What do you think?
Rate this book
17 juni
”Varför är den 17 juni 1986 så viktig?"
”Jag vet inte. Det hände nåt den dagen.”
Vidar är sig inte lik. Han har blivit avstängd från sin lärartjänst efter en våldsam incident på skolan. Och i en bortglömd kartong hittar han av en slump telefonnumret till familjens gamla sommartorp. När han slår numret svarar hans pappa, som är död sedan länge.
Vidar har ringt till den 17 juni 1986, till en dag i sin barndom. Med ens öppnar sig en fallucka till det förflutna. Vidar ringer samtal efter samtal till den 17 juni och börjar kartlägga familjens varje rörelse.
Samtidigt blir Vidar föremål för en brottsutredning och han träder över gräns efter gräns. Medan dagen i barndomen långsamt öppnar upp sig, dras snaran i nutid åt.
Alex Schulman har skrivit en hisnande roman om en resa i tiden, och om vad som formar en människa.
”Jag vet inte. Det hände nåt den dagen.”
Vidar är sig inte lik. Han har blivit avstängd från sin lärartjänst efter en våldsam incident på skolan. Och i en bortglömd kartong hittar han av en slump telefonnumret till familjens gamla sommartorp. När han slår numret svarar hans pappa, som är död sedan länge.
Vidar har ringt till den 17 juni 1986, till en dag i sin barndom. Med ens öppnar sig en fallucka till det förflutna. Vidar ringer samtal efter samtal till den 17 juni och börjar kartlägga familjens varje rörelse.
Samtidigt blir Vidar föremål för en brottsutredning och han träder över gräns efter gräns. Medan dagen i barndomen långsamt öppnar upp sig, dras snaran i nutid åt.
Alex Schulman har skrivit en hisnande roman om en resa i tiden, och om vad som formar en människa.
284 pages, Hardcover
Published August 20, 2025
148 people are currently reading
1576 people want to read
About the author
Alex Schulman
11 books613 followersCarl Magnus Alexander Schulman (born 17 February 1976 in Hemmesdynge) is a Swedish author, journalist, blogger and television and radio personality.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 212 reviews
August 22, 2025
SLUKADE! skiter i hur många böcker han skriver om barndom, torp, pissiga föräldrar osv, så länge han gör det såhär bra… *kills self*
August 29, 2025
Om en bok kan vara en person(a) så ÄR den här boken Alex Schulman. En bas gjord på traumatisk barndom med missbrukande och frånvarande föräldrar och syskon utgör en mager grund. Tillsätt bortträngda minnen, blind self och sorg, krydda med desperation, våld och överdrifter. Rör runt allt och servera med en liten portion spänning och mystik. Duka gärna bordet med en orkidé och använd sedan din auktoritet och tvinga barnen att äta upp allt på tallriken. För det fick minsann du göra när du var barn och det är synd om dig.
August 24, 2025
Han skriver väldigt bra men tyvärr gick inte storyn hem. Ganska dum o irriterande huvudkaraktär. Idéen är intressant i sig men i hur den blir hanterad så kommer det inget spännande ut från det. Aha-ögonblicket i slutet får inte riktigt den kraft som den nog vill ha.
August 24, 2025
Ganska trött på torpet nu 🥴 Välskriven men inte hans bästa!
August 29, 2025
Vidar är avstängd från sin lärartjänst, anklagad för att misshandlat en elev. Av en slump hittar han telefonnumret till familjens gamla sommartorp och får en impuls att ringa numret. Till sin förvåning svarar hans pappa, trots att han har varit död i flera år. Vidar fortsätter att ringa och upptäcker snart att han har ringt till den 17 juni 1986, till en dag i sin barndom.
