Koukuttavan jännärisarjan huimaava toinen osa Julia Malmros -jännärisarjan piinaavan jännittävä toinen osa.
Kim Ribbing on vanginnut talonsa kellariin tohtori Martin Rudbeckin, jonka kidutuksen kaltaisista hoitomenetelmistä Kim joutui nuorena kärsimään. Nyt roolit ovat vaihtuneet, mutta poliisi etsii jo kadonnutta tohtoria ja silmukka Kimin ympärillä kiristyy.
Kirjailija Julia Malmros puolestaan tutkii äärioikeistolaista puoluetta ja sen yhteyksiä moottoripyöräkerhoon. Tutkinta osoittautuu kaikkea muuta kuin vaarattomaksi.
John Ajvide Lindqvist (John Erik Ajvide Lindqvist) is a Swedish author who grew up in Blackeberg, the setting for Let the Right One In. Wanting to become something awful and fantastic, he first became a conjurer, and then was a stand-up comedian for twelve years. He has also written for Swedish television.
The second volume of John Ajvide Lindqvist’s thriller trilogy starts immediately after the events of volume 1, where it turned out at the end that hacker Kim Ribbing has kidnapped the doctor who used to torture him when he was a kid and now keeps him imprisoned in his basement. The problem in this book is that Astrid, the clever 14-year-old girl whose parents were murdered at the beginning of the first book, is very curious and soon discovers his secret, which results in an unexpected and very unwanted outcome. To top it all off, Kim’s lover Julia, a renowned writer and former policewoman, investigates a far right wing party. And suddenly the hunters become the hunted … Also the second volume is full of suspense and composed with sophistication. Reading about how skillfully the unlikely “family” tries to cover their tracks is fun, and the author makes a great job of evoking empathy (and sometimes compassion) for his main characters in the reader. I found myself sharing the criminals’ anxiety consistently, hoping that they won’t get caught. Moreover, I liked the literary references and the play with reality and fiction again. I only think that there’s one thing missing here: Just like the first volume, this book is supposed to be a psychological thriller. After all, very bad, terrible things happen in the story and several of the characters have had a dark period (or more) in their past, which has even left scars on their souls in some cases. Nevertheless I have the feeling that Lindqvist doesn’t do more than scratch the surface this time, as far as people’s psyche is concerned. That’s why I can only give four stars this time, but I’m very curious to read the final volume.
Såhär i efterhand kan jag förstå att förlaget tackade nej till Ajvides Milleniumbok. När jag tänker tillbaka till bok ett minns jag inget av intrigen utöver att den var rörig, ointressant och hade något med kinesiska maffian att göra, Vad jag däremot minns är karaktärerna. Kim och Julia är underhållande karaktärer och jag gillar att läsa om deras samspel. I den här delen står det i fokus när de tillsammans med tonårstjejen Astrid bildar en dysfunktionell trio. Det är en mycket mindre story den här gången. Mer ett kammarspel med vad som ser ut som början på en större berättelse i utkanten. Vi får se vart JAL tänker ta sina karaktärer men jag kan bara hoppas att han kommer ha en riktig intrig och inte bara fortsätta leka dockhus. Bara för att en författare gillar sina karaktärer betyder det inte att en deckare mår bra av att ha så vag handling.
Boken utspelade sig under 12 dagar så det var väääldigt kort story och det hände inte supermycket. Jag gillade första bokens story mer, det hände mer saker och var overall mer spännande. Mer drama, mer känslor 🔥🔥
Gillar att han kör på korta kapitel och att det varierar vem man får följa!!
Ska bli spännande att se var nästa handlar om. Vill ha mer känslor!!!! och spänning och drama!!!
