Efteråret ankommer til Dalarna, og i landsbyen Tassby forsvinder en thailandsk bærplukker på mystisk vis i skoven. Outsideren Lars-Inge mistænkes af byens matriark, Liss-Kulla, der bruger sladder som magt.
Lars-Inge er en enspænder med en gammel hund som sin eneste følgesvend, og han konfronteres med sin fortid, da der pludselig bliver tændt lys i en ejendom på den anden side af bugten. Skjuler han mere end knuste kunstnerdrømme og en sorg over den familie, han aldrig fik?
Samtidig forsvinder femårige Elliot fra børnehaven i Luleå ved Den Botniske Bugt. Moderen Elins desperate eftersøgning får Tassbys mørke familiehemmeligheder og gamle uretfærdigheder til at boble op til overfladen. Er drengen faldet gennem isen, eller har nogen taget ham?
Betyg: 5 av 5 - Jag var verkligen nyfiken på den här boken, som jag hade läst en del om innan. Och jag blev absolut inte besviken på författarens debutbok. Det känns som om det här är början på ett nytt och spännande författarskap. En helt klart lite annorlunda bok, om lite udda människor. Mycket välskrivet och spännande relationsdrama, som får högsta betyget av mig. Och det är en sån bok som jag kommer att minnas. Kan varmt rekommendera boken, och jag ser fram emot Niklas Turner Olovzons kommande böcker.
sberg är en imponerande debut ur alla perspektiv. I grunden finns ett karaktärsbygge som jag tycker är helt unikt, det är sällan jag blir så tagen som när jag läser Isberg. Jag tycker om språket i Isberg, det är välkomponerat och berättande på ett träffsäkert sätt. Läsningen flyter helt obehindrat. I en deckare ska det också finnas en spänningsfaktor, och det gör det i Isberg. Niklas Turner Olovzon är mycket skicklig på att bygga historien så att intresset hålls uppe. Isberg är över 500 sidor, vilket jag brukar tycka är för mycket för en deckare, men i det här fallet så kan jag bara inte sluta läsa, och jag är glad över att den är så omfattande.
Karaktärsteckningarna är styrkan i Isberg, och jag är verkligen imponerad över vad Niklas Turner Olovzon lyckas åtstadkomma. Berättelsen rör sig främst kring fyra karaktärer – Lars-Inge, Liss-Kulla, Elin och Andreas, men även en del av bikaraktärerna är viktiga för berättelsen. Personerna är sargade, misshandlade av livet, egoistiska, allvarligt störda eller bara på villovägar. I många scener vill jag bara ruska om dem, eller kanske läxa upp dem. Men ändå så väcker de sympati på något märkligt sätt. Kanske för att det är precis så här människor är, långt ifrån perfekta och tilltufsade, men märkligt levande. Isberg är en mörk historia om familjehemligheter, och fördomar, men det finns ändå något hoppfullt i den.
Miljöskildringarna i Isberg är starka. Jag har bara viss kunskap om Luleå efter ett antal besök, men känner mig förflyttad dit. Likaså den lilla fiktiva orten Tassby är väl tecknad, både rent miljö/naturmässigt och utifrån hur det är på en liten ort där alla känner alla. Jag blir helt övertygad om att Tassby finns på riktigt när jag läser om den. Hockey spelar en relativt stor roll, inte minst för att beskriva de sammanhållande krafterna som också kan splittra. Jag tycker Niklas Turner Olovzon får fram vilken betydelse en sport kan ha, och vad det gör med de som står utanför.
Att sätta en titel på en bok är inte enkelt. Isberg är en sådan där jag tycker man lyckats väl, när man läser boken blir det uppenbart vad titeln står för. Symboliken är klockren, det finns så mycket under ytan i Isberg.
Samma helg som jag läste Isberg så fick han utmärkelsen Årets deckardebut av Crimetime. Den utmärkelsen är välförtjänt, och förhoppningsvis får fler personer upp ögonen för Niklas Turner Olovzons författarskap. Jag väntar ivrigt på nästa bok som jag läst någonstans kommer i vår. Jag är nyfiken på vad Doldasviten ska innehålla, hur böckerna kommer att hänga ihop.
