What do you think?
Rate this book
Skuggas
Men Rut hade älskat två. Eller älskade. Älskar. Älskat också barnen, de levande och döda, ett par föräldrar, en farmor, kanske någon vän. Men två män.
Fortsättningskriget rasar i Finland, ”en avkrok, en av världens alla kanter”. Rut Blom är trebarnsmor, över 40 år och jordbrukare på den österbottniska gården Skuggas, hennes arvedel, därifrån hon aldrig har rest bort. Hennes man Verner och 18-åriga son är vid fronten i Karelen och oron är konstant. Hon får svårt att orka med allt arbete på åkrarna. Till hennes hjälp kommer en sovjetisk krigsfånge, löjtnant Anton Demchenko från Ukraina. Han talar fiendens språk men för Rut låter det som en sång.
Ann-Luise Bertell har med sina sinnliga, historiska romaner säkrat sin plats som en stor berättare. Hennes romaner är ofta förlagda till Österbotten, korta i sidantal men med en episk bredd. Skuggas skildrar ett intensivt halvår i ett människoliv.
Fortsättningskriget rasar i Finland, ”en avkrok, en av världens alla kanter”. Rut Blom är trebarnsmor, över 40 år och jordbrukare på den österbottniska gården Skuggas, hennes arvedel, därifrån hon aldrig har rest bort. Hennes man Verner och 18-åriga son är vid fronten i Karelen och oron är konstant. Hon får svårt att orka med allt arbete på åkrarna. Till hennes hjälp kommer en sovjetisk krigsfånge, löjtnant Anton Demchenko från Ukraina. Han talar fiendens språk men för Rut låter det som en sång.
Ann-Luise Bertell har med sina sinnliga, historiska romaner säkrat sin plats som en stor berättare. Hennes romaner är ofta förlagda till Österbotten, korta i sidantal men med en episk bredd. Skuggas skildrar ett intensivt halvår i ett människoliv.
- GenresHistorical Fiction
216 pages, Hardcover
Published March 1, 2025
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 16 of 16 reviews
June 23, 2026
Kotirintaman näkökulma sodan aikaiseen elämään ruotsinkielisellä Pohjanmaalla. Maatalon tytär, maat ja tilukset perinyt Rut huolehtii maatilan töistä ja lapsista yksin miehen lähdettyä rintamalle. Pakahduttavan tunteikasta kulkea Rutin rinnalla niin raskaissa arjen hetkissä kuin suurien tunteiden äärellä. Helmet haasteen kohta 20. Haluaisit olla joku kirjan hahmoista täyttyy helposti tämän kirjan luettua. Haluaisin olla kuin Rut. Yhtä vahva ja sinnikäs, fyysiseen työhön pystyvä, niin paljon hyvää ympärilleen jakava.
March 1, 2026
En käftsmäll till bok. Den här glömmer jag aldrig.
October 13, 2025
Läst för skolan. Jag var skeptisk till en början eftersom att detta är en bok jag inte hade valt frivilligt och jag tyckte att stilen som Bertell skrev på var svår att hänga med i till en början. Det kändes ibland som att man läser en flashback typ och att man kastades fram plötsligt i boken. Bertell skriver med rätt korta meningar, många epiteter.
Sen när jag väl fick flyt så blev jag nästan fast i boken. Älskade speciellt att läsa alla de glada stunderna på gården som bevisade hur mänskligheten var levande trots krig. Även hur Ruts relation och känslor till Anton utvecklades starkt men kontroversiellt. Rut och Anton liksom dansar fram genom berättelsen, de mockar koskit i ladugården, de går i bredd över åkern och sprider dynga medan Anton sjunger och barn springer skrattande runt has ben. Långsamt byggs spänningen upp mellan dem.
Att se utvecklingen av Ruts karaktär var även intressant, hur hon är en stark och bestämd kvinna som sakta tappar sig själv, men sedan finner sig tillbaka igen. Grönbergs-Lis är också värd att nämna, en bikaraktär som var intressant.
Visste inte att man hade krigsfångar att arbeta på gårdarna, det var något nytt. Även spännande att läsa en bok så lokalt som denna speciellt under krigstiden.
Slutet och de sista kapitlena var fina, kunde dock inte låta bli att vara lite besviken av slutet.
