What do you think?
Rate this book
Trollbunden #1
Midnattssolens dotter
I hela sitt liv har Silje varit instängd i den karga borgen Nattfall. Hon har inga minnen av sitt ursprung, vet bara att hon tillhör de unga kvinnorna i hovets Översta Cirkel, utvalda att en dag tjäna Midaros fruktade härskare Ivan. Men när de två möts på en fest uppstår oväntad passion, och allt som Silje trodde var sant omkullkastas. Hennes magiska förmågor växer i takt med kärleken, liksom längtan efter världen utanför. Men hoten stegras och Silje bär på krafter som kan kosta henne livet. Finns det en väg ut? Kan hon lita på den brutale fursten Ivan – mannen hon borde frukta men som får hennes hjärta att slå i en förbjuden rytm?
Amanda Hellberg, en mästare inom romance, tar steget in i fantasyns förtrollande värld och levererar en mörk, magisk kärlekshistoria fylld av svek, farliga begär och en hjältinna som måste trotsa sitt förflutna för att rädda sin framtid.
Amanda Hellberg, en mästare inom romance, tar steget in i fantasyns förtrollande värld och levererar en mörk, magisk kärlekshistoria fylld av svek, farliga begär och en hjältinna som måste trotsa sitt förflutna för att rädda sin framtid.
350 pages, Hardcover
First published August 20, 2025
2 people are currently reading
108 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 26 of 26 reviews
August 26, 2025
Vilken start på denna romantasy serie! Hellbergs debut inom genren, och det märks tydligt att det är genre hon tycker om. Det är med ett vackert språkbruk, som författaren målar upp en rå, mörk och kall värld, fylld med magi och krig. Världen ger starka fornnordiska vibbar, vikingar, fast mer eleganta.
Silje vår kvinnliga huvudkaraktär är en ytterst dynamisk karaktär, som visar på många sidor, och jag ser framemot att få följa hennes resa och utveckling. Ivan, vår manliga huvudkaraktär, har inte vunnit över mig helt än. Alltför många bookboyfriends som svikit mig genom åren, så vågar inte lita på han än 😂 Men jag gillar verkligen kemin dem sinsemellan.
Vi bjuds på magi, häxor och trollkarlar, men även demoner. Många hemligheter som ligger begravda, men som sakta men säkert börjar komma upp till ytan igen…Vem är egentligen Silje? Vem talar sanning, och vem försöker bara utnyttja henne?
Denna världs kvinnosyn är också extremt mörk, objekt man kan kidnappa från andra världar, och tortera för att få deras krafter att växa. Lite Handmaid’s tale faktiskt. Eller ja, en del av världen iallafall…
Så sammanfattningsvis, Midnattssolens dotter är en magnifik start på en sprillans ny romantasy serie, med mörka toner, hemligheter, magi, krig och passionerad kärlek. Ytterst fängslande och beroendeframkallande! Längtar till nästa del, vilken cliffhanger 😱🙏🏼
Silje vår kvinnliga huvudkaraktär är en ytterst dynamisk karaktär, som visar på många sidor, och jag ser framemot att få följa hennes resa och utveckling. Ivan, vår manliga huvudkaraktär, har inte vunnit över mig helt än. Alltför många bookboyfriends som svikit mig genom åren, så vågar inte lita på han än 😂 Men jag gillar verkligen kemin dem sinsemellan.
Vi bjuds på magi, häxor och trollkarlar, men även demoner. Många hemligheter som ligger begravda, men som sakta men säkert börjar komma upp till ytan igen…Vem är egentligen Silje? Vem talar sanning, och vem försöker bara utnyttja henne?
Denna världs kvinnosyn är också extremt mörk, objekt man kan kidnappa från andra världar, och tortera för att få deras krafter att växa. Lite Handmaid’s tale faktiskt. Eller ja, en del av världen iallafall…
Så sammanfattningsvis, Midnattssolens dotter är en magnifik start på en sprillans ny romantasy serie, med mörka toner, hemligheter, magi, krig och passionerad kärlek. Ytterst fängslande och beroendeframkallande! Längtar till nästa del, vilken cliffhanger 😱🙏🏼
August 31, 2025
I borgen Nattfall befinner sig Silje. Mirakulöst har hon från botten, lyckats klättra upp i stegen och hamnat i Översta Cirkeln - där bara kvinnor med magiska förmågor och förskönat yttre får befinna sig i. Syftet med detta är att bli gemak till härskaren Ivan. Något Silje egentligen inte vill göra, utan hon vill veta vem hon är och vad som finns bortom borgens höga murar.
🌿 Det gammaldaga språket inger en medeltida tid. Borgens brist på teknologi likaså. Klassisk fantasy världsbygge. En älskvärd plats för Game of Thrones och Sagan om ringen älskare.
🌿 Snabbt och rappt faller läsaren in i en mörk, livsfarlig och desperat värld där folk lever i rädsla för livet och det okända. Magin anses vara ett privilegium och en begränsad vara. Något bara väldigt få har men samtidigt visar sig borgens män vara oaktsamma och slänger människoliv som trasor.
🌿 Attraktionen mellan Ivan och Silje är blixtsnabb och saknar både grund och resonemang.
Jag förstår fortfarande inte hur de ens blev så attraherade av varandra?! Kanske är Ivan den enda unga killen som har makt och så men ändå!!! Varför föll han ens för Silje? Ja hon säger emot honom, mest för att hon är lite puckad och bara kör typ...
