Het verhaal over Mevrouw Berg

by Ingvild H. Rishøi, Liesbeth Huijer (Translator)

Ingvild H. Rishøi heeft de afgelopen jaren de harten van talloze lezers (en critici) beroerd met haar roman Stargate en Winterverhalen. Met een groot inlevingsvermogen en een bijzondere literaire kracht beschrijft Rishøi de broze band tussen mensen; het raadselachtige, beangstigende en mooie ervan. In deze vijf verhalen gaat het over het ontmoeten van je eerste liefde, over helderziend zijn, over ontdekken dat je heel erg op Janis Joplin lijkt, over glimwormen en kaarten. En over de liefde voor een hamster die Mevrouw Berg heet.

In Het verhaal over Mevrouw Berg maakt de lezer opnieuw kennis met de alledaagse magie en loyaliteit vanuit het perspectief van een kwetsbaar kind, wat er onder meer voor heeft gezorgd dat Rishøi 'de nieuwe Astrid Lindgren' wordt genoemd.

Genres: Short Stories, Fiction, Contemporary, Scandinavian Literature, Audiobook, Book Club

156 pages, Hardcover

First published January 1, 2011

About the author

Ingvild H. Rishøi was born and raised in Oslo and hers is a wildly willful voice in fiction. She has consistently wowed readers with her pared down yet powerful storytelling, with an acute eye for the wonder of everyday life and for vulnerable characters at the fringes of society, not seldom children.

Her literary career began in 2007 with the release of the short story collection, Do Not Erase, which introduced her as a promising new voice in Norwegian literature. Her second collection of short stories, The Tale of Mrs Berg, published in 2011, was shortlisted for the prestigious Brage Prize.

In 2014, Rishøi received widespread acclaim and popular recognition for the short story collection Winter Stories. The book won the Critics’ Prize for best adult fiction as well as the Brage Prize for best work of short fiction. It was also nominated in the Brage adult fiction category, which was the first time ever a book had been nominated in two categories.

Rishøi’s debut novel, Brightly Shining, was published in 2021 and was instantly deemed a modern classic, solidifying her position as one of the Nordic’s most revered literary voices. The book is published or forthcoming in more than 30 territories, was selected as one of Oprah’s Best Books of 2024, is adapted for film and was Dua Lipa's monthly read in December 2025.

In May 2024, Ingvild H. Rishøi received the Dobloug Prize, awarded by the Swedish Academy, for her contribution to Norwegian literature.

Reviews

[Sara Kelemit]

Dom hör novellerna är så andlöst sorgliga, melankoliska och rörande att hjärtat går fullkomligt sönder. Inte ett ord för mycket någon stans. Språk som klart vatten.

[Lena]

Fy fabian vad hon är bra!

[Karin Baele]

4,5* Triest, maar zo ontzettend knap geschreven.

[Frida]

Aj, mitt hjärta

[Nomi Kihlström]

Jag finner inga ord.

[Bart Van Thuyne]

Ik hou van de boeken van Rishoi. Over kleine feilbare mensen in hun kleine, vaak falende levens. Hoe ze elkaar ongewild pijn doen, hoe zacht ze voor elkaar zijn, alles in kleine gebaren. Hoe Ingvild H. Rishoi dit allemaal blootlegt in haar ogenschijnlijk eenvoudige stijl vol rake poëtische beelden.
Er wordt gezegd dat lezen een mens empathischer maakt. Ingvild Rishoi lezen doet dat zeker!

[Tora]

Det er godt at Rishøi skriver noveller. Jeg tror ikke jeg hadde holdt ut om disse historiene var i romanform. Vakkert og vondt og utrolig godt skrevet.

[Inge Vermeire]

Ik ben zo blij dat deze auteur in het Nederlands vertaald is.
De 5 verhalen in deze bundel zijn stuk voor stuk even sterk. Dat is toch heel bijzonder voor een verhalenbundel -
en ook al zijn de verhalen aparte vertellingen toch is er de rode draad van kinderen in pijnlijke thuissituaties
die ze niet begrijpen en waarvoor ze geen taal hebben
om die te beschrijven.