Jag uppskattade Schulmans "Bränn alla mina brev", men var inte så förtjust i "Överlevarna". Den här hamnar nog mitt emellan dem. "17 juni" är en roman, men som vanligt har författaren tagit bitar av sitt eget liv och vävt en historia runt delarna. Tidsresan via telefon är en intressant vinkel och får mig att undra om huvudpersonen fått en psykos eller om det ska visa sig vara på "riktigt". Sakta, men säkert, avslöjas vad som hände den där dagen 1986 och som dagens Vidar inte har något minne av. Samtidigt pågår en polisutredning efter incidenten på skolan och Vidar beter sig - enligt mig - väldigt irrationellt. Sen blir han förvånad när det inte går som han tänkt sig. Jag har faktiskt svårt att sympatisera med honom. Ingen av karaktärerna är egentligen sympatisk, förutom kanske barndomens Vidar. Han tycker jag åtminstone synd om.
Även om detta är en roman så finns det klara spänningsmoment här. Vad hände egentligen den 17 juni 1986? Om man är det minsta nyfiket lagd så vill man naturligtvis veta det och då behöver man läsa hela boken. Dessutom är det något som inte riktigt stämmer med elevmisshandeln, även om Vidar inte är helt oskyldig. Schulman skriver dessutom bra, så det finns flera anledningar att plocka upp "17 juni". Bara man är beredd på att läsa om ett barn som inte har det så lätt.
Jag uppskattade Schulmans "Bränn alla mina brev", men var inte så förtjust i "Överlevarna". Den här hamnar nog mitt emellan dem. "17 juni" är en roman, men som vanligt har författaren tagit bitar av sitt eget liv och vävt en historia runt delarna. Tidsresan via telefon är en intressant vinkel och får mig att undra om huvudpersonen fått en psykos eller om det ska visa sig vara på "riktigt". Sakta, men säkert, avslöjas vad som hände den där dagen 1986 och som dagens Vidar inte har något minne av. Samtidigt pågår en polisutredning efter incidenten på skolan och Vidar beter sig - enligt mig - väldigt irrationellt. Sen blir han förvånad när det inte går som han tänkt sig. Jag har faktiskt svårt att sympatisera med honom. Ingen av karaktärerna är egentligen sympatisk, förutom kanske barndomens Vidar. Han tycker jag åtminstone synd om.
Även om detta är en roman så finns det klara spänningsmoment här. Vad hände egentligen den 17 juni 1986? Om man är det minsta nyfiket lagd så vill man naturligtvis veta det och då behöver man läsa hela boken. Dessutom är det något som inte riktigt stämmer med elevmisshandeln, även om Vidar inte är helt oskyldig. Schulman skriver dessutom bra, så det finns flera anledningar att plocka upp "17 juni". Bara man är beredd på att läsa om ett barn som inte har det så lätt.
August 24, 2025
Betyg: 5 av 5.
.
Jag har läst nio böcker tidigare av Alex Schulman. Sex stycken som han har skrivit ensam, och tre stycken som han har skrivit tillsammans med andra. Bäst har jag tyckt om dom som han har skrivit ensam, och dom har alla fått höga betyg av mig. Allra bäst har jag tyckt att boken Överlevarna var, som fick högsta betyget av mig.
.
Så jag hade ju rätt så höga förväntningar på den här nya boken. Och tack och lov så infriades dom verkligen. För det här var en mycket, mycket bra bok. En sån bok som jag kommer att minnas. Välskriven, gripande, spännande, lättläst, berörande, sorglig, aktuell, annorlunda, och väldigt, väldigt bra. Så jag rekommenderar varmt boken.
.
Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Kristofer Kamiyasu.
.
.
Jag har läst nio böcker tidigare av Alex Schulman. Sex stycken som han har skrivit ensam, och tre stycken som han har skrivit tillsammans med andra. Bäst har jag tyckt om dom som han har skrivit ensam, och dom har alla fått höga betyg av mig. Allra bäst har jag tyckt att boken Överlevarna var, som fick högsta betyget av mig.
.
Så jag hade ju rätt så höga förväntningar på den här nya boken. Och tack och lov så infriades dom verkligen. För det här var en mycket, mycket bra bok. En sån bok som jag kommer att minnas. Välskriven, gripande, spännande, lättläst, berörande, sorglig, aktuell, annorlunda, och väldigt, väldigt bra. Så jag rekommenderar varmt boken.
