När en forskares dotter dör faller hans liv samman, och i sin sorg väcker han en ny människoras till liv: Homofuture. Tusen år senare, i en framtid där människan är på väg att utrotas lever Nolan på västvärldens zoo Aztroz. Där, i en inglasad inhägnad, är han en kuriositet för nyfikna besökare. Hans dagar är inrutade, hans handlingar noggrant övervakade, och hans enda sällskap är tigerhonan Isabelle och tre gamla tv-program som spelas om och om igen. Men när Isabelle dör får Nolan veta att han inte är ensam. I öst finns Daia, en kvinna som likt honom trott att hon var den sista av sin art. De tvingas ihop för att säkra mänsklighetens överlevnad, men kommer de för alltid leva som djur i bur? "Utrotad" av Linus Blad är en mörk dystopi som utforskar mänsklighetens kamp för överlevnad i en skrämmande framtid. En gripande berättelse om ensamhet, överlevnad och det oupphörliga hoppet om frihet.
Så kul med en svensk dystopi. Här har ni något mörkt och härligt att läsa om vad som skulle hända om en annan ras tar över och människorna är i underläge.
Dystopier har alltid fascinerat och fängslat mig. Sen tidig tonår, till nu, dras jag alltid till dessa berättelser. Som kritiserar vårt samhälle och visar på vad som faktiskt kan ske om vi fortsätter nerför den väg vi utstakat. Vilket vi verkligen bjuds på i denna bok. När du läser en dystopi ska den där existensiella skräcken alltid sitta i bakhuvudet, att något liknande faktiskt hade kunnat hända. Det är en provokativ, och klar pik till hur människan behandlat andra djur under åratal, att nu istället se människan som ett djur i bur, något att studera och ställa ut. Stoppa upp när de dör för andra att se på i årtionden framöver. Att se dessa döda varelser som en trofé, något lägre stående och som inte behöver sympati och omtanke. Hur människor beskrivs i de termer vi använder för att beskriva och tala om djur. Väldigt fascinerande och en klar ögonöppnare. Själv har jag aldrig stöttat jakt, och tanken att ha ett dött uppstoppat djur i mitt hem gör mig både ledsen och illamående. Dessa arter som dör ut, varje dag, runt om i världen, som bara får en ledsen emoji reaktion på facebook, tänk om det är människan som börjar dö ut. Hade vi börjat agera då?
Allting är så avskalat, naket, exposerat. Det är mänskligheten i sin fulaste form. De onda handlingar vi kan utföra, och de konsekvenser detta får. Men ändå, efter åratal av att leva som djur, med ingen omsorg eller omtanke, finns ändå de mänskliga känslorna och behoven kvar.
Denna bok väckte så många känslor och tankar inom mig, vilket jag också tänker är precis det författaren vill. Samhällskritik ur en dystopisk, Frankenstein liknande berättelse. Mållös verkligen, jäkligt skickligt gjort 👏🏼
Wow så bra bok, så spännande och gripande! Mörkare än denhär boken är svårt att hitta... Denna dystopi speglar människans innersta tankar och bjuder in till reflektion om vad det verkligen betyder att leva 🖤 I denhär boken får läsaren möta mänsklighetens förfall och uppgång... Och mörkret som finns i oss alla. Läsare får fundera över vad det egentligen innebär att vara människa och vad man är villig att göra för sin frihet.
Full recension kommer på TikTok & instagram ikväll
Förtvivlad, förskräckt, förbannad, sorgsen, hoppfull och livrädd; detta va bara några av de intensiva känslor jag kände när jag läste Utrotad av Linus Blad.
Jag har inte läst en liknande dystopisk bok tidigare och historien fångade mig verkligen från första kapitlet. Det är något otroligt obehagligt att läsa denna och tänka sig in i att det skulle kunna ske i framtiden. Men också att reflektera över att så som människan behandlas i denna bok, är så vi på många sätt behandlar djur.
Jag gillade att vi fick följa Nolan som en av de få människorna kvar i livet och hans intensiva känslor genom berättelsen, men också att vi fick hela historien om forskaren och hur människans värld fall samman när han skapa Homofuture.
Boken kändes något långsam till och från så därför ingen femma för mig, men detta är verkligen en bok jag kommer kunna rekommendera till många.
En mörk dystopi - människan har blivit bortträngd och ersatt.. hur och varför förklaras under bokens gång.
