In den rauen Wäldern Nordschwedens finden zwei Frauen die Wege ihres Glücks 1938, Nordschweden: Die siebzehnjährige Siv wird in die tief verschneiten Wälder geschickt, um als Köchin eine Gruppe von zehn Waldarbeitern zu versorgen. Ein entbehrungsreiches Leben ohne Strom und Komfort erwartet sie – und doch ist es genau dort, mitten in der rauen Natur, wo Siv zum ersten Mal echte Freiheit spürt. Und Liebe. In der Abgeschiedenheit begegnet sie Nila, einem jungen Sámi – und erlebt eine zarte Liebe, die stärker ist als alle Konventionen. Doch als der Sommer endet, bleibt nur ein Geheimnis, das nie ans Licht kommen darf.
2022: Eva kehrt als PR-Beraterin für ein Forstunternehmen in das Dorf ihrer Kindheit zurück. Sie soll den Widerstand gegen ein umstrittenes Abholzungsprojekt beruhigen. Doch die scheinbar klare Aufgabe wird schnell zur Reise in die eigene Vergangenheit. Stück für Stück entblättert sich eine Geschichte, die tief in den schwedischen Wäldern wurzelt. Und bald steht Eva vor der Welche Wahrheit liegt wirklich im Schatten der Moltebeeren verborgen?
Ein berührender Roman über ein lang gehütetes Familiengeheimnis, verbotene Liebe und das Echo der Vergangenheit – der fesselnde Auftakt der Norrland-Saga!
Ulrika Lagerlöf works in communications within forestry since the past ten years. She lives in Uppsala and made her debut in 2021 with the novel Stanna hos mig (Stay with me).
Her second novel, Cloudberry Mire (2024) is the first part in a series, and inspired by Ulrika Lagerlöf’s own family history. It has been praised by both readers and critics, and in 2025 the eagerly awaited second installment, Pale Soil will be published in Sweden, as well as six international launches of the first part. Cloudberry Mire starts in the late 1930’s, Pale Soil unfolds in the 1950’s and Heartwood in the 1960’s.
Det här är första delen i romanserien Timmerfolk om kvinnornas roll i det norrländska skogsbruket. Författaren är kommunikatör inom skogsbranschen och bokens huvudpersonen Siv är baserad på författarens mormor som jobbade som kocka i en skogshuggarkoja på 30-talet. Siv vill bli lärarinna men familjen har inte råd och därför hamnar hon i kojan tillsammans med tio män.
Parallellt löper en nutida berättelse om Eva som jobbar på ett skogsbolag. Ulrika Lagerlöf lyckas skapa två skilda världar och det blir väldigt effektfullt att som läsare hoppa mellan dåtida normer och begränsningar i skogskojan och den digitala nutiden med en ensamstående pappa, influensers och mediakaruseller, debatter som rör skogsbruk, rennäring och miljörörelse.
Genomgående i både berättelserna är de frodiga personporträtten och att erotiken ges utrymme. Hjortronmyren är en välskriven bladvändare, intressant och upplysande, men också aningens slätstruken och tillrättalagd. Det bränner aldrig riktigt till.
Jag tar med mig att ett bra svar på frågan hur man mår är ”jag vet inte” och att hämnd får hjärtat att ruttna. Att den missunnsamma ältaren skjuter sina medmänniskor ifrån sig. Jag fastnar för hur Lagerlöf beskriver skogssamernas osynlighet i historien som eftersträvansvärd och att vi som lever idag tyvärr lämnar outplånliga spår. Jag blir berörd av John som verkar ge sig in i samma typ av livslögn som Elias i Genans och värdighet och jag är spänd på fortsättningen.
Men, en sak förbryllar mig, hur kunde Eva ringa Mattias när Fanny hade hans mobiltelefon?
Ulrika Lagerlöf - Hjortronmyren - Betyg: 4,5 av 5. Ulrika Lagerlöf - Blekjorden - Betyg: 4 av 5. . Nu har jag läst dom två första böckerna i den planerade romansviten som kallas Timmerfolk. Den första heter Hjortronmyren, och den andra heter Blekjorden. Båda böckerna utspelas parallellt i vartannat kapitel i dåtid och nutid. Dåtiden under 30- och 40-talet. Och nutid i år 2022. . Jag tyckte riktigt mycket om båda böckerna, även om den första boken var snäppet bättre. Mycket intressant handling både i dåtid och i nutid. Och jag kommer absolut att följa bokserien i framtiden. Och jag kan varmt rekommendera böckerna. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, inläst av Katarina Ewerlöf. .
