Over de berekening van ruimte V

Om udregning af rumfang #5

by Solvej Balle, Adriaan van der Hoeven (Translator), Edith Koenders (Translator)

Bekroond met de Deense Critics Prize.

Tara Selter zit nog altijd vast op 18 november. Ze heeft tevergeefs geprobeerd terug te keren naar de normale voorwaartse tijd, en ze bevindt zich nu al 4541 dagen op 18 november.

Tara kijkt in de spiegel en ziet rimpels. Ze heeft een bril nodig. Ook al zit ze vast op 18 november, de tijd verstrijkt en Tara is niet langer wie ze was – ze ontmoet ene Carl, met wie ze een relatie begint. Voor hem is elke keer dat ze elkaar ontmoeten de eerste keer, dus hun ontmoetingen zijn fris en spannend.

Ook gaat ze op bezoek bij haar man Thomas in Clairon-sous-Bois, terwijl haar vrienden, die ook vastzitten in de achttiende, het huis in Bremen waar ze woonden hebben verlaten. Het huis is te klein geworden, de middelen raken op, en ze verhuizen naar Val Benoît, een verlaten universiteitswijk aan de rand van Luik.

Genres: Fiction, Danish, Novels, Denmark, Roman, Science Fiction, Magical Realism

244 pages, Paperback

First published November 28, 2023

About the author

Solvej Balle er en særegen stemme i dansk litteratur. Hun var del af en gruppe hovedsageligt kvindelige forfattere, som debuterede eller slog deres navne fast i begyndelsen af 90’erne. Siden Balle debuterede i 1986 med romanen ”Lyrefugl”, har hun udgivet ganske få værker, så det var en overraskelse, da hun i 2020 annoncerede det ambitiøse og filosofiske syvbindsværk ”Om udregning af rumfang”, som hun i 2022 modtog Nordisk Råds Litteraturpris for, for de første fire bind

Reviews

[Henk · Rating 4 out of 5]

Loved emerging myself again in the slow time of Solvej Balle and the world stuck in 18 November. Knowledge is interrogated thoroughly in this volume, but the mind needs substance and tangible progress as well

Tara is (physically) 40 and undeniably a different person than first when she entered 18 November.
Starting off with a big meeting in Liege, in an abandoned university complex, we start to engage with what humans can actually do in 18 November. There seems a reverse expansion of the Roman empire going on, that leads people to settle from Bremen to Belgium, Spain and eventually Lugano and Heraculeum.

Meanwhile half of the book is extreme zooming in on one day of arrival in Liege, with then passages of 100 days in two pages. Archives of inquiry instead of direct observations take over much of the narrative, with more focus on categorisation than obtaining new knowledge. Darwin and the need for variance instead of harmonious monolithic consensus also feature heavily.

A string of story involving Kalinigrad and the skull of Kant seems a bit whimsical given the Russian border being in place. The rise and fall of the archive mimics the rhythm of civilisation. This instalment does some heavy lifting, covering over 14 years in a frozen time. The pain of ageing and love ones not ageing is tangible but I missed a super hook near the end that I came to expect from Solvej Balle.
Still I am deeply invested in Tara and await number 6 and 7 of this septology eagerly.

Dutch quotes
De periferie is een fijne plek.

Iemand tot jezelf toelaten op het gevaar af dat er geen plaats meer zal zijn voor anderen.

In de wereld waar wij vandaan komen, benadrukte ze, moet je altijd om toestemming vragen.

Was in elk geval vrij.
In zekere zin, zei ik.
Het valt niet mee om helemaal vrij te zijn.

Om te overleven moest het doel zijn het afwijkende in leven te houden, in de catalogus van de toekomst, de variatiepool.

Darwin meende dat de natuur een boer of een generaal was.

Categorie is hiërarchie

Alsof boeketten en fraaie patronen wat dan ook bij elkaar kunnen houden.

Het gebeurt niet vaak dat ik weet wat ik wil, maar nu weet ik het.