Betyg: 5 av 5 - John Ajvide Lindqvist tillhör det absoluta toppskiktet av mina favoritförfattare. Jag har läst alla hans böcker, och älskat dom alla. För cirka ett och ett halvt år sedan, så kom hans första bok inom deckargenren ut, Skriften i vattnet, och den här boken, Rummet i jorden, är en fristående fortsättning på den första boken. Det kommer så småningom även en tredje bok, i trilogin som kallas Blodstormen. Jag tycker dessa två första böcker är väldigt bra, med härliga karaktärer i. Böckerna är mycket välskrivna, väldigt spännande, riktigt otäcka, och har jättehärlig humor i sig. Kan verkligen rekommenderas. Jag lyssnade på boken, som var mycket, mycket bra inläst av författaren själv.
Som vanligt med Johnkan så tyckte jag asmkt om första delen av boken, sen tappade den i momentum och blev seg mot slutet. Gillar att den här känns mer klassiskt John Ajvide än första, med mörk humor och en del bisarra och råa scener. Men också, alltså nja. Kim och Julia har 0 kemi och deras relation känns ytlig och platt. Inte Ajvide's bästa, men helt ok!
Jag gillade Skriften i Vattnet men Rummet i Jorden, den andra delen i Blodstormen var många snäpp sämre. I stort sett alla karaktärer kändes inte det minsta trovärdiga, varken hur de förde sig eller hur de uttalade sig. Historien i sig var inte heller mycket att hurra över, det händer i stort sett ingenting och alla relationer känns mest krystade. Jag gillade sidohistorien om Sannsvenskarna men det fick alldeles för lite uppmärksamhet och ledde ingenvart. Nu är ju Rummet i Jorden en mellanbok i en trilogi och jag hoppas på lite mer fart, fläng och substans i den sista delen Anden i Maskinen som ska komma någon gång under nästa år. Något av en besvikelse och förmodligen den Ajvide-bok jag gillat minst hittills. Dock gick det snabbt att läsa men jag är inte jätteivrig på den avslutande delen precis. Ville först sätta en trea i betyg men om man kunde sätta 2,5 så skulle det vara ett mer rättvist betyg.
Den här serien fortsätter vara så sjuukt bra! Känns bra att hänga med Kim och Julia igen och Astrid kompletterar dem bra. Inser att jag verkligen gillar att lyssna på @johnajvidelindqvist. Han läser boken perfekt. Rätt tonalitet, rätt betoning och -viktigast- med precis rätt känsla. Typexemplet är hur mycket jag skrattade när (pytteliten spoiler) jag läste om Irmas cannabisbruk och hennes tankar om det 🤣Han läser som jag tänker mig att det ska låta om det går att säga så. Storyn fortsätter på ett mycket bättre sätt än jag tänkte mig när jag la ifrån mig förra boken. Jag är full av förväntan kring att få ta del av fortsättningen och jag fortsätter vidhålla att @johnajvidelindqvist är på topp-3 av Sveriges bästa författare ❤️.
Die Handlung des zweiten Bandes knüpft nahtlos an Teil 1 an. Dementsprechend fiel mir der Einstieg etwas schwer, da ich einige Handlungsaspekte nicht mehr so präsent hatte. Der große Plottwist passiert recht früh und hat für mich dann irgendwie die Spannung rausgenommen. Ich war zeitweise beim Lesen sehr genervt von einem Charakter. Bei der Protagonistin Julia hat mir ein bisschen der Pep gefehlt. Angenehm fand ich die kurzen Kapitel und unterschiedlichen Perspektiven. Insgesamt hat mir das Buch ganz gut gefallen, weist jedoch deutliche Schwächen auf. Ich bin gespannt, ob Teil 3 wieder mehr überzeugen kann und wünsche mir einen guten Abschluss der Trilogie.
Mustig, spännande och välskriven. Precis som del 1 var denna en historia som grep tag och stundtals gav olustkänslor, men det gjorde bara att man ville fortsätta läsa.
Worum geht’s? Kim hat Martin Rudbeck entführt, den Arzt, der ihn als Kind misshandelt hat. Er erhofft sich Antworten. Doch bevor er diese bekommt, geschieht etwas Unerwartetes und Kim, der alles immer perfekt plant, wird total aus der Bahn geworfen.
