Tomhet och ömhet

by Isabella Nilsson

De etthundra texterna i Tomhet och ömhet försöker alla besvara en fråga som inte riktigt låter sig formuleras. Något om ensamheten och dess motsats. Något om motsatsen och dess ensamhet. Författaren och hennes älskare leker en lek med komplicerade regler. Men är det en kärlek eller en ordlek de leker? Isabella Nilsson är tillbaka med en ny vild bok som rimmar, blöder, tänker och tramsar.

Genres: Poetry

160 pages, Paperback

First published January 1, 2025

Reviews

[David Karlsson · Rating 4 out of 5]

Den här är en sån där bok som dök upp flitigt från olika håll och fick så pass goda omdömen att det kändes omöjligt att inte läsa den, och det var verkligen inget misstag.

I 100 numrerade texter som blandar poesi, essä och prosa skriver berättaren om litteratur, kärlek och ensamhet. Formuleringsförmågan är ibland nästan provocerande fyndig, men utan att det för den skull ekar tomt. Jag skulle kunna slänga upp ett dussin exempel för att illustrera men bättre är kanske bara att rekommendera en läsning av boken (som i sin tur rekommenderar flera andra böcker, av vilka jag har satt upp minst en på min egen att läsa-lista).

Förlaget Ellerströms gick i dagarna ut med en vädjan om att köpa deras böcker eftersom de befinner sig i ett kämpigt ekonomiskt läge. Se till att stötta de många fina småförlag vi har och släng iväg en beställning vetja, pengarna behövs bättre där än hos storförlagen eller ljudbokstjänsterna.

[Pernilla (ett_eget_rum)]

jag var inte målgruppen för denna litteraturvetenskapliga essä.

[Tuvalie Kyösti · Rating 4 out of 5]

Jag tror hon har en älskare, inte helt säker dock.

[Amanda · Rating 2 out of 5]

Ljusglimtar fanns, men på det stora hela var det inte alls min grej.

[Julia Eriksson · Rating 4 out of 5]

Lätt och lekfullt blandas med sorgligt och fult. 100 texter om livets olika sidor, ofta med inslag av lyrik. Ibland tenderar det att bli på gränsen till underfundigt men större delen känns det som att läsa en riktigt välskriven och intelligent dagbok. Kanske vore det mer generöst av mig att läsa någon sida varje dag, istället för att ta sig an den i ett svep. Flera gånger under min läsning börjar jag tänka på bloggformatet och dess möjligheter, nog för att Isabella Nilssons texter förtjänar att hamna mellan två pärmar, men hade det funnits en blogg som var skriven så här hade jag älskat den djupt och högt.

[Maja · Rating 3 out of 5]

Väldigt glad att jag bestämde mig för att läsa alla Augustpris-nominerade skönlitterära böcker i år, för annars hade jag nog aldrig plockat upp den här! Det är långt ifrån den bästa boken jag har läst, men den har fan något. Delvis rolig, delvis sorglig, delvis smart och alltigenom lekfull och normbrytande. Samtidigt tycker jag att språket är lite väl förvirrande ibland, och jag kan störa mig på den spretiga formen (även om det är det som är grejen). Helt klart läsvärd, men skulle antagligen bara rekommendera den till en specifik typ av läsare.

[Farbror the Guru · Rating 5 out of 5]

Det här är ju ofta så bra att man blir blir vildsen mellan oron att det skall ta slut och lusten att påbörja en omläsning.

Ibland är det som att tjuvlyssna på två brådmogna tonåringar som förklarar livet med ett potpurri av chipssorter.

Men det är där jag gillar författaren som bäst! När hon visar sin respekt för både det insiktsfulla och det triviala.

Visst behöver vi en påse nonsens för att hantera de brännande insikterna?

Mycket läsvärd!