Och vad hände med Leni?! Hon bara försvann och ingen brydde sig leta upp henne?! Dessutom hur funkar ens Siljes spårare förmåga, den verkar ju vara rätt krasst!
Sexet, snabbt och ytligt. Fanns ju ingen känsla alls i de där scenerna. Ta mig där bak typ.
Men ändå, det är något som får en att sitta bänkad. Mest av frustration egentligen. Fattar inte hur det är kärlek och var den kom ifrån!!
Det är okontrollerat och djärvt i det hela anseendet att bli bunden till någon på ett plan som ingen förstår eller kan förklara. Fast jag får lite deja vu känslor och undrar om det inte är en B version av Jon Snow och Daenerys Targaryen slumpmässiga dragning.
🌿 Hellberg har verkligen skapat en spännande nordisk fantasy värld. Och hon borde skriva fler!
De tidigare seriena har spännande och dramatiska stunder men det är djupet jag saknar, OTROLIGT MYCKET!
Boken är dock slukande, sidorna försvann i rasande takt och frågetecken bildades! och jag söker svar!!!! Nästa bok får gärna vara längre för jag behöver mer djup, mer känslor, mer världsbygge och mer kärlek!
🌿 Midnattsolens dotter är en nordisk fantasy med faror i varje hörn. Lite simpel, rapp och lätt men slukande spännande. Då den slutar med en frustrerande cliffhanger, hoppas jag bara att Hellberg kommer ut med nästa del snart
🌿 Det gammaldaga språket inger en medeltida tid. Borgens brist på teknologi likaså. Klassisk fantasy världsbygge. En älskvärd plats för Game of Thrones och Sagan om ringen älskare.
🌿 Snabbt och rappt faller läsaren in i en mörk, livsfarlig och desperat värld där folk lever i rädsla för livet och det okända. Magin anses vara ett privilegium och en begränsad vara. Något bara väldigt få har men samtidigt visar sig borgens män vara oaktsamma och slänger människoliv som trasor.
🌿 Attraktionen mellan Ivan och Silje är blixtsnabb och saknar både grund och resonemang.
Jag förstår fortfarande inte hur de ens blev så attraherade av varandra?! Kanske är Ivan den enda unga killen som har makt och så men ändå!!! Varför föll han ens för Silje? Ja hon säger emot honom, mest för att hon är lite puckad och bara kör typ...
Och vad hände med Leni?! Hon bara försvann och ingen brydde sig leta upp henne?! Dessutom hur funkar ens Siljes spårare förmåga, den verkar ju vara rätt krasst!
Sexet, snabbt och ytligt. Fanns ju ingen känsla alls i de där scenerna. Ta mig där bak typ.
Men ändå, det är något som får en att sitta bänkad. Mest av frustration egentligen. Fattar inte hur det är kärlek och var den kom ifrån!!
Det är okontrollerat och djärvt i det hela anseendet att bli bunden till någon på ett plan som ingen förstår eller kan förklara. Fast jag får lite deja vu känslor och undrar om det inte är en B version av Jon Snow och Daenerys Targaryen slumpmässiga dragning.
🌿 Hellberg har verkligen skapat en spännande nordisk fantasy värld. Och hon borde skriva fler!
De tidigare seriena har spännande och dramatiska stunder men det är djupet jag saknar, OTROLIGT MYCKET!
Boken är dock slukande, sidorna försvann i rasande takt och frågetecken bildades! och jag söker svar!!!! Nästa bok får gärna vara längre för jag behöver mer djup, mer känslor, mer världsbygge och mer kärlek!
🌿 Midnattsolens dotter är en nordisk fantasy med faror i varje hörn. Lite simpel, rapp och lätt men slukande spännande. Då den slutar med en frustrerande cliffhanger, hoppas jag bara att Hellberg kommer ut med nästa del snart
This entire review has been hidden because of spoilers.
September 20, 2025
Jag lyssnade på denna för jag var nyfiken på vad ett större svensk, traditionellt förlag ger ut för svenskskriven fantasy. Jag visste att det var romantasy och då är tröskeln högre, men hoppades på att få en sprakande läsupplevelse där klichéerna utmanas.
Tji fick jag.
För den som gillar följande kvinnlig huvudperson kommer nog boken att passa bra (alltså en klon på många andra hjältinnor i romantisk fantasy):
• Ung hjältinna (dock ca 20 så ingen tonåring)
• Vacker hjältinna även om hon inte inser det själv. Dessutom liten och smärt.
• Så naiv och ovetande om vad som sker runt henne att hon måste gått runt med ögonbindel och hörselskydd hela livet.
• Omåttligt godhjärtad och ädel. Rena helgonvarningen.
• Född med mäktiga gåvor som manifesterar sig plötsligt. Unika, mäktiga gåvor.
• Hon har en mörkhyad nära vän.
• Vinner såklart coolaste och snyggaste killen i hela världen.
• En drömmare som längtar bort och vill se vida världen.
Manliga huvudrollen kör vidare i klichéträsket:
• Mycket dåligt rykte, men helt oförtjänt.
• Svart hår.
• Mycket vältränad. Bred och lång.
• Grubblande, plågad själ.
• Rör henne eller dö.
• En mandom tjejen knappt kan greppa runt med händerna.
