Wow, vilken bok. Som Nykarlebybo känns allt så nära och hemtamt. Boken rör sig snabbt i tiden och vi får följa flera generationer. Dock skulle jag önskat lite mera tidsangivelser eller åldrar, för mig personligen hjälper det att få en djupare ingång till karaktärerna. Början av boken är fantastisk, berättelsen ångar fram och texten riktigt griper tag i en. Otroligt känslosamma stycken! Sen lägger sig ett sorgband kring berättelsen när den sekundära barnlösheten vävs in, något som både gör mig ledsen och som berikar. Karin räds inte den sorgliga berättelsen, vilket berikar boken som helhet. Hon beskriver rakt upp och ner hur livet är och man kan inte räkna med ett lyckligt slut, för så är ju det verkliga livet. Dock kan jag ändå känna att det blir lite för usligt i andra halvan av boken, och när boken är slut känner jag mig inte klar med berättelsen.