[Chris · Rating 4 out of 5]

Ik had de intentie langer te wachten om terug te keren naar de achttien november van Tara Selter, maar deel V kwam te verleidelijk bovendrijven op mijn leesstapel. Ik zal dus maar toegeven dat ik inmiddels graag vertoef in het filosofische tijdsexperiment van Solvej Balle. Er is nochtans weinig plot, er gebeurt niets spectaculairs, er lopen geen opzienbarende personages rond en het ritme ligt laag. En toch blijft het fascineren; hoe langer hoe meer zelfs.

Deel V speelt zich grotendeels af in Luik waar een toegenomen groep lotgenoten van Tara zich verzamelt en organiseert in Val Benoît, een oude universiteitssite (hier te bewonderen als 'abandoned & lost place': Val Benoit. Ze renoveren het gebouw, er worden lezingen gegeven die vrije onderzoeken aanmoedigen en Tara wordt er archivaris.

Zo filosofeert Solvej Balle o.a. over de leergierigheid en onderzoeksdrift van onze soort, over wat wetenschap kan, mag en zou kunnen zijn en over hoe we zo graag structureren, catalogiseren en op die manier hiërarchieën creëren. De tijdsprongen tussen Tara's notities worden groter, wat naar het einde toe voor nieuwe perspectieven en sensaties zorgt. Knap hoe dit deel van breed gedragen en overkoepelend naar intiem, teder en poëtisch overvloeit en bijna letterlijk nieuwe kiemen legt voor het volgende deel ... dat helaas pas over een achttal maanden in vertaling verschijnt.

[Zarvid · Rating 5 out of 5]

En lille smule mere ujævn end bind 4, men til gengæld bliver den virkelig rørende og trist i mange passager. Orker ikke at vente på de sidste to bind 😭

[Julie Bang · Rating 3 out of 5]

Har fortsatt et veldig ambivalent forhold til denne bokserien… Synes denne startet veldig spennende, og man får endelig litt framdrift.

Fra midten og utover blir det dørgende kjedelig, da det er typ 100 sider om katalogisering. Skjønner poenget med det, men drit kjedelig. Synes det blir for akademisk. Synes heller ikke at innholdet passer formen, da det er veldig rart å skrive SÅ mye om katalogisering, og nesten ingenting om følelser i en dagbok…. Kan hende det er meningen, men da er Tara den mest emosjonelt avstumpa karakteren jeg har lest. Også veldig rart å ha en cliffhanger i slutten av hver bok når det er en dagbok.

Stusser litt over at de nå er så mange at det har blitt et eget samfunn, men ingen krangler og intriger??

Spent på hva Balle har tenkt at dette skal ende….

[Ebba · Rating 5 out of 5]

Bäst hittills!!!! Men kanske är det de tidigare delarna som också gör den här så bra?
ÄLSKADE att läsa om katalogisering och kunskapsorganisering <3 underbar bok för mig som snart färdig bibliotekarie!!!! Vad är kunskap i en tid som stannat? Hur ordnar man kunskap när kategorierna från tiden som fortsätter inte fungerar? Och delarna om kärlek är så fina med. Balle är en av de smartaste författare jag läst, jag fattar knappt hur hon gjort för att komma på allt det här? Otrolig romankonst!!! Längtar efter de två sista delarna

[Clara Dahlgren · Rating 2 out of 5]

Nu är jag less. Riktningslös. Kommit fram till att Tara är en tråkmåns och att Solvej har lurat in mig.

[Jurgen · Rating 4 out of 5]

Boek vijf ondertussen waarin Tara en de anderen tegen het einde al 28 jaar vastzitten in 18 november. Nog altijd boeiend en nog altijd gewoon goed geschreven, toch is te merken dat het het vijfde boek is. Meer dan in de eerdere boeken is het tell don't show – het beginnen van allerlei onderzoeken pseudo-, semi- of wetenschappelijk lijkt een verdiepend idee, maar noch de uitkomsten, noch de onderzoeken komen terug in het verhaal. De tijdssprongen worden groter: boek vijf begint op dag 4541 en eindigt op dag 10455 – het verhaal wordt juist trager. Solvej Balle heeft altijd de intentie gehad een zevendelige roman te schrijven, dus laten we hopen dat ze een outline had en het geen latere seizoenen Lost wordt en een deus ex machina om mee te eindigen.

