Frida Gråsjö bjuder på fler kluriga mord och humoristiska vändningar, i tredje delen av sin succéserie Morden vid 17:e slussen.
Sommaren går mot sitt slut i Södra Strandviken vid Dalslands kanal, och lugnet har åter lagt sig över den lilla byn. Men när hembygdsföreningen sätter upp en pjäs till minne av norska motståndsmän under andra världskriget, händer något omskakande. Mitt under föreställningen skjuts Hannas granne John till döds med vad som borde ha varit lösa skott. Vem har manipulerat vapnet? Och vad är motivet bakom mordet?
Före detta advokaten Hanna Sand och hennes morfar Oskar börjar nysta i en mordgåta där hemligheter och dolda agendor lurar bakom varje hörn. De får hjälp av ortens keramik-älskande polis, Henrik Svensson, och gör allt för att ta reda på vad de nyfikna byborna egentligen döljer.
Frida Gråsjö levererar än en gång en perfekt mix av humor och bladvändarspänning i uppföljaren till Vatten över huvudet (2023) och Beska droppar (2024).
Detta är den tredje boken i serien Morden vid 17:e slussen, de tidigare delarna heter Vatten över huvudet och Beska droppar.
Denna serie är en så kallad mysdeckare, eller Cosy crime. Det är som man säger snälla mord eller dödsfall, inga ingående beskrivningar på hur den döde ser ut eller att man upplever själva dödsfallet.
Jag rekommenderar att man läser böckerna i rätt ordning, det själva fallet i varje bok är fristående men det är andra händelser som man förstår bäst om man läst de tidigare böckerna. Den andra boken utspelade sig bara några veckor efter första boken, hur det ligger till med denna missade jag, men jag anar att det kanske rör sig om någon, några månader.
När det kommer till denna undergenre inom deckare, som inte bara är mysig utan också stundvis rolig, så är det viktigt med en miljö som man kan känna att det är på ett sätt hemtrevligt eller harmoniskt. Detta har författaren skapat bra med miljön runt kanalen och just den 17:e slussen.
Ett annat nästan måste vara är ett galleri av udda karaktärer som har sina egenskaper och kanske fixa idéer. Det skall vara karaktärer som man tycker om även om de har sina konstigheter. Även detta måste jag säga att författaren har fått till det bra i boken.
Vi har ju deckardrottningen Agatha Christie och när det kommer till böcker som dessa så går det inte att låta bli att falla tillbaka och jämföra med henne. Hanna Sand och hennes morfar kan nästan liknas vid Miss Marple, de gör egna utredningar på dödsfallen när de anser att polisen inte gör tillräckligt. Det är både underhållande och spännande att följa deras jakt på sanningen. Så jag måste säga att denna serie är en bra arvtagare till deckardrottningens böcker.
Språket är lättsamt och målande, det är en klurig gåta men ändå är det enkelt att följa med i handlingen, precis som det skall vara med en bok som denna.
Jag rekommenderar denna till alla som vill koppla av en stund med en deckare som bjuder på spänning som värmande humor och sköna miljöer.
Väldigt underhållande, trotts att man börjar ana den rafflande upplösningen relativt tidigt. Har allt blivit lite fäst vid Hannas sällskap och hennes härliga jargong.
Fina miljöer. Men störigt att huvudpersonen känns så dum. Lite slutledningsförmåga hade man kanske väntat sig. Blir sugen på småkakor och vin men tråkigt att det också verkar vara hennes enda personlighetsdrag.