Dessa två möts såklart och faller pladask. Just att de faller så omgående och att de har ett vänligt, ömsint förhållande tycker jag faktiskt mycket om. Enemies to lovers där det tjafsas och grälas hela tiden är urtråkigt.
Men varför ska tjejen vara oskuld, eller nästan oskult medan killen är den erfarna? Och när ska myten om att det är normalt att det gör ont första gången skrotas?
Fantasydelen av det hela består av en demonportal och magiska krafter hos vissa människor. Demonerna måste hållas borta och världen räddas, alltså krigar människorikena mot varandra.
Boken har inte en tillstymelse till gråskalor hos karaktärerna. Elakingarna är i klass med mustachtvinnande skurkar och de övriga genomgoda och ädla (om möjligt lite oskyldigt vilseledda av ondingarna). Den stora förrädaren gick dessutom att genomskåda omgående.
Historien är överlag menlös och mellanmjölk. Den tillför inte ett dugg nya saker till romantasygenren utan är ett hopkok av de vanligaste ingredienserna. Säkert bra för de som vill ha det förutsägbart.
I reklamen säger de att gillar man handsmaids tale så är detta rätt bok. Glöm det. Denna har inget gemensamt med Handsmaids tale annat än ett misogynt samhälle där kvinnor inte får läsa och skriva.
Och en kommentar ang ljudboken. Uppläsaren viskade sig genom boken med en ton som var likadan oavsett om de hade sex eller skar halsen av varandra.
Tji fick jag.
För den som gillar följande kvinnlig huvudperson kommer nog boken att passa bra (alltså en klon på många andra hjältinnor i romantisk fantasy):
• Ung hjältinna (dock ca 20 så ingen tonåring)
• Vacker hjältinna även om hon inte inser det själv. Dessutom liten och smärt.
• Så naiv och ovetande om vad som sker runt henne att hon måste gått runt med ögonbindel och hörselskydd hela livet.
• Omåttligt godhjärtad och ädel. Rena helgonvarningen.
• Född med mäktiga gåvor som manifesterar sig plötsligt. Unika, mäktiga gåvor.
• Hon har en mörkhyad nära vän.
• Vinner såklart coolaste och snyggaste killen i hela världen.
• En drömmare som längtar bort och vill se vida världen.
Manliga huvudrollen kör vidare i klichéträsket:
• Mycket dåligt rykte, men helt oförtjänt.
• Svart hår.
• Mycket vältränad. Bred och lång.
• Grubblande, plågad själ.
• Rör henne eller dö.
• En mandom tjejen knappt kan greppa runt med händerna.
Dessa två möts såklart och faller pladask. Just att de faller så omgående och att de har ett vänligt, ömsint förhållande tycker jag faktiskt mycket om. Enemies to lovers där det tjafsas och grälas hela tiden är urtråkigt.
Men varför ska tjejen vara oskuld, eller nästan oskult medan killen är den erfarna? Och när ska myten om att det är normalt att det gör ont första gången skrotas?
Fantasydelen av det hela består av en demonportal och magiska krafter hos vissa människor. Demonerna måste hållas borta och världen räddas, alltså krigar människorikena mot varandra.
Boken har inte en tillstymelse till gråskalor hos karaktärerna. Elakingarna är i klass med mustachtvinnande skurkar och de övriga genomgoda och ädla (om möjligt lite oskyldigt vilseledda av ondingarna). Den stora förrädaren gick dessutom att genomskåda omgående.
Historien är överlag menlös och mellanmjölk. Den tillför inte ett dugg nya saker till romantasygenren utan är ett hopkok av de vanligaste ingredienserna. Säkert bra för de som vill ha det förutsägbart.
I reklamen säger de att gillar man handsmaids tale så är detta rätt bok. Glöm det. Denna har inget gemensamt med Handsmaids tale annat än ett misogynt samhälle där kvinnor inte får läsa och skriva.
Och en kommentar ang ljudboken. Uppläsaren viskade sig genom boken med en ton som var likadan oavsett om de hade sex eller skar halsen av varandra.
December 28, 2025
Kul med mer svensk romantasy!
November 7, 2025
2⭐️ Allt jag vill ha är en bra svensk fantasy och jag hade så mycket förhoppningar på denna men blev tyvärr återigen besviken.
Det började så bra. Grundberättelsen hade så mycket potential och jag riktigt intresserade mig för världens historia och de konflikter som var utgångspunkten för boken. Det magiska systemet kändes väl uttänkt och framförallt intressant, huvudkonflikten med den annalkande undergången av röda döden gav direkt intrigerna en seriösare ton där mycket stod på spel.
Där berättelsen tyvärr fallerar är i textens uppbyggnad och innehåll. Till att börja med känns dialogerna inte alls genuina. Det känns inte som att karaktärerna inte faktiskt pratar med varandra utan snarare redogör för läsaren om världens historia eller liknande. Sen anser jag att författaren överanvänder frågetecken i sin text. Det är otroligt många retoriska frågor i Siljes monologer, som dessutom ofta spoilar händelser som strax ska ske. Det skedde så ofta att jag som läsare började störa mig på dess inslag i texten.
Den sista stora grejen som jag inte gillade var romansen i boken. Helt orimligt enligt mig att två personer som knappt pratat med varandra i fem minuter ska bli störtförälskade i varandra och inneha ett speciellt band (vi får förövrigt inte reda på vad detta band är eller vad det innebär). Jag är inte särskilt förtjust i varken Silje eller Ivan som karaktärer heller. Den ena är alldeles för godtrogen och naiv medan den andra som bäst är wilfully ignorant.
