Hanna, utarbetad advokat från Stockholm, har rest till Dalsland för att ta hand om sin morfar, slussvaktare vid 17:e slussen i Dalslands kanal. Ett par lugna veckor på landet kan göra henne gott. Harmonin hon hoppats på går dock om intet när hon inser att slussvaktarstugan blivit byns samlingslokal, där både föreningsfrågor och byskvaller avhandlas.
På den stora städdagen klättrar Hanna upp i sin gamla trädkoja för att komma undan de intensiva grannarna, och från sitt utkiksställe blir hon vittne till ett gräl. Hon ser något blänka till och hur Ulf, kommunalrådet, faller ner i slussfållan.
Alla utom Hanna är övertygade om att det var en olycka, även polisen. Desperat över att ingen lyssnar startar Hanna en egen utredning, och får med sig sin morfar i jakten på sanningen.
Undertryckta konflikter mellan grannarna kommer i dagen, och det finns ingen brist på misstänkta. Hanna blir mer och mer övertygad om att en mördare går lös i Södra Strandvikens idyll.
Vatten över huvudet är första delen i mysdeckarserien Morden vid 17:e slussen.
”Vatten över huvudet” är Frida Gråsjös premiär som mysdeckarförfattare. Vi får läsa en bok med fina miljöbeskrivningar och fascinerande karaktärer, byintriger och hemligheter tillsammans med förvecklingar, mord och en härlig dos humor. En riktigt bra start på Fridas nya serie ”Morden vid sjuttonde slussen”.
Det här är mysdeckare perfekt för sommarens läsning och bjuder på både mys och rys. Kul att få lära känna slusslivet och miljöerna i Dalsland som Frida beskriver så bra. Klurigheter, ledtrådar, förvecklingar och småkakor. Jag återvänder gärna till 17:e Slussen och följer med Hanna på nästa äventyr.
"Vatten över huvudet" Bokserie: Morden vid 17: slussen, av Frida Gråsjö, utgiven av Bokfabriken. Hanna är sjukskriven efter att ha gått in i den berömda väggen. Hon passar därför på att åka till Dalsland, för att hjälpa sin morfar som brutit benet. Hon tror att hon kommer att kunna vila upp sig där ute på landet, men det visar sig vara svårare än hon trott. Då den gamla samlingslokalen brunnit ner, så har hennes morfar nämligen lånat ut sin slussvaktarbostad som samlingslokal. Där träffas man för att reda ut lokala frågor, samt för att skvallra. Det dröjer inte länge innan Hanna snubblar över ett misstänkt mordfall. Alla andra personer i byn, och även polisen, tror att den döda politikern dog genom en olycksändelse. Den enda som är övertygad om att ett mord har begåtts är Hanna. Men när Hanna börjar utreda de misstänkta byborna, så inser hon snart att det finns flera stycken, som har motiv till att mörda den döda personen.
Detta är den första delen i en serie mys deckare. Detta är Fridas första bok i genren, och den tycker jag hon skriver med bravur. Ja, när Frida ger ut en ny bok, så kan man räkna med att den är bra. Jag gillar huvudkaraktären Hanna, som verkar vara som vem som helst. Vi får följa hennes resonemang, då hon funderar på de olika ledtrådarna hon får fram. De andra karaktärena i persongalleriet är intressanta och realistiskt beskrivna. Det finns inte många ledtrådar att gå på, och jag har svårt att lista ut vem mördaren egentligen är, tillika vilket motiv mördaren har. Samtidigt är boken så där mysig som bara Frida skriver, och den fiktiva miljön känns som en plats man skulle vilja bo på. Miljön är fint beskriven. Denna boken passar som en spännande semester läsning på torpet, eller i hängmattan. Följ med till Södra Sandviken i denna cosy crime. Jag själv hoppas få återkomma snart, och läsa mer om Hanna och de andra. Boken får ❤❤❤❤❤/5.
”Vatten Över Huvudet” är en varm och mysig feelgood med inslag av en mordgåta, och är första boken i Gråsjös serie ”Morden vid 17:e slussen”. Och är hennes första mysdeckare.
Boken är lättläst och välskriven, och sådär lagom spännande. Handlingen bjuder på både mys och rys. Gråsjös enkla språk och sätt att skriva är medryckande och jag försökte själv att försöka klura ut vem mördaren är under tiden jag läste. Förutom en mordgåta handlar boken om personlig utveckling, vänskap och lite, lite romantik.
Blandat persongalleri, byintriger, kluriga ledtrådar, flera olika motiv, flera misstänkta, nyfikna grannar, en hel del småkakor och en härlig dos med humor. - Allt detta blandar Gråsjö i en och samma berättelse i en idyllisk sommar miljö i vackra Dalsland när den är som bäst!
