Hur ska man bli gammal idag? Hur ska man tänka, se ut, leva?
Helena von Zweigbergk och Cilla Ramnek är båda 65 och vet inte hur de ska bete sig, vart de ska ta vägen, hur de ska se ut. Det brukar sägas att 70 är det nya 50, men sanningen är att är man 65 så är man. Att bli äldre idag är dock något helt annat än för generationerna före oss.
Idag lever vi i en kultur där betraktandet av vår egen yta sysselsätter oss. Vi gör historier om oss själva på sociala medier. Plastikkirurgi, botox och fillers blir allt vanligare, redan i 30- eller 40-årsåldern börjar man ge akt på minsta ålderstecken. Jagar framåt, ständigt på jakt efter oklara belöningar, och känner att tiden rusar. Vad springer man ifrån? Och vad händer inom en när man trots allt motstånd blir gammal?
Författarna har många frågor, med siktet bakåt och framåt. Här och nu delar de med sig av sin vardag, de dejtar, för en strid mot mördarsniglar, funderar över ensamhet, synar sin yrkesroll och relationerna till människor och ting. De vill reda ut misstag och dåliga strategier och lyfta fram det som varit bra. Hur ska man förvalta sin historia, såväl konkret (vad göra av alla minnessaker!) som hur man på bästa sätt mentalt kan härbärgera det som varit. Hur blickar man framåt, tar vara på fördelarna med den nya åldern? Handlar det om den nya tacksamheten?
Det blir stort och smått, praktiskt och existentiellt. Det nya gamla är en bok om att våga hantera smärtpunkter och samtidigt undra vad i hela världen man ska ha på sig. Att vara kvinna i en ny tid, inifrån och ut.
Sjukt tråkig bok. Skummade det mesta. Lärde mig typ ingenting. Förutom kanske att jag inte är som Cilla, som älskar att vara ensam, gräver i trädgården, går klädd i overall och är totalt ointresserad av män, sex och romantik. (Fast det är kanske min målbild) Känner igen mig i Helena som är fåfäng, överanalyserar, är förälskad och labil. Och så inser jag att det finns liksom inget hopp. För om inte Helena har förändrats när hon åldrats, hur stor är chansen att jag kommer att göra det då? Hon är ju ändå smart och har funderat JÄTTEMYCKET på detta och nu skrivit en bok om det. Nä, hoppet om ett värdigt åldrande känns redan ute för min del! Tack!
Precis den här typen av bok som jag letade efter för några år sedan. Ville läsa om hur det är att bli gammal för att vara mer förberedd. Idag när jag tillhör denna skara känner jag igen mig i mycket som skrivs. Viljan att dra sig undan mer även om det ibland är dumt. Den minskande energin även om det precis som skrivs inte alltid behöver relateras till hur gammal man är. Intresset för att se inåt och bakåt i livet för att förstå och sammanfatta. Känns som detta bara kommer att fortsätta. Hoppas på en del två så småningom!
Kloka kvinnor som delar med sig av sitt innersta och genom att låta oss känna igen oss i tankar, känslor och vardagsbekymmer ger oss andra mod att våga vara oss själva och hopp inför det vi har framför oss.
Mycket klokhet, många tänkvärda funderingar och tankar satta på pränt men det blev lite långt, lite tuggigt. Kände jag igen mig? Ibland men inte i allt vilket ju är självklart eftersom ålder inte är allt.
Ett fint samtal (mejlväxlande) om att vara kvinna på andra hälften av livet, om att åldras, om lust, sex och alla andra tankar som kan finnas och om vad som känns viktigt i livet.