"Lewi's Journey is a fictional account of the two men who built the Swedish Pentecostal movement from a renegade congregation based in a crumbling church house and ridiculed for paying credence to such practices as speaking in tongues, spirit baptism, and left-wing politics, into the third largest religious community within Christendom, claiming at its peak a membership of more than 250 million souls worldwide. A humble preacher and failed writer of social novels, Lewi Pethrus introduced controversial reforms and a commitment to social equality through his tireless pursuit of spiritual and moral purity. His relentless energy won the movement thousands of new converts, but none more important than Sven Lidman, a decadent bohemian poet racked by disatrous affairs and a tortuously failed marriage, who was reborn as a prodigal son and the spiritual conscience of the movement, holding swooning audiences in thrall to his ecstatic and brilliantly metaphorical sermons that often recounted his own journey from perdition to penitence. These two men, allied by their faith and fervor, who guided the movement through unprecedented growth, were ultimately to become bitter enemies, through a schism ignited by a mysterious journey to America undertaken by Pethrus during World War II." Lewi's Journey is at once an examination of the conflicts between faith, power, conscience, and sexuality and a hypnotic tale of a moral and spiritual quest for purity and meaning.
Per Olov Enquist, better known as P. O. Enquist was one of Sweden's internationally best known authors. He has worked as a journalist, playwright, and novelist. In the nineties, he gained international recognition with his novel The Visit of The Royal Physician.
After a degree in History of literature at Uppsala University he worked as a newspaper columnist and TV debate moderator from 1965 to 1976. Because of his work he soon became an influential figure on the Swedish literary scene. From 1970 to 1971 Enquist lived in Berlin on a grant from the German Academic Exchange Service and in 1973 he was a visiting professor at the University of California, Los Angeles. He has been working as an independent writer since 1977.
Enquist's works are characterized by a chronic pessimistic view of the world. They always describe the restrictions imposed by the pietistical way of living, especially in March of the Musicians (1978) and Lewi's Journey (2001). He gained international recognition with his novel The Visit of The Royal Physician (1999) where he tells the story of Struensee, the personal physician of the Danish King Christian VII. Many of Enquist's works have been translated into English by Tiina Nunnally.
Den stora behållningen i berättelsen om hur Lewi Pethrus och Sven Lidman bygger den svenska pingströrelsen (och världens pingströrelse) ligger i hur Enquist ur ett helt igenom mänskligt perspektiv skildrar konflikten mellan det personliga förhållandet till Gud och organiseringen av religionen.
Trots en moral och kultursyn som ligger ljusår från min egen och trots anklagelserna om nynazistiska sympatier, och trots (det är många trots) försöket att kontrollera framför allt kvinnan – kan jag inte låta bli att känna sympati för den småväxta, väna Lewi Pethrus som gick från fackföreningsansluten vänsterman till grundare av Filadelfiakyrkan.
För det är just detta, det mångbottnade i mannen, som han framträder i Enquists berättelse, som lockar. Hur får han ihop kampen mot organiseringen, mot den hierarkiskt uppbyggda gudstron som kännetecknar andra kristna samfund, med det vinstdrivande företag, ja, så får man nästan kalla det, som Filadelfiakyrkan tids nog blir? Hur får han ihop slutenheten, bristen på insyn, det teokratiska styret av kyrkan med sina egna demokratiska värderingar? Hur får han ihop sitt eget kulturintresse (han är en flitig läsare) med det ständiga mantrat om snusklitteraturen?
Den här mannen är så full av motsättningar att jag bara svårligen får grepp om honom. Men det är också något av det fina med romanen och med resan genom livet, som titeln anspelar på. Som människor är vi inte sammanhängande; vi förändras och inte alltid till det bättre. Lewi är en av alla dessa människor som börjar med ett rent, ärligt uppsåt, med en ”ren” gudstro, där man ”gick ut i skogen och bad. Man föll på knä vid stenar och stubbar och bad till Gud”. Men som förändras, som färgas av sin omgivning och kanske av sin makt (och fåfängan?) och som ger efter för Mammon. Ända kan jag inte låta bli att känna en sympati för mannen som, vill jag tro, någonstans ser vad som hänt och någonstans, vill jag tro, önskar att det var annorlunda.
Kan en roman om något som känns så otidsenligt som den svenska väckelserörelsen verkligen vara intressant för en nutida läsare? Förvånansvärt kanske, men ja. En av mina lärare när jag läste litteraturvetenskap i Lund sa en gång att Enquist är en av få av dagens aktiva författare som man kommer att minnas och läsa om hundra år. Jag tror att han har rätt.
Om man ska läsa det som historiskt dokument eller inte låter jag förbli osagt. Som roman, däremot, är den enastående.
Också denna Enquist-bok går rakt in i toppskiktet av läsupplevelser. En fantastiskt inkännande och frodig berättelse som handlar om den svenska pingströrelsens ledande män, men också om så mycket mer; folkrörelsedynamik, ånger och modernitetens motsättningar. Språket så njutbart. Tankespåren så många. Ett mästerverk.
Om jag fick välja vem som helst, levande eller död, att bjuda hem på middag så skulle det vara PO Enquist. Sen skulle han få sitta där och divla med sina långa ben utsträcka under bordet.
