När Laura tar jobb som kyrkovaktmästare är det inte bara hennes slackerpojkvän Sebastian som reagerar. Vad ska hon i en kyrka att göra? Laura är dock inte ensam om att ha ett bristfälligt religiöst CV. På plats i den uråldriga kyrkan blir hon en del av ett spretigt persongalleri, där såväl präst som delar av församlingen har lik i lasten. Men den som gör mest för att vredga högre makter är domprosten själv, vars metoder för att attrahera en ny, yngre målgrupp väcker krafter som borde ha fått vila i frid.
Syndernas förlåtelse är en skruvad och teologiskt fullmatad romandebut om tro och tvivel, om förtrollningen av världen och om sekulariseringen av Svenska kyrkan. Och i slutändan om hoppet vi alla delar: att någon ska förlåta våra synder.
Helt omöjlig att betygsätta? Under läsningen växlade jag mellan att tycka jättemycket om boken till att nästan hata den, för att landa i något sorts JAHA?! på slutet. Skruvat och helt oförutsägbart, Nanna Olasdotter Hallberg skriver bra och pladdrigt och ibland var det gött och ibland gravt frustrerande. Vad läste jag precis? Var det bra? Tyckte jag om att läsa den här boken? Mkt oklart!
Grundidén kring tematiken är egentligen intressant, men handlingen är alldeles för märklig och den är otroligt dålig skriven (återberättande och beskrivande, noll gestaltning). Förlåt Nanna men det är verkligen en dålig bok :( plus 100 procent någon form av kändis-nepotism att den öht blivit utgiven
Att läsa den här boken är som att gå igenom ett konstgalleri med naturalistisk konst, och plötsligt hamna på en utställning med dadaistisk.
Nanna Olasdotter Hallberg är fantastiskt underhållande och jag önskar verkligen att hennes nästa projekt blir en omtolkning av Vilhelm Mobergs Min svenska historia, för det är i hennes historiebeskrivningar hon är som bäst.
Men romanen är för mycket konceptkonst för att betygsättas. Älskar jag den? Hatar den? Jag har ingen aning. På samma sätt som jag inte vet om jag älskade eller hatade när Itziar Okariz kissade på Norrlandsoperans golv 2007.
Pendlade väldigt i mina känslor för boken. Bra, jättebra, sämst, usel… Gillar grundidén i storyn men den bottnar liksom inte i sig själv och saknar både djup och karaktärsbygge. Älskar Nannas hjärna och allt hon gjort tidigare så hade kanske för höga förväntningar.
Ville verkligen älska den här, och gör det.. typ?? Den innehåller så mycket som är right up my alley (kyrkor, grovt historienördande, mystik), men det är liksom lite för mycket som pågår hela tiden och spårar ur åt olika håll så fotfästet tappas lite.
Vill väldigt gärna veta EXAKT hur självbiografisk den är
Jätteroliga formuleringar. Väldigt spännande och kul skrivet om historien. Jag blev verkligen underhållen! Men ibland blev den kanske för skruvad? Tyvärr jättestörigt med Sebastian, blev irriterad.
Denna var…… riktigt märklig, men riktigt bra, kunde inte lägga ifrån mig! Älskar språket!! Kanske 4,5 stjärnor??? Den är rolig och relaterbar, och som ngn annan skrev här undrar man ju !!!verkligen!!! hur mycket som är självbiografiskt!!!
Helt okej. Inte bästa boken rent textmässigt men gillar ändå handlingen. Vissa delar är smärtsamma men går inte på djupet. Känslan är att det är en lite ironisk lättsam ton men med en story som hade kunnat ha ett djup om den var liite mer pricksäker! Fint pendlande mellan känslorna av tolerans/feghet/mod. Man känner igen mycket av författarens egna upplevelser tankar och formuleringar från andra sammanhang
Som många andra har jag pendlat mellan att tycka den är fantastisk till på gränsen till undermålig, men i slutändan kunde jag inte lägga ifrån mig den. Så den får 5 stjärnor eftersom jag precis lagt den ifrån mig, kanske hade den fått ett annat betyg om jag väntat någon dag eller två med betyget. Vem vet. Skruvad, på gränsen till fantasy ibland, ett persongalleri som nog mycket får ses som representanter för moral, förfall, avundsjuka, osv (de 7 dödssynderna kanske?) snarare än personer viktiga i sig.
Som att åka en riktigt härlig bergochdalbana och sen vingla in i lustiga huset. Fantastiskt skruvad och samtidigt ganska spot on. Det är gudstro, destruktiva relationer, psykisk ohälsa, drogmissbruk och häxkonst: skaka och rör om. Lyssnade på Nannas egen inläsning och den känns som kronan på verket. Bra semesterläsning! Spänn säkerhetsbältet och luta dig tillbaka, det blir kul, jag lovar.