Maar…de personages uit de bundel ‘Het verhaal van Mevrouw Berg’ hebben dan misschien geen taal om onheil te beschrijven, toch weten ze dingen, ze voelen dingen aan en in de beschrijving hiervan excelleert Ingvild H. Rishøi.

Het zijn trieste verhalen van mensen die in het hart van de lezer binnenkruipen en je zou hen willen omarmen en helpen want ze zijn te kwetsbaar voor deze wereld.

Rishøis grootste schrijftalent ligt in het niet-vertellen en in het weglaten waardoor er in alle verhalen een dreiging hangt die je als lezer zou willen omkeren maar waarvan je ook weet dat ze onomkeerbaar is.

Als je de auteur niet kent, ontdek haar dan!

[alekz]

4.5

[Karenina (Nina Ruthström)]

Som förväntat börjar den här otroligt starkt med ett mycket väl gestaltat och realistiskt barnperspektiv. Den första novellen har fått namnge samlingen och det är rimligt, den är fantastisk och i klass med Vinternoveller och Stargate. Den sätter igång något i mig jag inte riktigt kan förklara, flickans längtan efter sin mamma och hennes förtvivlan gör mig gråtfärdig. Att vitt är den finaste färgen är så sorgligt. Barn borde inte ha vit som favoritfärg.

”Saker som är vita.
Kylskåpet är vitt. Mitt nattlinne är vitt, och innan jag somnar blir jag vit i huvudet, nej , nu måste jag öppna ögonen, ett, två, tre, mitt nattlinne är vitt. Det är något som faller och faller.
Då dunkar min panna mot rutan.”

Följande fyra noveller är tyvärr inte lika bra. Det blir för sorgligt och jag upplever det som onödigt sentimentalt. Det handlar om barn som har det dåligt och/eller mår dåligt, föräldrar som inte räcker till, psykisk sjukdom och syskons omsorg om varandra. Jag tänker på Sara Stridsbergs berättelser om psykiskt sjuka människor och hur det alltid också finns något positivt eller glädjande i ett liv. Det gör det inte här. Tur det är noveller.

[Signe Strand]

Läste sista (bästa) novellen på tunnelbanan och var beredd att missa min station för att hinna läsa slutet. Helt omöjligt att värja sig mot knipet (?) som detta SPRÅK och unika berättelser framkallar !!

[Sam Hoeck]

Op het nippertje de mooiste van dit jaar

[sam]

verdorie deze schrijver pakt me altijd met haar verdrietige verhalen en prachtige korte zinnen

[Vanja]

Med tanke på hur mycket jag tyckte om Vinternoveller var jag rädd att förvänta mig för mycket av den här novellsamlingen. Nu, så här efteråt, vill jag nästan påstå att Ingvild H Rishøi blivit en av mina absoluta favoritförfattare.

I Historien om Fru Berg får vi fem glimtar ur olika människors liv, alla på något sätt präglade av mörker och utsatthet. Rishøi tar sig an de kallaste platserna med största möjliga värme; hon drar sig inte för att skildra dem ärligt, men inte heller för att låta dem glittra till ibland. Jag avundas och inspireras av hennes känsla för detaljer, hennes blick på människan och förmåga att se det stora i det lilla. Novellerna är tunga och uppriktiga, ursäktar sig inte och skriver aldrig läsaren på näsan.

Samtliga noveller är enligt mig något mer ”snåriga” språkmässigt i jämförelse med Vinternoveller, och vissa stycken har krävt sina omläsningar. Jag vet inte om det beror på mig, författaren eller översättningen. Oavsett är det himla fint hur Rishøi lyckats skapa ett språkligt uttryck med den associativa skärpa som finns hos de barn vars perspektiv hon skriver utifrån. Språket är beskrivande och detaljrikt men samtidigt väl avvägt och aldrig överflödigt. Jag gillar formen som stundtals går mer åt någon slags prosalyrik, med radbrytningar och plats för tolkning och andhämtning.

Personligen tycker jag samlingen är som allra bäst i början, för att sedan bli lite sämre (obs: lägstanivån är väldigt hög) och återigen hamna på topp med den sista novellen Mina flickor. Med det sagt grät jag minst en gång per novell.