Årets mest överraskande läsning vinner helt klart den här debutboken av Niklas Turner Olovzon. Det var inte alls vad jag hade förväntat mig, för även fast jag hade höga förväntningar så var den så mycket bättre än så. Den är annorlunda på ett bra sätt. Välskriven och full av trådar som skickligt knyts ihop mot slutet. Det är karaktärerna som driver boken och jag vet inte alls vad jag ska tycka och känna om hur de är och agerar. Inte ens när jag läst klart boken så är jag helt säker. Ingen är riktigt god eller ond, utan alla ligger i gråzonen på ett eller annat sätt. Det här är helt klart en av de bästa böckerna jag läst i år. Rekommenderas varmt!
Här har ni en berättelse som kräver tålamod. För min del tog det nästan halva boken innan jag fick grepp om de många karaktärerna och de parallella händelserna. Men när bitarna väl föll på plats blev historien desto mer fängslande och de sista timmarna sträcklyssnade jag eftersom jag helt enkelt var tvungen att få veta hur allt hängde ihop. Det som främst imponerar på mig är miljöskildringarna. Turner Olovzon gestaltar Dalarna och dess byar på ett sätt som känns både levande och trovärdigt. Som inflyttad till trakten kan jag bekräfta att hans porträtt av småbyarnas dynamik – gemenskapen, men också misstänksamheten, stämmer väl. Tack vare detta blir boken mer än en spänningsroman, den belyser också mänskliga relationer på landsbygden. Samtidigt innebär de detaljrika miljöbeskrivningarna att tempot ibland saktar in. Den inledande känslan av rörighet, i kombination med bokens längd, kan göra läsningen seg för den otålige. Trots det tycker jag att Isberg är en stark debut. Berättelsen engagerar, håller fast läsaren och lägger en stabil grund inför uppföljaren, som jag ser fram emot att ta del av.
Inte en bok som passade mig. Trots fina recensioner från andra tyckte jag att den var tråkig och när den blev våldsam bestämde jag mig för att lägga ner läsandet. Jag läste inte ut den...
När jag kommer till efterordet får jag tårar i ögonen. Där står han, författaren Niklas Turner Olovzon sårbar inför mig. Jag har just läst de sista skälvande orden i hans debutroman ”Isberg” och jag är imponerad, något som stärks av efterordet.
I slutet av 1900-talet fick jag i uppdrag att skriva en jubileumsskrift åt Marknadsakademin vid Stockholms universitet. En av de personer vars masteruppsats jag mötte var Niklas. Som jag minns det handlade den om varumärkesannektering.
År senare hade jag en kortare kontakt med Niklas, som då hade skrivit embryot till en roman, som han ville att jag skulle titta på. Jag lät det rinna ut i sanden, eftersom jag är mer van att bedöma facktexter än prosa.
Sedan dess har jag följt hans yrkeskarriär på distans. Jag har undrat hur det gått med skrivardrömmarna. Förra året berättade han att de var på väg att förverkligas, att hans roman var färdigskriven och snart skulle ges ut. Det har gjort att jag spanat lite extra efter resultatet. Skulle det han nu skrivit ha någon likhet med den berättelse jag mycket vagt minns från dåtiden?
FÅR EN EKMANSK KÄNSLA Jag lyssnar på Isberg. För ett tag sedan lyssnade jag på Kerstin Ekmans ”Händelser vid vatten” (eller snarare, jag lyssnade på ungefär första hälften av boken) och när jag börjar lyssna på Isberg, så får jag en ekmansk känsla - och det är en komplimang. Det är något med att ge röst åt människor som bor bortom neonljusen, bortom storstaden, in i det Sverige som många av oss kommer ifrån. I romanen möter jag som hamnat på en plats eller som alltid har funnits där.
Skogen är närvarande, nästan som ett väsen, som ett svullhål som kan dölja hemligheter, och till de trakterna kommer ibland människor som flytt ifrån något eller någon eller som sökt sig till ensamheten, skogen, tystnaden, naturen, till exempel som gröna hippies.
Och så finns de som längtar bort och som prövar storstadens möjligheter och som ibland återvänder med svansen mellan benen, så också i Isberg.
Just längtan bort, till något annat och större finns det igenkänning i, för mig. Jag växte upp i en bruksort i Dalarna som kändes trång och jag räknade i princip ner dagarna till dess jag kunde flytta därifrån: Stockholm, här kommer jag!
Niklas Turner Olovzon tar oss med till Tattby, i närheten av Leksand, och de människor som bor där. Huvudpersonernas porträtteras inträngande och inkännande. Det är som att han väver en väv som blir allt mer finmaskig, ju längre in i boken jag kommer. Först brett tecknade personer, som senare fördjupas och problematiseras och med en molande känsla av att allting på något sätt hör ihop, men hur?
