En kille vandrar genom ett ödsligt landskap på jakt efter ett hem till sig själv och hundvalpen som han tagit hand om. Vad har hänt? Är han den sista människan kvar på jorden?
Hans namn är Leon och en dag finner han en hög mur. Där träffar han också Anja. De planerar att följas åt men grips och tas tillfånga av diktatorn él-Tyrann. Bakom muren finns två städer och en totalt segregerad värld där fattiga och rika lever åtskilda, liksom kvinnor och män. Leon och Anja skiljs åt, men på var sitt håll smider de planer om frihet och rättvisa och - förstås - att återförenas.
Den här berättelsen var en besvikelse. Trist handling med några helt meningslösa passager, dåligt konstruerade karaktärer (ärligt talat, diktatorn heter el-Tyrann...) samt en kronologi som jag tror kan förvirra yngre läsare snarare än fångar dem. Svag tvåa i betyg.
Förvånansvärt vuxen för att vara Hcg. Lite för hastigt slut - kunde ha utvecklats mer. Rätt bra ändå, med intressanta kopplingar till historia och politik.
I remember back when there were editors who apparently edited; who told writers that this book will be 100% better if you cut out 1/3. Unfortunately Eva Susso had no such editor. I spent the last ½ of the book waiting for the finish; the setting was mostly dismal, the characters mostly unsympathetic, none of them were developed, and nothing much happened.
Spoiler alert below! Possibly I am missing the hidden meaning of this book, the long wandering in a completely unbelievable desert wasteland in the first 1/4 of the book is possibly loaded with symbolism. It is not loaded with anything else; there is very little description, suddenly mad survivalist cannibals appear out of nowhere and equally suddenly disappear, as do "predators" not described either but probably somewhat dog-like; a swamp appears and disappears and then a huge wall appears, apparently going on for miles.
The description of the Two Cities is more adequate but just as unbelievable. The symbolism here is clear as flint; men live in the rich City and women in the poor. And as a feminist since 1971 I see the point, but as a reader of SF since 1959 I cannot approve such a simple plot device.
The love story is kinda sweet, the love of a boy and his dog is too, but why the author decided to kill the dog at the finish I cannot understand, quickly followed by an unlikely Happy End.
Första gången jag läste denna blev det min absoluta favoritbok, jag var besatt. Jag älskade konceptet och bara längtade tills de skulle få träffas igen. Början hade mig helt tagen, jag kunde inte släppa boken. När jag under 8:an läste om boken kändes den inte lika speciell men nostalgin drog mig ned under ytan.