Aika perinteinen kahdessa aikatasossa kulkeva kertomus, mutta päädyinkin pitämään tästä yllättävän paljon. Useimmiten näissä tarinoissa olen enemmän kiinnostunut jommasta kummasta aikatasosta, mutta alun takkuilun jälkeen, tietynlaisen hahmokehityksen myötä, päädyin pitämään myös nykyaikaan sijoittuvasta Evan tarinasta.
Menneisyydessä seurataan 17-vuotiaan Sivin tarinaa. Hän päätyy taloudenhoitajaksi metsämiesten kämppään ja yllättävä kyllä, saa siellä hyvää kohtelua. Metsässä Siv tutustuu 20-vuotiaaseen saamelaismieheen, joka muuttaa Sivin elämän suunnan lopullisesti. Nykyajassa Eva palaa kotikonnuilleen metsäyhtiön mediaedustajana. Metsäyhtiö aikoo suorittaa poronhoitomailla laajoja hakkuita, joita paikalliset vastustavat kovasti. Myös nuoret luonnonsuojeluaktivistit ovat kiinnostuneita hakkuista, minkä takia Eva lähetetään paikalle sammuttamaan mediahässäkän synnyttämiä paloja. Paikkakunnalla asustaa myös Evan nuoruuden rakkaus.
Kertomuksen keskiössä on luonto ja sen monimuotoisuuden merkitys, mutta myös sukujuuret ja saamelaisten kohtaama kohtelu Ruotsissa. Kruunu pakkolunasti saamelaisille vuosisatoja kuuluneita maita ja myi niitä uudisraivaajille, mikä aiheutti jännitteitä alkuperäisväestön ja ruotsalaisten uudisraivaajien välille. Olisin mielelläni lukenut enemmänkin tästä aiheesta, mutta toisaalta tämä on trilogian ensimmäinen osa, joten ehkä aiheeseen pureudutaan vielä syvällisemmin seuraavien osien puitteissa.
En nyt ehkä vertaa tätä Suon villiin lauluun, vaikka luontokuvaus tässä onkin vahvasti läsnä. Vaikka saatoin kulkea metsissä yhdessä päähenkilöiden kanssa, niin odotin vielä suurempaa luonnon läsnäoloa. Enemmän tunnuttiin monesti keskittyvän ihmissuhteisiin, vaikka niilläkin on tärkeä paikkansa tarinassa. Kokonaisuus kuitenkin oli minusta onnistunut, aikatasot tasapainossa keskenään ja henkilöhahmot kiinnostavia. Ehkä paikoitellen hieman ennalta-arvattava, mutta ei häiritsevyyteen asti.
Hjortronmyren är en bok som jag hört flera prata väl om, och till slut blev nyfikenheten så stor att jag lånade den på biblioteket.
Jag hade inga högre förväntningar på Hjortronmyren, så det var en glad överraskning att jag tyckte mycket om den. Hjortronmyren är en fint berättad historia om svenskt skogsbruk och människorna som arbetat genom årtionden med det. Hjortronmyren är en påminnelse om vilken betydelse skogsbruk har haft och har för Sverige. Men ännu mer är den en påminnelse om att det inte varit möjligt utan uppoffringar.
Hjortronmyren har två tidslinjer. Den ena handlar om Siv och börjar 1938. Den andra handlar om Eva och utspelar sig 2022. Givetvis hänger allt ihop, och jag tycker Ulrika Lagerlöf får ihop tidslinjerna på ett intressant och bra sätt. Siv växer upp i en fattig familj, och får tidigt börja jobba. Hon får jobb som kocka för en grupp skogsarbetare ute i skogarna i Västerbotten. Eva bor i Uppsala och skickas av sin arbetsgivare till Västerbotten för att hantera konflikten mellan de som vill avverka skog och de som protesterar. Byn hon åker till är också det ställe där hon tillbringade somrarna med sin farmor och farfar.
Skogsbruk och konflikter mellan de som avverkar och de som bebor marken eller vill bevara skogen är mycket infekterad och idag ger den upphov till mycket hat och hot på olika sätt. Något som vi i norra Sverige är väldigt medvetna om. Ulrika Lagerlöf lyckas beskriva den här spänningen utan att ta ställning, och hon gör det bra genom att ta ett steg tillbaka och lyfta människorna på bägge sidor i konflikten. Det gör berättelsen både tänkvärd och lärorik. Jag tycker det är intressant att konflikten går så långt tillbaka, samtidigt som den i vissa avseenden ändrat karaktär. Hjortronmyren visar också skogens betydelse och den kärlek man kan känna till den. Samtidigt som den bildar om hur det ser ut i en stor del av vårt land.