I centrum för berättelsen finns Lars-Inge, Lisskulla, Sören, Lennart, Noor, Elin, Andreas, Elliot och Magnus. De flesta av dem får jag möta in på bara skinnet, in i tankarna, in i drömmarna, in i viss galenskap. Det är som att lära känna dem inifrån och ut, med förtjänster och tillkortakommanden. Det är också en berättelse om hur ibland till synes perifera eller små händelser, får stor betydelse långt senare. Som att den lilla oskyldiga snöbollen, till slut blir till en hotande lavin, metaforiskt talat.
HEM TILL LULEA För mig, som spenderat mycket tid i Luleå de senare åren, blir det också intressant att just Luleå är skådeplatsen för delar av berättelsen. Jag läser om promenader längs Gültzaudden, bara dagar efter att jag själv promenerat där i höstolen.
Ishockey spelar en viktig roll i boken. Häromåret såg jag hockey på Delfinen, Luleås hockeyarena, ja en gång i våras såg jag till och med en slutspelsmatch på skärm, i en arena som var fullsatt trots att matchen spelades i en annan stad. Jag har bevittnat vilket engagemang kärleken till ett lag kan ge. Även om jag inte älskar ishockey, så har jag hejat på Leksand sedan tiden i Dalarna och även sett matcher på plats. Så det känns på något sätt som att jag vandrar i författarens fotspår, jag känner till miljöerna, jag går runt i dem, jag dras med, jag fortsätter läsa, jag vill veta hur det går. Jag tycker det är intressant och spännande att Niklas Turner Olovzon väljer att skildra människor som finns i utkanten, som ibland har något vinddrivet över sig och som blir alltför upptagna av sina egna tankar, ibland på hämnd.
MOBBARE OCH MOBBOFFER Det finns ytterligare ett stråk i boken som slår mig i magen, som förmodligen bidrar starkt till att jag fortsätter läsa: Vad händer med barn som utsätts för mobbning av kamrater, vuxna eller föräldrar? Vilka sår kan elakhet ge? Vad händer på orter där elaka rykten sprids? Hur går det att skilja ett elakt rykte från sanningen? Och hur är det att ha en aning om vad som har hänt och inte bli tagen på allvar? Att ses som galen, för att man har en tydlig bild eller idé? Hur är det att ibland uppfyllas av självtvivel när omgivningen ser på en med misstor eller förakt?
Det är som att Niklas Turner Olovzon förhåller sig ickedömande till de personer han skapat. Det är som att han säger att alla är värda att älskas, för dem de är, oavsett livsval, oavsett hur tilltufsade de är, och oavsett om de passar in i samhällsmallen.
Och du… när du läser eller lyssnar på den här debutboken, läs hela, läs efterordet och låt det blir det allra sista du gör innan du slår igen boken. Det var då mitt hjärta svämmade över.
Förresten, fanns det några likheter mellan den berättelse jag lyssnade på nu, och den jag tog del av för nästan tjugo år sedan? Ytterst lite. Skulle vara att jag redan då såg att Niklas Turner Olovzon har en besvarad kärlek till berättandet och det skrivna ordet.
Det är väldigt skickligt att kunna skapa en så här obehaglig känsla, och med så obehagliga människor, måste jag i alla fall säga, även om jag inte tyckte särskilt bra om boken av just den anledningen. Men där finns också ett djup som är svårt att inte bli berörd av och det blev väldigt spännande på slutet.
Vilken helt otrolig debutroman, imponerande på så många olika sätt. Det är först och främst ett språk som nästan känns filmiskt. Jag sugs in och kan otroligt tydligt se allt utspelas framför mig medan jag läser. Det är vackert och samtidigt obehagligt och berörande.
Sen har vi karaktärsskildringar som är helt makalösa. Här snackar vi karaktärer som verkligen känns mänskliga. Ingen är perfekt utan alla präglas av sina egna hemligheter och egenheter. En del är totalt avskyvärda och en del tar man ändå till sig till sitt hjärta. Alla karaktärer har brister, precis som vi människor, och det känns så äkta och stundtals så otroligt hjärtskärande och brutalt hemskt. Personerna vi möter i boken är sargade och egoistiska och en del av dem är rent av störda, men samtidigt väcks mina sympatier för en del av dem. Otroligt skickligt av Niklas att lyckas med detta.