Så mycket förhoppningar som dessvärre inte uppfylldes.
Det började så bra. Grundberättelsen hade så mycket potential och jag riktigt intresserade mig för världens historia och de konflikter som var utgångspunkten för boken. Det magiska systemet kändes väl uttänkt och framförallt intressant, huvudkonflikten med den annalkande undergången av röda döden gav direkt intrigerna en seriösare ton där mycket stod på spel.
Där berättelsen tyvärr fallerar är i textens uppbyggnad och innehåll. Till att börja med känns dialogerna inte alls genuina. Det känns inte som att karaktärerna inte faktiskt pratar med varandra utan snarare redogör för läsaren om världens historia eller liknande. Sen anser jag att författaren överanvänder frågetecken i sin text. Det är otroligt många retoriska frågor i Siljes monologer, som dessutom ofta spoilar händelser som strax ska ske. Det skedde så ofta att jag som läsare började störa mig på dess inslag i texten.
Den sista stora grejen som jag inte gillade var romansen i boken. Helt orimligt enligt mig att två personer som knappt pratat med varandra i fem minuter ska bli störtförälskade i varandra och inneha ett speciellt band (vi får förövrigt inte reda på vad detta band är eller vad det innebär). Jag är inte särskilt förtjust i varken Silje eller Ivan som karaktärer heller. Den ena är alldeles för godtrogen och naiv medan den andra som bäst är wilfully ignorant.
Så mycket förhoppningar som dessvärre inte uppfylldes.
November 9, 2025
Detta var inte för mig. Språket kändes åldrat och krystat. Ingen naturlig dialog. Brydde mig inte alls om karaktärerna. Hade inte läst klart om det inte var för en bokklubb.
October 9, 2025
Jag såg verkligen fram emot den här boken och ville så gärna bli golvad av den. En fantasy/romantasy på svenska! Av ett stort traditionellt förlag dessutom! Men den håller inte riktigt måttet, tyvärr.
Historien går alldeles för fort fram och vi får inte någon tid att lära känna karaktärerna eller förstå deras beslut. Vänskaper byggs och raseras på bara några sidor, detsamma med relationer. Det var svårt att hänga med i Siljes känslor och jag är rädd för att jag himlade med ögonen vid den femtioelfte gången som hon svimmade. Även magisystemet var svårt att förstå.
Boken hade behövt ca 150-200 sidor till bara för att bygga upp mer av relationer och karaktärer. Början behövde få bort all info-dump om världen och författaren behövde hitta en synonym på ordet ”förnimmelse” (som omnämndes alldeles för många gånger)!
Den får ändå en 3:a (avrundar uppåt) då jag så gärna vill att förlagen ska satsa på den här typen av genre!
Historien går alldeles för fort fram och vi får inte någon tid att lära känna karaktärerna eller förstå deras beslut. Vänskaper byggs och raseras på bara några sidor, detsamma med relationer. Det var svårt att hänga med i Siljes känslor och jag är rädd för att jag himlade med ögonen vid den femtioelfte gången som hon svimmade. Även magisystemet var svårt att förstå.
Boken hade behövt ca 150-200 sidor till bara för att bygga upp mer av relationer och karaktärer. Början behövde få bort all info-dump om världen och författaren behövde hitta en synonym på ordet ”förnimmelse” (som omnämndes alldeles för många gånger)!
Den får ändå en 3:a (avrundar uppåt) då jag så gärna vill att förlagen ska satsa på den här typen av genre!
This entire review has been hidden because of spoilers.
August 28, 2025
DNF @ 52%
October 30, 2025
Kul med romantasy på svenska och var väldigt taggad på beskrivningen av den här mörka, råa, nordiska borgen som för tankarna till world of warcraft, sagan om ringen och handmaidstale. Det här var alltså det som lockade mig med berättelsen - för det måste jag ändå säga - berättelsen är riktigt bra. Det är själva presentationen som inte riktigt fungerar för mig och här kommer några själv varför:
🖤Dialogen - den är naiv, barnslig och känns väldigt feelgood. T ex citat från ca sida 200 när Silje tagit sig in i det förbjudna biblioteket och straffet för detta är halshuggning. Hon stöter på en mystisk korpman som berättar att hans uppdrag är att vakta biblioteket och rapportera om obehöriga tagit sig in (så att rådet kan halshugga dem). En av Siljes kommentarers apropå att korpen vaktar böckerna åt den bortgångna drottningen: ”Vilket arv att lämna efter sig. Och vilken trofast vän du är som förvaltar det.” URSÄKTA HALLÅ! Sen när är han hennes treåriga kompis på förskolan och varför är hon så chill när hon blivit påkommen i den här super brottsliga handlingen. I samma samtal när de pratar om dödsstraffet på att läsa och skriva säger han: ”Ja. Hela det här påhittet är så dumt att jag inte vet vad jag ska säga om det.” ALLTSÅ vilken mystisk korp-väktare pratar ens så? Dessutom sägs allting rakt ut vilket gör berättelsen ganska platt. Det finns inget kvar mellan raderna. Det hela ger en känsla av att den här berättelsen är riktad till en mycket yngre m��lgrupp.