Karaktärsteckningarna är mycket bra i Hjortronmyren, och jag tycker om karaktärerna. Det känns som om man kommer dem nära. Ulrika Lagerlöf får fram hur de är som personer utan att skriva läsaren på näsan hur man ska känna eller tänka. Kvinnoporträtten av framförallt Siv, men också Eva är starka. Hur Siv blir kär och vilka känslor de väcker hos henne är riktigt bra. Det vävs ihop med Evas lite mer mogna funderingar kring vad kärlek är. Vad gäller att kocka för skogsarbetare har jag förstått att Ulrika Lagerlöf inspirerats av sin egen mormorsmor, och beskrivningarna av Sivs vardag känns autentiska och researchade. Även Evas utmaningar känns realistiska och Ulrika Lagerlöf jobbar själv med kommunikation i skogsbranschen.
Jag har redan ställt mig i kö för att läsa uppföljaren Blekjorden. Det ser jag fram mot.
Lagerlöf är en fantastisk författare! I denna bok väver hon samman nutid och dåtid på ett sätt som både känns naturligt och meningsfullt. Det moderna skogsbruket och dagens avverkningsmetoder ställs i tydlig kontrast till en tid då arbetet utfördes för hand, utan maskiner. Genom dessa parallella berättelser får läsaren en djupare förståelse för hur utvecklingen har förändrat både landskapet och människors liv. Särskilt intressant tycker jag skildringen av hur skogsbruket påverkar renarna och därmed även samernas livsvillkor är. Lagerlöf lyfter även fram hur samerna, historiskt har behandlats, vilket ger berättelsen ett viktigt samhällsperspektiv och gör den både lärorik och tankeväckande. Språket anser jag är lättillgängligt men samtidigt genomarbetat, vilket gör boken enkel att ta till sig utan att den känns förenklad. Detta är en bok jag varmt kan rekommendera, och den har definitivt väckt min nyfikenhet på fortsättningen och jag ser fram emot att lyssna på bok två i serien.
En bok som på ett ett utmärkt sätt berättar två parallella historier om kvinnor som arbetar inom skogsbruk: Siv som kocka under 1930-talet och Eva som anställd vid ett stort skogsbolag i nutid. Jag tycker om hur författaren lyfter upp de frågor som är, och har varit, viktiga inom skogsbruket och bygger historien runt dessa. Att historien utspelar sig i Västerbotten, och delvis i Uppsala, är ju en extra fin bonus. Ser fram emot nästa bok i sviten!
Tycker om den delen av historien som utspelar sig på 30talet. Fin skildring av kvinnlig frigörelse genom arbete, samtidigt som de hårda villkoren för kvinnor får ta plats. På sina ställen väl romantiserande. Rekommenderar till de som läst o tyckt om Qvarnström Jones böcker om NK o Grand Hotel.
Jag gillar hur författaren beskriver vardagen väldigt konkret. Det passade verkligen. Intressant också att följa olika tidsepoker och uppleva hur människoöden binds ihop.
1938, Nordschweden: Die 17-jährige Siv wird in die tief verschneiten Wälder geschickt, um zehn Waldarbeiter zu bekochen. Ein hartes, entbehrungsreiches Leben erwartet sie, doch fernab aller Konventionen spürt Siv zum ersten Mal wahre Freiheit. Und dann begegnet sie Nila, einem jungen Sámi. Es entwickelt sich eine zarte Liebe, die stärker ist als alle gesellschaftlichen Normen. Doch als der Sommer endet, bleibt nur ein Geheimnis zurück, das niemals ans Licht kommen darf.
2022: Eva kehrt als PR-Beraterin in das Dorf ihrer Kindheit zurück, um den Widerstand gegen ein umstrittenes Abholzungsprojekt zu brechen. Was als klarer Job beginnt, wird schnell zu einer Reise in ihre eigene Vergangenheit. Stück für Stück enthüllt sich eine Geschichte, die tief in den schwedischen Wäldern verwurzelt ist und Eva vor die Frage stellt: Welche Wahrheit verbirgt sich wirklich im Schatten der Moltebeeren?
Ich habe mich sehr auf dieses Buch gefreut, besonders da es von der Familiengeschichte der Autorin inspiriert wurde. Die Geschichte wird aus zwei Perspektiven und Zeitebenen erzählt: aus der von Siv im Jahr 1938 und aus der von Eva im Jahr 2022.