Sen när jag väl fick flyt så blev jag nästan fast i boken. Älskade speciellt att läsa alla de glada stunderna på gården som bevisade hur mänskligheten var levande trots krig. Även hur Ruts relation och känslor till Anton utvecklades starkt men kontroversiellt. Rut och Anton liksom dansar fram genom berättelsen, de mockar koskit i ladugården, de går i bredd över åkern och sprider dynga medan Anton sjunger och barn springer skrattande runt has ben. Långsamt byggs spänningen upp mellan dem.
Att se utvecklingen av Ruts karaktär var även intressant, hur hon är en stark och bestämd kvinna som sakta tappar sig själv, men sedan finner sig tillbaka igen. Grönbergs-Lis är också värd att nämna, en bikaraktär som var intressant.
Visste inte att man hade krigsfångar att arbeta på gårdarna, det var något nytt. Även spännande att läsa en bok så lokalt som denna speciellt under krigstiden.
Slutet och de sista kapitlena var fina, kunde dock inte låta bli att vara lite besviken av slutet.
February 12, 2026
Bertell skriver i sin välbekanta, korthuggna stil. De korta kapitlen ger tempo, det poetiska språket ger djup. Gillar starkt!
Lämnade ändå med känslan att någonting saknas.
Lämnade ändå med känslan att någonting saknas.
July 22, 2025
Ännu en bok om kriget. Om österbotten. Men mera fokus på det lilla, kvinnorna, barnen och andra sidan. Den va fin i sin enkelhet. Trevlig att lyssna på.
July 10, 2026
Halun ja surun maa – Ann-Luise Bertell (suom. Vappu Orlov, Karisto 2026)
Ann-Luise Bertellin romaani Halun ja surun maa on vahvatunnelmainen, aistillinen ja maanläheinen historiallinen romaani, joka sijoittuu jatkosodan kotirintamalle ruotsinkieliselle Pohjanmaalle. Se on toisenlainen sotaromaani: ei taistelukenttien sankaritarinoita tai strategisia kuvauksia, vaan intiimi, ruumiillinen ja emotionaalinen tarina selviytymisestä, kaipauksesta, kiellosta ja inhimillisestä haavoittuvuudesta sodan varjossa. 
Kolmen lapsen äiti Rut on perinyt isänsä Skuggasin tilan ja on määrätietoinen, ahkera ja vahvatahtoinen nainen, joka on tottunut kantamaan vastuuta. Kun hevoset ja myöhemmin rakas puoliso Verner kutsutaan rintamalle, Rut jää yksin pyörittämään maatilaa lasten ja vanhan naapurin kanssa. Keväällä 1944 työvoimapula pakottaa hänet ottamaan avuksi ukrainalaissyntyisen sotavangin Antonin läheiseltä vankileiriltä. Ilman yhteistä kieltäkin heidän välilleen kehittyy hiljalleen syvenevä yhteys, joka kasvaa kiihkeäksi, salaisiksi kohtaamisiksi metsän suojissa. Suhteesta tulee Rutille lähde sekä elinvoimaa että syvää surua – se on lohtu sodan aiheuttamalle yksinäisyydelle, mutta samalla tuhoisa uhka perheelle, maineelle ja yhteisön normeille. Sota loppuu, mutta mikään ei palaa ennalleen
. 
Romaani on kuvausta kielletystä rakkaudesta ja kypsästä naiseudesta sodan kontekstissa. Rutin eroottinen herääminen ja seksuaalinen kypsyys eivät kohdistu poissaolevaan mieheen vaan tähän ”viholliseen”, joka kuitenkin osoittautuu inhimilliseksi ja läsnä olevaksi. Bertell kuvaa tätä kauniisti, aistillisesti ja koruttomasti – ei sensaatiomaisesti, vaan maanläheisesti ja ruumiillisesti, liittäen sen tiiviisti arkeen, työhön, luontoon ja tilan rytmeihin. Halu ja suru kietoutuvat yhteen: intohimo antaa voiman jaksaa. 
