John hat Schluss gemacht, einfach so! Doch wie soll Olivia ohne ihn überleben? Wer ist sie ohne John, ohne ihre perfekte Beziehung? So einfach gibt sie sich nicht geschlagen. Und so gründet sie die "Operation Vogelkacke": John zurückzuerobern, das ist das Ziel. Doch so leicht ist das alles nicht, wenn man ständig von anderen abgelenkt wird, wie zum Beispiel von Danijel, bei dem man gar nicht anders kann als zu denken: Sexy, toll! Nicht so wie John, überhaupt nicht so perfekt. Aber o Mann, so sexy! ... Kann das Leben wirklich so einfach sein, wie Danijel sagt? Dass man lachen soll, wenn man glücklich ist, schreien, wenn man wütend ist und mit jemandem schlafen, wenn man es gerade will?
Sara Ohlsson är född 1977 på Öland och bor nu i Stockholm. Hon är frilansande journalist och webbstrateg, och gillar att köra bil, skriva listor och bygga luftslott. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är hennes debutbok.
Sträckläste denna bok och det var svårt att sluta läsa. Hade lite svårt för sättet den är skriven på, utan kapitel och aldrig längre än två sidor innan det blev en ny.
Det här var min absoluta favoritbok under högstadiet. Jag läste om den flera gånger i månaden minns jag. Det här var en omläsning för att se om den fortfarande håller och visst gör den det! Jag drog ner betyget från 5 till 4 stjärnor, men det handlar nog framförallt om att jag nu är 22 och inte 13.
Jag tycker fortfarande att det här är en av de bästa svenska ungdomsböckerna jag läst och önskar att fler ungdomsböcker fick vara så här. Ärliga, råa, sexiga och med karaktärer som är smarta och har invecklade funderingar. Upplevde när jag fortfarande var tonåring själv att många ungdomsböcker kändes barnsliga med karaktärer vars tankegångar var förenklade och korkade. De kändes också ofta censurerade, som om sex och alkohol aldrig fick ta någon plats, vilket fick de att kännas som barnböcker snarare än ungdomsböcker. Uppskattar att den här fick finnas som en helt ärligt skildring.
Omläsning två! 9.4.2023 Hahahahaha lilla 14-åriga moraliserande Elvira SKÄRP DIG och sluta med din slutshaming mvh nuförtiden känner jag igen mig i det mesta :') och utöver det skriver Ohlsson UNDERBART detta är en BANGER TILL BOK!!
Omäsning, alltså. (januari 2014) Den är väl okej - eller, ja, den lyckades med det den skulle - få mig att läsa! Språket tycker jag är underbart men Olivia gillar jag inte som person. Hennes berättarröst är dock himla fin! Det är hemskt bra beskrivet så samtidigt som man tycker det Olivia gör är fel så förstår man det. Jag tycker egentligen inte det är, eem, typ okej att bara ligga runt. Speciellt då Olivia själv bryr sig. Men jag är ju inte ännu i det stadiet så har ju ingen aning om what it's like for real. :P Ja men ibland vill man bara skrika till Olivia att skärpa sig och ibland vill man skrika åt henne att släppa taget. Det är väl lite pointen med den här boken att man ska förstå att flickor vill ha sex lika mycket som killar men - nja, är det så bra då?! Det är ju allt det där med jämlikhet och så men vet inte. Man vill dock fortsätta och jag - alltså jag verkligen längtade efter att få läsa mer. Så alltså - snyggt språk, man känner empati för huvudpersonen trots att jag inte gillar henne, Tor är en fin karaktär och Emma verkar mest ... typ vettig. Har lite blandade känslor för denna men gillar iallafall. Tack vare språket och levande karaktärer hoppas jag verkligen att vi får läsa mer av Sara Ohlsson!
Jag läste hela boken under en sittning och till en början älskade jag den. Den är i början rå och fin och jobbig men inte så som den blir i slutet. I början verkar hon vara så /vanlig/ och det påminner mig lite om "Tänk om det där är jag", en av mina absoluta favoritböcker. I slutet (kanske snarare andra halvan egentligen) ballar det ut lite, och att jag identifierade mig med Olivia försvann i och med att hon som karaktär bleknade. Jag tror att man kanske måste vara mer lik Olivia och ha gått igenom liknande förvirring för att tycka om andra halvan av boken. Slutbetyg; Ganska bra, men tröttsam.