Det är mörkt, deppigt, eländigt och obehagligt men samtidigt hoppfullt och ljust. Jag är golvad av Niklas sätt att skriva på. Trots sina över 500 sidor tjocklek så läser jag boken i ett nafs.
Hatten av till en av årets bästa läsupplevelser! ✨
För den som vill läsa något riktigt obehagligt. Börjar som en vanlig deckare/glesbygdsroman som vi ju sett många av på senare år, men blir obehagligare och obehagligare. Olovzon tar med oss in i huvudet på flera riktigt obehagliga personer, vi får ta del av deras tankar och planer. Till slut sitter man och vill skrika sluta till den ena och säga stå på dig till nån annan. Mycket skickligt gjort av författaren.
Detta är författarens debutbok och jag måste börja med att säga att jag håller med alla som sagt att detta är en riktigt bra debut.
Det vi har här är inte en regelrättig deckare utan det är ett mörkt relationsdrama med mycket spänning i. Jag vill säga att den på sina sätt påminner om Jägarna, inte när det kommer till handling utan mera stämningen i och med att vi har ett litet samhälle med mörka hemligheter som man inte vill skall komma fram. Skulle faktiskt påstå att denna träffat ännu bättre när det kommer till detta ångestfulla och melankoliska.
Styrkan i handlingen ligger på författarens unika förmåga att bygga upp sina centrala karaktärer. Han ger dem ett sådant djup och sårbarhet så få kan komma upp till denna nivå. Det är tragedier och krossade livsdrömmar som slår hårt och träffar en själv. Ingen av karaktärerna här är vare sig goda eller onda, de har lite av båda sidorna i sig, de har formats av sina val, frivilliga som påtvingade, i livet. De är precis som vi människor är i verkliga livet och det är därför man kan relatera så bra till de olika karaktärerna.
Det är verkligen en genialisk titel. Det är ju bara en liten bit av isberget som man ser ovanför vattenytan, det mesta döljer sig under ytan. Och i detta fall så menar titeln delvis på karaktärerna vi möter. Det är precis som i verkliga livet, när det kommer till alla personer som vi möter i vardagen så ser vi bara en liten bit av dessa personer. Vi vet inte vad som döljer sig under ytan när det kommer till hur deras vardag och liv är, vi ser bara toppen av isberget, och det är tyvärr för det mesta bara den biten som vi dömer folk efter.
Handlingen puttrar på i ett långsamt tempo men inte så på det sättet att det blir segt eller långtråkigt att läsa. Bara livsödena som man får ta del av fångar ens intresse, sedan att det ligger en spänning eller fara som ruvar från första sidan gör inte saken sämre. Författaren visar inte allt för oss läsare, vissa av dessa hemligheter kan man bara ana men det sägs aldrig direkt rätt ut hur det ligger till. Man kan bara ana dem i ögonvrån, kanske i en snabb mening som man lätt kan missa.
Man har läst om att när författare skriver så lägger denne något från sig själv i handlingen och när jag hade läst efterordet så kände jag verkligen att det hade författaren gjort här. Det är inte att han har gjort en karaktär efter sig, fast detta vet jag inte, utan det är mera att hans liv och händelser ligger som ett täcke över hela handlingen, en del av stämningen är hans egen. Detta gör att jag skulle vilja påstå att det är en rätt så personlig bok för honom.
Så vill man ha en spännande bok, men vill ha ett ombyte från den traditionella deckaren, så behöver man inte leta längre. Denna bjuder på ett rikt och djupt persongalleri, en handling och ett språk som griper tag och rör om i känslobanken. När sista sidan är utläst så kommer man att märka att en del av hemligheterna inte har kommit upp i ljuset, och de kommer de kanske inte heller att göras, men det finns en fortsättning på denna bok och jag skall med glädje läsa även denna.
Ein Saisonarbeiter verschwindet und die Polizei nimmt ihre Ermittlungen auf. Aus der Perspektive verschiedener Dorfbewohner sowie über einen weiteren Erzählstrang in Norrland wird die Handlung dieses Buches aufgebaut. Nach über 160 Seiten habe ich es jedoch bis auf Weiteres zur Seite gelegt. Die verschiedenen Handlungsstränge, die zudem auch noch jeweils in die Vergangenheit zurückgehen, fand ich verwirrend. Die Geschichte geht nur schleppend voran und verliert sich in langwierigen Ausführungen der jeweiligen Personen. 2 Sterne, da die Perspektiven einiger Akteure sich durchaus interessant lasen.
