Kronika współczesnej wojny, a jednocześnie wstrząsający eksperyment poetycki – poemat dokumentalny, który powstał na bazie rozmów telefonicznych rosyjskich żołnierzy z ich rodzinami.
Fragmenty codzienności, podsłuchane, przepisane i udostępnione przez ukraiński wywiad, stają się literackim świadectwem okrucieństwa i absurdu wojny. Ida Börjel subtelnie przekształca surowy materiał w wiersze – intymne, poruszające i w przerażająco autentyczny sposób ukazujące ludzkie emocje w obliczu zbrodni. Wnika w język rozmów, analizując jego warstwę emocjonalną, kulturową i propagandową. Odwołując się do tradycji literackiej i historycznej, odsłania mechanizmy języka, który usprawiedliwia przemoc, i zadaje pytanie o odpowiedzialność za słowo – w literaturze, polityce oraz życiu codziennym. Szwedzka autorka przypomina, że wojna to nie tylko starcie armii, lecz także rozłam w relacjach rodzinnych, pęknięcie w sercu społeczeństwa i echo, które długo jeszcze będzie brzmiało w europejskiej historii.
Jag var förstone lite skeptisk till detta att använda poesi som ett dokumentärt och journalistiskt redskap, men Ringa hem övertygade mig - formen bär sånt som en ren transkribering hade tappat.
helvette vad jobbigt det var att läsa denna. det gjorde ONT. "för mig är samtalen också varningar. så förstörda kan vi människor bli. inför oss själva, i förhållande till varandra" skriver börjel efteråt.
Poemat dokumentalny na podstawie rozmów telefonicznych rosyjskich żołnierzy z ich rodzinami, udostępnionych przez ukraiński wywiad. Dominująca myśl w trakcie lektury: przerażające, jak ekstremalne okrucieństwo może spowszednieć.
Känns fel att ge den här boken 5 då det inte är mycket av ett författande. Förordet är fantastiskt och urvalet av dialoger är effektfulla. Enda klagomålet är att jag hade lite problem med typografin.
Men wow. Det var en stark och hemsk bok att läsa. Men den behövs.
Den var väldigt kort, inte så mycket text, läste den i ett svep. Samtalen förefaller helt förbehållslösa. Inte sällan luftas mycket morbida detaljer från fronten. Mycket hjärtknipande, ibland rentav chockerande.
Otäck och berörande - vem sa att poesi måste vara fiktivt eller upplyftande, etc? Boken innehåller "dokumentärdikter", utdrag ur avlyssnade samtal som Ukrainas underrättelsetjänst spelat in, där ryska soldater under invasionen i Ukraina ringt hem till anhöriga i Ryssland. Dessa har inte redigerats till sammanhängande texter utan behållits som ofta osammanhängande strofer, där det inte alltid framgår vem som säger vad. Dessa "dikter" är löst sorterade i grupper som "Ringa mamma", "Ringa pappa", "Ringa Babusjka" (mormor), "Ringa henne". Boken har också en inledning och slutord.
Samtalen skildrar så många aspekter av kriget - grymheter och tortyr som några soldater inte ångrar, medan andra har ångest och är övertygade att de blivit monster. Banala kommentarer om vilka bilar de ska stjäla i Ukraina och ta hem till Ryssland, och ångest över ett krig som många av soldaterna ovetande förts in i, mannarnas missnöje med sina officerare, och hur de till och med överväger skada sig själva för att slippa ifrån kriget. Berättelserna om tortyr borde dock ha varnats för! Grymheter blir allt mer fruktansvärda när beskrivna med sådan banalitet...
Boken är en stark sammanfattning av olika aspekter av kriget, och jag har ingen möjlighet att bedöma äktheten - om det är ukrainsk propaganda eller ej - men den ger en stark dokumentär känsla, den KÄNNS äkta! (Men ingen läsning för de som får mardrömmar av tortyrscener...)
eksperyment poetycki, poemat dokumentalny, a może po prostu zapisy rozmów telefonicznych rosyjskich żołnierzy z dodanymi enterami, by wyglądały jak wiersze? zwał jak zwał, nie jest to istotne, choć znacząco utrudnia ocenę w jakiejkolwiek skali. jednak w relacjach z wojny - a tak zdecydowałam się traktować tę książkę - nie o ocenę tak naprawdę chodzi, ale o pokazanie bezwzględności, brutalności i zatracenia człowieczeństwa, jakie wykazywali rozmówcy (często po obu stronach wyimaginowanej słuchawki). nie brakuje tu absurdu, rozpaczy, rezygnacji, przerażenia i niemocy, jednak to bezkarność i znieczulenie wielu z żołnierzy najbardziej uderza czytelnika. chociaż zapisy smsów i rozmów były już wcześniej publikowane, to bardzo dobrze, że ten zbiór został wydany.
En helt sjukt stark och intressant poesi-samling som ger en nya perspektiv på Rysslands Ukraina-invasion. Dikterna är samtal mellan ryska soldater och deras nära och kära. Vissa är sadistiska, vissa är avtrubbade, vissa är rädda och de allra flesta vill därifrån. Man börjar ömma för soldaterna, men som Ida Börjel skriver så klokt i sitt efterord är det lätt & farligt att börja avskriva folk skuld/ansvar för att det är "synd om dem också", som soldaterna som porträtteras i boken. Rekommenderar denna starkt! Men hemsk läsning!
Ringa hem är riktiga samtal från ryska soldater från fronten i Ukraina. De ringer mamma, de ringer pappa, de ringer flickvännen. De pratar om hur de är, vad de känner - våldet de bevittnar, våldet de genomför.
”Läs den här ”, sa min mormor till oss när vi var på besök ”läs den här om ni vill veta vad som verkligen händer där borta.”
Jag har haft svårt att ta till mig kriget. Läser helst inte. Har verkligen inte varit den som följt det slag för slag. Stad för stad. Ångesten och sorgen gör mig apatisk. Men nu så har jag läst den här boken. Jag har inte mindre ångest. Men dessa samtal, dikter som boken kallar dem, är otroligt beskrivande. De lyckas, på ett sätt jag aldrig upplevt i skönlitteraturen eller faktaboken, beskriva kriget. Dess förvirring, lögner, menlöshet och konstanta våld.