🖤Avsaknaden av personlighet - nä men Silje är så naiv och godtrogen och liksom vänder kappan efter vinden hela boken. Hon litar på alla. Vill hjälpa alla. Och det får inga som helst konsekvenser. Hon allierar sig med fienden. Hon bryter sig in i det förbjudna biblioteket. Och alla älskar henne ändå. Samtidigt är det hennes enda karaktärsdrag: godtrogen och naiv. Och Ivan, tyrannen, hans enda drag är att han är missförstådd. För mig blir de båda ytterst ointressanta.
🖤 Romansen - varför dras de här karaktärerna till varandra? Det finns ingen spänning. Ingen känsla. Bara oförklarlig kärlek från första ögonkast. Väldigt ytligt. Det finns ingen som helst grund eller underbyggnad för varför de känner så starkt för varandra.
🖤 Slump och tur - Silje borde köpa en trisslott för turen har varit på hennes sidan genom hela berättelsen. Inga konsekvenser. Och saker bara händer och hon råkar vara där. Råkar hitta exakt rätt nyckel utan att leta. Råkar få svaren levererade till sig. Osv osv.
Sammantaget tyckte jag att det gjorde berättelsen både platt och oengagerande. När slutet väl kommer känner jag mig totalt likgiltigt inför karaktärernas öden.
Jag håller dock kvar vid att själva storyn är riktigt bra och att om man skulle stryka sexscenerna så skulle den här boken kunna passa en yngre målgrupp som handen i handsken. Tolvåriga jag hade absolut älskat den. 24-åriga jag känner dock inte att den lever upp till förväntningarna.
🖤Dialogen - den är naiv, barnslig och känns väldigt feelgood. T ex citat från ca sida 200 när Silje tagit sig in i det förbjudna biblioteket och straffet för detta är halshuggning. Hon stöter på en mystisk korpman som berättar att hans uppdrag är att vakta biblioteket och rapportera om obehöriga tagit sig in (så att rådet kan halshugga dem). En av Siljes kommentarers apropå att korpen vaktar böckerna åt den bortgångna drottningen: ”Vilket arv att lämna efter sig. Och vilken trofast vän du är som förvaltar det.” URSÄKTA HALLÅ! Sen när är han hennes treåriga kompis på förskolan och varför är hon så chill när hon blivit påkommen i den här super brottsliga handlingen. I samma samtal när de pratar om dödsstraffet på att läsa och skriva säger han: ”Ja. Hela det här påhittet är så dumt att jag inte vet vad jag ska säga om det.” ALLTSÅ vilken mystisk korp-väktare pratar ens så? Dessutom sägs allting rakt ut vilket gör berättelsen ganska platt. Det finns inget kvar mellan raderna. Det hela ger en känsla av att den här berättelsen är riktad till en mycket yngre m��lgrupp.
🖤Avsaknaden av personlighet - nä men Silje är så naiv och godtrogen och liksom vänder kappan efter vinden hela boken. Hon litar på alla. Vill hjälpa alla. Och det får inga som helst konsekvenser. Hon allierar sig med fienden. Hon bryter sig in i det förbjudna biblioteket. Och alla älskar henne ändå. Samtidigt är det hennes enda karaktärsdrag: godtrogen och naiv. Och Ivan, tyrannen, hans enda drag är att han är missförstådd. För mig blir de båda ytterst ointressanta.
🖤 Romansen - varför dras de här karaktärerna till varandra? Det finns ingen spänning. Ingen känsla. Bara oförklarlig kärlek från första ögonkast. Väldigt ytligt. Det finns ingen som helst grund eller underbyggnad för varför de känner så starkt för varandra.
🖤 Slump och tur - Silje borde köpa en trisslott för turen har varit på hennes sidan genom hela berättelsen. Inga konsekvenser. Och saker bara händer och hon råkar vara där. Råkar hitta exakt rätt nyckel utan att leta. Råkar få svaren levererade till sig. Osv osv.
Sammantaget tyckte jag att det gjorde berättelsen både platt och oengagerande. När slutet väl kommer känner jag mig totalt likgiltigt inför karaktärernas öden.
Jag håller dock kvar vid att själva storyn är riktigt bra och att om man skulle stryka sexscenerna så skulle den här boken kunna passa en yngre målgrupp som handen i handsken. Tolvåriga jag hade absolut älskat den. 24-åriga jag känner dock inte att den lever upp till förväntningarna.
This entire review has been hidden because of spoilers.
November 3, 2025
Värsta boken jag läst i år. Har författaren använt sig av chat gpt? Så själlös är karaktärerna och världsbygget. För att inte tala om användandet av mängden klyschor.
-Huvudkaraktären är oskyldigt, nätt, och har aldrig gjort någonting fel i hela sitt liv. Däremot har hon ju självklart enorma magiska krafter och en mystisk bakgrund. Så klart måste hon ju stå upp mot orättvisor, men av någon anledning drabbas hon aldrig riktigt av några konsekvenser utan det är alltid sidokaraktärer som får ta smällen. Så speciell är hon. Och vi får absolut inte glömma att bokens kärleksintresse kungen, faller för henne vid första mötet. Hon är ju trots allt vacker med sitt blonda hår trots bristen på kurvor. Det brukar ju alltid vara hennes vän som får all uppmärksamhet. Leni mitt sin mörka hy och kurvor - men hon blir mest sexuellt trakasserad hela tiden, vilket lämnar en rätt dålig eftersmak.