Bertellin kieli on elävää, runollista ja aistillista ilman liiallista koristelua. Kuvaus pohjalaisesta maalaisympäristöstä – tilan työstä, luonnon kiertokulusta, kyläyhteisön tiukasta valvonnasta – on rikas ja autenttinen. Kirjailija, joka itse on suomenruotsalainen pohjalainen, tuo tarinaan syvää paikallista tuntemusta ja kulttuurista herkkyyttä. Hahmot ovat uskottavia ja moniulotteisia: Rut ei ole romantisoitu uhri tai kapinallinen, vaan vahva mutta haavoittuvainen nainen, joka tasapainoilee velvollisuuden ja oman halunsa välillä. Anton tuo tarinaan toisenlaisen, vieraan mutta inhimillisen näkökulman sodan hävinneenä. 
Teos erottuu sotakirjallisuudesta juuri kotirintaman ja naisten kokemuksen korostamisella. Se ei moralisoi vaan näyttää, miten sota murtaa normaaleja rajoja ja pakottaa ihmiset kohtaamaan omat tarpeensa äärimmäisissä oloissa. Samalla se avaa universaaleja kysymyksiä: ihmisen oikeutta iloon ja läheisyyteen kärsimyksen keskellä, salaisuuksien painoa ja sodan pitkää varjoa rauhan tultua.
Halun ja surun maa on kiitetty teos, jota kuvataan koskettavaksi, väkeväksi ja riipaisevaksi. Se sopii lukijoille, jotka arvostavat hienovaraista historiallista fiktiota, aistillista kerrontaa ja vahvoja naishahmoja. Se ei ole kevyttä viihdettä , vaan syväluotaava tarina, joka jää mieleen. 
Yhteenvetona: Sota ei ole vain taustaa vaan voima, joka sekä repii että paljastaa ihmisyyden ydintä – halun, surun, selviytymisen ja inhimillisen lämpimän kosketuksen tarvetta jopa kaikkein kielletyimmissä muodoissa. Se on muistutus siitä, että sotien historiaa on niidenkin, jotka jäivät kotiin.
Ann-Luise Bertellin romaani Halun ja surun maa on vahvatunnelmainen, aistillinen ja maanläheinen historiallinen romaani, joka sijoittuu jatkosodan kotirintamalle ruotsinkieliselle Pohjanmaalle. Se on toisenlainen sotaromaani: ei taistelukenttien sankaritarinoita tai strategisia kuvauksia, vaan intiimi, ruumiillinen ja emotionaalinen tarina selviytymisestä, kaipauksesta, kiellosta ja inhimillisestä haavoittuvuudesta sodan varjossa. 
Kolmen lapsen äiti Rut on perinyt isänsä Skuggasin tilan ja on määrätietoinen, ahkera ja vahvatahtoinen nainen, joka on tottunut kantamaan vastuuta. Kun hevoset ja myöhemmin rakas puoliso Verner kutsutaan rintamalle, Rut jää yksin pyörittämään maatilaa lasten ja vanhan naapurin kanssa. Keväällä 1944 työvoimapula pakottaa hänet ottamaan avuksi ukrainalaissyntyisen sotavangin Antonin läheiseltä vankileiriltä. Ilman yhteistä kieltäkin heidän välilleen kehittyy hiljalleen syvenevä yhteys, joka kasvaa kiihkeäksi, salaisiksi kohtaamisiksi metsän suojissa. Suhteesta tulee Rutille lähde sekä elinvoimaa että syvää surua – se on lohtu sodan aiheuttamalle yksinäisyydelle, mutta samalla tuhoisa uhka perheelle, maineelle ja yhteisön normeille. Sota loppuu, mutta mikään ei palaa ennalleen
. 
Romaani on kuvausta kielletystä rakkaudesta ja kypsästä naiseudesta sodan kontekstissa. Rutin eroottinen herääminen ja seksuaalinen kypsyys eivät kohdistu poissaolevaan mieheen vaan tähän ”viholliseen”, joka kuitenkin osoittautuu inhimilliseksi ja läsnä olevaksi. Bertell kuvaa tätä kauniisti, aistillisesti ja koruttomasti – ei sensaatiomaisesti, vaan maanläheisesti ja ruumiillisesti, liittäen sen tiiviisti arkeen, työhön, luontoon ja tilan rytmeihin. Halu ja suru kietoutuvat yhteen: intohimo antaa voiman jaksaa. 