Otrolig! Kunde inte lägga ner den de fyra timmarna de tog att läsa hela. Men fy vad dryg huvudkaraktären är! Förstör sitt liv bara för att hon blev dumpad, bättre dealande har man ju varit med om...
Jag gillade särskilt första halvan av boken, men helhetsintrycket landar på inget mer än en stark trea. Jag blir samtidigt irriterad på och känner medkännande för huvudkaraktären, Olivia. Ett utmärkt exempel på skönlitteraturens förmåga att gestalta ambivalensen (tack Merete Mazzarella för det uttrycket).
Der erste Satz Er stützt die Ellbogen auf die Knie und vergräbt sein Gesicht in den Händen.
Meine Meinung Die Geschichte Ich bin in der Erwartung an diese Geschichte ran gegangen, dass es sich hierbei um eine lockere, leichte und romantische Geschichte handelt, die nicht viel Tiefgang besitzt, den Leser aber trotzdem glücklich und zufrieden stimmt. Da habe ich mich vollkommen getäuscht. Diese Geschichte setzt eigentlich da an, wo die meisten Jugendbücher aufhören, denn wir lernen die Protagonistin kennen, als sich ihr Freund ohne wirklich ersichtlichen Grund von ihr trennt. Diese Trennung zieht sie in ein tiefes Loch und sie schmiedet mit ihrer besten Freundin einen Plan, wie sie ihren Freund wieder gewinnen kann. Doch bei dem Versuch ihren Freund um jeden Preis wieder zu gewinnen, verliert sie sich selbst. Sie ist nicht mehr sie selbst. Sie tut Dinge, die sie vorher nicht getan hat ohne groß darüber nachzudenken. Eine Geschichte über die Risiken und Gefahren des Erwachsenwerdens. Eine Geschichte über die erste große Liebe. Eine Geschichte über die erste Trennung. Eine Geschichte über Selbstfindung. Eine Geschichte, die den Leser aufwühlt und zum Nachdenken anregt. Sara Ohlsson hat eine Geschichte geschrieben, die das Leben einer Jugendlichen kein bisschen beschönigt. Eine ehrliche Geschichte, die den Leser nicht mehr los lässt.
Die Charaktere Ich muss gestehen, dass ich mit Olivia der Protagonistin nicht richtig warm geworden bin. Sie war mir irgendwie von Anfang an ein Dorn im Auge. Irgendwie empfand ich sofort eine Abneigung gegen sie und das wurde im Laufe der Geschichte auch nicht anders. Olivia war mir wirklich vom ersten Augenblick nicht sonderlich sympathisch. Ich konnte nicht nachvollziehen warum sie so reagiert hat wie sie reagiert hat. Ich konnte mich einfach nicht mit ihr identifizieren und konnte ihr Verhalten nicht nachvollziehen. Anfangs fand ich sie noch relativ in Ordnung, aber im Laufe des Buches hat sie eine Verwandlung durchgemacht, die ich überhaupt nicht gut heißen konnte. Sie wurde mir gefühlt von Seite zu Seite unsympathischer. Ich konnte sie nicht einschätzen und wusste nicht woran ich bei ihr bin und was sie als nächstes macht. Mit den Nebencharaktere habe ich sehr gerne meine Zeit verbracht, weil sie alle vollkommen individuell und die meisten von ihnen auf ihre ganz eigene Art und Weise liebevoll waren. Ohne sie hätte ich wahrscheinlich das Buch dank der Protagonistin gar nicht erst zu Ende gelesen.
Der Schreibstil Ich würde sagen, dass man diesen Schreibstil als gewöhnungsbedürftig bezeichnen kann, denn die Geschichte ist zwar aus der personalen Ich-Perspektive von Olivia geschrieben, ist aber meine Meinung eher neutral und nicht sonderlich gefühlvoll. Es scheint als würde Olivia ihre Geschichte wie einen Bericht weitergeben. Ein bisschen als würde sie bei der Polizei verhört werden. Manchmal hört das Erzählte mitten in der Handlung auf und auf einmal beginnt eine neue Handlung. Dadurch kann es auch mal sein, dass eine komplette Seite nur mit einem Satz bedruckt ist. Es gibt auch keine Kapitel. Es hat mich gar nicht unbedingt gestört, dass die Handlungen mitten drin aufgehört haben. Viel mehr hat mich gestört, dass der Schreibstil überhaupt nicht gefühlvoll war. Dieser Schreibstil hat keine Emotionen vermittelt.
