting i jackfickan. Ostbiten! Den som hon fick av de märkliga barnen i tvättbjörnekostym när hon och mamma var inne i stan. ”Våra mammor bestämmer inte över oss”, sa de. ”Vi bor inte hemma längre, vi lever fria på gatorna. Vi har våra egna bon och hittar vår egen mat.” Klara bestämmer sig: Hon ska säga till mamma att hon ångrat sig och att hon vill gå på internatskolan, men på ett villkor: Hon vill åka dit själv utan mamma. Klara börjar packa väskan inför det stora äventyret. Hon ska hitta tvättbjörnarna!
Fabian Göransons bidrag till den svenska seriekonsten går ständigt från klarhet till klarhet. Oavsett om det gäller medeltida fantasysatir i böckerna om Martilo, den vackert vemodiga reseskildringen av en kontinent med dystra framtidsutsikter och alldeles för mycket historia i Drömmen om Europa, den härliga adaptionen av Astrid Lindgrens filmmanus till Pippi på rymmen, den mycket läsvärda barnboksserien Hokus pokus om den nioåriga häxan Ida, böckerna om Sveriges fantastiska historia som älskas av alla mina elever på skolan eller Galago-kalendern 2022 med titeln Rivningskvarter, som är en skev och underhållande saga om de gamla Klarakvarteren i Stockholm. Med ett vackert språk, underfundig humor, utsökta illustrationer med varma färger samt fingertoppskänsla när det gäller både dramatik, spänning, äventyr och vardag så placerar sig Fabian Göranson bland de främsta serieskaparna i vårt avlånga land.
Ovan nämnda verk är bara en bråkdel av hans verkförteckning sedan debuten 2006 med Gaskriget och nu är han högaktuell med Klara – Tvättbjörnarnas stad – första delen i en underbar trilogi för mellanstadieåldern med doft av äventyr, utanförskap, Momo eller kampen om tiden och allt marinerat i en mycket levande svensk 1950-talsmiljö.
Det tar inte många sidor innan man får starka känslor för bokens huvudperson Klara – ett barn på väg in i tonåren som sörjer sin trygga, förlorade tillvaro och längtar efter frihet och nya äventyr. Fast hon är för stor så plockar hon fram sitt träsvärd Silvarin, det viskande svärdet, för att få styrka när hon ger sig ut i grannskapet för försvara det och hennes far, som blivit sängliggande och okontaktbar efter ett slaganfall. ”Världen är full av giftiga ogräs och ödlor”, viskar Klara till fadern som krönts med en låtsaskrona. ”Vad ska vi ta oss till, Ers Majestät?”
Göranson kryddar sitt fantastiska världsbygge med en oförstående, och stundtals rent illvillig, vuxenvärld där de fria barnen står i centrum och dessutom utan moraliska pekpinnar om deras lösdrivande tillvaro i storstaden. Platsen är ett alternativt Stockholm i någon sorts 1950-tal vid tiden innan rivningen av Klarakvarteren började och i boken representeras ondskan av den mystiske doktor Nuragen och hans teknokrater som vill rensa staden från det de ser som en eländig tillvaro med sin anakronistiska och farliga teknologi. Tvättbjörnarna är inte det enda gänget av gatubarn som lever i staden utan Göranson presenterar en fascinerade flora av olika gäng som får min fantasi att koka över, eller vad sägs om Kosmonauterna, Vildkatterna, Cyklarnas kavalleri, Skatorna, Tunnelbarnen och, värst av dem alla, Clownerna.
Förutom alla välgjorda miljöer så känns varenda person som Klara möter i boken som mycket levande personer, och hos somliga anar man en fantastisk historia som man gärna skulle vilja utforska djupare, såsom Igor Korvatjov, som säljer rysk korv av bästa märke under sin rock eller Gubbhemsgubben som gett sin lägenhet till tvättbjörnarna i utbyte mot godis, vilket är det enda han äter.
Klara – Tvättbjörnarnas stad är något av det bästa jag läst av Fabian Göranson och den förtjänar verkligen mitt högsta betyg. Andra delen heter Teknokraternas plan och jag kan knappt vänta på fortsättningen. Rekommenderas varmt till alla mellanstadiebarn men det här är en bok som passar utmärkt för alla som vill läsa ett riktigt storslaget äventyr.
