"Kommer du kunna förlåta henne?” frågar jag. ”Nej”, svarar han. Sommaren 1997 möts tre flickor på ett kollo. Det är Hanna, med dyra märkeskläder, nedbitna naglar och bat mitzvahn alla fortfarande pratar om. Det är den vackra, otämjbara Josefin, som nyss har börjat utforska familjens judiska arv. Och så är det Dahlia, hon som alltid hamnar i kläm mellan såväl sina vänner som sina svensk-israeliska föräldrar. När deras liv och familjer flera år senare flätas samman verkar allt som det ska, men under ytan pågår något helt annat. "Inte helt kosher" är en mörk relationsroman om att bli uppraggad på ett förintelsemuseum, gråta över misslyckad kycklingsoppa, få blodsockerfall på jom kippur och om att bryta fastan på Riche. Om att föda ett barn, två barn, tre barn, som om viljan att ge dem det man själv aldrig fick är det främsta. Och om hur rotlöshet kan trasa sönder livslång vänskap, slita isär familjer och släcka människoliv.
Betyg: 3,5 av 5. . Som jag har fattat det, så har författaren Johanna Schreiber gett ut drygt ett tiotal böcker, men den här boken, Inte helt kosher, är den första boken som jag har läst av henne. . Jag tyckte att boken var bra, och det var intressant att läsa om judisk kultur. Men jag tyckte även tyvärr att boken var lite rörig, så det drog ner betyget. Fast jag kan absolut rekommendera boken, för bra ändå var den. Och jag skulle nog gärna läsa fler böcker av författaren. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Johanna Lazcano. .
2.75 / Den var bra till en början, men tyckte den blev ganska rörig efter halva boken. Inte så mycket som hände egentligen, mer fokus på relationerna och hur de förändras och påverkas genom livet. Men skulle vilja ha ännu mer djup, det skrapar på ytan hela tiden. Den beskrivs som en ”mörk relationsroman” men jag tyckte inte den hade så mycket mörker.
Ett väldigt spännande projekt, det var så intressant att läsa om hur det är vara judinna idag, om hur livet ständigt verkar ske i någon slags skärningspunkt. Författaren försöker väva ihop relationsdraman, många och detaljerade sexscener med citat som ”man vill se judar i fångdräkt på Auschwitz, inte i uniformer”. Ibland under läsningen undrade jag hur det skulle gå, men hon på slutet blir allt förståeligt. Många författare gör sina karaktärer för rimliga, för realistiska, men Schreiber vågar låta sina tjejer vara just så omogna som de kan vara. Fantastiska dialoger, monologen om Emma Lamm var otrolig. Mer minoritetslitteratur tack!!
Det finns en ambition här, att skriva fram olika varianter av den moderna judiska identiteten, det klaustrofobiska i ett litet, nästan inavlat socialt sammanhang, rotlöshet och längtan efter tillhörighet som förmår en att svika både sig själv och andra. Författaren lyckas delvis, men man får koncentrera sig ordentligt för att uppleva det. För resten av boken är rörig. Karaktärerna flyter in i varandra trots ett tydligt försök att göra dem olika, det är sexscener var sjunde sida och inte en enda gång lyckas jag leva mig in i karaktärernas känslor.
Bra bok för semesterveckor med hängmatta eller solstol. Språket flyter på och händelserna avlöser varandra i snabb takt. I centrum av bokens handling finns Josefin, och hennes vänskap med Hanna och Dahlia. Alla bär de på olika sätt arvet av mor- och farföräldrars minnen av Förintelsens olika läger. De tre huvudkaraktärerna turas om att i första person föra handlingen vidare från barndom till vuxenliv och de vilda åren däremellan. Stundtals ytligt, javisst men samtidigt ger boken en intressant inblick i hur det kan vara att växa upp som ung judinna med ena benet i Sverige och andra i Israel.
det är en bok där det egentligen inte händer ngt.. Men samtidigt är det en handling som rör sig framåt. tycker vissa scener är för grafiska utan att det finns ett behov för handlingens skull det är ett språk som fängslar och man vill veta hur allas liv spelar upp sig folk är mest som folk är, olika men lika
This entire review has been hidden because of spoilers.