Der Titel Soll ich mal ganz ehrlich sein?! Eigentlich wollte ich das Buch nur wegen des Titels haben. Dieser Titel kam irgendwie zur richtigen Zeit, denn ich habe das Buch am Ende der Sommerferien entdeckt und da ist man immer so in der Phase, dass man nach möglichen Ausreden sucht, warum man nicht zur Schule gehen kann (oder geht das nur mir so?). Der Titel ist ein Zitat aus dem Buch, das Olivias innerlichen Zustand nach der Trennung perfekt beschreibt. Ich fand ihn als ich das Buch noch nicht gelesen habe witzig, aber in diesem Buch ist mir klar geworden, dass er nicht so gemeint war. Ein passender Titel, der auf jeden Fall auf das Buch aufmerksam macht.
Das Cover Auf den ersten Blick fand ich das Cover richtig schön. Besonders hat es mir diese besondere Schriftart angetan und die Idee den Kopf des Mädchens einfach mal zu drehen. Doch dann hatte ich das Buch mal falsch herum liegen (also so, dass man den Kopf richtig herum gesehen hat) und da fand ich die Mimik des Mädchens schon ziemlich gruselig. Ich weiß nicht so genau warum, aber irgendwie ist mir dieses Cover jetzt nicht mehr so geheuer. Aber so geht es wahrscheinlich mal wieder auch nur mir *lach*,
Mein Fazit "Ich bin tot und kann heute nicht in die Schule kommen" von Sara Ohlsson besticht mit einer ganz besonderen und ehrlichen Geschichte, bei der nichts beschönigt wird. Dennoch konnte es mich nicht so richtig begeistern, denn ich hatte so meine Probleme mich mit der Protagonistin zu identifizieren und fand den doch gefühlslosen Schreibstil nicht passend für die Art von Geschichte.
Von Olivias Jungsabenteuern kann man halten, was man will. Ich finde es nicht weiter schlimm, wenn sie auf der einen Party mit dem knutscht und auf der anderen mit dem. Sie ist jung und an niemanden gebunden. Anders liegt der Fall, wenn sie andere damit verletzt, wenn sie sich all das nur unter extremen Alkoholeinfluss traut und wenn nie die Rede von Verhütung ist.
Olivia erzählt sehr ehrlich und schonungslos von ihren Eskapaden. Ich mag das, auch wenn ich nicht jede ihrer Handlungen gutheißen kann. Sie ist jung, verwirrt, macht Fehler und das ist okay. Am Anfang hatte ich Sorgen, dass das Buch sie kommentarlos als Schlampe hinstellen würde, so wie sie es selbst und viele Menschen in ihrem Umfeld tun, aber die letzten Kapiteln sprechen für mich doch eine andere Sprache.
Was noch? Extrem kurze Kapitel, manchmal nicht mal eine halbe Seite lang. Demnach ist die Erzählweise etwas abgehackt, genau mein Fall. Der Stil ist klar heraus und oft lustig. Vor allem, wenn Olivia mit ihrem besten Freund Tor (platonische Freundschaft, kein plötzliches „ach, ich bin doch schon ewig heimlich in dich verliebt“) abhängt. Der Umgang mit Sex und dem Alleinwohnen ist viel offener als bei US-amerikanischen Jugendbüchern, die mir im Vergleich oft viel zu überbehütet sind. Ach und noch was: es geht mal um das Zerbrechen einer langjährigen Beziehung. Nicht die ersten Schmetterlinge.
Das steckt drin: Hormone, Familiendynamik, Depressionen, selbstgenähte Kleider, tiefgekühltes Essen und amüsante SMS.