Gråsjö gestaltar miljöerna i Södra Sandviken fint och jag kunde måla upp slussområdet framför mig. Även om Södra Sandviken är en plats Gråsjö skapat kunde jag se flera likheter med flera orter i Dalsland. Jag själv är dalslänning och vet hur fint Dalsland är under sommaren och Gråsjö gör Dalsland rättvisa i sina miljöskildringar.
Det är mysigt att läsa om karaktärerna som bor i det mindre samhället. Jag gillar att följa och läsa om den fina relationen mellan Hanna och hennes morfar. Jag känner igen hur engagerad den äldre generationen är i sin by, det ger boken en nostalgisk känsla.
Boken handlar mycket om att stanna upp i livet, fundera över vart man befinner sig och vart man vill vara. Gråsjö lyfter och visar fint hur utbrändhet påverkar en människa och hur viktigt det är att lyssna inåt.
”Vatten Över Huvudet” är en lättsmält och underhållande mysdeckare i fint beskrivna miljöer, som bjuder på mysig stämning och likaså spänning. Det ska bli intressant att se vad som kommer hända härnäst vid slussen och jag är nyfiken på hur det kommer gå för Hanna.
Cozy crime är en av mina absoluta favorit genrers och så även Fridas. Detta är hennes första egna bok i cozy crime genren, och det är en riktigt mysig start på en lovande toppen serie.
Jag föll direkt för relationen mellan Hanna och hennes morfar Oskar. Deras humor och varma jargong gör att jag gladeligen skulle flytta in i deras kök bara för att få vara med vid fikapauserna. Södra Strandviken är en charmig liten by full av intriger och hemligheter. Här möter vi också flera andra färgstarka karaktärer som bidrar med både värme, komik och mystik.
Berättelsen i sig är spännande och stundvis lite trevande. Jag undrar varför Hanna oftast benämner sin morfar vid hans namn Oskar och inte som morfar? Polisen Henrik är en spännande karaktär, men jag blir smått frustrerad över hans lathet och obefintliga engagemang. Hannas utmattning, upprepas lite väl ofta och tar ibland fokus från själva mysteriet. Men överlag är det här en riktigt läsvärd bok.
Jag ska med glädje läsa fler böcker i denn serie, och jag ser redan fram emot mitt nästa besök i Södra Strandviken!
Frida Gråsjö har skrivit en rad böcker inom feelgood, detta är den första som hon blandar feelgood med deckare och då blir det såklart Cosy crime, som kommer mer och mer. Det är den första i en påtänkt serie.
Nu har jag inte läst hennes tidigare böcker då jag gärna vill ha mera spänning än vad feelgood-böcker brukar leverera. Men jag har absolut inget emot lite mysigare känsla när det kommer till ond bråd död, det kan vara lite avkopplande att ta spänning och mysterium på ett lättare sätt när det kommer till stämningen.
Vi har här något, som jag i alla fall får en känsla av, börjar som en feelgood-roman. Hanna är en advokat som har gått in i väggen och känner sig utbränd då hon under en rättegång och mer eller mindre kollapsat.
Under hennes sjukskrivning så ramlar hennes morfar, som är slussvakt vid en av slussarna i Dalslands kanal, och bryter benet. Hon bestämmer sig för att åka och ta hand om honom. Det känns som ett bra miljöombyte att bege sig till den lugna idyllen som det lilla samhället runt slussen består av, att komma bort från den hektiska storstaden kan få hennes huvud att återhämta sig.
Och det börjar absolut mysigt med härliga miljöer och återknyta till barndomsminnen. Men då detta är den deckare så ändrar det sig snart. Ett dödsfall sker vid slussen, Hanna är den enda som ser att det verkar vara ett mord. Men polisen vill inte lyssna på henne, de avskriver det mer eller mindre då de anser att det är henne överarbetade hjärna som spelar henne ett spratt.
Hon ger sig dock inte så lätt utan börjar en egen utredning. Hon har alltid älskat att läsa deckare och vill gärna lösa detta brott, speciellt då inte polisen verkar vilja göra det. Hon börjar fråga ut sina grannar för att se om hon kan ta reda på vem som är mördaren.
Genom boken så är det en mysig stämning med undertoner av humor. Speciellt skrattar man lite hur Hanna börjar förhöra sina grannar utan att det skall verka att hon förhör dem. Det är kanske inte alltid hon lyckas att få dessa frågestunder att se ut som hon bara småpratar med dem.
Det är ett lättsamt språk och författaren målar upp en härlig miljö, lite av en idyll som faktiskt gör att man skulle vilja åka genom Dalslands kanal och då är jag ändå inte mycket för att åka runt med en båt. Att hon kan få mig att känna detta betyder att hon har lyckats med sin miljöbeskrivning.