.
Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Kristofer Kamiyasu.
.
September 28, 2025
Men en stark 3a/svag4a, men vill bli snällare med mina betyg. Älskar ju alex så kanske är partisk. Språket är ju toppen, fin skildring och betraktelser liksom. Temat är i min smak aka generationstrauma. Lite svagt slut. Overall inget speciellt men ändå en mysig trevlig bok
November 23, 2025
Jeg slugte bogen på halvanden dag. Jeg har tidligere læst Overleverne af samme forfatter, så jeg havde høje forventninger til denne bog, nyligt oversat til dansk. Alle forventninger blev indfriet. Bogen er både spændende som en krimi og virkelig rørende og sørgelig. Schulman kan virkelig finde ud af at optrevle et barndomstraume, og samtidig skriver han smukt.
September 11, 2025
3,5! Få kan skriva barndom som Schulman. Önskar att jag fick läsa den ren, utan att lite för ofta känna igen en passage, en anekdot eller en lustighet från podden. Oavsett: Hantverksmässigt kanske hans bästa bok? Här är tre bitar som av olika skäl dröjde kvar i mig:
”På onsdag eftermiddag gick jag ut. Det var sent i februari, en vind kall som en mardröm kom från vattnet när jag gick längs Strandvägen. Allt var täckt av snö, jag passerade människor inkapslade i sina vinterkläder, glimtar av ansikten djupt inne i kapuschongerna. Jag gick snabbt genom ett Stockholm som var stängt på grund av mörker, slottet nedsläckt, Skeppsbron öde, Södermalm var bara enstaka människor ute och led. Vid Skanstull gick jag in på ett kafé och tog en latte och där inne stod andra nödställda som gått in en stund för att värma sig och vi stirrade stumt på varandra, drack ur våra muggar.”
”Mamma gick ut på balkongen för att röka och det blåste i hennes tunna hår, hon lade det till rätta igen. Hon tittade ut över innergården. Ännu en vind kom och tog hennes hår och jag hörde ingenting, men såg hur hon skrek till, i äckel och irritation. Mamma hatade vind.”
”Gps:en lät svagare och allt oroligare på rösten när hon guidade mig längs de smala grusvägarna, alltmer tveksam till vad jag höll på med, när vi kom fram verkade hon bara nervöst att vi var framme och stängde omedelbart ner.”
”På onsdag eftermiddag gick jag ut. Det var sent i februari, en vind kall som en mardröm kom från vattnet när jag gick längs Strandvägen. Allt var täckt av snö, jag passerade människor inkapslade i sina vinterkläder, glimtar av ansikten djupt inne i kapuschongerna. Jag gick snabbt genom ett Stockholm som var stängt på grund av mörker, slottet nedsläckt, Skeppsbron öde, Södermalm var bara enstaka människor ute och led. Vid Skanstull gick jag in på ett kafé och tog en latte och där inne stod andra nödställda som gått in en stund för att värma sig och vi stirrade stumt på varandra, drack ur våra muggar.”
”Mamma gick ut på balkongen för att röka och det blåste i hennes tunna hår, hon lade det till rätta igen. Hon tittade ut över innergården. Ännu en vind kom och tog hennes hår och jag hörde ingenting, men såg hur hon skrek till, i äckel och irritation. Mamma hatade vind.”
”Gps:en lät svagare och allt oroligare på rösten när hon guidade mig längs de smala grusvägarna, alltmer tveksam till vad jag höll på med, när vi kom fram verkade hon bara nervöst att vi var framme och stängde omedelbart ner.”
September 29, 2025
Har inte läst någon roman av Alex Schulman tidigare, men den här kommer stanna kvar hos mig under en lång tid. Barndomens minnen som plötsligt tar din uppmärksamhet, en enda mening som gör att du åker tillbaka i tiden till en annan plats, ett annat liv. Kunde inte sluta läsa.