Zu aller erst hat mir der Schreibstil der Autorin nicht so sonderlich zugesagt, was aber auch daran liegen kann das es in vielen Abschnitten unterteilt ist was den Lesefluss stoppt und daher kam es für mich nicht flüssig geschrieben rüber. Ich konnte leider keinen der Charaktere besonders ins Herz schließen, weil sie nicht besonders viel beschrieben wurden. Außer Olivia die Protagonistin und mit ihr kam ich leider nicht so klar. Sie war mir einfach zu unentschlossen und teilweise gemein gegenüber ihren Freunden. Das Ende war meiner Meinung nach vorhersehbar und zu kurz. Was mir außerdem noch aufgefallen ist das Jenni, Olivias Freundin, manchmal mit i und manchmal mit y geschrieben wurde. Es hat zwar nicht so sehr gestört muss aber trotzdem nicht sein. Den Titel fand ich zwar richtig klasse hab mir aber ein bisschen was anderes darunter vorgestellt. Das Buch bekommt von mir 3 von 5 Sternen, weil es dennoch ein gutes Buch für Zwischendurch ist. Man sollte aber nicht mit zu hohen Ansprüchen rangehen...
Älskar verkligen såna här böcker och kan inte sluta läsa. Älskar Tor. Tolererar Olivia. Ogillar Emma. Hatar John. Och tycker alldeles för mycket om Danijel. Men gud så bra denna var, med en av dem bättre slutmeningarna jag någonsin läst.
Då jag kunde relatera till händelserna mycket, då jag känslomässigt gick igenom samma process som huvudpersonen så kände jag att boken betydde lite extra för mig!
Rekommenderas stort om man gillar kärlek och lite drama :)
2,5/5 stjärnor. Kämpa gmn!!! Denna var ganska kul men har kanske inte åldrats SÅ bra. STARK sen 00-tal-känsla. Hade inte rekommenderat till någon ungdom men det var lite cute att läsa en ungdomsbok som jag alltid såg i bibliotekshyllan som liten, men inte läste då!
En mycket stark, kärnfull och träffsäker debutroman som inte slösar något på onödigheter. Huvudkaraktären Olivia genomgår en turbulent resa för att hitta sin egen väg efter att pojkvännen har dumpat henne. Fattar hon dåliga beslut och beter sig halv-(om inte hel)-klantigt? Ja absolut, men det finns en uppriktighet genom hela boken som skapar en förståelse för varför Olivia gör som hon gör. OCH vad hon får brottas med i efterhand. Antingen kan man relatera till Olivias situation eller också får man lite perspektiv på saker och ting. Spola fördomarna.
Kapitlen var korta, bitvis blev det lite luddigt i de tvära svängarna, men i sin helhet skriver Ohlsson på ett engagerande och händelserikt sätt. Resultatet blev en uppslukande sträckläsning av en lättillgänglig stil, men desto tyngre ämnen och innehåll. Betygsättningen å andra sidan svajar lite, men landar nog på en mycket mycket stark trea.
Extra guldstjärna till Tor som statuerar äkta vänskap!
Jag gillar sättet boken är skriven på. Hur längre kapitel varvas med korta funderingar, minnen, tankar, en kort händelse.
Vi får verkligen lära känna huvudpersonen Olivia och det här är typexempel av hur ett nära perspektiv gärna får se ut. Känslorna ligger där precis under huden när Olivia kämpar med det brustna förhållandet, tonårskåthet, tonårsförvirring, smärtan i kärlek, vänskap som brister, och att vilja öppna vingarna och leva sitt liv samtidigt som hon försöker passa in i den bur som både samhället och den f.d. pojkvännen vävt omkring henne.
Andra halvan är lite lång kanske, det känns som om Olivias liv snurrar på i samma spår om och om igen och det tröttar ut läsaren. Samtidigt är det ett snyggt grepp då det faktiskt är precis just så det känns för Olivia som också tröttas ut till slut.
En bra berättelse som jag hade svårt att lägga ifrån mig, och därmed läste ut under en dag.
Olivia 17 år blir dumpad av pojkvännen John. De har varit ett par i tre år, han är hennes stora kärlek och den första (och enda) kille hon haft. Det mörka hål hon ramlar ner i är stort och extra jobbigt blir det när föräldrarnas äktenskap börjar knaka i fogarna.
