Mäklaren slog ut med armarna mot hela härligheten. – Ja, ni kan ju se själva, sa hon. Återigen ett nickande och ett hummande, men till min glädje kunde jag se att det hade smugit sig in en vaksamhet i delar av gruppen. Blickarna som utbyttes var förstulna, tvekande. Jag kunde inte för mitt liv begripa varför säljaren hade bemödat sig med att skriva det där meddelandet, men oavsett syftet så tycktes det ha haft viss effekt. Jag hade läst någonstans att mer än hälften av svenskarna tror på spöken. Ställda inför ett aktivt val tycktes procenten vara högre än så. Jag tog Sofias hand och kramade den lätt, lutade mig mot henne och viskade Buuu ... i hennes öra.
John Ajvide Lindqvist (John Erik Ajvide Lindqvist) is a Swedish author who grew up in Blackeberg, the setting for Let the Right One In. Wanting to become something awful and fantastic, he first became a conjurer, and then was a stand-up comedian for twelve years. He has also written for Swedish television.
This is horror concentrated to few pages, but holy bonkers is this some scary stuff! Read it before going to sleep, which might just be a mistake, because how am I now supposed to not fear something knocking on my door?
Trots varningar från mäklaren under husvisningen bestämmer sig ett ungt par för att flytta in i huset. De väntar barn och huset är perfekt för en småbarnsfamilj. Dessutom är varning löjlig. Speciella omständigheter? Det är en varning som platsar bättre in i en amerikansk skräckrulle och det är svårt att ta den på allvar. Men så en natt hörs knackningar från källaren, och helt plötsligt känns de speciella omständigheterna mycket verkligare än de först trott.
Jag älskar Ajvide Lindqvist och hans specifika sätt att skriva skräck, och den här novellen är inget undantag. Den gör en lite nervös men mest nyfiken över vad som egentligen orsakar knackningarna och även om man inte får veta mycket om paret som bor i huset så gör han det så enkelt för läsaren att lära känna dem åtminstone lite. Det är även svårt att inte känna något för dem under den korta berättelsens gång. Till och med för det där som knackar.
Däremot är jag lite kluven över slutet – mest för att jag inte riktigt förstod. Jag har en känsla av att det inte riktigt fanns något att förstå heller. Jag både gillar och inte gillar det. Men jag antar att det är meningen. För jag kommer nog aldrig sluta att fundera på vad som egentligen befann sig på andra sidan källardörren.
Ett par i 30-årsåldern längtar efter att starta familjelivet utanför storstaden och söker efter ett hus att inleda sitt nya kapitel i. Det dröjer inte länge förrän de snubblar över en mäklarannons med ett hus till salu som till synes verkar helt perfekt, nyligen renoverat med stor tomt, och till ett överkomligt pris. Paret förvånas över kapet som de står inför och trots den lilla detaljen i annonsen markerad med ”OBS! Speciella omständigheter” anmäler de sig till visningen. Väl på plats blir det tydligt att de inte är ensamma om visa intresse men efter mäklarens mer ingående beskrivning av annonsen ospecificerade detalj backar en efter en ur tills paret själva är ensamma kvar. De lägger ett bud under utgångspris och huset är deras. Den stora lyckan vänder dock snabbt när de speciella omständigheterna gör sig påminda.
Det är något speciellt med Ajvide Lindqvists texter som träffar rätt. Språket flyter på med lätthet samtidigt som spänningen successivt ökar längs med läsningen och detaljer och händelser som skildras startar en kedjereaktion av små kalla kårar som löper längs med ryggraden. Novellen ”Speciellt omständigheter” lever upp till ovannämnda. Den hade fått 5 stjärnor om det inte hade varit för slutet som jag tyvärr tycker tar udden av den dramaturgi som byggts upp så snyggt genom novellen. Trots detta är novellen helt klart värd att läsas.
Jag har läst den här ett halvdussin gånger nu, och får fortfarande ont i magen varje gång. Det är bara något grund-läskigt med främmande knackande på en dörr. Någon okänd som vill ta sig in. Vem? Varför? Frågorna är lika läskiga besvarade som obesvarade. Speciella omständigheter är den läskigaste bok jag läst, trots att den är på ca 40 sidor. Den perfekta skräcknovellen.
Så skrämmande! Lite hastigt slut, men med hur spänd en var när en läste var det nästan skönt att det var över fort. Frågan är bara hur jag ska våga gå ner i källaren och tvätta igen efter det här…
Hjälp! Jag blev smått vettskrämd av Speciella omständigheter, så skrämd att jag avbokade kvällens tvättstugetid. Det är bäcksvart utomhus och jag är ensam hemma och jag... stannar nog där jag är.
Det Ajvide Lindqvist gör så djävulusiskt bra är att balansera det verkliga med det overkliga. Han viftar alltid med ett finger framför ens näsa, men visar aldrig hela handen. Det blir liksom aldrig för milt, aldrig för överdrivet och löjeväckande. Det är i ingenmanslandet där emellan som det riktigt förskräckliga tar form. Tvivlet, osäkerheten och rädslan kryper sig på.
Även efter läsningen är luften i rummet som utbytt.
Hade redan hört novellen uppläst i Creepypodden, men så här fastnade detaljerna bättre. Innebar visserligen inga överraskningar, men kan konstatera att han är bra på att bygga upp stämningen.
Bättre än "Hon" som jag lyssnade på igår. Fortfarande platta karaktärer men det går ju inte att göra dem så utvecklade på så få ord. Denna var mer obehaglig än "Hon" men blev fortfarande inte rädd...
