*school assignment I need to give this book a one star! This is the first book I have ever given a 1 star to! If I would have read this book and seen a meaning with all of the bullying of women but I can't see anything! This book is just about how guys sees girls like an object that they own! Ughh this book makes me so angry! I understand that this author wants so do this book extreme but No I can't understand the meaning of this book! Ugh why can't I like any of the books we read in school! I really felt like a could liked this book towards the end but what the heck was that for an ending!!!!!!!!!!!I really felt like it really didn't develop towards the end. I also thought it was some stuff that happend at the end that didn't really have something with the storie to do.
En väldigt intressant och humoristisk bok. Gillar den skarpt!😁 På ett sätt önskar jag att det fanns en uppföljare till boken bara för att den är så bra, och jag vill fortsätta läsa om karaktärerna och deras liv. Gillar verkligen hur de beskrivs och deras olika personligheter! Samtidigt känner jag att den räcker som den är och att den egentligen inte behöver en uppföljare.
Den tar upp flera intressanta perspektiv kring machokultur och könsnormer, storstad vs småstad osv, på ett roligt sätt. Flinade många gånger åt killarnas jargong och deras uttryck, mest för att det är så främmande från vad jag själv är van vid. Men det gav också en viss förståelse och inblick i hur det kan se ut i ett grabbgäng. Det kändes nyttigt och roligt att läsa den här boken.
Livet efter studenten och en fotbollsgrabb upptäcker grundläggande feminism och empati! Skitsunkig bok verkligen men kul språk och bra musikreferenser.
Den första boken som jag läst som har ordet ”rövmarinera” i sig.
Onanisterna utspelar sig under ett formativt år för huvudkaraktären Kim Högman. Nämligen året efter gymnasiet. Ordinarie skolgång skojades bort vilket innebär ett år på komvux. Under denna tid återupptar Kim vänskapen med Robin, vilken öppnar dörren till livet bortom klubbhushäng och kebabpizzor på det lokala haket i Sölvesborg. Istället börjar Kim ta del av det tidiga 2010-talets hipsterkultur där kulturmedelklassens ungar bor i kollektiv, dumpster-divear och läser genusstudier.
Den resan som Kim kändes mer relaterbar än andra skildringar jag läst där karaktärer börjar ta del av storstadslivet/ upptäcker nya umgängeskretsar. Dels för att Kim har en fot kvar i Sölvesborg i form av skyldigheter till sin mamma och syster, och för att det han upptäcker är relativt mainstream, som Simone de beauvior och Krunegård.
Även kapitlen i boken är relativt korta och inte innehåller så utförliga beskrivningar så tycker jag att den var välskriven och underhållande.
Som många andra blev jag väldigt tagen av Patrik Lundbergs viktiga Sommarprogram och beslöt läsa hans böcker. Boken är lättläst med bra driv i korta kapitel. I början är det väldigt mycket ungdomsröj, som nu känns avlägset för mig Men sen djupnar boken, och jag läser in en tydlig underton av sorg och sårbarhet. Särskilt roligt att läsa om arbetet som tidningsbud, eftersom jag också provade det något drygt år i ungdomen. Titeln får sin förklaring mot slutet, men slutet på nyårsfesten förstod jag inte Bra bok! Ser fram emot att snart läsa "Gul utanpå" och "Fjärilsvägen".
En otrolig resa som tog sig nånstans jag inte trodde den skulle göra där i början. Det blir ibland lite väl tillrättalagt mot slutet på ett sätt som inte funkar helt, men samtidigt säljer boken in mycket av det bara för att det är fint och inspirerande.
Det är inte "Ett ufo gör entré" men det är lite åt det hållet.
Titeln är briljant till att börja med. Historien är en mäktig skildring av att befinna sig i två världar, i det här fallet två vitt skilda bekantskapskretser, något jag tror att många kan relatera till.
This book was so far away from me, I just couldn't relate to it. It's about life in a small town, wanting to get away, being a nineteen year old guy who was the king in high school but failed all his courses and now have to take them again to get a passing grade. I'm like ... the opposite of that. And of course, the point of fiction is to somehow get to know different people and their lives, but ... so many of the characters are SOOO dudebro-ey. I hate dudebros.
When Chriss read this, she laughed a lot, but I didn't really do that. A few times, yes, and the humorous situations wasn't as forced as in the last book I read, but still not for me. I also feel everyone got hurt at all times, to a point where it didn't even seem realistic anymore.
The main character was very annoying, but luckily he did grow by the end of the book. I mean, he's 19, I guess I can cut him some slack. Though I had to keep reminding myself of that: there was not much of a difference between him and the 30+ dude in the last book I read.
That said, it was an easy read, and had some good points about being true to yourself or whatever. It wouldn't have hurt if it elaborated on some aspects though, the younger sister's accident felt like it did nothing to the story. The book is short, some extra pages dwelt on that wouldn't have hurt.
Simon was the worst character though. Reminded me of why teenaged dudebros are the worst and why I never want to associate with them ever again.