Stockholm, 1910-tal. I dagrummet på Långbro sinnessjukhus sitter varje morgon en kvinna och väntar på att bli hämtad av sin make, som aldrig kommer. En yngre medpatient, som även är journalist, börjar göra henne sällskap, och när hon skrivs ut får hon med sig en lapp med makens namn och adress, tillsammans med uppmaningen att söka upp honom. Maken visar sig vara Hjalmar Söderberg, och kvinnan är författarens hustru Märta.
Journalisten kan inte släppa bilden av Märta. Hur hamnade hon på sinnessjukhuset? Vilken roll hade hennes man, den uppburna författaren, i det? Hon anar spår av ett maktövergrepp och ser i parets historia en möjlighet att rädda sig själv ur en tillvaro i samhällets marginaler. Hon lämnar Långbro och söker upp Hjalmar Söderberg, och i jakt på en berättelse att sälja till pressen nästlar hon sig allt längre in i författarens liv och krets.
”Doktor Glas” är kanske den svenska klassiker som fortfarande är mest aktuell, med ständigt nya uttolkare och efterföljare. Malin Lindroths nya roman är en skildring av maktmissbrukets anatomi, ett slags havererad undersökning där gränserna mellan den som granskar och den som blir granskad snart löses upp. Vilken rätt har man att göra sig av med en människa som skadar andra?
En annan doktor Glas är en fantasi om litterära mästerverk och kvinnor som försvinner.
Manisk, intressant, smart och ett väldigt bra språk. Så bra att jag kände mig illamående och egentligen inte ville läsa klart. Ville ge den en tvåa för att den äcklade mig. Men besinnade mig och gav den en fyra som den förtjänar. Teorin om Hjalmar och Märta är verkligen rafflande. Och en text som får läsaren att känna sig sinnessjuk är värd ett högt betyg.
”Jag lever ännu. Jag står på mina fötter. Det är inget jag säger i triumf, utan mer av ett torrt konstaterande. Hur illa jag än sköter mig, hur mycket jag än dricker, faller omkull och slår pannan i blod mot gatstenen har jag aldrig lyckats falla klart. Stormsvalorna förföljer mig, men stormen kommer aldrig.” 💋 underbar!
Årets första femma! Med ett uttryck lånat från mina barn finns det mycket "lore" kring Doktor Glas; en del har varit existensberättigad och annat... Mer opportunistiskt. Men det här var en brutal njutning att läsa, helt i sin egen rätt. Språket är nästan perverst perfekt, precist, doserat, exakt. Huvudpersonen skickar en i så många riktningar att det flimrar för ögonen. Läs den och njut! Eller, ja, du kommer må jättedåligt.
En annan doktor Glas av Malin Lindroth är inte en parafras på Hjalmar Söderbergs roman. Istället är det en fiktiv historia om ett berättarjag som kommer i kontakt med Hjalmar Söderberg under och strax efter den tid han skrev Doktor Glas. Lindroth pekar (utan anspråk på att hennes roman är historiskt korrekt i detalj) på behandlingen av Hjälmars hustru Märta, mor till deras tre barn. Enligt de källor Lindroth lutar sig mot manövrerade Hjalmar, tillsammans med sina vänner, bort Märta ur sitt liv genom att få henne tvångsintagen på ett sinnessjukhus. Lindroth hjälper med denna roman till att sprida den upprörande kunskapen om att det kunde gå till på det sättet i början av 1900-talet, och specifikt att detta drabbade Märta Söderberg. Det är vällovligt.
Jag är dock inte förtjust i hur romanen gör detta.
Romanen börjar med hur berättarjaget, en ung kvinna, försöker överleva ensam i Stockholm, och klarar det genom att skriva om småskandaler till dagstidningarna. Hon blir uppmärksammad på att det finns en grupp kvinnor som är anställda som journalister, ”pennskaften”, bl a Célie Brunius, Elisabeth Krey och Ellen Rydelius. Hon beundrar dem på avstånd. (Här är det roligt att jag nyligen har läst den intressanta multibiografin ”Ligan: Klarakvarterens blodsystrar” av Fatima Bremmer, så jag vet att dessa kvinnor fanns och gjorde stordåd bl a för kvinnors rättigheter.)