Hus i Stockholm till salu, ett riktigt kap! Enda haken är att det finns speciella omständigheter...
Även om jag tycker mycket om Ajvide-lindqvists romaner måste jag säga att det ändå är i novellform som han verkligen briljerar. "Speciella omständigheter" är väldigt klassiskt uppbyggt men under moderna omständigheter och en spökhistoria liksom ett skämt gör sig bäst med en riktigt bra punchline. Båda delarna tycker jag att Ajvide-lindqvist lyckas med i denna korta men naggande goda spökhistoria (?).
Nagelbitande, trots att man förstår vartåt det barkar.
Jag plockade upp den på biblioteket en dag när jag hade en timme att fördriva. Perfekt läsning för sådana stunder.
Jag tyckte att sluttwisten var lite småfånig, men sedan kom jag på mig själv med att tänka på den senare under dagen i alla fall. Så på något plan funkade den.
Den här novellen känns som en klassisk, mysig spökhistoria. Inget blod, inget fruktansvärt monster - men less is more. Det är stämningen som gör det.
I've been reading this today, outside, it was warm and sunny and yet, I felt quite chilly. At some point my very own hair scared the living hell out of me. I guess this is quite a good thing to say. It actually made me laugh too, a frustrated-anxious-whatthehell kind of laugh, even though that probably wasn't what Lindqvist aimed for.
Helt vanliga människor, unga lyckliga, gravida. Bor i lägenhet, ser annons på hus i ovanligt bra prisklass, men med ett OBS Speciella omständigheter. Under visningen av villan berättar mäklaren om de speciella omständigheterna, det är nåt som finns i källaren. Paret ( han - berättaren, namnlös, hon - sofia) är inte rädda för spöken och skrattar lite åt de andra som lämnar visningen. Det blir lite budgivning, men de vinner. Flyttar in, firar. Här kommer det också lite om Sofias graviditet och känslan av att ha sex med någon som bär ens barn. Bra vardag. Ljud i källaren, här byggs det upp till att bli riktigt obehagligt. Råttfälla i källaren, men den är borta, han mår sämre och sämre, hittar av en slump ett utrymme bakom en enkel vägg, en lucka med gångjärn, öppnar, ser ögon?!? hittar råttfällan. Huuuu. Vakar en natt vid dörren, hör knackningar, lutar sig mot dörren, hör ord - bröd? Stoppar en bit kavring under dörrspringan :) den försvinner direkt, men kommer tillbaka efter ett tag. Han lutar sig fram igen, lyssnar, hör ordet igen, men det är blöd.
Sen blir det epilog, nytt hus, två barn, sålde det förra huset med förlust men också med ett liknande brev om Speciella omständigheter. Vill inte veta någonting, har försökt glömma och få tillbaka sitt gamla liv.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Att läsa Ajvide känns alltid som att komma hem. Jag uppskattar verkligen hans stil och det känns som att den har följt mig länge. Ett tema som jag tyckt om i hans författarskap är den självvalda isolation som romantiska par kan välja, det vackra och samtidigt obehagliga att älska någon så mycket och vara utlämnad till hen. Till min glädje återfinns tematiken i denna korta novell. Oron och glädjen kring tvåsamhet, graviditet och att ta ett till steg in i vuxenlivet genom att köpa hus binds samman med rädslan över att allt kan ta slut, farorna som väntar runt hörnet, eller snarare i källaren. Denna novell hinner inte bli så rent ut läskig eller splatter-IG som vissa av Ajvides romaner, vilket jag tycker är skönt. Ett krypande obehag följer genom sidorna på mysigt, härligt och lagom skrämmande sätt.
Hur tänkte jag när jag valde att lyssna på den här just innan jag skulle somna? En otroligt obehaglig och smygkrypande skräckberättelse. Det kommer dröja en bra stund innan jag vågar ned i källaren för att tvätta.
What was I thinking when I chose to listen to this just before I went to sleep? An incredibly unpleasant and slowly creeping horror story. It will be a while before I venture down to the basement to do laundry.
Det finns inget bättre än en riktigt bra skräcknovell, och det här är en riktigt bra skräcknovell. Med enkla medel får Ajvide Lindqvist mig - en ganska luttrad skräckfantast - att rysa. På något sätt känns det orimliga helt rimligt. Jag vill så hemskt gärna veta mer, men novellen är perfekt som den är.
Äldre hus där det bor något läskigt i källaren, historien är inte direkt dålig men inget vidare originell. Varken miljön, karaktärerna eller språket är något att hänga i granen. Pluspoäng för referens till Little Big Planet, skulle hellre spela det än att läsa om Speciella omständigheter.
Så otroligt enkel och okomplicerad, men med bara ett ord så blir det plötsligt en av dom mest obehagliga berättelser du någonsin har läst! En fantastiskt välskriven novell, som lämnar dej med håret på ända...
Okej spänningsnovell. Lite för konventionell för min smak. Ajvide brukar annars ge det där lilla extra, oväntade. Det saknas här. Även slutet är lite mjäkigt... Men som sagt, okej läsning för stunden. men inget som kommer att stanna kvar.
precis som många noveller så har den här (enligt min åsikt) ett aningens bristfälligt slut. jag vet att många anser att det är så en novell ska sluta, men jag vill ha klarhet på klarhet, på något vis. annars fint språk och intressant koncept!
I really liked this novel. Although the ending was not so satisfying (not that the topic being horror could be).
I just meant that, (SPOILER WARNING); ————————————————————————— It could have stated more what the thing behind the door was. And not leaving it up to the readers (imo).
This entire review has been hidden because of spoilers.