Vi har även ett gäng karaktärer som mer eller mindre alla är misstänkta till att vara mördare, då de verkar ha något med den döde att göra. Tycker att hon verkligen får till de olika karaktärerna på ett bra sätt, självklart så läggs det mest vikt på huvudkaraktärerna, men även dessa bikaraktärer får liv och berikar handlingen.
I efterorden så skriver författaren att hon alltid har velat skriva en deckare men inte riktigt vetat hur hon skulle få till då hon skriver feelgood. Hon hade dock fått tipset av Christina Olséni och Micke Hansen att cosy crime är feelgood som man blandar in ett mord i och då hade det släppt. Efter att ha läst denna bok så får jag säga att Frida lyckas med att få till en bra deckare. Den har ett mysterium som man som läsare tillsammans med huvudkaraktären försöker lösa. Det är verkligen en känsla av Agatha Christie och de andra klassiska deckarförfattarna som skrev mordgåtor. Hon nämner även de klassiska Kitty-böckerna, själv läste jag Tre Deckare, Bröderna Hardy och de roligare Tvillingdetektiverna och får säga att även det väckte nostalgiska känslor från dessa ungdomsdeckare.
Jag rekommenderar denna till alla som vill ha en lättsmält och underhållande deckare som bjuder på mysig stämning och spänning. Samtidigt som den bjuder på en mordgåta så kan man bara luta sig tillbaka och njuta av resan som denna bok bjuder på. Den är fint paketerad med miljö, karaktärer och handling, jag ser fram emot att läsa om fler mord vid slussen.
Ännu en mysbok. Gillar verkligen genren cozy crime, feelgood med minst ett litet mord.
Hanna är advokat på en firma i Stockholm, men har blivit utbränd och är sjukskriven. När hennes morfar ramlar och bryter benet åker hon därför ner till honom i Dalsland för att hjälpa honom. Morfar är slussvaktare vid Södra Strandviken. Väl där dras hon snabbt in i granngemenskapen med alla dess aktiviteter. Under en städdag råkar hon se hur någon ger sig på den lokala politikern Ulf och hur han ramlar ner i kanalen. Hanna är säker på att Ulf blev mördad men ingen mer än morfar tror henne, speciellt inte ortens polis Henrik. Så Hanna börjar själv sin lilla utredning, inspirerad av barndomens Kitty-böcker.
Jag gillar den somriga miljön kring slussen och att historien har viss spänning, men det är för många formuleringar som jag upplever som fåniga eller klyschiga. Jag försökte bortse från dessa skrivningar för att få veta upplösningen, så författaren lyckades ju hålla mig lite nyfiken i alla fall, hela boken igenom - trots att jag störde mig på en hel del. Det är därför en stark tvåa, som inte helt når upp till en trea.
Den inte alltför originella storyn, en typisk cosy crime, får pluspoäng för att den INTE utspelar sig i Stockholm och för att huvudpersonen Hanna faktiskt känns som en trovärdig karaktär. Intrigen däremot får mig att fundera ... Är poliser verkligen så dumma, personer så långsinta, och att flörta så enkelt?
Småtrevlig cozy crime. Själva handlingen är rätt förutsägbar och huvudpersonen känns rätt blåögd för att ha varit en brottsmålsadvokat, men boken rullar på. Bra lösning i hängmattan att dåsa till:).
Jag gillade verkligen miljön där vid slussen. Men i det långa loppet stod jag inte ut att hänga med huvudpersonen Hanna. Dum i huvudet och inte särskilt sympatisk. För många kakor.
En mysdeckare som inte riktigt föll mig i smaken, kanske är det genren som gör det, enda riktigt bra mysdeckare jag läst var serien om Cilla Storm. Medelbetyg men inte mer än så.
Advokaten Hanna har gått in i väggen och måste vila upp sig och eftersom morfar behöver hjälp att sköta 17:e slussen i Dalslands kanal p.g.a. brutet ben åker hon hem till honom.
Medan hennes hjärndimma sakta lyfter umgås hon med morfar och övriga i Södra Sandviken, både gamla bekanta och nya. De försöker få med henne i byns föreningsliv och när hon smiter undan till sin gamla trädkoja för lite vila under Den Stora Städdagen ser hon hur någon slår Ulf, kommunalrådet, i huvudet och hur han faller ner i slussen. Från vilken han dras upp livlös.
Den lokala polisen menar att han fallit i av en olyckshändelse och avfärdar Hannas vittnesmål med hänvisning till hennes utmattning. Men hon vet ju vad hon såg! Så hon börjar undersöka det hela själv med hjälp av morfar - för hon är helt säker på att det går en mördare lös i idyllen.
***
En lagom blodig mordhistoria med en mysig morfar som sidekick. Ett helt okej tidsfördriv i soffhörnet, hängmattan eller på promenaden och det ska bli intressant att se vad som kommer att hända vid slussen härnäst… 🙂