Hälften urna, hälften gral

by Melanie Kitti

Melanie Kittis diktdebut Hälften urna, hälften gral är en originell och dunkel skildring av en dotters uppväxt i en trasig och utsatt familj. De bor i en övergiven kyrka, och kyrkogården är deras trädgård och lekplats. Diktjaget gräver i jorden, äter rester av döda hästar, dricker gammalt vatten som en gång varit kiss eller vatten i simhallen. Allt vänds upp och ned, alla vänder sig bort från varandra.

Med ett magiskt och kraftfullt språk gestaltar Melanie Kitti relationer, sorg, obegripliga regler och ett barns ständiga sökande efter stabilitet och styrka.

Genres: Poetry

159 pages, Softcover

Published April 12, 2025

Reviews

[Elvin Eliasson · Rating 2 out of 5]

”Man kan längta efter någon eller något som man inte vill ha.” E
”Min mamma tänker på färger som inte finns.”
”Tänk om man var död kortare tid än man levde.”
”När min mamma dör ska min syster ärva urnan och min bror ska ärva gralen.”
”Min mamma häller ut det som är i urnan. Hon häller det i gralen. Hon häller det fram och tillbaka mellan urnan och gralen. Hon spiller massor. Till slut finns ingenting kvar.”

Jag tror den här gick mig över huvudet. Förlorad son, dysfunktionell familj, dysmorfofobi, alkhol, grav, död, liv, älska, hata, deg, deg, deg.

Modernt i form av:
gränslandet mellan vulgära/äckliga och tunga - ’skinnet från benet på lammet.’
Antonymer - MÅNGFALD. Det här ser jag mycket i modern diktning, det har en laddning, men kan också kännas lat och för simplistiskt - Kitti gör det väl då hon blandar det med;
Homonymer - fantastisk ordsmed i dikterna, vänder och vrider på idiomer, förutfattade meningar och dylika uttryck!

Sedan är det väl inte så mycket som fastnar hos mig mer än de citaten ovan, fina, finurliga med någon slags 30kg-vikt på axlarna?

Tycker paratexten ”Min mamma häller havet i urnan. Min pappa dricker havet med sugrör. Jag spottar i havet så att det inte ska ta slut.” Är den mest sammanfattande och starka i hela boken.

Cool tematik, men något känns förlorat och, jag trodde aldrig jag skulle säga detta, men det kändes för flummigt och skriver för Kitti själv - respekt - men inte så kul läsning för min del.

Deg deg deg

Edit:
Vad är upp och vad är ner, det som är ner är upp - likaså vandrar vi upp och ner.

[Signe Widoff Kretz · Rating 2 out of 5]

nej.

[Mari J · Rating 4 out of 5]

I think I would have preferred this more as a cohesive text than poetry?
But very evocative, alive, disgusting.
Even though I struggled a tiny bit with the Danish I was immersed. So glad this was for a book club because I think it will be really good to talk about!

[karoline]

denne digtsamling er som at åbne op for en lille kiste - eller en urne eller en gral?
ud af dette opbevaringsobjekt strømmer en fin barnestemme ud, som beretter om grusomheder. gotik, spiritualitet, sår og socialrealisme. en rigtig rødhættefortælling om at skulle indfinde sig i de voksnes rækker. sproget er så skarpt og præcist. smukt og av av. og er derudover fyldt med et enormt mørke og mystik - for hvad er op og ned, kære barn?

[Idasdudu]

Genkendelig på en måde. Ren og beskidt på samme tid. Følte mig som et barn på en søndag mens jeg læste.

Kan godt lide de her citater fra bogen :



Jeg har spartlet alle hullerne i min blokfløjte



Min mor sætter grænser som gør ondt.
Inde for hendes grænser er der tomt.



Fossiler og plastik kan ikke rådne, for så ville der til sidst slet ikke være noget tilbage på jorden.



Havet har en skal og skaller kan krakelere.



Hvis jeg bliver bange for natten siger min mor at jeg skal holde op med at skabe mig.

Skabe er kister til de levende.

[Ida Skorupa · Rating 1 out of 5]

wtf

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

“Jag har spacklat igen alla hål i min blockflöjt” (s. 117).

[Sara Brygger · Rating 4 out of 5]

Urne og gral, dej og fyr, vægge og rum, kirkegård og himlen. Der er så meget godis i denne tekst. Billederne fik mig til at smile bredt, men jeg blev ikke så følelsesmæssigt investeret under læsningen.

[David Karlsson · Rating 3 out of 5]

3+

En dysfunktionell familj, boende i en kyrka och vid en kyrkogård med dess döda. Diktjaget är ett av familjens barn, ett av de andra är redan död och finns i himlen. Mamman fyller och tömmer ömsom en urna, ömsom en gral och känslan är att allt här existerar i tomrummet mellan liv och död.

Det är ett sammanhängande diktverk mer än enskilda dikter, där sidorna ibland bara innehåller en rad och aldrig mer än en halv sida. Jag gillar de bilder den frammanar och som inte sällan gränsar mot det groteska, där kroppar jämförs med degar och där svarta maskar kryper in och ur diktjagets trosor. Synliga och osynliga väggar reser sig i kyrkan där de bor, och också mellan personerna i familjen.

Relationen mellan barnen och föräldrarna är inte helt given. Diktjaget tycks famla efter en närmare relation, och verkar ibland fundera på om det inte vore bättre att vara ofödd, då kan man i alla fall "inte vara ovän med någon". En stark debut som jag gärna läser fler gånger.

[Anna · Rating 4 out of 5]

Hjemme hos os har vi synlige og usynlige vaegge. Man kan flytte på de usynlige vaegge hvis der bliver behov for det. Nogle gange bygger min mor flere synlige vaegge. Så kommer der flere små rum. Hvis rummene bliver mindre er der mindre luft i rummene. ¨

Min fars hår sidder fast med lim.

[Sarah · Rating 3 out of 5]

I'm fairly new to the Danish language so I was doing quite a bit of translating as well as reading. I would describe the poetry as visceral and unsettling, with affecting imagery. I'm sure I missed much of the nuance due to my language limitations but quite worth the read.

[j.]

En særlig perle

[Erna Juhl · Rating 3 out of 5]

Smukke og surrealistiske billeder, men den rørte mig ikke følelsesmæssigt. Desværre.

[Erik Sundblom · Rating 3 out of 5]

Vad i hela friden. Kanske fyra.