Botet då? Supa och ragga killar. Sak samma vilka killar. Klasskompisen, grannen hemma i byn eller främlingen på utestället. Under den terminen vi följer Olivia gör hon många "korkade" saker. Hon testar gränser, mår dåligt, sörjer och försöker komma på vem hon är utan John.
Det kanske låter sorgligt men stora delar av boken är mycket, mycket roliga. Det är också intressant att följa hennes tankar kring sex och ångesten över att bli stämplad som slampa.
Jag älskar verkligen hur den här boken hanterar när ett förhållande tar slut och vad man ska göra med sig själv då. Olivia är inte alltid en helt sympatisk karaktär, hon gör en massa dumma grejer, och jag uppskattar hur hon får strula till det, att hon gör fel och bråkar med folk och sårar personer, för det är så det ÄR att vara ung.
SPOILER FÖR SLUTET
Jag tror att den största anledningen till varför jag gillar den här boken så mycket är att den inte slutar med ett nytt förhållande där "de lever lyckliga i alla sina dagar", utan att det slutar med Olivia, ensam. För att det är hennes val. Det finns alldeles för få böcker som visar att det är helt okej det också.
This entire review has been hidden because of spoilers.
I don't really know why I enjoyed it so much - I just did. It was smooth to read and get sucked into, with short chapters and an easy language. A perfect little book to dive into a teenage mind once again and the struggles that come with it. Without any huge conflict (but the conflicts that are there still feel huge - just like when you're a teen) or overblown drama. It just is. It just exist. I liked it.
Läste ut denna på typ 2 timmar (?), enkel att läsa. Önskar att jag läste denna när jag var lite yngre, men samtidigt så uppskattar jag den på ett sätt jag inte tror jag hade när jag var 15, exempelvis.
Inte min favorit bok jag någonsin läst och pga svag / ”enkel” storyline var det ingenting som jag tyckte hade WOW-faktor (vilket är okej, alla böcker behöver inte ha det, så kan den inte nå 5/5 för mig.
Får typ samma vibes som SKAM serien (norska versionen) av hur enkel boken är och kretsar kring tonåren osv. Mysigt. Som sagt, inget WOW, men bra.
Egentligen vill jag ge den 4 stjärnor, men jag inser att det är för att jag har så svårt att identifiera med hur hon helt spårar ut mot slutet. Det är så extremt självdestruktivt att man antingen börjar ogilla henne (för hon sårar människor utan att tänka på konsekvenserna) eller också börjar historien kännas overklig och överdriven. Men det finns väl människor som är så här faktiskt, så det var väl bra att man får se ett nytt perspektiv. Språket också mycket lättillgängligt och med bra flyt.
Läste denna efter att ha läst Sara Ohlssons andra ungdomsbok "Ingen normal står i regnet och sjunger" som jag tyckte mycket om. Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag var lite tyngre, men samtidigt komisk och realistisk. Gillade att karaktärerna fick ett djup, och att en fick lära känna dem bra.
En passande bok om en vill läsa något snabbt och lättsamt!
Den hade inte så mycket handling utan det var ju typ bara: John gör slut, hon blir ledsen festar lite innan ha vill ha tillbaka henne. Den var förutsägbar och tråkig det var också ca trehundra sidor. För lång bok för den lilla handling den hade. Jag kan tyvärr inte rekommendera den här boken.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Dieses Buch hat mich etwas mitgenommen. Es geht um Olivia, die von ihrem vier Jahre älteren Freund verlassen wurde. Der schreibstil an sich war sehr einzigartig. Es waren einfach abgehackte Sätze, die aber immer genug waren, um zu verstehen, was gemeint ist. Generell kommt man sehr schnell durch das Buch durch.
Den var jättebra. Lättläst! Och gillade att kapitlen aldrig blev längre än 3 sidor! Kände igen mig när det gäller förhållanden och jag kände mig som Oliva! Faktiskt riktigt bra för att vara en ungdomsbok!
Spännande, lärorik, kortfattad men väldigt ”hoppig”. Boken hade ett fint budskap men gick inte så snabbt framåt och blev ganska ”dryg” att läsa då det inte hände så mycket! Annars väldigt relaterande och riktad till ungdomar mellan 14-25 ish