Huvudkaraktären Nolan gör den här boken värd att läsa. Under läsningen kände jag att jag äntligen fick läsa en bok med en rimlig huvudperson. Han är inte passiv, han agerar på sina känslor. Man vill att Nolan ska lyckas och bli fri oavsett vilka medel han tar till.
Boken väckte så mycket tankar. Jag kommer på mig själv att sitta och fundera på hur det skulle kännas att vara ensam i fångenskap och hela tiden bli matad med hur livet var innan undergången. Förr kunde ni göra såhär, förr levde människor i familjer, förr var ni lyckliga .. men nu är människan ett utställningsexemplar. Jag kommer fram till att jag rimligen skulle må precis som Nolan. Skulle det vara bättre att inte veta om sin historia i det läget? Jag kommer inte fram till något svar.
Vilken bok! Utrotad är en mörk krypande dystopi som berör på djupet. Redan några sidor in blev jag otroligt berörd, och genom hela boken brottades jag mellan hopp och förtvivlan. Linus fångar något obehagligt verkligt i mänskligt beteende och även om framtiden han beskriver känns osannolik, så finns där en skrämmande underton av att det ändå skulle kunna hända. 4,5/5
Maktkänslan i att vara först att skapa supermänniskan "Homo future" gör att forskaren inte hinner reflektera kring vad han skapat förrän det är för sent att stoppa den vill han satt i rullning.
Utrotad får hjärtat att fyllas med mycket känslor och tankarna att osökt dras till AI och superdatorerna som skapas just nu. Vet vi vad vi gör och vad händer när AI får en oönskad makt över oss? Vart är vi påväg?
Tack Linus för läsning som bidrog till mycket reflektion.
Det här är nog den tredje dystopin jag läser det här året. Vissa år va? ^^ Jag gillar idén och tycker att Linus har genomfört historiken i sin dystopi, mänsklighetens förfall och den dystra framtiden på ett bra sätt. Den känns, i brist på andra ord rimlig. Jag tycker om Nolan som berättare. Han är nyfiken, intresserad och beskyddande. Han känns äkta i sin Nolan känns mänsklig i sin ilska, sin rädsla, sin sorg och sin kärlek.
Jag fann dock att jag störde mig lite på hur Disa i Nolans perspektiv framställdes som svag, lite naiv och barnslig. Men som sagt, det är som Nolan, i sin beskyddande instinkt uppfattar henne och inte riktigt så hon framställdes när vi fick berättelsen ur hennes. Jag hade gärna sett mer ur Disas perspektiv, för det lilla vi fick av henne målade en djupare karaktär än vad Nolan tycktes uppfatta henne som. Jag hoppas att vi får se mer ur Disas perspektiv i nästa bok. Det är väldigt maskulint och feminint – aktivt/passivt, hårt/mjuk, beskyddare/beskyddad – på gott och på ont.
Det finns mycket jag fortfarande undrar över, och jag hoppas få fler svar vartefter historien fortsätter. Jag är nästan lite maniskt nyfiken på vad 102 verkligen har för motiv. Är han en vän till Nolan eller är han så kall och känslolös som han tror?
Vad händer när vi inte längre är den dominerande människorasen? Det ämnet behandlar boken.
Läsningen var otroligt jobbig och obehaglig på ett bra sätt. Tycker om huvudpersonen Nolan som vi får följa, han känns väldigt mänsklig och rimlig i sina handlingar. Hejar på honom genom storyn. Boken stannar kvar hos mig långt efteråt. Världen som den målas upp känns trovärdig och det är väl det som är mest jobbigt. Känner mig ofta arg på framtidsmänniskorna, men också på människan Alex som gör avskyvärda saker och får en att känna att kanske förtjänar vi det faktiskt. Det är snyggt.
Boken har ett bra tempo, håller mitt intresse vid liv hela tiden, tills en bit i mitten av del tre där jag tycker att det blir lite segare, för att sen bli spännande igen. Men som helhet känner jag inte att det påverkar min läsning.
Epilogen avslöjar att det finns möjlighet för en uppföljare. Jag känner mig dock ganska nöjd med boken som den är och tycker om var den slutar, slutet passar boken.
Tyvärr, är detta inte en bok för mig. Efter att ha hört författaren vid flera tillfällen prata om boken lät den lockande, men berättarstilen passar inte mig. Jag är inte heller en person som ofta läser dystopier/sci-fi. Men gillar du dessa genrer är nog detta en bok för dig.