August 19, 2025
Vägen till den där dagen, till denna andra magiska dimension: barndomen, är verkligen spännande. Bitvis gör det ont i en att läsa, särskilt i dess klimax, då ville jag bara gråta.
Men klipp till dimensionen fyrtio år senare och jag blev desto mindre berörd. Det ständiga självsabotaget påminde mig om Nicholas Cages karaktär i Dream Scenario, det gjorde tyvärr att jag slutade sympatisera med Vidars karaktär som vuxen. Jag kände sådan sekundärskam att jag inte längre förstod honom, och ville mest bara hoppa över sidorna tills vi fick möta honom i den andra dimensionen igen.
Men klipp till dimensionen fyrtio år senare och jag blev desto mindre berörd. Det ständiga självsabotaget påminde mig om Nicholas Cages karaktär i Dream Scenario, det gjorde tyvärr att jag slutade sympatisera med Vidars karaktär som vuxen. Jag kände sådan sekundärskam att jag inte längre förstod honom, och ville mest bara hoppa över sidorna tills vi fick möta honom i den andra dimensionen igen.
September 16, 2025
Lutade åt en fyra. Ett intressant romanbygge. Och barndom och otillräckliga föräldrar är ett intressant tema. Vi kan väl alla på något sätt relatera? Äh, det finns mycket mer att säga känner jag, men hinner inte just nu! Hej!
December 27, 2025
Älskar verkligen så många av Alex böcker men den här var inte bra:(
August 30, 2025
Älskar Schulmans språk men storyn höll inte hela vägen denna gång. Hade förväntat mig mer av slutet.
Blev även frustrerad av att läsa om huvudkaraktärens ibland mycket oförklarliga agerande.
Blev även frustrerad av att läsa om huvudkaraktärens ibland mycket oförklarliga agerande.
October 13, 2025
17 juni handlar om latent barndomstrauma utlöst av en enkel fras. Likt en hypnos dras Vidar tillbaka till en av barndomens sommardagar, en gullig men en smula långsökt plot. Att skriva en bok om en enda dag utan att det blir tröttsamt visar sig svårt även för Alex Schulman men han lyckas fånga det rationella i det irrationella i Vidars envishet och förvirrade rättspatos, ett sidospår som gör storyn rolig och absurd.
Lösningen till mysteriet med den 17 juni visar sig bara ligga en bilresa till Oslo bort, men vad Schulman vill säga med boken förblir en gåta. Är överdriven bearbetning en kur? Bryt det generationella traumat? Samarbeta inte med polisen? Oavsett är boken gullig men rörig.
Lösningen till mysteriet med den 17 juni visar sig bara ligga en bilresa till Oslo bort, men vad Schulman vill säga med boken förblir en gåta. Är överdriven bearbetning en kur? Bryt det generationella traumat? Samarbeta inte med polisen? Oavsett är boken gullig men rörig.
This entire review has been hidden because of spoilers.
September 19, 2025
Han är bra på trauman. Jag blir gripen på riktigt. Det är inte stor litteratur, men det är smart tänkt och man bryr sig om den lilla pojken.
September 17, 2025
Jag förstod först för ett par veckor sen att Alex skulle komma med en ny bok. Förväntningarna var låga direkt efter att ha läst baksidetexten för det kändes som att jag redan läst boken. En man som återupplever sin barndoms somrar vid ett torp i skogen? Jag tänkte att det här kommer bli precis som Överlevarna, Alex förra bok. Där kändes 98% av boken var som ett kollage av Alex anekdoter som jag redan hört och läst om flera gånger. Men jag vet att Alex kan vara riktigt bra, så jag lyssnade på 17 juni ändå.
Allt känns liksom bekant. Hur mamman står i morgonrock och bygger pussel. Hur sonen lyssnar på föräldrarnas samtal efter tecken på att de älskar varandra, och försöker agera krockkudde. Pappans obekväma tanklöshet. Mammans drickande och desperata ”vad är det om?!”. Och mycket mer. Jag känner redan de här karaktärerna, jag har läst och hört om deras kopior otaliga gånger. Och då har jag ändå bara lyssnat sporadiskt på podden de senaste fem åren.