Sen, efter en misslyckad förbindelse med Redaktören, hamnar berättarjaget på Långbro sinnessjukhus. Här finns också den tvångsintagna Märta Söderberg, som i ett försök att bli fri ger henne namn och adress till sin make, den berömda författaren.
Berättarjaget skrivs ut och så småningom söker hon upp Hjalmar Söderberg. Dock inte egentligen i avsikt att hjälpa Märta utan för att intervjua honom och få stoff till en artikel i paritet med vad pennskaften skriver, så att hon kan bli en riktig, respekterad journalist. Hon lyckas nästla sig in i det Söderbergska hemmet, deltar i det sociala livet och får ett gästrum till förfogande. Detta känns inte riktigt trovärdigt.
Nu glider berättarjaget över i ny psykisk ohälsa som eskalerar till ren galenskap. Jag hänger inte med i svängarna längre, varför denna omotiverade vändning? Lindroth låter berättarjaget dra paralleller mellan innehållet i Söderbergs roman Doktor Glas och författaren själv och hans närmaste vänkrets, och det är delvis intressant men delvis också svårbegripligt. För mig hade Lindroths roman varit mer givande utan vändningen med ny galenskap.
Jag skrev såhär om den på Babels hemsida. Stark läsning!
Jag har precis läst ut ”En annan doktor Glas” av Malin Lindroth och är starkt berörd. En otrolig omtumlande, berörande och skickligt skriven roman med fokus inställt på att tydliggöra verklighetens doktor Glas och vad som ligger bakom Söderbergs ”man måste skära bort det ruttna köttet som fördärvar det friska” i boken. Berättaren i Malin Lindroths roman är en ung kvinna som kämpar med att hitta sin identitet i storstaden och som under en kort period hamnar som patient på Långbro. Där möter hon av en slump Hjalmar Söderbergs hustru Märta, mor till deras barn som ber om en tjänst. Detta bygger historien vidare, successivt övergår den i en psykologisk thriller där innebörden av att vara kvinna i början av förra seklet och den rättslöshet som härskade blir alltmera tydlig. Malin Lindroth har skrivit en roman som verkligen berör och som ger oss perspektiv på hur kort tid som egentligen gått sedan kvinnors juridiska jämställdhet absolut inte var en sjävklarhet.
Det är visst något visst med Doktor Glas. Berättelsen lever vidare och tar nya former gång på gång. Malin Lindroths version råkar vara den tredje (!) jag läser i år, och den är annorlunda eftersom den inte har romanens händelseförlopp eller Helga i fokus. Infallsvinkeln (Söderberg skrev sin roman samtidigt som han ”gjorde sig av med” hustrun Märta) är smart och relevant. Det är ju åtskilliga kvinnor som förminskats, förlöjligats, förskjutits… bara för att någon man sagt att det ska vara så - det användes för intrigen i en helt annan typ av bok som jag läste för ett par månader sedan (Den hemliga bokhandeln) där det framstod som en kliché. Det kan man inte säga om Lindroths behandling av ämnet! Tanken är god. Historien är intressant. Men formen, utförandet… inte för mig. Det tilltalar mig inte, och det kanske bara är så att det finns någonting jag inte förstår…
Välskriven, intressant tolkning av bakgrunden till ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg. Fick parallellt med att jag läste boken uppdatera mig om HS biografi och första äktenskap med Märta, hennes sjukdomshistoria och livsöde. Sorgligt och förfärligt men liksom andra böcker om ”Doktor Glas” klart tankeväckande.
Skickligt skriven men också lite väl svår för mig. Perspektivet skiftar hela tiden men jag tror det är samma röst. Jag blir nyfiken på Hjalmar och Märta Söderbergs liv, vad är sant och vad är fiktion?
Fortfarande inte fattat vem som hade vanföreställningar om vem, eller om de båda kvinnorna var en och samma. Recensionerna verkar separera berättaren och Helga. Jag är inte så säker.