[Nene La Beet · Rating 4 out of 5]

Hvor længe er der mon til næste bind?

Den midterste tredjedel af denne bog er optaget af en meget (u)akademisk diskussion om "kategorier". Det bliver sine steder noget luftigt, men jeg mistænker faktisk Balle for, at det er med vilje. Tara selv holder hele tiden en let distance til diskussionen, og når folk er stædige omkring deres påstande, så siger hun bare "ja ja". Gider ikke noget bøvl.

Vi er meget langt inde i den 18. november nu og kommer meget længere i løbet af dette femte bind. Jeg vil dog ikke være en ligeså ond spoiler, som Lars Bukdahl i WA, der omhyggeligt afslører HELE handlingen. Øj, hvor var det irriterende. Så altså, har du ikke læst bind fem endnu, så undgå at læse anmeldelsen i WA.

Jeg har brugt en del af min tid "i" den 18. november på at spekulere på, hvad der sker, når nogle dør. I dette bind er der faktisk nogle, der dør. Men vi får INGENTING at vide. INGENTING. Hun holder os i den grad på pinebænken.

Jeg har samlet lidt udsnit og sætninger, der viser, hvor kringlet Balles hjerne er, og hvor fint hendes sprog er. Så lavmælt.
Jeg kunne skrive om kærligheden, men jeg ved ikke, om der er noget at fortælle. Lidt, måske. (s 104) Og gør hun det så? Næh.

Vi kommer på besøg i en udforskning af, hvad der mon skete med Immanuel Kants skelet... Såååå underligt!

Der er en meget spændende diskussion af Darwins evolutionsteori, som jeg virkelig godt kunne lide (s 144-45) For at overleve måtte målet være at holde liv i anderledesheden selv, i fremtidskataloget, variationspuljen. (...) Naturen vil fremtidssikres og variation er fremtidssikring.

De hældte indholdet ud på et bord i arkivet med en stilfærdig porcelænslyd. (s 163). Måske ikke nogen særlig bemærkelsesværdig sætning, men den skaber øjeblikkeligt et helt unikt lydbillede i mit hoved.

Også dette bind afsluttes (selvfølgelig) med en cliffhanger. Jeg slugte den på en uge, og det kunne have været kortere tid, havde jeg haft den.

[Håkon Lillehagen · Rating 3 out of 5]

Nå har jeg lest fem av disse og ser et mønster. Jeg tror alle bøkene er bygd opp på følgende vis:

1. Hovedpersonen gjør noe nytt de første ti sidene. Gjerne noe som har med reise å gjøre.
2. Så følger det 150 sider med noe pompøse intellektuelle greier. Denne gangen var det diskusjon om vitenskapsteori.
3. På de siste ti sidene tar hovedpersonen et valg som er ment som en cliffhanger til neste bok.

Alt i alt begynner jeg å bli litt lei, men har investert for mye tid til å gi opp.

[Julia Eriksson · Rating 4 out of 5]

20-talets kanske mest spännande bokprojekt fortgår och det är en fröjd att få följa med i den 18 november igen. Jag kommer på mig själv att börja tänka på tid på ett nytt sätt, hur hade jag hanterat mina dagar om jag satt fast i dem? Det är gripande och intressant och en smula surrealistiskt.

[Dina Gylling Kristiansen · Rating 5 out of 5]

Er besat af den her serie

[Nina · Rating 4 out of 5]

Som att återse en gammal vän. Jag trivs utmärkt i Taras sällskap, och det gör inget att resten av persongalleriet är så stort att det inte går att hålla reda på. Med ”bara” två böcker kvar blir jag än mer nyfiken på hur det ska sluta.

[David Karlsson · Rating 3 out of 5]

Fem delar in börjar det vara svårt att säga så mycket efter att ha läst en ny del, berättelsen puttrar på i makligt tempo även om det skruvas upp något här när åren plötsligt börjar ticka på.

