När kriminalkommissarie Ingrid Bergman, efter ett par ljuvliga drömveckor i Thailand, återvänder till Göteborg hinner planet inte nå marken på Landvetter förrän den tuffa verkligheten överrumplar henne. Larmet hade under natten gått fem gånger i hennes hem på Lyckans väg - men varför, och vad hade hänt?
På Polishuset var hon mycket saknad och efterlängtad. Ett berusat svensexegäng, som tagit sig in i de gamla underjordiska befästningsgångarna innanför Vallgraven, upptäcker en död tonårsflicka. Mördad. Av vem eller vilka? Under utredningnes gång blir Ingrid Bergman brutalt medveten om den kvalificerade Ondskan. Samtidigt börjar hon långsamt närma sig insikten att det också finns ett annat liv - ett liv utanför det krävande polisarbetet.
Całkiem ok chociaż bez żadnego zaskoczenia w kwestii sprawcy całego zamieszania. Przydałoby się więcej tła jeśli chodzi o rodzinę Ingrid bo dostajemy jak na razie okruchy w każdej części ale może to jeszcze przyjdzie w dalszej części serii.
”Silhuetten” är den fjärde rejält spännande deckaren i Christina Larssons serie om Ingrid Bergman vid Sektionen för Grova brott vid Göteborgspolisen. Det handlar om blodsband, förföljelse och händelser från det förflutna, men också om hämnd och hur lätt en identitet kan stjälas. Det är rejält spännande och obehagligt allt berättat i ett högt tempo, en riktig läsvärd bladvändare.
Ingrid Bergman har just återvänt hem från en välbehövlig semester med väninnorna. Hon hinner knappt landa innan den brutala verkligheten kommer ikapp henne. Någon har brutit sig in i hennes villa på Lyckans väg och larmet har gått fem gånger. Vem kan ha varit där? Och så många gånger? Hon försöker utreda fallet med den mördade flickan, men snart sker ett nytt överfall där hon själv blir misstänkt. Ingrid har verkligen en tuff tid och ifrågasätter både sig själv, sin dedikation till sitt arbete och vem som kan vilja henne så illa. Här gillar jag att teknikern Gustafsson får så stor betydelse för Ingrid.
Det har blivit något av en tradition att ta med sig en bok i den här serien när vi åker till Göteborg. Silhuetten är fjärde delen och det är också fjärde året som den här traditionen upprepas. Jag kan ju erkänna att början var lite skakig, första boken gjorde mig mest irriterad, men eftersom jag ju hade de andra böckerna redan så fortsatte jag att läsa. Vilket ju var en evig tur.
Jag verkligen älskar att vandra runt på Göteborgs gator tillsammans med de här karaktärerna. Det är extra roligt när de rör sig i områden där jag själv har vistats och handlar i affärer där jag själv har handlat.
Silhuetten är, hittills, den bästa i serien, trenden att böckerna blir bättre och bättre håller alltså i sig. Handlingen är ganska enkel och det är väldigt underhållande. Det var med glädje jag såg att det finns sju delar, alltså tre till. Traditionen med Ingrid Bergman à la Christina Larsson kan alltså fortsätta i åtminstone ytterligare tre år.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
En flicka hittas mördad i befästningsgångarna under Göteborg samtidigt som Ingrid Bergman får heder och ära tagen från sig av en fiende i hennes närhet som har bestämt sig för att dra hennes namn genom smutsen en gång för alla.
Christina Larssons tempostarka och lättlästa deckare om Ingrid Bergman tog mig två kvällar att ta mig igenom och känns som en ganska trevlig underhållningsläsning med lokal igenkänningsfaktor från Göteborg. Det börjar ganska intressant med mördarjakten på den unga flickans baneman, men efter hand som komplotten mot Ingrid börjar ta form så tar den delen av berättelsen över mer och mer.
Det känns lite trist att själva mordfallet som används för att väcka intresse i början av boken tappar fokus så dramatiskt, och får en inte alls spännande upplösning som mest liknar en parentes, men det vägs till viss del upp av den spännande kampen för huvudpersonen Ingrid, som gör allt för att rentvå sig. Det finns en hel del klyschor, som de lojala kollegorna som hjälper till fast de inte borde, och polisen från internutredningen som naturligtvis är "ond".
Med stor sannolikhet kommer minnet av den här boken blekna relativt snabbt, men som underhållningsläsning en vintermåndagskväll var den roande och krävde ganska lite av läsaren.
Seria Christiny Larsson z inspektor Ingrid Bergman doskonale się rozwija. Często sprawy kryminalne, które Bergman prowadzi związane są ze współczesnymi problemami młodych ludzi. Tak jest w przypadku tej powiście, gdzie ofiara znaleziona w starych tunelach pod twierdzą była szantażowana przez rówieśników. Główną sprawą, która zajmuje inspektor Bergman i nie tylko jej, są podejrzenia Ingrid o zniszczenie mienia i napaść na młodą dziewczynę. Brakowało elementu zaskoczenia, ale poza tym bardzo dobra książka.
Jeg balancerer på grænsen til 2 stjerner - mest fordi plottet går hen og bliver lige lovligt "Hollywood-film" agtigt og realismen svigter et par gange. Men det er en dejlig gruppe efterforskere man efterhånden er blevet vant til og det er fedt at de udfolder sig mere og mere - specielt Nilsson er fin at følge i denne. Men bliver serien ved ned af denne sti, er det nok ikke en jeg kommer til at læse alle bind af.
Synes faktisk at den var ret god. Synes ikke der var lige så langtrukkende og gentagende møder, der er dog nogen ting der bliver gentaget igen og igen i alle bøgerne, og det er lidt irriterende og blive ved med at læse. Men ellers så synes jeg altid at det er spændende når der sker noget med politifolkene, så det var Nice.
Hyvä perusdekkari, joka pisti miettimään kuinka ahtaalle ihminen voi pahimmillaan joutua. Kirjassa kuvataan kiinnostavasti ilmiöitä kuten kiusaaminen ja identiteettivarkaus.
"Postać" to powieść o rodzinie, przeszłości i nietolerancji. Dobrze skonstruowana intryga, zaciekawienie i dreszczyk emocji. Książka zarówno bawi, porusza i zaskakuje.
Herrejävlar vilken dålig bok. Nu räcker det med Christina Larsson för min del. Varför är större delen av alla svenska deckare så usla? Förtjänar inte läsarna bättre?