Boken lämnar mig visserligen gråtmild och ångestfylld, men också inspirerad och påmind om vad bra litteratur kan göra med en läsare🥹 Fem berättelser som är korta i tryck men stannar desto längre i hjärta och hjärna♥️

[Julia EP Simon]

”Historien om Fru Berg” av Ingvild H. Rishøi golvar mig så jag tappar andan, precis som ”Stargate en julberättelse” för ett par år sedan. Författaren liknas ofta vid Astrid Lindgren, som ofta skildrade utsatta barn i samhället. Men det finns en väsentlig skillnad i svärtan, för här finns ingen Mattias i Körsbärsdalen som kan ta Skorpan i sin famn, ingen Pappa kungen som räddar Bosse från bänken i Tegnérlunden. Här finns mörker, berättat på det mest äkta och pricksäkra sätt man kan tänka sig. Det är inte överdrivet, utan skarpt och jag kan inte värja mig. Genialiskt.

[Mari]

5 noveller där trasiga familjer/människor står i centrum.

Novellerna är ganska korta, men oj så mycket innehåll det är i dem. Rishøi lyckas alltid få in så mycket i varje ord hon skriver och det här är inget undantag. Jag får alltid så ont i hjärtat när jag läser hennes texter och det är först när jag slår ihop boken som jag på riktigt fattar hur bra det är.

[Ordligare]

Jag är i bokvärlden och kan därför omöjligt komma undan alla rekommendationer av Ingvild Rishøi. Och tur var väl det.
Den sista novellen var nog den som gjorde starkast intryck på mig, också för att Rishøi vågar dra ner ridån när det är nattsvart.

[Elsa Eklund]

Aaah, den här var smärtsam, lite märklig och hemlighetsfull, men smärtsam. De första novellerna var lite väl udda, men de sista var fint skrivna, men smärtsamt hemska. Hela boken var skriven på ett hemlighetsfullt sätt, ibland förstod jag inte riktigt vad som hände eller vad som var problemet, detta var kanske mer ofta än ibland egentligen. Den sista novellen hade mer svar och tydlighet än de andra, vilket jag gillar i litteratur. Jag gillar då jag vet vad jag läser, vad författaren menade med det som skrevs och det inte finns alltför mycket utrymme för läsarens egen fantasi att dra slutsatser. Denna bok var otydlig, men pga de känslor den ändå väckte får den det betyg den fått.

[Cora]

Åh vad jag gillar Rishøi

[Ché]

“Er zijn altijd wel een paar takken die een stoel voor je vormen.”

[Missnöjd Konfirmand]

Aj

[Simon]

4+ dama kan skrive for å si det sånn

[Laura]

mooi, ook triest, klein geschreven over grote dingen

[Eartones]

Fantastiskt gripande små historier, speciellt den sista,
”Mina flickor”. 4,5/5

[lisamargar3ta]

Återigen ett par hjärteknipande noveller av den fenomenala Rishøi. Tyvärr halvt stressläste jag dem i ett svep inför bokcirkel så jag var inte jätteentusiastisk precis när jag läst klar. Men i princip alla novellerna har grott och växt i mig nu när det har gått ett par dagar efter läsning och efter att vi bokcirklat om dem. De är fantastiskt fina!

[Marianne Barron]

Fantastisk god novellesamling. Igjen! Ingvild H. Rishøi blir sammenliknet med de virkelig store i Norge. Denne bør du ikke la passere. Den er virkelig noe for seg selv. 5 noveller, Fru Berg er en hamster, Janis Joplins liv og død i storskogen og synske mennesker er en smakebit. Les!

[Feline]

" (...) Ik wist toen nog niet wat ik nu allemaal weet. Hoe het lot werkt - het vangt je en smijt je ergens neer. Over alles wat je doet, moet je nadenken. Maar weet je, je hebt nooit genoeg tijd om na te denken. Het leven haalt je de hele tijd in."

[Prince Mendax]

wowow! men nu har jag också myntat begreppet flongest.

[Nathalie]

Det är så fruktansvärt drabbande allt ihop och man vrids ur som en trasa och blir man ens densamma igen?

[Camilla]

Det är rörande och melankoliskt. Det kryper också i kroppen när jag läser. Det är så fint skrivet om relationer som löses upp eller knappt håller ihop av olika anledningar.