Cliffhangern från förra delen gör mig först lite besviken men fyller sin funktion när möjligheten att fortsätta älska någon som inte förändras utforskas. Annars är det mycket om forskning som kanske inte engagerar mig så värst mycket, och det är först mot sista fjärdedelen av boken som mitt intresse väcks (och då utan cliffhanger denna gång).

Taras (eller om man så vill: Balles) ständiga uppräkningar av saker är en sån där sak som börjar irritera en del. Mer intressant blir det hon väljer att inte skriva om, som när hon här vidrör ämnet om människor som dör i den artonde men sedan inte vill säga mer om det. Rimligen blir det en tråd som det måste nystas mer i framöver.

För min del kommer nog svitens avslutning färga intrycket av samtliga delar och just nu kan jag se det gå åt båda hållen.

[Peter Westergaard · Rating 4 out of 5]

Bøgerne holder næsten dampen oppe. Den taber pusten en smule i forhold til de forrige fire, men er stadig fremragende! Tankevækkende læsning. Dansk verdenslitteratur.

[pelekas · Rating 4 out of 5]

iš penkių (viso bus septynios) dalių ši sudėtingiausia ir turi daugiau liūdesio, nes lapkričio aštuoniolikta pasikartoja jau 10455 kartus. balle tikra meistrė, nes tai nėra šiaip skaičiukai, priešingai – skaitant labai stipriai jaučiasi laiko tėkmė (ar greičiau šiuo atveju sūkuriavimas ir sunkis). kiekviena dalis mane kažkaip paveikia, pavyzdžiui, po pirmosios labai sukeistėjo laiko pojūtis, gavau jį lyg dovaną, kad štai pas mus jis eina ir eina bendrai visiems, antroji padovanojo metų laikus ir romėniškos sestercijos svaiginančią istoriją, o ši – pati utopiškiausia – leidžia įsivaizduoti kitokią visuomenę, kurioje greitį pakeičia gylis, mąstymas ir keisčiausi tyrinėjimai. po jos siaubingai norisi kalbėtis, mąstyti su kitais žmonėm.

dar iš tokių fiziologinių efektų – artėjant knygos galui yra tokia pastraipa, nuo kurios pašiurpo rankos, kaklas, nugara. taip staigiai ir stipriai, lyg tūkstančiais adatėlių, seniai to nejutau. tai vat ji šitą moka, skaitai ir momentais būna sudėtinga, neaišku, nuobodoka, bet visada gauni atpildą: netikėtą posūkį, siurprizą, be galo įdomius, gražius, kažkaip giliai kabinančius pasažus ir, aišku, idėjas, kurių, man rodos, šiais laikais visur trūksta.

[Mina Widding · Rating 3 out of 5]

De samlas och skapar ett universitet för fri forskning, och det är väl fint? Men det är så mycket jag undrar. De räknar inte efter hur många de är? De gör ingen tydlig plan för att inte äta slut på staden de bor i mer än att de odlar grönsaker, men annat då? Om de nu bor där i typ decennier? Var är alla icke-europeer och varför kommer det inte andra rapporter från de som reser? Är det ingen som utnyttjar upprepningen, är "ond" så att säga, utbryter det inga större konflikter, sker inga övergrepp eller mord dem emellan? Varför åldras huset? Och Taras bil, fast inte i "normal" hastighet? Varför försvinner mat men inte annat? Oroar de sig inte för att beröva den vanliga världen på de böcker de samlar? Fast det kanske finns tillräckligt många exemplar, men ändå. Tankeexperimentet som hela tiden dras till sin spets är ju på många sätt full av väldigt stora hål, och det kan göra mig lite frustrerad, då det ju ändå är en så lång serie.
Tiden flyger fram snabbare i den här delen, och det känns som att historien rör sig lite för mycket på ytan, och är så mycket i den återberättande formen istället för gestaltning, saknar det.