Meine Meinung: Mit „Signum“, dem zweiten Teil seiner Mitsommer-Trilogie um Kim Ribbing und Julia Malmros, setzt John Ajvide Lindqvist direkt am ersten Teil an. Obwohl der letzte Teil einige Zeit her ist, war ich doch schnell im Geschehen und hatte alle Protagonisten wieder auf dem Schirm. Am Cover hat man direkt erkannt, um welche Serie es sich handelt und auch hier hat mir der Schreibstil wieder gut gefallen.
Wir haben es wieder hauptsächlich mit Kim zu tun, der eine ganz eigene Persönlichkeit ist und bei dem man – auch als Leser – nie weiß, woran man ist. Dann Julia, die ehemalige Polizistin und jetzt Autorin, die wir etwas näher kennenlernen. Außerdem Astrid, die 14jährige, die wohl von allen die erwachsenste Person ist. Sie hat mir hier außerordentlich gut gefallen. Auch schön fand ich, dass Jonny Munther, der Ex von Julia, ein neues Leben beginnen kann. Sein Team, vor allem Carmen, fand ich klasse. Von ihr und Christof würde ich gerne noch mehr lesen. Auch Irma, Julias Freundin und Kollegin, lernen wir näher kennen; ich mag sie irgendwie total gerne.
Den Fall um Martin Rudbeck finde ich wirklich gut. Wir wissen ja vom Klappentext, dass Kim ihn entführt hat. Aber nicht nur das, er hat ihn fast perfekt entführt. Wie hier ermittelt, verdächtigt, verfolgt und verwirrt wird, ist total spannend aufgebaut und dargestellt. Es passieren so viele unvorhergesehene Dinge und doch ist alles zugleich kontrolliert und zufällig. Es ist teils wirklich amüsant, wie hier jeder am kämpfen ist. Das hat mir total gut gefallen. Auch, wie die einzelnen Parts dadurch gezwungen wurden, einen Standpunkt zu finden und zu vertreten, der lebensverändernd sein kann, fand ich gut. Teilweise hatten wir grausig beschriebene Szenen, teilweise Szenen, die schrecklich aber zugleich amüsant waren. Das Buch war ein wahres Fest! Auch die Einblicke mit Astrid in die Szene der Aktivisten fand ich gut. Und besonders spannend war auch der Teil, in dem Irma und Julia zu den Wahren Schweden recherchiert haben. Auch hier gab es einige wirklich nervenaufreibende Szenen und ich bin mir sicher, dass dieses Thema im nächsten Teil noch intensiviert werden wird. Es ist wirklich interessant, wie sich laut dem Autor eine rechtsradikale Partei langsam über Comedy bis hin zur Parteigründung fast unbemerkt unter ein Volk mischen und populär werden kann. Kurzum: Das Buch war auf gruselige Weise zum Schmunzeln, wir hatten eine gleichbleibende Spannungskurve mit kleineren Peaks und es hat einfach Spaß gemacht, mit den Protagonisten dabei zu sein, zu ermitteln, zu vertuschen und ich bin schon so gespannt auf das Finale der Trilogie! Und vielleicht erfahren wir auch, wer hinter CES steckt???
Fazit: Mit dem zweiten Teil seiner Mitsommer-Trilogie setzt John Ajvide Lindqvist direkt an seinem ersten Band an. In „Signum“ war ich sofort wieder drin im Geschehen rund um Kim, Julia, Astrid und die anderen. Es war spannend, es war amüsant, es war unvorhergesehen. Es war eine absolut gelungene Fortsetzung, die Lust auf das Ende der Trilogie macht, Lust auf noch mehr von den Protagonisten und ich hoffe sehr, dass wir in das Thema Wahre Schweden tiefer eintauchen und dass wir erfahren, wer hinter CES steckt!
5 Sterne von mir, ich fiebere dem Finale schon entgegen!
Rummet i jorden är andra delen i John Ajvide Lindqvists Blodstormen, trilogin som existerar i ett ganska unikt metafiktivt förhållande till Milleniumtrilogin.