Själva misshandels-intrigen i nutiden är lite intressant. Initialt. Sen tappar den fart. Boken bygger upp till ett slags avslöjande, som sen inte uppfyller förväntningarna som skapats.
Nja. Kommer inte att rekommendera 17 juni. Jag har skrivit mer om hur jag tänkt kring Alex senaste böcker i mina ”recensioner” av Malma Station och Överlevarna här på goodreads. Jag hoppas att Alex skriver något snart som är lika bra som Bränn alla mina brev. Vill läsa något NYTT från honom.
Allt känns liksom bekant. Hur mamman står i morgonrock och bygger pussel. Hur sonen lyssnar på föräldrarnas samtal efter tecken på att de älskar varandra, och försöker agera krockkudde. Pappans obekväma tanklöshet. Mammans drickande och desperata ”vad är det om?!”. Och mycket mer. Jag känner redan de här karaktärerna, jag har läst och hört om deras kopior otaliga gånger. Och då har jag ändå bara lyssnat sporadiskt på podden de senaste fem åren.
Själva misshandels-intrigen i nutiden är lite intressant. Initialt. Sen tappar den fart. Boken bygger upp till ett slags avslöjande, som sen inte uppfyller förväntningarna som skapats.
Nja. Kommer inte att rekommendera 17 juni. Jag har skrivit mer om hur jag tänkt kring Alex senaste böcker i mina ”recensioner” av Malma Station och Överlevarna här på goodreads. Jag hoppas att Alex skriver något snart som är lika bra som Bränn alla mina brev. Vill läsa något NYTT från honom.
October 31, 2025
Fint skriven! Var betydligt mer intresserad av vad som hände 17 juni än det som hände i nutid, tycker inte det tillförde jättemycket och det föll lite platt i slutet. Sista kapitlet, som faktiskt beskriver vad som hände den 17 juni, var det starkaste i boken och blev väldigt berörd av det. Allt som allt en stabil 3/5.
This entire review has been hidden because of spoilers.
October 10, 2025
Jag gillade den här! Det var något med mysteriet och ett bra ”varför” som gjorde att jag ville fortsätta, jag ville verkligen veta vad som hade hänt.
Ljudboken var dessutom jättebra 🎧
Det är lite overkligt, han kan ju ringa till sitt förflutna om det nu är det som händer (magical realism?). Och miljön, med torpet och barndomen, funkar bra! Kanske lite typiskt Schulman, men jag har bara läst Överleverna innan så det känns inte uttjatat än (för mig).
Ljudboken var dessutom jättebra 🎧
Det är lite overkligt, han kan ju ringa till sitt förflutna om det nu är det som händer (magical realism?). Och miljön, med torpet och barndomen, funkar bra! Kanske lite typiskt Schulman, men jag har bara läst Överleverna innan så det känns inte uttjatat än (för mig).
August 30, 2025
Slukade den! Tyckte mycket om den!
October 5, 2025
Förstår inte alls kritiken, SÅKLART bekanta teman, men tycker den var så bra
November 6, 2025
En trea är generöst. Tyvärr var sidoplotten mer spännande än huvudplotten, och då avslutades sidoplotten så otroligt mediokert. Stjärnorna står för ett fint, Alexsk språk och den äkta smärtan som strålar igenom av en otroligt tuff barndom med iskalla föräldrar och den ”jag faller igenom tid och rum”-övergivenheten bara barn med emotionellt omogna föräldrar kan känna.
August 23, 2025
Typisk Schulmansk, retrospektiv barndomstrauma-skildring. Tydligare än Malma Station och även denna gång i fiktiv förpackning.
Lite kul idé, att ringa sig själv som barn. Men har man läst hans tidigare, mindre fiktiva skildringar, så känns det som en hel del upprepningar eller omskrivningar.