Sivs Perspektive hat mir dabei deutlich besser gefallen. Ich fand sie unglaublich mutig und stark. Obwohl die Erzählung ruhiger ist, hat mich die Atmosphäre sofort in ihren Bann gezogen. Man spürt die raue Natur und ihre Suche nach einem selbstbestimmten Leben.
Evas Perspektive war ebenfalls interessant und spannender, da sie die Vergangenheit ihrer Familie aufdeckt. Mir fehlte hier aber der atmosphärische Charme, den ich bei Siv so geliebt habe. Der Teil über den Umweltaktivismus konnte mich persönlich nicht so packen.
Trotzdem war es ein wirklich guter Auftakt, der mit ruhigen und atmosphärischen Tönen überzeugt. Wer den hohen Norden liebt und sich für dramatische Familiengeschichten begeistert, sollte dieses Buch unbedingt lesen.
1938, en timmerkoja, tio män och en kocka. Siv är där mycket motvilligt, men finner snart sin plats och trivs med ansvaret och friheten som jobbet ger. I skogen dyker också Nila upp. En skogssame som får hennes hjärta att slå. 2022, aktivister, skogsbolag, en anställd och en olika synsätt på skogsbruk. Eva är motvilligt tillbaka i Djupsele och ska här möta både en mediakarusell och en kärlek från förr men också råka ut för en del obehagligheter.
I Hjortronmyren blandas vardag med samhällsfrågor och kärlek och det är ett stabilt romanbygge som jag uppskattar. Jag gillar flera av karaktärerna, inte minst Siv och Eva, som utgör huvudkaraktärerna i sin båda tider och miljöskildringarna i boken är också värda att lyfta fram. Det är tryggt att läsa Hjortronmyren och det är också oväntat snabbläst.
På ett större plan, bortanför just den här boken finns det dock några saker som jag känner mig rätt mätt på. Det ena är att så otroligt många böcker är uppbyggda utifrån att en dåtidsberättelse ska vävas samman med en nutidsberättelse. Enligt mig är det ett överanvänt grepp. En annan sak - och nu är det spoilervarning - är att det skulle vara skönt att få läsa böcker som handlar om kvinnor förr där de inte alltid blev gravida utanför äktenskap. Jag är självklart medveten om att det hände och konsekvenserna av det, men det finns andra berättelser att berätta.
Lakkasuo on kahdessa aikatasossa kulkeva, haikean metsänvihreä romaani pohjoisesta: maasta ja sen omistamisesta, metsätaloudesta, vaietuista historiasta ja sukupolvien yli kantautuvista tunteista. Teemat ovat ajankohtaisia ja painavia – mukana myös saamelaiskysymys – ja Lagerlöf kuvaa luontoa ja menneisyyttä paikoin todella lumoavasti.
Menneisyyden aikataso toimii minulle selvästi paremmin. Sivin tarina koskettaa ja jää elämään ja vaikka nykyhetken Eva tuntuu aluksi etäisemmältä, alan kirjan loppua kohden pitää myös hänestä. Historiallinen kerronta on vahvaa ja tunnelmallista ja siinä romaani on parhaimmillaan.
Kokonaisuus kuitenkin kuormittuu teemoistaan. Metsä- ja maanomistuskysymykset, saamelaisaiheet, naisen asema ja sukupolvien ketjut ovat kaikki tärkeitä, mutta niiden määrä hajottaa fokusta. Kun romaani yrittää käsitellä monta suurta aihetta rinnakkain, yksittäiset teemat jäävät ajoittain pintaan, eikä mikään niistä ehdi saada aivan täyttä painoaan. Tämä näkyy myös rakenteessa: aikatasojen yhteys paljastuu melko varhain ja liian suoraviivaisesti, mikä vie tilaa mielenkiinnolta ja yllätykseltä.
Kyseessä on trilogian avaus. Vaikka Lakkasuo ei kokonaisuutena täysin vakuuta ja jää hieman tavanomaiseksi, siinä on riittävästi vahvuuksia ja lupausta, että jään silti kiinnostuneena odottamaan jatkoa.