[Mar · Rating 3 out of 5]

Vet ikke om jeg skal markere anmeldelsen med spoilers eller ikke, men nå er dere i alle fall advart.
Det er ikke så ofte jeg leser romaner hvor hovedkarakteren skriver sin egen historie, eller det er hvertfall ikke så ofte jeg tenker over det. Denne boka fikk meg til å tenke på det, kanskje mest fordi nå er oppholdene mellom hver gang Tara skriver blir lengre og lengre. Hvorfor skriver hun ikke oftere? Hun tar det opp selv også noen ganger, at hun ikke skriver like mye som før. Ting skjer med henne og hun velger å ikke skrive det ned, kanskje referer hun raskt til det neste gang hun skriver, men det at noe skjer i livet hennes betyr ikke at hun kommer til å sette seg ned å skrive om det. Det er en ganske interessant endring i en karakter. På den annen side, det at Tara ikke er like interessert i å skrive sin egen historie lenger har også - kanskje - ført til at jeg ikke er like interessert i å lese den? Jeg vet ikke! Denne boka var litt tyngre å hekte seg på enn det de andre har vært i starten. Formelen har kanskje begynt å bli litt for gjentagende for meg, som er ironisk på grunn av hele konseptet. Men trenger jeg som leser å føle meg fanget i en syklus bare fordi hovedpersonen er det? Jeg vet at det skal bli syv bøker, dermed er det bare to igjen, og jeg begynner jo å bli veldig nysgjerrig på hva som skal skje. På den andre siden har jeg også begynt å tenke litt på at kanskje skjer det ingenting. Men jeg kjenner jo nå at jeg får lyst til å lese den neste med en gang, så det er jo kanskje et godt tegn.

[Arjen Dijkstra · Rating 5 out of 5]

Ook dit deel boeit weer, stelt vragen, ontroert, betovert en, eerlijk is eerlijk, irriteert. Ik ben helemaal verslingerd aan Tara en haar 18e november.

De laatste 50 pagina's heb ik binnen een half uur en met een brok in mijn keel gelezen.

[Jessica · Rating 3 out of 5]

⭐️3,5

[Sarah · Rating 3 out of 5]

Kände väääldigt mycket uppförsbacke med denna. Men nu är jag så far gone att jag måste läsa klart. 🫠

[Emil Nilsson-Mäki · Rating 3 out of 5]

Var väldigt nära att den fick en tvåa, men den hämtade upp sig den sista fjärdedelen ändå. Mittendelen var såååå seg. Kanske det var för att jag läste kortare stunder? Jag kände helt enkelt inte så stor läslust under denna, mest att det var ett jobb som behövde bli gjort. Läste en massa andra böcker i pauserna av denna. Nä nu måste Balle göra nått med den här serien. Jag förstår idén av det repetitiva som malande av vardagens gång, men det måste också vara njutningsfullt att läsa. Men, som sagt så lyckas hon ändå strama åt berättelsen mot slutet vilket gör att jag vill veta vad som händer i nästa del. Du vann den här ronden Balle… knappt.

[Alva Rasmussen · Rating 4 out of 5]

Drar av en stjärna från fullt betyg av anledningen till att Solvej Balle kan bli lite väl långranding (ett återkommande problem med hela serien), men oj vilken bra bok ändå. Ser fram emot avslutningen med skräckblandad förtjusning!

[Leif · Rating 3 out of 5]

Bind 5 i Solvej Balles romanserie Om udregning af rumfang er for mig at se den hidtil svageste. Bind 5 står på mange måder lidt i stampe - vi har hørt om mange af de indfald og måder at være i 18. november på allerede fra de første 4 bind.

Bind 5 dækker ca. 5.000 dage, altså næsten 15 år. Og i slutningen af bind 5 har Tara sammenlagt været i 18. november over 10.000 dage. Bindet runder af med, at hun kommer tilbage til Clairon-sous-Bois og møder Thomas uden for skoven, men uden at han genkender hende, fordi hun er blevet ældre uden at han er blevet det, og hvor Tara kan se på Thomas - uden at det føles som Thomas, fordi han er en ung mand stadig uden at hun er det længere. Som den nu obligatoriske cliffhanger til sidst i bindet hører vi, at Tara beslutter sig for at ville ud af den 18. november - det lyder som det, der skal være drivkraften i bind 6.