Kim Ribbing, JAL:s Lisbeth Salander, sjösätter en komplicerad plan för att hämnas på psykiatrikern som torterade honom som barn. Samtidigt har JAL:s Mikael Blomkvist, ex-polisen och deckarförfattaren Julia Malmros, börjat gräva kring Sannsvenskarna, ett växande parti som utmanar Sverigedemokraterna från höger. Partiet, som leds av en cancellerad ståuppkomiker, tycks ha okända kopplingar till den organiserade brottsligheten.
Delar av boken är alltså en politisk thriller som känns spännande och rätt realistisk. Tyvärr får den historien minst utrymme och känns underutvecklad, allt tyder på att den kommer fortsätta i trilogins avslutande del. Merparten upptas av en heist- och hämndhistoria där den supersmarta och rika hackern Kim kollrar bort polisen.
JAL är bra på att skriva karaktärer. Bättre än på att skriva deckarintrig. Bokens största behållning är den fumliga kärlekshistorien mellan två bikaraktärer och den inre monologen hos en polis som skriver initierad fanfic om Gandalf och Galadriel. Där briljerar JAL.
Trots en stapplande intrig som inte riktigt tar vägen någonstans ser jag fram mot sista delen, Anden i maskinen.
(Var det någon mer som fångade upp att JAL i något sorts metafiktivt rekordförsök refererade till en av sina egna böcker som inte ens kommit ut ännu?)
Uppföljaren till deckardebuten som lämnade läsaren med en ordentlig cliffhanger. Läsaren bjuds in till en intensiv katt och råtta-lek där Julia Malmros exman Jonny Munther med kollegor nästan får det komiskt utmanande i jakten på den saknade doktor Rudbeck. Rummet i jorden är stundtals rejält spännande och jag tycker den är smartare och mer balanserad än Blodstormen 1. Dock måste jag landa i ett godkänt betyg, vare sig mer eller mindre. Relationen mellan Malmros och Ribbing blir rätt fånig och tjatig att läsa om gång efter annan och till tredje delen hoppas jag verkligen att JAL kan lägga krutet på en ännu smartare story istället.
MYCKET starkare än första boken. Karaktärerna är levande individer med tydliga drag och motiv som känns igen från ett kapitel till ett annat. Ajvide har verkligen lyckats skapa en hel värld som man får befinna sig i, men inte alls pga handlingen som bara kändes som att den behövde vara där för att ge karaktärerna en grund. Den stora twisten i början av boken kändes helt orelevant när man kom till slutet, men för första gången i en bok tyckte jag inte att det spelade någon roll.
John Ajvide Lindqvist getting the assignment to write the continuation of the Millenium series, and then the publisher changing their mind, is a wonderful thing. This guy writes characters like few others. Loved this.
Sanoisin, että tämä kirja menee johonkin 2,5-3 tähden välille, joten pyöristän siis ylöspäin.
Tykkäsin, että jatkoin kaikesta huolimatta tämän sarjan parissa. Ensimmäisestä osasta en nimittäin tykännyt niin paljoa, ja tämä oli sen takia miellyttävä yllätys. Oli tässäkin monia asioita, jotka ärsyttivät, mutta ainakin hahmot olivat parempia (tai jaksoin heitä jostain syystä enemmän) ja juoni imaisi mukaansa heti alusta alkaen ja piti otteessaan loppuun asti.
Luultavasti luen seuraavan osan, jos tämä sarja vielä tästä jatkuu.
Jag älskar Ajvide. Det börjar bli ett mönster nu, att han skriver berättelser som jag inte fastnar särskilt hårt för, men hans karaktärsporträtt och berättarröst är fantastiska. Blir nån slags mashup av 3-4 stjärnor. Vet egentligen inte alls hur jag ska betygsätta.
Det här är inte en fullt lika bra bok som den första i serien. Bitvis är den rätt parodisk, där mycket av fokusen går ut på hur man blir av med en död kropp.
This entire review has been hidden because of spoilers.