Ibland blir skogen vred

by Rebecka Åhlund

Det blir mycket bättre på kollo än vad Ella först tänkt, men allt är inte bara kanotutflykter och brännboll. På nätterna smyger de ut i skogen, trots att det är strängt förbjudet. Det är som om de vet att något kommer att hända - men de har ingen aning om vad.

Vad ska Dylan göra med Tjocke-Jimmy och hans polare som bara ger honom problem? Vad känner egentligen Ella för Dylan? Vem är tjejen med rosa hår som ingen träffat förut? Ibland blir skogen vred handlar om kollo, kärlek och kompisar. Och en mörk, magisk skog.

Genres: Paranormal

157 pages, Hardcover

First published January 1, 2014

Reviews

[Sanna Bergkvist · Rating 1 out of 5]

Jag trodde på något sätt att den här boken skulle koppla ihop med den första och ge svar på de frågor som man hade efter den första boken. Men det enda som hände nu är att man läste en helt ny bok, där man är tvungen att läsa den första för att förstå karaktärerna, och ändå inte få något slut!

Vem var Lo? Vart kom historien om pojken som försvann? Hur kan man råka gå fel i en typ uppsnitslad bana där folk står och steker korv i slutet, de är ju fortfarande på området?! Varför blir det bara reprimander för några, trots att det är en grupp som gör samma fel? Är det inte OK att oskyldigt anklaga Dylan för att dricka i skogen, men alla andra får inte ens ett samtal hem om att de springer omkring i skogen? Hur kan man ansett att de andra bettet sig normalt när folk high fivear Lo, VEM HIGH FIVADE DE? Luften eller? Jag fattar inte... Personalen måste ju ha märkt något i deras beteende? Och om Lo var flickan som försvann tidigare, varför skulle hon då leda fram dem till pigans döda barn?! Varför var det lerigt i skogen när de var ute med gruppen men nästa dag så torrt att det var risk för gräsbränder, för att nästa dag igen vara blött?!? Så många frågor...

Nej läs hellre Ingeling Angerborns rum 213 istället. Den är mycket bättre än den här...

[Jennifer · Rating 3 out of 5]

I wish I had read Åhlund's first book, Flickan i tavlan, as this book is about the same characters. It works well as a stand-alone, though. It's a classic summer camp ghost story, which turns out not to be quite as creepy as the cover. Although, considering it's written for kids it's pretty creepy. Unlike some ghost stories it's less about the supernatural and more about Ella and her friends and young crushes. It's a pleasant book and captures the lives and emotions of middle school students. I'm left feeling like I want more, it would be cool if Åhlund continues writing about Ella as she gets older.

[Franz Katla · Rating 2 out of 5]

Jag gillade verkligen början, det var mycket drama och tar upp viktiga ämnen som mobbning och hur det är att leva med en förälder som dricker men slutdelen av boken drog ner boken för min del.

Har även svårt att se vilken målgrupp den är riktad mot? Känns som att personer som går i 6an är lite "unga" för allt snack om cigaretter och alkohol men det känns som den är lite för enkel för någon som går i 7an.

[Mari · Rating 2 out of 5]

Tyckte att det var svårt att betygsätta den här boken. Jag hade förväntat mig mer skräck och spänning, men det kändes som om det aldrig riktigt tog fart. När det väl hände några saker så var det mot slutet och det blev inte mer med det.

Tyvärr blev jag besviken på den här boken.

[Elvira · Rating 2 out of 5]

jag tyckte faktiskt inte heller att den här var mer än okej. det händer liksom inget, alla karaktärer är väldigt stereotypiska och själva idén är som en rip off av ingelin angerborns rum 213.

[Carolina Edvinsson · Rating 3 out of 5]

My review in swedish ---> Romeoandjuliet

[Beatrice · Rating 3 out of 5]

Trodde att denna bok skulle ta vid där den förra i serien slutade, eftersom den historien kändes så ofärdig när jag läst ut den. Men istället visade sig detta vara en fristående fortsättning. "Flickan på tavlan" är glömd, och istället blev det ett nytt äventyr, på kollo, med nya spökerier. Jag tycker om hur relationerna mellan barnen och till de vuxna gestaltas, och att boken i en del aspekter (men långt ifrån alla) är normkreativ, men själva spökandet, som var centralt i seriens första del, känns mest bara överflödigt i denna. Det hade liksom räckt med kollot.