PO:s historiska romaner är unika på det sätt som han själv tar plats i berättelsen. I Lewis Resa tar han stor plats. Romanen glider fritt mellan gestaltning och essä.
Det är lite som att Enquists berättelser är en flod, där alla böcker är bifloder. De är liksom sprungna ur samma källa och delar därför beståndsdelar med varandra. Det gör att man som läsare belönas. Särskilt i Lewis Resa, här återkommer inte bara ord (som flänna, genmäla, tokut, eljest och illtrivas) utan också uttryck (som ”han visste sig ingen levandes råd” och ”han hade bemannat sig”) men även tema från tidigare berättelser. För att inte tala om karaktärer: Struensee från Livläkarens Besök används som referens för att måla porträttet av Lewi Pethrus. Och så dyker Eva-Lisa, Aron och Strindberg upp.
I Lewis Resa målas ett porträtt av Sveriges första 1900-talshalva, som inte är det typiska. Pingströrelsen var en samhällsförändrare med Lewi Pethrus som arkitekt. Folkhemmet, arbetarrörelsen och Tage Erlander vet vi mycket om - men inte lika mycket om pingströrelsen, hur den formade vårt land.
Han beskriver det bra i början av boken, när en sång bryter ut i en församling, liksom lite motvilligt, det hörs ett litet motstånd, men så växer sången sig starkare. Precis så var det med pingströrelsen.
Lewis Resa, som lika mycket hade kunnat vara Svens Resa, är en bok om synd, samhällsförändring, makt och vänskap. Det är en berättelse om en rörelse, från insidan, skildrad av människorna som bar den framåt. Men framförallt är den en berättelse ur den mäktiga Enquist-floden.
Life's to short. Nu ger jag upp den här mardrömsboken! Måste vara den värsta boken jag någonsin läst och jag har läst mycket. Helt fruktansvärd. Full av faktafel, jobbigt språk, distanserad ton och extremt långtråkig. Finns ingenting jag gillar med den här boken. Gör dig själv en tjänst och lägg din dyrbara tid på något annat!
Enquist is een beroemde meesterverteller met een ongekend talent om grote Europese ontwikkelingen tot in het kleinste gemoedsleven te traceren. Van al zijn boeken geef ik juist deze vijf sterren omdat het een waarachtig magnum opus is: deze vertelling over de twintigste eeuwse Pinksterbeweging verbindt het rationalisme versus absolutisme-thema van de 18e eeuw (Hetbezoek van de lijfarts) met het vroeg 19e eeuwse thema van de spirituele nood en rationele vertwijfeling (De vijfde winter van de magnetiseur). En toch, ondanks al die grote lijnen, ontroert dit boek, ontroeren de mensen je die Enquist hierin tot leven brengt. Als je het uit hebt vergeet je ook nooit meer hoeveel diepgang er schuilen kan in de vermaning van je moeder om je handen niet aan je broek af te vegen..
P-O målar upp en intressant och tidstrogen bild över hur pingströrelsen och den komplexe Lewi Petrhus växte, ofta tillsammans, under en väldigt intressant del av Sveriges historia. Det ofta journalistiska berättandet pendlar mellan aktör och struktur. Stundtals blir boken långdragen och hade eventuellt kunnat vara lite kortare. Men man (jag) lyckas ändå bibehålla intresset alla 600 sidor. Svag fyra.
Trevlig att läsa; intressant om förnuft och känsla, om hängivenhet, om synd, om att leda församling/rörelse, och såklart om pingstväckelsen och 1900-talet! Att det är genom Enquists ögon man tar del av allt är tydligt, både på gott och ont. Ibland kan man kanske tycka att han är lite cynisk (eller så läser jag bara in det själv), men det tillför också en del. Det är lika mycket en uttalat personlig betraktelse, som en historisk skildring.
Så oväntat spännande och intressant om 1900-talets väckelserörelse som var parallell med arbetarrörelsen. I centrum Lewi, Pingstkyrkans upphovsman, och Lidman, han närmaste broder och motsats. En viktig och för mig okänd del av historien - frikyrkorörelsens framväxt och storhetstid, så betydelsefull i ett fattigt Sverige och en orolig värld. Dessutom skriven på ett så vackert och bitvis sorgset språk.
Läste 115 sidor men gav upp. Jag tyckte det blev svårt att förstå Levi Petrus sett genom en död persons (Eftaims) levnadsberättelse. För mycket gissning och vad är roman och vad är..?
Nä, det finns för många böcker i världen för att jag ska fortsätta med resterande 4/5.
A very interesting book that connected me with a people and movement. It starts a little slow, but does a fantastic job at developing characters and teaching about a branch of Christianity (Swedish Pentacostalism) that I wasn't familiar with.
Har släkt inom frikyrkligheten, särskilt starkt under Lewi Petrus tid, så rent historiskt är det intressant. Men Enquist skriver alldeles för långt och omständligt.
Na een wat lastige start, de opzet van het verhaal zoekend, heb ik het boek met groot plezier en interesse gelezen. Het verwoordt een spannende geschiedenis van een van de leiders en bouwers van de pinkstergemeente wereldwijd. Ondertussen gaat het met grote pennenstreken door de geschiedenis, zonder het oog voor detail, voor de innerlijke en expliciete strijd te verliezen.