Malmö, julen 2023. Manne har allt. Vacker fru, fin våning, förtjusande dotter. Han har också en komplicerad relation till sin tonårsson från ett tidigare förhållande, ett envist tryck över bröstet och en syster, Minna. Minna har egentligen också allt – en dotter, ett ex, en älskare. Men framförallt har hon något Manne saknar: förmågan att vara ärlig mot sig själv. Och mot sin omgivning – vilket Manne tycker att hon är lite väl ofta. Fast egentligen undrar hon bara vart Manne tog vägen i Mannes liv. Hon ser ju att allt inte är fina fisken och finemango.
En roman om vardagen, ångesten, kärleken och familjen: den ursprungliga, den valda, den som kallas bonus. Och om en pappa som svek och en son som aldrig skulle göra som han.
Debutromanen är inte den lättsamma och putslustiga historia jag kanske hade väntat mig utan en betydligt mörkare relations- och familjehistoria där karaktärerna känns väldigt äkta. Man får snoka i en familjs högst privata angelägenheter och de mänskliga dragen gör att man inte riktigt ”hejar” på någon. Ingen vuxen i alla fall. Visste såklart sen innan att Lind är väldigt begåvad i tal, skrift och trivia men blev positivt överraskad av att han har en förmåga, eller rättare sagt ett intresse av, att uttrycka mörker.
Typ 2,5? Eller förtjänar den 3? Stökig relationsroman. Härligt störiga komplexa karaktärer, men vissa saker/delar kändes något upprepande. Humorn är exakt som man kan tänka sig när Kalle Lind skrivit (så gillar du inte det är det inte en bok för dig)
Manne bor med sin vackra fru Anja och deras dotter Lovis. Han tycker att han har allt. En vacker fru med ett spännande jobb inom filmbranschen, en snygg våning i finaste kvarteret i Malmö, Slottstaden. Han har också en son som heter Algot som han fått tillsammans med Jägarjenny. I samma stad finns även hans syster Minna vars dotter Elvira bor med henne. I bakgrunden spökar Mannes och Minnas uppväxt då pappan flydde från dem och flyttade ihop med Henne. Att bli bortvalda och aldrig få känna att de hade en plats i pappans nya familj har skapat stora sår som inte är läkta Det blir skav när Allgot ska flytta hem till pappa då mamman inte kan ta hand om honom och det briserar när Algot gör något som får Anja att köra ut honom ur huset. Nu ska han istället bo hos Minna som förstår att det finns anledningar till att saker hänt. Mellan Månne och Minna finns starka band och det käftas och munhuggs rått mellan dem. Härliga karaktärer och så gillar jag Mannes och Minnas ibland råa humor. En bok om relationer som sätter spår och att vara sann mot sig själv.
Har svårt för den talade varianten av Kalle Linds frejdighet, och inser nu att jag har ännu svårare för den skrivna. Boken bjuder på en besvärande överanvändning av "Sjörövarjenny", "La Tjörrrv", "träbèn" och ett kursivt hon/henne istället för namn på styvmodern, grepp som i mitt tycke inte borde ha använts ens en gång. Och detta med att uppskattningsvis hälften av replikerna avslutas med utropstecken, vilket gör att det känns som att karaktärerna nästan hela tiden skriker åt varandra, är minst sagt svårsmält. Total buskis.
Jag dras av någon anledning till romaner som kretsar kring medelålderskriser, olyckliga relationer, skilsmässor och trassliga familjeband - och därför tyckte jag mycket om denna.
Har aldrig läst något av Kalle Lind innan, men efter att ha lyssnat otaliga timmar på Snedtänkt, är det ju omöjligt att inte känna igen sig i författarens jargong. Märker också under läsningen att jag har svårt att inte höra Kalle Linds röst i huvudet, och jag hade gärna lyssnat på ljudboken om den varit inläst av författaren själv.
2,5⭐️ Kul med en bok som utspelar sig i Malmö! Man blir ju förbannad på Manne som inte kan stå upp för någon utan bara går runt och mår skit istället. Dick pic-grejen kändes lite konstig med och rent allmänt känns allt lite tafatt trots att karaktärerna är väldigt frispråkiga.
Inte alls vad jag väntade! Trodde den skulle vara allmänt lustig och fyndig som hans andra verk har varit. Men det här var på allvar, mörkt och ofta tungt. Välgjort och trovärdigt när man får följa en bror och en syster i Malmö. Om svek och hopp och kärlek.
Kanske en stjärna för mycket bara för att det är Kalle Lind. Men det är träffande. Man känner igen sig. Den yngre medelålderskrisen går att ösa ur. Om och om igen.
Det går undan, och det är roligt, det är på pricken och man måste bara läsa klart. Ett slags "go fika"-version av Henrik Bromander, fredagsmys-version av Norén. Och det är absolut inget dåligt!
Till god del lättigenkännlig relationsroman om en av den skarpare sorten. n på gral bra twistar som faktiskt får läsaren att häpna, men också ganska temposvag.
Åh så bra! Så många karaktärer man kan känna igen. Så intressant att Lind skriver om den frånvarande pappan ur ett manligt perspektiv. Han har fångat det så bra. Lyckas verkligen förmedla dynamiken mellan familjemedlemmarna också. Mycket läsvärd!!