Vilken resa! Det är en rolig bok som använder sig av en miljö och ett sammanhang som känns seriöst. Är det satir? Historien är mer som en tripp då den berättas lite flängigt och stundtals osammanhängande (vilket man köper, det är kul). Ibland rör sig historien väldigt snabbt för att sen stanna upp och lyfta på lite grejer runt omkring. Som en stillsam betraktelse i snabbspolning. Jag tycker att det finns ett driv i hela boken som jag beundrar. Laura, vår anihjälte, är ett offer för förutsättningen samt känslodriven i alla beslut samt ständigt en betraktare fram till slutet. Då hon blir vuxen? Är hela historien en betraktelse av en kvinnas resa till att bli mamma betraktat ur linsen målad av van Gogh?
Tyckte bokeen var vansinnigt underhållande. Om den unga storstads kvinnan Laura som får jobb som kyrkvaktmästare i storkyrkan. Också om hennes väninnas (är det väl) blivande vigsel och om Lauras inte så najsa kärleksrelation. Skildringen av arbetsplatsen och miljön i kyrkan är pricksäker överdriven och i mina ögon asrolig och hemsk på samma gång. Boken spårar ur och blir extra allt. Jag skulle kunna sätta så många triggervarningar på den, sexmissbruk, nyandlighet, våldtäkt, droger , psykisk ohälsa, men alltså jag kan inte låta bli att tycka att den är såå bra. Har läst något om existentiella funderingar andlighet och annat att det är det den handlar om. Men för mig var den en underhållande galen skröna.
Helskruvad men älskar vändningarna och språket. Den skarpa blicken på sekulariseringen i kyrkan, den starka domprosten som kör sitt eget race mitt i sitt självförverkligande. Det blir för mycket fantasy när Dull Gret får för stort utrymme i slutet men det är naturligtvis författarens val. Jag tycker boken är välskriven och innehåller allt man möjligen kan få in i en sånhär roman med intressanta karaktärer och mänskliga problem.
Mitt stora problemet med den här romanen är att känslan av mystik och surrealism inte övertygar. Därför blir de övernaturliga inslagen konstiga och meningslösa; jag har inget intresse av kvinnan i den vita särken eller hur hon påverkar resten av de mycket banalt skildrade karaktärerna. Dessutom är dialogen konstlad vilket alltid ger mig KRUPP. Det är synd för idén om att låta en sån historia med grovt språk utspela sig inte bara i en religiös kontext utan i en faktisk kyrka, superintressant.
Hon skriver bra, fyndigt och ofta humoristiskt. Karaktärerna är ibland roliga men framförallt trovärdiga. Men jag förstår inte riktigt syftet med häxan Dull Gret och varför det som händer händer - väldigt många mörka händelser som känns, jag vet inte, lite onödiga. Boken får 2.5, kan inte bestämma mig om den är läsvärd eller inte. Allt i huvudkaraktärens liv går åt helvete och det är inte så kul att läsa om.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Helt galen - men absolut bitvis underhållande. Genom hela boken tänker jag mig Nannas röst som berättar, och då funkar den skruvade storyn. Berättandet hade funkat bättre i en annan miljö än en urspårad församling, men kanske är det ändå krocken som gör att jag läser vidare?
Språkligt är det pladdrigt och bitvis lite oredaktörat. Skruvat - men ganska kul. Snabbläst.
Som tidigare person skrivit här nedan så är det en svår bok att betygsätta och tycka till om. Den är så oförutsägbar och emellanåt helt galen i sin handling men rakt igenom med humor och lättsamt och härligt språk. Stark 3a - så nära en 4a man kan komma landar jag nog i till slut.
Gick från upprymdhet till tveksamhet till förvirring. NOH är underhållande, rolig och blandar hejvilt uttryck i denna bok. Men häxeriet blir liksom för mycket och jag känner mig borttappad efter vägen. Men boken var underhållande ändå.
Gillar som vanligt inte att klanka ner på debutanter, men blir 2,5. Uppskattar boken men det är så många trådar och perspektiv att jag blir snurrig. Läste i två omgångar men hade ändå svårt att hänga med tidvis. Uppskattar vad jag tolkar som satir, men det blir lite spretigt helt enkelt.
3.5. Älskar Nannas sätt att berätta om historia och det var också mina favoritdelar i boken. Läste den på tre sittningar, så den var väldigt lätt att ta sig igenom. Älskar konceptet men storyn blev kanske lite väl flängig ibland. Hatar fitt-Sebastian!!!
Kanske mer 3.5 för gillar Nanna och tycker hon skriver väldigt underhållande, men boken var lite skruvad och känns som 100 saker på en gång samtidigt som de gick rätt segt ibland. Tror de var för att jag aldrig riktigt fastnade för karaktärerna. Jag kanske bara inte fattade denna bok