[Max Hjelm · Rating 3 out of 5]

Om hon var lite strängare mot sig själv, och då kanske tyvärr mindre rolig, skulle det kunnat va riktigt toppen. Finns spår av en ny eras K Lugn

[Lena]

Nonsensprinsessan briljerar...❤️

[Johanna Hammarström · Rating 2 out of 5]

"Tomhet och ömhet" av Isabella Nilsson innehåller mycket tomhet men inte så mycket ömhet. Vilket jag tolkar som en ironisk språklek. Istället för ömhet är det önskan att bli åtråvärd som den andra kvinnan, i en problematisk anknytning à la Duras Älskaren.

"Tomhet och ömhet" är en samling fragment av prosa? Autofiktion? Litteraturkritik? Och så poesi, essäer och allmäna funderingar.
Den oklara formen är för mig inte negativ, det som dock väcker mitt missnöje i läsningen är den skiftande kvalitén från sida till sida.
Stundtals briljerar den men stundtals känns det som banala bloggaktiga inlägg.

Boken är som bäst när Nilsson går in på litteraturkritikens område. Då lyfter analysen. Där vågar hon vara pretentiös och svår och då sjunger texten stundtals. För att sedan tyvärr övergå till trivial nonsenspoesi (alltså genren, inte en favorit hos mig).

Jag inser att det jag stör mig mest på i texten är dess ständiga förminskning och ifrågasättande av den egna reflektion. Där utfyllnasord som " ja, då, faktiskt, lite, nästan, nog" osv ständigt används. Vilket också blandas med tvivlande fraser som "vid närmare eftertanke", "kanske, vem vet?", "så sägs det" osv. Jag blir allergisk mot reduceringen av den egna åsikten.
"Kanske, vem vet?"  Frågar bokens berättarjag.
"Ja, du själv kanske?" Vill jag svara.

[Wiktoria Holmström · Rating 2 out of 5]

Känns som att författaren bara skrivit ner vad helst hon tänkt på för tillfället utan röd tråd. Eller som att hon haft en blogg och sen tagit 100 slumpartade inlägg och gjort en bok av dem. Den är ömsom Göteborgsvitsar, dagbok och faktabok om litteratur. Antar att hon varit någons älskarinna. Men ibland står det något jag gillar. Det finns ett stycke om ord som dansar runt omkring ett papper utan att fästa.

Ordlekarna påminner om Galenskaparna eller Henrik Dorsin. Och det är ingen förolämpning, tvärtom. Det är lite kul.

[Violisten · Rating 1 out of 5]

Blev rekommenderad boken i en Hinge-chatt. Hade nog för höga förväntningar, men tyckte inte särskilt mycket om den. För mycket ordvitsar, putslustigheter och pretantioner. Men verkar ju som många gillar den skarpt, så kanske bara min smak som vill va konträr. Hinge-dejten blev det inget med och det var kanske för det bästa.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Jag hör ju själv hur knäppt det låter, men puberteten verkar visst äntligt kommit till Skövde. I övrigt är allt nästan plågsamt mycket som det brukar. (–Häng med i min blixtrande progression, i min klappjakt på aska. (Tarvar nästan ett tecken för utrop, men vem ids.))

[Johanna G-A]

Jag gillade den!!!

[Heléne Törnfeldt · Rating 5 out of 5]

Välskriven. En bok att återkomma till.

[Linda · Rating 4 out of 5]

Vill ha meeeer

[Carolina · Rating 3 out of 5]

Stundtals briljant, stundtals rent nonsens.

[Åsa · Rating 4 out of 5]

Lek med språket, ibland platt ibland briljant ibland roligt.

[Johan Ingmansson · Rating 4 out of 5]

Den här lilla boken var ett fint sällskap. Perfekt upplägg för min läshjärna, med punkter som raskt kan ”bockas av”.

[målly]

gillade inte alls. lite som patricia lockwood om hon var svensk och jättedålig. och hon vet inte vad ”emedan” betyder. idiot