Bertellin kieli on elävää, runollista ja aistillista ilman liiallista koristelua. Kuvaus pohjalaisesta maalaisympäristöstä – tilan työstä, luonnon kiertokulusta, kyläyhteisön tiukasta valvonnasta – on rikas ja autenttinen. Kirjailija, joka itse on suomenruotsalainen pohjalainen, tuo tarinaan syvää paikallista tuntemusta ja kulttuurista herkkyyttä. Hahmot ovat uskottavia ja moniulotteisia: Rut ei ole romantisoitu uhri tai kapinallinen, vaan vahva mutta haavoittuvainen nainen, joka tasapainoilee velvollisuuden ja oman halunsa välillä. Anton tuo tarinaan toisenlaisen, vieraan mutta inhimillisen näkökulman sodan hävinneenä. 
Teos erottuu sotakirjallisuudesta juuri kotirintaman ja naisten kokemuksen korostamisella. Se ei moralisoi vaan näyttää, miten sota murtaa normaaleja rajoja ja pakottaa ihmiset kohtaamaan omat tarpeensa äärimmäisissä oloissa. Samalla se avaa universaaleja kysymyksiä: ihmisen oikeutta iloon ja läheisyyteen kärsimyksen keskellä, salaisuuksien painoa ja sodan pitkää varjoa rauhan tultua.
Halun ja surun maa on kiitetty teos, jota kuvataan koskettavaksi, väkeväksi ja riipaisevaksi. Se sopii lukijoille, jotka arvostavat hienovaraista historiallista fiktiota, aistillista kerrontaa ja vahvoja naishahmoja. Se ei ole kevyttä viihdettä , vaan syväluotaava tarina, joka jää mieleen. 
Yhteenvetona: Sota ei ole vain taustaa vaan voima, joka sekä repii että paljastaa ihmisyyden ydintä – halun, surun, selviytymisen ja inhimillisen lämpimän kosketuksen tarvetta jopa kaikkein kielletyimmissä muodoissa. Se on muistutus siitä, että sotien historiaa on niidenkin, jotka jäivät kotiin.
April 27, 2026
Vår ordningssamma huvudperson Rut står inför ett moraliskt dilemma. Ensam på hemmanet med sin man Verner ute i kriget ansvarar hon nu för allt och alla som finns kvar, från barn till djur till jordbruk. När chansen till avlastning kommer i form av en sovjetisk krigsfånge förmår hon sig inte annat än att tacka ja. Detta beslut visar sig leda till mer än bara praktiskt stöd när fången Anton får Rut att återupptäcka livsglädjen. Men kan man agera på den lycka och lust som uppenbarar sig hos fienden?
Skuggas centrerar kvinnan, hur det är att upprätthålla någon typ av normalitet medan kriget rasar på ens bakgård. Den handlar också om överlevnad, ifall vi har rätt till stunder av glädje i tider av kris, till vilket pris och på vems bekostnad? Liksom titeln rör sig boken i skuggorna, i en gråzon mellan rätt och fel som Rut hamnar att navigera.
Jag kanske inte höll med Rut i alla beslut, men det fina med en bok är ju att man inte måste göra det. Jag lämnade särskilt att tänka på hennes man Verner vid fronten och hennes barn, hur de hamnade lite i skymundan. Tillika bottnar min känsla kanske i varför boken är skriven. För då som nu kanske rollen som mamma och fru ofta tar överhanden, och den egna identiteten glöms bort längs vägen. Rut har redan ägnat sitt liv till hemmet och familjen, hon borde få göra något för sin egen skull. Men rättfärdigar undantagstiden ett självförverkligande som innebär att såra de man bryr sig om till förmån för lust? Jag är inte helt säker, men boken utforskar den nyanserade och laddade frågan.
Kanske kunde boken ha gjort Rut mer sympatisk om den bemött hennes dragning till Anton genom minnen av hur det var att falla för Verner, för att visa att han ändå fanns hos henne när han långt borta offrade sitt liv för fosterlandet. Men krig är inte romantiskt, och genom att inte idealisera Rut och hennes mans relation blir skeendena mer mänskliga. Vardagsbekymmer fortsätter under krig. Svårigheter gör saker med människor, de särar och förenar om vartannat.
Att boken var så pass kort och koncis gjorde att kärnan i berättelsen framträdde tydligt, vilket jag gillade.