-Kungen Ivan då? Ja hans perspektiv var rätt onödigt för han tänker på silje hela tiden. Hur speciell, unik och fantastisk hon är. Och han kan aldrig låta någonting hända henne, men sen i slutet (svag spoiler) så bara låter han henne dra? Utan någon bra förklaring?
-Dialogen. Behöver jag ens säga mer? Det gjorde ont att läsa.
Av någon anledning klarade jag av att läsa hela boken. Väntade nog på att någonting skulle hända, någon sjuk plottwist kanske, som skulle göra boken värd att läsa. Det finns det inte. Om man inte räknar med att huvudkaraktären upptäcker att hon har ännu fler gåvor och är jätte jätte speciell.
Dessutom en oskyldig huvudkaraktär som heter Silje? Bokserien heter trollbunden? En mörk lång missförstådd manligt kärleksintresse? Låter rätt bekant...host host Margit Sandemo....host
-Huvudkaraktären är oskyldigt, nätt, och har aldrig gjort någonting fel i hela sitt liv. Däremot har hon ju självklart enorma magiska krafter och en mystisk bakgrund. Så klart måste hon ju stå upp mot orättvisor, men av någon anledning drabbas hon aldrig riktigt av några konsekvenser utan det är alltid sidokaraktärer som får ta smällen. Så speciell är hon. Och vi får absolut inte glömma att bokens kärleksintresse kungen, faller för henne vid första mötet. Hon är ju trots allt vacker med sitt blonda hår trots bristen på kurvor. Det brukar ju alltid vara hennes vän som får all uppmärksamhet. Leni mitt sin mörka hy och kurvor - men hon blir mest sexuellt trakasserad hela tiden, vilket lämnar en rätt dålig eftersmak.
-Kungen Ivan då? Ja hans perspektiv var rätt onödigt för han tänker på silje hela tiden. Hur speciell, unik och fantastisk hon är. Och han kan aldrig låta någonting hända henne, men sen i slutet (svag spoiler) så bara låter han henne dra? Utan någon bra förklaring?
-Dialogen. Behöver jag ens säga mer? Det gjorde ont att läsa.
Av någon anledning klarade jag av att läsa hela boken. Väntade nog på att någonting skulle hända, någon sjuk plottwist kanske, som skulle göra boken värd att läsa. Det finns det inte. Om man inte räknar med att huvudkaraktären upptäcker att hon har ännu fler gåvor och är jätte jätte speciell.
Dessutom en oskyldig huvudkaraktär som heter Silje? Bokserien heter trollbunden? En mörk lång missförstådd manligt kärleksintresse? Låter rätt bekant...host host Margit Sandemo....host
November 19, 2025
3.5⭐ Jag hade verkligen älskat denna bok helhjärtat, skrikit och gråtit av känslor. För den hade sådan otroligt spännande, unik och fångande värld, vackert språk och hemligheter och magi som jag bara ville veta mer om. Men, tyvärr var 2 huvudpunkter dåligt underbyggda och ologiska, vilket tyvärr tog bort en stor njutning av boken...
Av den information vi läsare fått, så är Silje en av de som ska bli "vakter" för portalen, de ska bistå och tjäna i kampen mot demonerna och hålla tillbaka ondskan, eftersom de har mycket kraftfulla förmågor. Men när en attack sker springer Silje runt helt hjälplös och livrädd. Det är helt ologiskt med tanke på hur högt uppsatt hon är. Varför är hon med i Översta Cirkeln om hon inte ens har nog magi eller kunskap att försvara sig själv mot 2 demoner? Dessutom. Vad alla vet så är hon en spårare, det är hennes förmåga - hur kan det göra henne till en av de bästa att beskydda folket från demonerna? Så hon kan spåra upp en demon och sedan springa iväg och gömma sig? Siljes magi är ogenomtänkt för den hon anses vara.
Siljes och Ivans starka kärlek till varandra känns ogrundad och plötslig. De har aldrig mött varandra, och Silje har hela livet trott att han är en hemsk tyrann. De ses en gång och är nu djupt förälskade och bundna med varandra, va? Hade velat ha mer grund, mer uppbyggnad för detta. Det blir svårt att tycka om ett par när deras kärlek känns påhittad och lat, och då håller inte boken som uppenbarligen har stort fokus på kärlek och sex.
Och sist, kan snälla svenska författare sluta använda ordet "lemmel". Finns ingenting sexigt med det ordet. "Lemmen reste sig stolt..." och där förstördes scenen och jag kunde inte fortsätta läsa. Vad är fel med att använda ett helt vanligt/modernt könsord om man ändå tänkt skriva ut könsord?
Av den information vi läsare fått, så är Silje en av de som ska bli "vakter" för portalen, de ska bistå och tjäna i kampen mot demonerna och hålla tillbaka ondskan, eftersom de har mycket kraftfulla förmågor. Men när en attack sker springer Silje runt helt hjälplös och livrädd. Det är helt ologiskt med tanke på hur högt uppsatt hon är. Varför är hon med i Översta Cirkeln om hon inte ens har nog magi eller kunskap att försvara sig själv mot 2 demoner? Dessutom. Vad alla vet så är hon en spårare, det är hennes förmåga - hur kan det göra henne till en av de bästa att beskydda folket från demonerna? Så hon kan spåra upp en demon och sedan springa iväg och gömma sig? Siljes magi är ogenomtänkt för den hon anses vara.