I begyndelsen af bind 5 hører vi også om, at Tara vender tilbage til Thomas i en kort periode, men at deres forhold går i stykker der. Ikke fordi Thomas har forandret sig - han er jo af gode grund en stabil faktor, eller nærmest en "alt andet lige" faktor. Men fordi det som Tara kommer tilbage til Thomas med er alle de dage, som er gået for hende og ikke for ham, med alle de oplevelser, hun har haft, og alle de personer, som hun har mødt, men som nu skaber en afstand for Thomas, fordi han oplever ikke at være en så vigtig del af hendes liv længere, når hun fortæller ham om det hændte.

Her leder romanen over i nogle overvejelser over, hvad det vil sige at være forelsket i en anden person. Når man er forelsket i en anden person - reflekterer Tara - så har man nok en kærlighedshjerne, hvor man opfatter den andens ønsker som sine egne ønsker, hvor man ikke ser den store forskel på den andens og egne ønsker - fordi ønskerne som i en tåge glider over i hinanden. Men Tara opdager nu faktisk, da hun møder Thomas igen med de først 5.000 dages afstand, at de faktisk ikke ønsker det samme (længere). At han ønsker, at alt det, som Tara har oplevet i den seneste tid, forsvinder. Og derfor vil han ikke Tara længere.

Ligesom i de forrige bind ser vi her, at Balle bruger det greb, at den helt syrede situation med at sidde fast i den 18. november er en fremkaldervæske for noget, der er på spil i det liv, vi lever som mennesker (uafhængig af 18. november).

Hovedparten af bind 5 handler om communities omkring videnskabelse. I bind 4 hørte vi allerede om communities - den flok der nærmest voksede sig til en bevægelse i Bremen. Det er det, som nu bliver gentaget i bind 5 men på en større klinge. For nu handler det ikke bare om communities centreret om fikse ideer til at leve sammen på - sådan som et kollektiv i større skala. I bind 5 handler det om, hvordan mennesker samles om at skabe viden og forståelse af verden. Det sker forskellige steder i Europa, men vi følger det sted, som Tara vælger at slå sig ned. Nemlig lige uden for Liege. Her er der nemlig de efterladte bygninger fra et universitet, der blev skabt kort inden 2. verdenskrig med store forhåbninger om fremskridtet, men som så blev droppet og forladt pga. krigen. Det er faktisk ikke fiktion det her - selvom det kan være svært at skelne fiktive steder fra historiske i Om udregning af rumfang :-) Dette forladte universitet, Val Benoit, findes og var netop en drøm om et universitet, hvor bygningerne rummede noget af ambitionen ved at være meget helstøbte, gode materialer og godt håndværk. Som om universitets måde at være opbygget på var eviggyldigt, fordi det var så stort, godt tænkt og udført.

Taras store gruppe - bl.a. med folk fra Bremen, men også fra dem, der allerede havde opdaget Val Benoit med personen Gita i spidsen - vælger nu at ville sætte Val Benoit i stand. Gita holder en brandtale om, hvad de nu kan bedrive som community i Val Benoit. Hendes syn er, at det at være i 18. november er et potentiale for vidensskabelse og forskning som er helt unikt, og derfor sidder de faktisk ikke fast i den 18. november - de har fået den gave at leve på denne særlige måde. For nu kan de bl.a. lave reel fri forskning, i og med at de ikke skal bekymre sig om finansiering (fordi pengelogikken ikke fungerer, når dagen bare bliver gentaget - det har vi oplevet allerede ved at alle fortsat kan blive ved at hæve på deres konto, for næste 18. november er alt nulstillet), og fordi de heller ikke vil være underlagt bestemte ideologier og forestillinger om fremtiden - i og med at de lever i et evigt 18. november. Igen ser vi, at den syrede situation med at sidde fast i den 18. november bliver brugt som en fremkaldervæske for at sige noget om, hvad noget (forskning) er i dag og hvad noget (forskning) er underlagt.

Det ses også ved, at der er andre vidensmiljøer i Europa, som har lidt andre syn på, hvordan de skal bedrive deres viden. Ligesom der i dag findes forskellige universiteter med forskellige traditioner og tilgange.