Skuggas centrerar kvinnan, hur det är att upprätthålla någon typ av normalitet medan kriget rasar på ens bakgård. Den handlar också om överlevnad, ifall vi har rätt till stunder av glädje i tider av kris, till vilket pris och på vems bekostnad? Liksom titeln rör sig boken i skuggorna, i en gråzon mellan rätt och fel som Rut hamnar att navigera.
Jag kanske inte höll med Rut i alla beslut, men det fina med en bok är ju att man inte måste göra det. Jag lämnade särskilt att tänka på hennes man Verner vid fronten och hennes barn, hur de hamnade lite i skymundan. Tillika bottnar min känsla kanske i varför boken är skriven. För då som nu kanske rollen som mamma och fru ofta tar överhanden, och den egna identiteten glöms bort längs vägen. Rut har redan ägnat sitt liv till hemmet och familjen, hon borde få göra något för sin egen skull. Men rättfärdigar undantagstiden ett självförverkligande som innebär att såra de man bryr sig om till förmån för lust? Jag är inte helt säker, men boken utforskar den nyanserade och laddade frågan.
Kanske kunde boken ha gjort Rut mer sympatisk om den bemött hennes dragning till Anton genom minnen av hur det var att falla för Verner, för att visa att han ändå fanns hos henne när han långt borta offrade sitt liv för fosterlandet. Men krig är inte romantiskt, och genom att inte idealisera Rut och hennes mans relation blir skeendena mer mänskliga. Vardagsbekymmer fortsätter under krig. Svårigheter gör saker med människor, de särar och förenar om vartannat.
Att boken var så pass kort och koncis gjorde att kärnan i berättelsen framträdde tydligt, vilket jag gillade.
February 7, 2026
Finland 1944. Trebarnsmamman Rut Blom kämpar för att sköta jordbruket på sin arvegård Skuggas. Hennes man Verner har varit inkallad sedan 1940, nu ligger han vid fronten i Karelen. Snart ska den 17-årige sonen Finn också dit och oron är konstant. Rut orkar inte med allt arbete men tilldelas en krigsfånge som hjälp., löjtnant Anton Demchenko. Han är duktig men språkförbistringen är ett problem och som fiende ses han med misstänksamhet från omgivningen. Men Anton är inte bara duktig på jordbruk och djur, hans öppna och lättsamma sätt får Rut att känna de mest förbjudna känslor. Hennes högsta önskan har alltid varit fred och att maken kommer hem. Men hur går det då med henne och Anton...?
Skuggas har kallats en finstämd och ömsint roman om förbjuden kärlek, om att se bortom fiendskap och kunna förlåta. Och det stämmer väl, men för mig är det först och främst en antikrigsroman. Den visar på krigets vansinne och hur vanliga människor utsätts för ofattbart lidande, även de som inte är vid fronten. Hur alla män tvingas ut i krig fast de inte passar som soldater och hur även de få som överlever inte längre är samma person. Precis det som sker i Ukraina idag.
Romanen är ganska förutsägbar, det är inte alls konstigt att känslor uppstår när ensamma män och kvinnor möts, i synnerhet i pressade situationer när stress och oro behöver en motvikt. Inte heller att tidigare fiender ses med misstänksamhet. Språket är poetiskt och karaktärerna trovärdiga, liksom berättelsen som visar på hur människor har det under krig.
Skuggas har kallats en finstämd och ömsint roman om förbjuden kärlek, om att se bortom fiendskap och kunna förlåta. Och det stämmer väl, men för mig är det först och främst en antikrigsroman. Den visar på krigets vansinne och hur vanliga människor utsätts för ofattbart lidande, även de som inte är vid fronten. Hur alla män tvingas ut i krig fast de inte passar som soldater och hur även de få som överlever inte längre är samma person. Precis det som sker i Ukraina idag.
Romanen är ganska förutsägbar, det är inte alls konstigt att känslor uppstår när ensamma män och kvinnor möts, i synnerhet i pressade situationer när stress och oro behöver en motvikt. Inte heller att tidigare fiender ses med misstänksamhet. Språket är poetiskt och karaktärerna trovärdiga, liksom berättelsen som visar på hur människor har det under krig.