Siljes och Ivans starka kärlek till varandra känns ogrundad och plötslig. De har aldrig mött varandra, och Silje har hela livet trott att han är en hemsk tyrann. De ses en gång och är nu djupt förälskade och bundna med varandra, va? Hade velat ha mer grund, mer uppbyggnad för detta. Det blir svårt att tycka om ett par när deras kärlek känns påhittad och lat, och då håller inte boken som uppenbarligen har stort fokus på kärlek och sex.
Och sist, kan snälla svenska författare sluta använda ordet "lemmel". Finns ingenting sexigt med det ordet. "Lemmen reste sig stolt..." och där förstördes scenen och jag kunde inte fortsätta läsa. Vad är fel med att använda ett helt vanligt/modernt könsord om man ändå tänkt skriva ut könsord?
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 15, 2025
Jag har fortsatt med mitt projekt att läsa/lyssna på fler böcker inom svensk fantasy, den genre som jag själv skriver inom.
Nyligen lyssnade jag klart på Midnattssolens dotter av Amanda Hellberg som på många sätt är en otroligt välskriven bok.
Vi får möta Silje och hennes nattsvarta tillvaro i borgen Nidaros. Inledningen är otroligt välskriven, där Amandas erfarenhet med 20+ böcker verkligen lyser igenom i allt från miljöbeskrivningar, intressanta karaktärer och en otroligt medryckande handling.
Det är en sällsynt mörk och dyster värld som målas upp, som bokens två huvudpersoner Silje och Ivan måste navigera sig igenom. Det är blodigt och mörkt, men samtidigt hoppfullt bland all död och elände.
Främst är det den otroligt välplanerade handlingen och konflikterna mellan alla karaktärer som fångar mig, och den relation som sakta byggs upp mellan bokens två huvudpersoner. För det är relationen mellan den utelämnade Silje och den mäktige härskaren Ivan som står i fokus.
Boken tappar lite efter den inledande tredjedelen och avslutningen är inte riktigt lika stark som de inledande kapitlen. Samtidigt vidgas handlingen till nya, spännande områden som bygger upp konflikter till den kommande uppföljaren.
Allt sammantaget landar betyget på ⭐⭐⭐⭐ av 5. Uppläsningen, av Julia Dufvenius, håller lika hög kvalitet som boken. Jag är otroligt förväntansfull och spänd efter att få läsa nästa bok.
Sen är det väldigt glädjande att ett väletablerat förlag som Bazar valt att ge ut en svenskspråkig fantasybok. Mig veterligen är det den första inom genren som de släpper. Det bådar gott för den svenska fantasygenrens framtid!
Nyligen lyssnade jag klart på Midnattssolens dotter av Amanda Hellberg som på många sätt är en otroligt välskriven bok.
Vi får möta Silje och hennes nattsvarta tillvaro i borgen Nidaros. Inledningen är otroligt välskriven, där Amandas erfarenhet med 20+ böcker verkligen lyser igenom i allt från miljöbeskrivningar, intressanta karaktärer och en otroligt medryckande handling.
Det är en sällsynt mörk och dyster värld som målas upp, som bokens två huvudpersoner Silje och Ivan måste navigera sig igenom. Det är blodigt och mörkt, men samtidigt hoppfullt bland all död och elände.
Främst är det den otroligt välplanerade handlingen och konflikterna mellan alla karaktärer som fångar mig, och den relation som sakta byggs upp mellan bokens två huvudpersoner. För det är relationen mellan den utelämnade Silje och den mäktige härskaren Ivan som står i fokus.
Boken tappar lite efter den inledande tredjedelen och avslutningen är inte riktigt lika stark som de inledande kapitlen. Samtidigt vidgas handlingen till nya, spännande områden som bygger upp konflikter till den kommande uppföljaren.
Allt sammantaget landar betyget på ⭐⭐⭐⭐ av 5. Uppläsningen, av Julia Dufvenius, håller lika hög kvalitet som boken. Jag är otroligt förväntansfull och spänd efter att få läsa nästa bok.
Sen är det väldigt glädjande att ett väletablerat förlag som Bazar valt att ge ut en svenskspråkig fantasybok. Mig veterligen är det den första inom genren som de släpper. Det bådar gott för den svenska fantasygenrens framtid!
October 18, 2025
En till fantastisk svensk romantasy! Tänk att det finns så många bra svenska böcker i den här genren. Jag tyckte verkligen att Midnattssolens dotter var en fängslande bok. Den var rå, mörk, men ändå fin och beskrivande med flera olika fantasyelement som presenterades. Jag gillade att vi utöver att få följa Silje som huvudperson, även fick se en del av Ivans inre kamp och hans egna tankar. Citatet jag har valt ut är en av tankarna från just Ivan. Ja jag blev på riktigt trollbunden.
Jag som är ett fan av tjocka böcker hade gärna sett att den kanske hade varit lite mer utvecklande i vissa delar. Det kändes som att vissa detaljer och vissa delar av storyn hade man kunnat gå djupare i. Känslan är att det finns många fler lager men det kanske är nånting som utforskas i bok två? Jag är i alla fall väldigt glad att ha läst den här boken och jag ser fram emot att läsa de kommande två böckerna i serien.
Har ni sett omslaget? Så sjukt snyggt. För mig är omslaget någonting som verkligen lockar mig till att läsa en bok. Om omslaget är ”fult” så är jag inte lika sugen på att läsa, men den här boken har tilltalat mig från första gången jag såg reklam om den.