Boka beskriver kvinners rolle i det svenske skogbruket fra mellomkrigstiden og frem til idag. Vi følger to parallelle historier om Eva og hennes farmor, Siv. Iblant kan parallelle historier virke forvirrende, men det gjør det ikke i denne boka, som både er spennende og lærerik. Romantikk har også fått en fin plass i begge historiene. Jeg likte boka veldig godt, og gleder meg til neste bok om "Tømmerfolk"
Vilken bok! Gick inte att lägga ifrån sig. Att följa unga Sivs liv som kocka hos skogshuggarna samtidigt som man följde hennes barnbarn Eva i nutid. Att jag sen själv har släkt som levt som skogshuggare gjorde att jag fort tog boken till mitt hjärta.
Hjortronmyren är första delen i en romansvit, Timmerfolk, där kvinnorna och den storslagna svenska skogen står i centrum. Handlingen utspelar sig i två tidsplan, 1930-talet och i nutid. Man får följa Siv 17 år (och författarens mormor)som fick börja arbeta som kocka åt ett skogshuggarlag i Västerbotten och i nutid Eva, som arbetar för ett skogsbolag och skickas till Västerbotten för att stävja protester mot skogsavverkning. Hon måste där möta media, miljöaktivister och samebyn men hittar också ledtrådar till sin egen släkthistoria. Det berättas om kärlek mellan människor och till skogen.
Kann mich nicht ganz entscheiden zwischen 3 und 4 Sternen - spannend aber auch manchmal bisschen platt und die Ästhetik der Sprache hat mir stellenweise gefehlt.
Älskar hur boken hoppar mellan dåtid och nutid båda historier lika intressanta och spännande, men växlande emellan gav definitivt en till dimension till båda historierna. Intressant att läsa om skogssamerna och lite extra att den utspelar sig i Västerbotten. Jag hade svårt att lägga ifrån mig denna bok. Rekommenderas varmt!
Vilken pärla till bok. Underbara naturbeskrivningar, fina personporträtt, lagom spännande och en finstämd kärlekshistoria. En berättelse från en del av Sverige och en del av vår historia få känner till: Verkligen läsvärd!
En fin skildring om en tid och plats jag inte känt till så mycket förut. Två parallella historier kvinnoporträtt berättas som hör ihop. Det är snyggt. Inte en bok du måste vara djupt koncentrerad och läsa mängder för att hänga med.
Wie so oft, liegt in der Vergangenheit ein Geheimnis, das noch in die Gegenwart hineinragt. Hier fand ich das „Geheimnis“ aber sehr unspektakulär. Ulrika Lagerlöf entführt mich in die raue und faszinierende Landschaft Nordschwedens. Auf zwei Zeitebenen erzählt sie die Geschichten von Siv und Eva.
Die siebzehnjährige Siv, die eigentlich Lehrerin werden wollte, wird 1938 als Köchin in ein abgelegenes Waldarbeiterlager geschickt, um so zum Familieneinkommen beizutragen. Die Journalistin Eva kehrt 2022 als PR-Beraterin in ihr Heimatdorf zurückkehrt. Schnell wird klar, dass Eva die Enkelin von Siv ist.
Die Autorin schildert eindrucksvoll die Härte und Entbehrungen des Lebens in der Wildnis, wobei besonders Sivs Suche nach Freiheit und ihre zarte Liebe zu Nila, einem jungen Sámi, im Vordergrund stehen. Die Zwänge der damaligen Zeit nach kann ich mir heute gar nicht mehr vorstellen.
Der Erzählstrang der Gegenwart ist auf Eva fokussiert, deren berufliche Aufgabe sie mit Umweltkonflikten und ihrer eigenen Vergangenheit konfrontiert. Hierbei werden aktuelle gesellschaftliche Themen wie Umweltschutz und die Rechte der samischen Bevölkerung aufgegriffen. Allerdings bleibt Eva als Figur etwas blass. Ulrika Lagerlöf erzählt abwechselnd in der Vergangenheit und in der Gegenwart und mir hat die Geschichte von Siv definitiv besser gefallen.
Stilistisch überzeugt mich die Autorin durch die konsequente Verwendung des Präsens und den Wechsel der Perspektiven. Am Ende fügt sich alles zusammen, aber dennoch ist das Ende offen. Was wie ein Widerspruch klingt, hat mich tatsächlich etwas unzufrieden zurückgelassen.
Fazit: Ich fand es interessant, etwas über das Schicksal der samischen Bevölkerung zu erfahren, aber wirklich gefesselt hat mich der Roman nicht.
⭐ 3,5 Kevyt kesäkirja. Mielenkiintoinen kertomus savottakämppäelämästä 30-luvulla ja saamelaisuudesta, sekoitettuna ripauksella metsäaktivismia ja rakkaushömppää.