Mass Market Paperback. Publisher: Bokförlaget Polaris | 2023 | Mass Market Paperback | 534 p. | This book is brand new. | Series: Dolda | Language: Svenska --- Information regarding the book: Vinnare av Årets deckardebut - Crimetime Award 2023 Fyra hemligheter. En mörk familjesaga. I Tassby, Dalarna, där hockey hålls högt och hemligheter långt under ytan, sväljs en bärplockare plötsligt av de mörka skogarna. Samtidigt tänds lamporna i den övergivna herrgården på andra sidan viken. Outsidern Lars-Inge blir föremål för misstankar från byns centralgestalt Liss-Kulla. Men vad döljer han egentligen? Där Bottenviken letar sig in vid stålverk och stad i Luleå försvinner en femårig pojke och hans mamma Elin inleder en desperat jakt. Har pojken gått genom isen eller har någon tagit honom? Samtidigt drar taxichauffören Andreas omkring på stadens snöiga gator och drömmer om att hämnas barndomen i Tassby. När dessa personers begär korsas stiger mörka familjehemligheter till ytan och hotar många fler människors liv. Isberg är en spänningsroman och familjesaga. Det är Niklas Turner Olovzons debut, men också första delen i Doldasviten. "Isberg är en rasande stark thriller, ett laddat familjedrama, och en hudnära landsortsskildring. En ny stjärna har tänts på den svenska spänningsromanens himmel och han heter Niklas Turner Olovzon." Christoffer Carlsson "Niklas Turner Olovzon bygger långsamt och skickligt upp spänningen med små medel." Lotta Olsson, Dagens Nyheter "Griper tag om läsaren redan från första sidan." Aftonbladet Niklas Turner Olovzon skriver på ett fängslande sätt, med ett fint språk och definitivt annorlunda. På ett positivt sätt. Nisse Scherman, Svenska Deckarakademin Detta är det bästa jag läst på länge. Så oerhört välformulerat och inte ett ord i onödan. @Kloksomenboktok ...bara några få böcker känns nyskapande. Debuten Isberg sopar banan med konkurrenterna när det gäller det senare och ambitionsnivån är något utöver det vanliga. @johannasdeckarhörna Med råge en av årets absolut största läsupplevelser! Tina Harnesk Årets debut @iHyllan Vilken bok! Vilken debut! Helt makalöst bra! @tantedna En av årets bästa böcker? Det är det verkligen! @vargnattsbokhylla | We have this book in our store house - please allow for a couple of extra days for delivery.
En debut som heter duga! Ja, jag vet att jag är sen på bollen men av någon anledning har boken blivit ståendes i bokhyllan, oläst. Men när jag nu såg att det kommer en uppföljare kände jag att det var dags att ta tag i den.
"Isberg" är en mörk och lite skrämmande spänningsroman, en familjesaga och en landsortsskildring med både hemligheter, kärlek, hat och förtvivlan. Jag upplevde den som lite rörig i början, det var svårt att få grepp om de olika karaktärerna och vilken relation de hade till varandra. Men det kan bero på att jag lyssnade på den första biten för när jag läste den fysiska boken blev det mycket bättre. Men vilka karaktärer sen! De är karismatiska, misshandlade av livet, egoistiska och jag vet inte riktigt vad jag känner för dem. Det finns ingen som är genuint ond eller god utan alla ligger i någon sorts gråzon som gör att man ändå känner lite sympati för dem.
Niklas Turner Olovzon bygger upp spänningen skickligt och den håller genom alla de 500 sidorna. Kapitlen är korta, det gillar vi, och boken är väldigt välskriven med ett riktigt bra språk. Även miljöskildringarna håller en hög klass och allt känns väldigt levande och lite filmiskt. Detta är Niklas Turner Olozons debutroman och det ska bli väldigt spännande att följa hans författarskap.
Språkligt sticker den här boken ut i deckargenren för det här är absolut välskrivet och välformulerat. Jag uppskattar också att det är en bok som till rätt hög grad är mer som en vanlig roman än en deckare för här är fokuset karaktärerna och deras livshistorier. Det är ett gäng smått annorlunda karaktärer men de känns aldrig påhittade utan snarare verkliga. Den här typen av personer finns runt omkring oss i både byar och städer. Det som ändå gör att jag bara landar i ett medelbetyg är bokens längd. Den är för lång. Vissa partier blir utdragna, ibland känns det nästan upprepande, samtidigt som det finns saker som inte är helt utklarade. Jag vet att det här är tänkt som första delen i en serie och jag hoppas att nästa bok behåller det fina språket men att den blir hårdare redigerad för en tajtare berättelse.