Lite kul idé, att ringa sig själv som barn. Men har man läst hans tidigare, mindre fiktiva skildringar, så känns det som en hel del upprepningar eller omskrivningar.
December 20, 2025
Att läsa Alex böcker när man lyssnat på podden sen 2015 innebär att möta saker man redan hört: Åkeby, pajen och pottan. Men det gör inte så mycket, blir mer av ett internskämt man får vara med i.
Jag tror att jag tycker att Malma station var lite bättre. Var försiktigt tveksam till 17e juni till en början men sen på s. 182 så sker ett helt sjukt skifte? Läste resten av boken i ett svep efter det.
Scenen där föräldrarna pratar med varann är top 10 bästa scener jag läst i år. Lite Enskede / söderort representation också. We love to see it. Också snygg (osynlig) Tjechovs gevär. 3.5 tror jag
”Jag såg mig själv som barn nere vid strandbrynet. Varje gång mamma och pappa sitter där med ett glas vin håller sig pojken precis i närheten. Han står intill dem så att han kan höra allt de säger. Han lyssnar efter tecken i deras samtal på att de kanske älskar varandra.”
”Gröna linjen från city, söderut, perrongerna blev mindre tilltalande för varje stopp, färger och karisma skalades bort stationsvis, och när jag steg av fanns bara det allra nödvändigaste kvar, en smal tunga av asfalt, några bänkar och en tidtavla som visade när man fortast kunde komma därifrån.”
Jag tror att jag tycker att Malma station var lite bättre. Var försiktigt tveksam till 17e juni till en början men sen på s. 182 så sker ett helt sjukt skifte? Läste resten av boken i ett svep efter det.
Scenen där föräldrarna pratar med varann är top 10 bästa scener jag läst i år. Lite Enskede / söderort representation också. We love to see it. Också snygg (osynlig) Tjechovs gevär. 3.5 tror jag
”Jag såg mig själv som barn nere vid strandbrynet. Varje gång mamma och pappa sitter där med ett glas vin håller sig pojken precis i närheten. Han står intill dem så att han kan höra allt de säger. Han lyssnar efter tecken i deras samtal på att de kanske älskar varandra.”
”Gröna linjen från city, söderut, perrongerna blev mindre tilltalande för varje stopp, färger och karisma skalades bort stationsvis, och när jag steg av fanns bara det allra nödvändigaste kvar, en smal tunga av asfalt, några bänkar och en tidtavla som visade när man fortast kunde komma därifrån.”
August 27, 2025
En stark trea! Det fanns något obehagligt i den som jag tyckte om, utöver det var det lite som att lyssna på en av hans monologer i podden. Kände typ att alla val av namn på karaktärerna var ganska dåliga också…
August 31, 2025
Schulman är fenomenal. Berättelsen griper tag från första sidan. I böckernas värld kan författare leka med vad som är möjligt. Fantastiskt upplägg. Jag läste ut boken på mindre än ett dygn. Betyg 5/5. Rekommenderas!
December 29, 2025
Får aldrig nog av barndomsskildningar av det som varit och aldrig blev. Plågsamt. Att inte kunna hantera sina känslor. Boken rör det innersta som får vem som helst att verka galen när det sägs högt.
January 1, 2026
Plågsam men välskriven. Schulman i sitt rätta element. Påminner mig mycket om boken om hans mamma, Glöm mig.
September 25, 2025
Ja vad ska man säga, det är barndomstrauma, torp och ett förvirrat jag som vill förstå sig själv! Allt i sin ordning i Schulmans värld. Blev sugen på att läsa mer ungdomslitteratur för denna tog mig tillbaka till min tonårs läsupplevelser. Allt går väldigt fort, karaktärerna har inget vidare djup och det enda som bär handlingen framåt är spänningen mot de sista 10 sidorna där säcken knyts ihop. Meeeen vad man ändå älskar det där! Guilty pleasure!
Displaying 1 - 30 of 212 reviews