Efter en evighet, när tårarna nästan tagit slut, känner hon någonting i jackfickan. Ostbiten! Den som hon fick av de märkliga barnen i tvättbjörnekostym när hon och mamma var inne i stan. ”Våra mammor bestämmer inte över oss”, sa de. ”Vi bor inte hemma längre, vi lever fria på gatorna. Vi har våra egna bon och hittar vår egen mat.” Klara bestämmer sig: Hon ska säga till mamma att hon ångrat sig och att hon vill gå på internatskolan, men på ett villkor: Hon vill åka dit själv utan mamma. Klara börjar packa väskan inför det stora äventyret. Hon ska hitta tvättbjörnarna!
Fabian Göransons bidrag till den svenska seriekonsten går ständigt från klarhet till klarhet. Oavsett om det gäller medeltida fantasysatir i böckerna om Martilo, den vackert vemodiga reseskildringen av en kontinent med dystra framtidsutsikter och alldeles för mycket historia i Drömmen om Europa, den härliga adaptionen av Astrid Lindgrens filmmanus till Pippi på rymmen, den mycket läsvärda barnboksserien Hokus pokus om den nioåriga häxan Ida, böckerna om Sveriges fantastiska historia som älskas av alla mina elever på skolan eller Galago-kalendern 2022 med titeln Rivningskvarter, som är en skev och underhållande saga om de gamla Klarakvarteren i Stockholm. Med ett vackert språk, underfundig humor, utsökta illustrationer med varma färger samt fingertoppskänsla när det gäller både dramatik, spänning, äventyr och vardag så placerar sig Fabian Göranson bland de främsta serieskaparna i vårt avlånga land.
Ovan nämnda verk är bara en bråkdel av hans verkförteckning sedan debuten 2006 med Gaskriget och nu är han högaktuell med Klara – Tvättbjörnarnas stad – första delen i en underbar trilogi för mellanstadieåldern med doft av äventyr, utanförskap, Momo eller kampen om tiden och allt marinerat i en mycket levande svensk 1950-talsmiljö.
Det tar inte många sidor innan man får starka känslor för bokens huvudperson Klara – ett barn på väg in i tonåren som sörjer sin trygga, förlorade tillvaro och längtar efter frihet och nya äventyr. Fast hon är för stor så plockar hon fram sitt träsvärd Silvarin, det viskande svärdet, för att få styrka när hon ger sig ut i grannskapet för försvara det och hennes far, som blivit sängliggande och okontaktbar efter ett slaganfall. ”Världen är full av giftiga ogräs och ödlor”, viskar Klara till fadern som krönts med en låtsaskrona. ”Vad ska vi ta oss till, Ers Majestät?”
Göranson kryddar sitt fantastiska världsbygge med en oförstående, och stundtals rent illvillig, vuxenvärld där de fria barnen står i centrum och dessutom utan moraliska pekpinnar om deras lösdrivande tillvaro i storstaden. Platsen är ett alternativt Stockholm i någon sorts 1950-tal vid tiden innan rivningen av Klarakvarteren började och i boken representeras ondskan av den mystiske doktor Nuragen och hans teknokrater som vill rensa staden från det de ser som en eländig tillvaro med sin anakronistiska och farliga teknologi. Tvättbjörnarna är inte det enda gänget av gatubarn som lever i staden utan Göranson presenterar en fascinerade flora av olika gäng som får min fantasi att koka över, eller vad sägs om Kosmonauterna, Vildkatterna, Cyklarnas kavalleri, Skatorna, Tunnelbarnen och, värst av dem alla, Clownerna.
Förutom alla välgjorda miljöer så känns varenda person som Klara möter i boken som mycket levande personer, och hos somliga anar man en fantastisk historia som man gärna skulle vilja utforska djupare, såsom Igor Korvatjov, som säljer rysk korv av bästa märke under sin rock eller Gubbhemsgubben som gett sin lägenhet till tvättbjörnarna i utbyte mot godis, vilket är det enda han äter.
Klara – Tvättbjörnarnas stad är något av det bästa jag läst av Fabian Göranson och den förtjänar verkligen mitt högsta betyg. Andra delen heter Teknokraternas plan och jag kan knappt vänta på fortsättningen. Rekommenderas varmt till alla mellanstadiebarn men det här är en bok som passar utmärkt för alla som vill läsa ett riktigt storslaget äventyr.
June 30, 2025
Seriegrafisk roman om Klara som rymmer hemifrån när hennes mamma skickar henne till internatskola. Fiktiv stad. Detaljer. En bok för för den matintresserade. Inspirerande och fantasirik teckning. Spänning. Relationer. Teknokrater. Triologi.
Displaying 1 - 8 of 8 reviews