⭐️⭐️⭐️⭐️,5/5
”Vem hade han kunnat vara om han fått välja själv, om inte plikterna tvingat honom att bli en hänsynslös härskare”
Jag som är ett fan av tjocka böcker hade gärna sett att den kanske hade varit lite mer utvecklande i vissa delar. Det kändes som att vissa detaljer och vissa delar av storyn hade man kunnat gå djupare i. Känslan är att det finns många fler lager men det kanske är nånting som utforskas i bok två? Jag är i alla fall väldigt glad att ha läst den här boken och jag ser fram emot att läsa de kommande två böckerna i serien.
Har ni sett omslaget? Så sjukt snyggt. För mig är omslaget någonting som verkligen lockar mig till att läsa en bok. Om omslaget är ”fult” så är jag inte lika sugen på att läsa, men den här boken har tilltalat mig från första gången jag såg reklam om den.
⭐️⭐️⭐️⭐️,5/5
”Vem hade han kunnat vara om han fått välja själv, om inte plikterna tvingat honom att bli en hänsynslös härskare”
December 22, 2025
Boken inleds starkt med en intressant grundidé som väcker nyfikenhet, men berättelsen tappar tyvärr fart efterhand.
Jag har svårt att förstå attraktionen mellan Silje och Ian. Ena sekunden känner de knappt varandra, och nästa minut kan de inte vara ifrån varandra. Scenerna med romantik och "spice" känns hastigt avklarade, och Siljes okunskaper inom detta område (även om den är förståelig) blir nästan obekvämt ytlig. Ian framställs som den perfekta mannen i Siljes värld, men jag kan inte låta bli att få samma vibbar som från en viss blond alv i annan fantasy (ni som vet, ni vet).
"Midnattssolens dotter" är en bra startpunkt för den som vill börja läsa fantasy, men om du redan läst flera böcker i genren kan den kännas lite svag - den är godkänd, men inte så mycket mer.
Jag har svårt att förstå attraktionen mellan Silje och Ian. Ena sekunden känner de knappt varandra, och nästa minut kan de inte vara ifrån varandra. Scenerna med romantik och "spice" känns hastigt avklarade, och Siljes okunskaper inom detta område (även om den är förståelig) blir nästan obekvämt ytlig. Ian framställs som den perfekta mannen i Siljes värld, men jag kan inte låta bli att få samma vibbar som från en viss blond alv i annan fantasy (ni som vet, ni vet).
"Midnattssolens dotter" är en bra startpunkt för den som vill börja läsa fantasy, men om du redan läst flera böcker i genren kan den kännas lite svag - den är godkänd, men inte så mycket mer.
December 27, 2025
Början av boken kändes krystad och det var svårt att komma in i berättelsen på ett naturligt sätt. Fortsättningen var fånig då romans uppstod, irriterade mig på språket också, men sedan sådär halvvägs satt jag ändå och läste ganska uppslukad.
Vid slutet undrade jag ändå vad som kommer att hända i bok två och troligtvis kommer jag att läsa även den. Så lite motvilligt får den tre stjärnor, vilket ändå motsvarar betyget bra.
Vid slutet undrade jag ändå vad som kommer att hända i bok två och troligtvis kommer jag att läsa även den. Så lite motvilligt får den tre stjärnor, vilket ändå motsvarar betyget bra.
September 6, 2025
Jag blev jätteglad när jag såg den här boken - fantasy på svenska!! Så kul!! Men jag blev i slutändan väldigt besviken. Takten i historien är ojämn, romansen hetsig, och handlingen känns i allmänhet väldigt tunn. Grunden i historien är spännande, och språket ger en bra känsla till boken, men karaktärerna är ojämna och inkonsekventa och allt faller lite platt.
September 12, 2025
Början kändes alltför redovisade för att gripa tag. Karaktärerna och handlingen var mer YA än vuxenbok; ganska ytliga, man förstod snabbt vad som skulle hända. Världsbygget var intressant, men språket lite banalt. Själva romansen var inte speciellt unik. Den tog sig mot slutet, jag ville trots allt veta vad som hände. Den har mer en setup för nästa bok än ett slut.
December 2, 2025
Började läsa boken i september men efter 115 sidor fick jag läsa något annat. Boken är bra och blir bättre vid kapitel 21-22 men var lite långdragen i början. Lite ytliga karaktärer och ”spira” är ett nytt ord för en ståtlig k*k.
Jag kommer att fortsätta serien för boken var spännande och jag vill veta mer!
En bra läsning men inte fantastisk!🌟
Jag kommer att fortsätta serien för boken var spännande och jag vill veta mer!
En bra läsning men inte fantastisk!🌟
September 16, 2025
Hade till en början svårt att fastna trots att storyn höll. När jag kom in ca 150 sidor så ändrades allt för mig och jag kunde inte sluta att läsa. Ser framemot fortsättningen
September 28, 2025
Kul med svensk fantasy!
December 9, 2025
DELICIOUS
October 16, 2025
Den är lite långsam till en början, men det beror nog mycket på att vi ska få premisserna och personerna på plats. För sen tar händelserna fart! Ibland så pass att jag måste läsa om passager för att förstå vad som egentligen hände och varför. 🙂
Och när väl boken är slut börjar jag kolla runt när del två kan tänkas komma ut…
Och när väl boken är slut börjar jag kolla runt när del två kan tänkas komma ut…
Displaying 1 - 26 of 26 reviews