Tara får rollen som arkivar af alle de undersøgelser, refleksioner og andre skriverier, som bliver foretaget i Val Benoit. Dermed får hun også rollen til at finde på kategorier og herefter kategorisere de tekster, der bliver skrevet. Igen får vi nærmest i denne historie en form for "oprindelseshistorie" på hvordan mennesker er i verden - denne gang i forhold til viden og tekster. Men selvfølgelig i en opspeedet version, hvor kategorierne bliver skabt af én arkivar, i dialog med de andre i Val Benoit - ikke langt fra Aristoteles' ambitioner i Metafysik. Tara må som arkivar sande, at de kategorier, hun i første omgang havde skabt, må udvikle sig, når der kommer nye tekster. Nogle nye kategorier skal opfindes, nogle skal udgå, og nogle tekster skal flyttes fra en kategori til en anden. En fra deres community laver et skilt, hvor der står, at kategori er hierarki. Ja, det er jo rent Foucault.

Det svage ved bind 5 er for mig at se, at romanen efterhånden mister sin romanagtighed. Det bliver mere en bog om hvad viden er - sådan videnskabshistorisk og videnskabsteoretisk, men skrevet ind i romanens klæder. Det kunne måske godt være blevet vellykket, men som det ofte sker for forfattere, der både har et filosofisk og et romanagtigt antrit, så vinder filosofien over romanen på den måde, at fiktionen mere og mere bliver underlagt at give eksempler på noget filosofisk (med Svend Brinkmanns Hvad er et menneske som et grelt eksempel). Ikke at det ikke kan lade sig gøre - hvem sagde Kierkegaard... - men det går ofte galt.

[Tobias Cramer · Rating 4 out of 5]

”Nu har jeg læst fem bind, men jeg har stadig ikke lært at udregne rumfang. Det er en elendig formelsamling” – Alle matematiklærere i Slagelse

Spøg til side.

Om udregning af Rumfang fortsætter sit triumftog gennem det litterære landskab med sit femte bind. Toget sænker dog hastigheden en smule og bumler lidt mere rundt.

Bind fem er mindre fokuseret end de tidligere og bærer præg af være en mellembog i eposset. Det er et bind, der skal transportere os til de afsluttende crescendoer i seriens sjette og syvende bind.

Det betyder ikke, at bind 5 ikke er værd at læse i egen ret. Det er det bestemt. Denne gang kaster Solvej Balle nemlig sin sagtmodige indkredsning over emner som viden og erkendelse. Hun pirker til grænserne for, hvad der kan regnes for væsentlig forskning og bevaringsværdig viden.

Det er igen en fryd at se, hvordan hun har skabt en parallelvirkelighed, der med så stor kraft og indlevelse kan afsøge alle aspekter af tilværelsen.

Solvej Balle er en mesterlig forfatter, der kan få alt til at svimle. Nu kan vi kun vente på de sidste bind.

[Evan · Rating 4 out of 5]

Har helt ærlig begynt å drømme litt om at tiden skal stoppe slik at jeg har tid til å gjøre alt jeg vil uten andre konsekvenser enn at jeg sakte men sikkert forbruker jordens ressurser og at dersom tiden stopper for all evighet vil vi nå et punkt der vi bruker opp jorden og vi sulter igjel

uansett alle mine hatere hater BeDaZy-prosjektet, håper det ikke blir viktig i tiden fremover

[Anki · Rating 5 out of 5]

Forundrer meg at det går å skrive så mange bøker med dette konseptet, men det er så spennende å lese. Godt skrevet og venter på neste

[Lauracj · Rating 4 out of 5]

Så må de sidste to gerne komme i en ruf, tak!

[lisamargar3ta · Rating 4 out of 5]

Inte samma schwung i den här som de föregående, det står liksom still och stampar. Det är många filosofier och teorier som rabblas upp. Men, som i flertalet av de tidigare böckerna, så hettar det till mot slutet och jag ser fram emot att läsa vidare i bok 6.

[Sarah · Rating 5 out of 5]

Jeg anbefaler denne serien med hele mitt hjerte

[Freija · Rating 4 out of 5]

The sixt part comes out November 18, I am so ready for it Tara.