Mitt i natten vaknar tvåbarnsmamman Ulrika av att ytterdörren står och slår. När hon tittar in i treårige sonen Jacks sovrum gör hon en fruktansvärd upptäckt: han är inte där. Sökandet efter Jack drar igång omedelbart, men pojken är som uppslukad av jorden.
Kriminalpolis Reub Thelander är sjukskriven efter en operation, men har ingen ro att vila upp sig. Den nya grannen finns där som ett stöd, men när det visar sig att hon har kopplingar till den försvunna treåringens mamma blir det ännu svårare för Reub att hålla sig borta från jobbet.
Betyg: 4 av 5. . Den här boken, Timmen är slagen, är den fjärde delen i bokserien Höllviken-deckare, av författaren Linda Ståhl. Jag har läst dom tre tidigare böckerna, och tyckt om dom allihopa. Dom heter - i ordning, Syndaren ska vakna, Elden ska falna, och Ett enda skott. . Och jag tyckte lika mycket om den här boken, som jag gjorde med dom tre tidigare. Böckerna är lättlästa, spännande, oförutsägbara, och handlar om aktuella ämnen. Jag gillar också att huvudpersonen i böckerna, polisen Reub, är väldigt annorlunda mot hur dom flesta poliserna i böcker är. . Jag kan varmt rekommendera böckerna, och jag kommer definitivt att fortsätta att följa Reub, Estrid, och dom andra i Höllviken. . Jag varvade e-boksläsning med ljudbokslyssning, i 1,25 hastighet, bra inläst av Maria Lyckow. .
Timmen är slagen är den fjärde delen i Linda Ståhls Höllvikenserie, en riktig favoritserie som bara blir bättre och bättre för varje bok. Linda kan konsten att skapa spänning och dramatik och den här handlar det om en förälders värsta mardröm, att ett litet barn försvinner… Boken inledde min semester och jag sträckläste verkligen boken, det gick bara inte att sluta! Så varning för sträckläsning! Det här är så snyggt berättat med en spänning som trappas upp, gripande människoöden och så väl hopknutet på slutet med en rejäl twist!
Det här är en mycket drabbande historia och som läsare förstår jag snart att det finns så mycket mer under ytan på inblandade karaktärerna. Spår följs upp, leder framåt men också på villovägar emellanåt. Spänningen trappas upp och när man tror att man har listat ut allt så vänds allt upp och ner igen. Det är så skickligt gjort och jag gillar det skarpt! Jag gillar också att Estrid Berg får ta mer plats och att vi får lära känna nya sidor av Reub.
Romanen har en nerv och håller mig som läsare i ett hårt grepp, jag vill bara veta mer och få veta hur det ska gå! Det här är också så mycket mer än en spänningsroman, man uppslukas av de välbeskrivna karaktärerna och deras relationer. Det handlar om vilsenhet, ensamhet och komplicerade relationer.
Det här är så fantastiskt bra! Du bara måste läsa! Och omslaget måste ju också nämnas, så snyggt skapat av Anders Timrén och ger precis rätt känsla som lockar till läsning!
Jag läser mycket svensk spänningslitteratur, och har mina favoritserier där jag ivrigt väntar på nästa del. Höllvikenserien av Linda Ståhl är en sådan. När den fjärde delen, Timmen är slagen, dök upp i brevlådan så tjoade jag nästan högt. Och började läsa. Sen var jag fast, för Timmen är slagen är en mycket välskriven bladvändare.
Jag gillar Timmen är slagen av många skäl. Språket är av hög kvalitet, och det finns ingenting jag hakar upp mig på. Läsningen inte bara flyter, jag kan försjunka i berättelsen helt. Det gör mig på ett sätt trygg i läsandet. Jag fångas av en kombination av intressanta karaktärer och att Linda Ståhl är strålande bra på att skriva om det svenska nutida samhället. Det är dessutom spännande utan att vara spektakulärt eller groteskt – det är stark psykologisk spänning. Timmen är slagen är i grunden en sorglig berättelse om att hantera att vara förälder, syskon eller barn. Ja, att vara en del av en familj.
Historien i Timmen är slagen har ett bra driv och bra spänning som beror på flera faktorer, inte minst relaterat till karaktärerna. Jag vill såklart veta vad som hänt med den försvunna treåringen Jack, men också varför hans mamma Ulrika är ur balans, vad hennes fd vän Sabina döljer och varför hans pappa Christoffer är så arg. Sammantaget så växlas fokus i kapitlen på ett sätt som driver berättelsen.
Karaktärsteckningarna är bra, och framförallt tycker jag grannens demens skildras på ett ömsint och realistiskt vis. Poliserna i Höllvikenserien är en bidragande faktor till att jag gillar serien. De kämpar med problem som man i hög grad kan relatera till. Reub Thelander är en favorit sen tidigare, men i Timmen är slagen så är det Estrids vardag med balans mellan jobb och familj som gör störst intryck.
Det känns som om serien kommer att fortsätta, och jag längtar redan efter nästa del.
Jag har gillat de tidigare böckerna i serien och den här är absolut inte dålig men jag tyckte inte den var riktigt lika bra. Vet inte vad det är som stör, kan vara att jag upplever den lite långsam