November 23, 2025
En släktkrönika som Ann-Luise Bertells ”Skuggas” kunde lätt ha blivit ett pekoral, men den fällan gick författaren aldrig i. Boken är på sätt och vis ganska typisk i sin genre, men känns mycket fräschare än många andra motsvarande verk. Otaliga släktkrönikor och krigstidsskildringar har skrivits i Finland, somliga bra och många tröttsamma och utdragna berättelser fyllda med klichéer. Ett stort plus för den här boken är formatet, totalt endast drygt två hundra sidor med korta koncisa kapitel. Ändå berättas allt väsentligt både beträffande händelser och känslor. Författaren tecknar fint hur kriget lämnar sina spår i hemmafrontens vardag och hur viljan att överleva övervinner alla motgångar. Berättelsen innehåller infallsvinklar till krigstiden, som känns riktigt färska. Det jordnära och det spirituella förenas fint.
Utöver skildringen av livet på hemmafronten är en passionerad kärlekshistoria ett centralt element i boken, en osannolik och förbjuden kärlek. Skildringen av hur kärleken uppstod var fräsch och varm. På en punkt tyckte jag ändå, att berättelsen haltade. Skrev inte makarna alls brev till varandra medan Verner låg vid fronten?
Utöver skildringen av livet på hemmafronten är en passionerad kärlekshistoria ett centralt element i boken, en osannolik och förbjuden kärlek. Skildringen av hur kärleken uppstod var fräsch och varm. På en punkt tyckte jag ändå, att berättelsen haltade. Skrev inte makarna alls brev till varandra medan Verner låg vid fronten?
Read
October 12, 2025Läst inför Masterclass på Mittlitt i Örnsköldsvik 17 oktober 2025. Min läsning färgades av att först lyssna på ljudboken, inläst av författaren. Jag valde att sedan läsa den fysiska boken (och läste om de första 60 sidorna). Det finns en "karghet" i språket, en tydlig ton för huvudpersonen Ruts personlighet, med ganska korta meningar, med bisatser som ger en slags upprepning med ett annat ord som nyanserar huvudsatsen, som återkommer. På många sätt saklig, men ibland glider det ut någon mer poetisk formulering, utan att det känns som något målande, Rut målar inte medvetet med orden men ibland blir hennes betraktelser, vad hon ser, poetiska, vilket ger dem en personlig och äkta prägel. Det finns också en mustighet, med lukter och kroppsliga detaljer.
Romanser är inte riktigt min kopp té, och ibland svävar det ut i något som blir för banalt för min smak, jag är så himla cynisk och krass bara. Funderar ibland under läsningen på det historiska, hur väl det stämmer överens med tiden, vissa ord och omständigheter, men är verkligen ingen expert på det området. Det var en fin nära samvaro med djuren som skildras också. Grönbergs-Lis var en intressant bikaraktär., hon framträdde tydligt. Vissa bilder och detaljer känner jag dröjer kvar efter läsningen.
Romanser är inte riktigt min kopp té, och ibland svävar det ut i något som blir för banalt för min smak, jag är så himla cynisk och krass bara. Funderar ibland under läsningen på det historiska, hur väl det stämmer överens med tiden, vissa ord och omständigheter, men är verkligen ingen expert på det området. Det var en fin nära samvaro med djuren som skildras också. Grönbergs-Lis var en intressant bikaraktär., hon framträdde tydligt. Vissa bilder och detaljer känner jag dröjer kvar efter läsningen.
July 24, 2025
En vacker och läsvärd berättelse om Rut, som gör vad hon kan för att överleva krigsåren. En bok om stora känslor och små liv. Som kan innehålla så oerhört mycket.
July 25, 2025
Den här berättelsen sparar ja i min egen Skuggas-sten <3
October 8, 2025
Det var intressant och underhållande att läsa. Jag visste inte att krigsfångar fick bo och jobba på gårdarna under kriget.
January 15, 2026
3,5 stjerner
Forsåvidt en fin bok, men ingen favoritt. Var ganske seig i begynnelsen, men den tok seg opp litt mot slutten.
Forsåvidt en fin bok, men ingen favoritt. Var ganske seig i begynnelsen, men den tok seg opp litt mot slutten.
May 18, 2026
Fenomenal, kort och händelserik.
Displaying 1 - 16 of 16 reviews