Det här är en berättelse om konst och kriminalitet. Det är berättelsen om ett eftersatt miljonprogram där kreativiteten kokar och hungern att skapa vilar på en månghundraårig tradition med rötterna på Afrikas horn. En berättelse om hur en ung man från Rinkeby banade väg med sina vänner och ritade om kartan för svensk kultur för alltid.
Jag är besviken! Jag förstår inte riktigt vad boken handlar om. Eller vem? Det är så många perspektiv. Jag hade önskat olika layout på de olika perspektiven, och att de inte var så många. Nutidshistoriska skildringar av Järva, Somalias poetiska arv, kriminalitetens utveckling, gangsterrappens framväxt i Sverige och så Yasin. Förvirringen förstärks av tusen olika sidospår, som en brittisk i sammanhanget helt irrelevant rappares väg till att hitta rätt scenklädsel. Och till exempel Liban? Varför får han så mycket utrymme? Vad handlar boken om? Störande mycket av innehållet känns omotiverat.
Överlag är boken ett krafsande på ytan, ett krafsande av någon som vill in! När jag läser känner jag det som att jag plockat ut det jag trodde var utfyllnad i paketet, men så var det visst utfyllnaden som var själva presenten!
De sista typ 5 sidorna blir jag berörd. De sidor som skrivs efter ett riktigt möte med Yasin, det som jag tycker verkar vara det enda? Skulle han inte följt honom i tre år? Jag känner mig snuvad.
Faktiskt en rätt skaplig bok även om jag hade hoppats på mer (i linje med Pol Pots Leende, ungefär). Prosan är rätt tråkig och ibland rejält amatörmässig. Också ett genomgående bristande, oklart och inkonsekvent moraliskt perspektiv. Och en stor skopa av telling istället för showing. Men ja, även om jag kände att rätt mycket saknades så är jag ändå tvungen att erkänna att denna var riktigt underhållande. Bra berättare, han här Yussuf.
Några stycken jag tyckte särskilt mycket om: Det var en fingervisning om den slaka lina Yasin och andra rappare balanserade på när de funderade på sina karriärvägar. Yasin ifrågasatte fansens bild: - Den gamla Yasin satt i fyra celler medan du var hemma och åt mat i din lägenhet på Östermalm. Vad är det du vill ha tillbaka med honom? Ska du sitta med mig i fängelse om jag ger dig den musiken? Nej, det är bara jag som sitter där och går igenom de här sakerna, sa han och fortsatte: Om det är den gamla Yasin du vill ha så ursäkta mig för att jag väljer att utvecklas […]
Vissa, ofta äldre män som inte satt för våldsbrott, betedde sig annorlunda. De höll sig för sig själva och undvek samtal med andra. När det blev tjafs eller någon skapade problem som riskerade att eskalera drog de sig undan. De ville inte ha mer kontakt med vakterna än nödvändigt. […] Han mindes en man från första vändan i fängelset. Mannen gick alltid med fotografier av sina barn i fickan. Yasin hade en gång frågat varför han inte satte upp bilderna på rummet. Han fick en kall blick. - Jag vill inte ha bilder av mina barn hängande inne på en anstalt, sa mannen. Jag bär dem hellre i fickan.
Och om Jaffar Byn, inte Yasin: Han pratar om att kanske sluta med musiken och göra någonting annat. - Jag kan inte bli trettio och skrika fuck aina […]
Bitvis intressant, bitvis tråkigt. Överlag sämre än förväntat och ganska lite ”nytt” skulle jag säga. Intressant var att läsa om Yasins liv utomlands senaste åren, samt vissa reflektioner från honom.
Kanske en bra introduktion om man inte är så insatt i Yasins liv och hiphopen runt om Stockholmsområdet senaste 10 åren.
Läs istället Diamant Salihus böcker för ett större perspektiv på nutida gangsterbrottslighet.
Välskriven biografi över Yasins liv. Jag lärde mig mycket om honom, en ung begåvad kille från Västerort, med ej optimala men ej katastrofala förutsättningar i livet. Om hur mycket det krävs för att INTE halka in i kriminella kretsar som ung pojke/man i Sveriges förorter. Särskilt med föräldrar som kommer från andra länder. Hur svårt det är att få en andra chans och hur gärna många vill att man ska fortsätta misslyckas, oavsett vad personen egentligen åstadkommer. Jag lärde mig också mycket om Somalias rika tradition av poesi. Dags att låta Yasin vara det han är - en poet och småbarnsfar som brinner för platsen han växte upp och alla som bor där.
Intressant att ta del av Yasins backstory och få en djupare förståelse för honom som både person och artist. På ett skickligt sätt vävs hans uppväxt och karriär ihop med såväl det poetiska arvet från Somalia med den grova brottsligheten på hemmaplan i Sverige. Boken hjälper till att ge en mer nyanserad bild och frågan jag lämnas med efter att ha läst ut boken är ”när har man egentligen rätt att få gå vidare från sina misstag?”.
Helt okej bok men inte min stil. Det är en dokumentär i bok-format och jag hade önskat mer dialoger och samtida berättelser. Inte ett fan av dåtids-perspektivet och tillbakablickarna. Boken värvar också fakta om Stockholm och historiska personer med berättelsen om Yasin, något som hade behövs blandas upp på annat sätt än enskilda kapitel.
Välskriven, och trots mitt svaga intresse för Yasin var det underhållande att få mer insyn i hans liv, samtidigt som man fick ta del av mycket annat. Kom av mig i läsningen då och då, men det var alltid lätt att komma tillbaka till berättelsen. Den sa mycket om Sverige. Önskar att den hade sagt ännu mer om Somalia, också
Intressant att få läsa om den poetiska traditionen i Somalia och hade gärna läst mer om detta, på vilket sätt präglas svensk-somaliska artister av detta i Sverige? Hade också önskat en mer nyanserad bild av personen Yasin.
Intressant om ortenrapparen Yasin som författaren följt under tre år. Mest minnesvärt är delarna om hur Yasin som (enligt egen utsago) helt lämnat det kriminella livet bakom sig ständigt påminns och påverkas negativt av de mindre genomtänkta handlingar och beslut han gjort i sitt liv.