I det lilla samhället Tassby i Dalarna bor några kufiska människor, det är Lars-Inge, kallad Lassa som bor ensam med sin hund Ziggy sen hans fru försvann för flera år sedan. Där bor även Liss-Kulla tillsammans med sin make Sören som hellre tittar på hockey än att vara med sin fru. Liss-Kulla håller koll på allt som händer i samhället och hon tror att Lars-Inge döljer något, men gör han verkligen det?
Wow, vilken debut av Turner Olovzon. Jag var fast redan på första sidan och den var en riktig bladvändare. Kapitlen var korta och lättlästa, språket var perfekt, men bra karaktärsbeskrivningar- och miljöbeskrivningar. Storyn var målande med härliga metaforer och spänningen stegrade sig ända till slutet, och inget var förutbestämt. Jag kommer givetvis ha koll på Turner Olovzon och följa hans författarresa.
Isberg är en välskriven och spännande debut av Niklas Turner Olovzon. Boken innehåller intressanta och trovärdiga personbeskrivningar. Författaren beskriver dessutom skickligt stämningen och småstadsandan i det lilla samhället Tassby där intriger, fördomar och inskränkthet frodas. Flera av invånarna har en egen agenda och mörka hemligheter som tillsammans bidrar till en spännande berättelse. Genom att blanda nutid med återblickar bygger Niklas Turner Olovzon upp en ödesmättad känsla där flera skeenden eskalerar mot en begynnande katastrof.
Det här var en bok som fångade med intresse från början till slut och jag ser fram emot nästa del i Doldasviten.
”Isberg” av Niklas Turner Olovzon. Vilken läsupplevelse! Jag varvade läsning och lyssning. Särskilt i början kände jag att jag behövde det extra fokus som läsning medför, för att komma in i berättelsen och hålla isär alla karaktärer. När jag lärt känna dem var det lättare att lyssna.
Jag älskar stämningen i boken, det vaga obehaget och ångesten som stegras. Tycker om att det får ta tid (det här är en riktig tegelsten på 1000+ sidor/ 18+ timmar) och att jag sakta men säkert får ta del av fler bitar. Jag känner så mycket för särskilt Lars-Inge men också för flera av de andra karaktärerna som bär på så mycket, där så mycket döljs under ytan!
Fyra personer med olika grader av mörker inom sig, förstärkt av omgivningens dömande beteende och åsikter.. så till den milda grad att jag bitvis tycker boken blir jobbig att läsa. Två av personerna har man lite mer empati med men jag blir frustrerad och arg på dem alla.. och ibland saknar jag den där personen som är genomgod som man tycker om. Nu är det dock dessa fyra som driver berättelsen och jag vill hela tiden veta hur det går, även om boken möjligtvis hade kunnat kortas ner en smula. På slutet blir det riktigt spännande!
Det blir lite fel, men bra ibland när en läser en serie böcker i fel ordning. Nu känner jag till flera av karaktärerna eftersom jag har läst del två och del tre, men det är ett omfångsrikt persongalleri som författaren ställer upp. Det är i karaktärsbeskrivningarna som författarens styrka sitter. De flesta av dem verkar ha hemligheter av olika slag, få verkar vara lyckliga. Läs hela min recension av boken på https://tofflandel2.com/2025/10/29/re...
Mycket stark debut. Rika karaktärsporträtt byggs upp med säker hand. Handligen drivs framåt genom karaktärer som både kan vara udda (nästan i Karin Smirnoff-land), ibland älskvärda, ibland svåra att tycka om. Men de är alltid intressanta och boken är svår att lägga ifrån sig. Jag ser fram emot nästa släpp i denna serie!
3.5/5 Mer en roman om människor från ett litet samhälle i Dalarna än en ren deckare. Intressanta karaktärer och fint språk, jag var bara inte helt nöjd med sista tredjedelen. Men ändå läsvärd, rekommenderas!
Storytel. Balanserar mellan 3 och 4. Men den är för lång och lite för omständlig. Kommer dock säkert återkomma. För det är välskrivet och stundtals spännande.