Andra boken om Linux som nu är på rymdstationen Kristallstaden. Men i Kristallstaden ställs han inför nya, tuffare utmaningar - och i rymden får man sällan en andra chans. På rymdstationen Kristallstaden ska ett helt nytt liv börja för Linux. Kanske kan hans omöjliga dröm gå i uppfyllelse trots allt? Men livet i rymden är inte helt som han tänkt sig. Trots allt som är nytt och spännande upptäcker Linux att det kan vara ensamt att befinna sig tusentals kilometer bort från sin familj och sina vänner. I Kristallstaden väntar dessutom nya utmaningar. Med toppelever från hela Unionen är konkurensen mycket hårdare än på uttagningarna i Stockholm och Linux måste göra sitt yttersta för att hålla jämna steg. Den här gången är det dessutom på allvar, för i rymden kan minsta felsteg få allvarliga konsekvenser …
En mysig fortsättning på en trilogi som jag började läsa för länge sen. Lite för många paralleller till Harry Potter, speciellt fäktning i nollgravitation (quiddich) men rolig ändå. Nästa: Pandemi. Bara en tillfällighet... jag lånade den samlade trilogin i en volym.
När man hittar en ny författare som griper tag och skakar om, med en härlig huvudperson och spännande intriger, då blir jag lycklig, både som läsare och författare.
Böckerna om Linux är oemotståndliga. Det går inte att sluta läsa. Miljöskildringarna tar mig med till rymden där jag blickar ut över stjärnorna, svävar tyngdlös och slåss med lasersvärd. En fantastisk fantasyserie. Jag hoppas innerligt att jag får återknyta bekantskapen med Linux för att se hur hans liv blir. Kommer han någonsin att uppnå sin dröm om att bli rymdpilot? Kanske kommer jag att få svaret i framtiden. Till dess tänker jag tillbaka på de tre böckerna jag redan har läst.
Jag är helt lyrisk över samtliga böcker. Eftersom jag hade läst både Uttagningen och Kristallstaden när jag började med Pandemi var det bara att hoppa över de två första delarna. Men för dig som kanske inte har läst någon av böckerna rekommenderar jag dig att läsa Pandemi. Även den en fängslande bok som inte går att lägga ifrån sig.
I'm a sucker for stories that take place in space. Kristallstaden is the sequel to Uttagningen and is about Linux, a fifteen year old Swedish kid in the future. It's a young adult book that works well for younger readers. Linux' dream is to become a space pilot, but due to his bad grades in math he never believed it would happen. However, he managed to win his way through a competition to get into a space school. In Kristallstaden Linux is finally in space, but he's still struggling with math and to make it worse he made a bad first impression the first day in math class. It sounds a little silly, but I actually really loved the math class scenes, they were more thrilling than the sporty action scenes. Linux' difficulties with math is very relatable, and it's inspiring to believe that with the right type of support and studying one could succeed.
Some aspects of the space school and the zero gravity arena reminded me a little of Ender's Game, except the stories aren't anything alike. Kristallstaden is a lot more about peace and knowledge, but I imagine the author drew some inspiration. The fact that the students were sponsored by an energy drink for their space fencing appeared to be unproblematic. It made me think of The Unidentified by Rae Mariz where the sponsoring of students was more disturbing.
I was distracted by a couple redactional errors in the beginning of the book, but didn't notice anything later. The end of the story felt hastily wrapped up, leaving a lot of lose ends probably because there's another book coming out. I felt that Uttagningen was more cohesive, but Kristallstaden was interesting and a fun read.
Tyvärr lite lägre betyg på den här fortsättningen av Linux äventyr. Orsak: Jag saknar Stockholmsskildringen som jag nog tyckte bäst om i den första boken. Här blir det bara kvar vad som mest känns som ett hopkok från bättre böcker; om den första boken var klart inspirerad av framförallt Heinlein påminner den här mig väldigt mycket om Clarkes "Äventyr på rymdstationerna", och eftersom den är betydligt svagare än Heinleins böcker verkar Claesson ha drabbats av samma sak. Plus en del inslag från Orson Scott Cards "Enders spel" (bara yttre detaljer, ingenting annat!) och i den jämförelsen står sig "Kristallstaden" inte alls bra. Fast, å andra sidan är det väldigt få böcker som gör det ;-)
Så slutomdömet blir nog att "Kristallstaden" inte riktigt fungerar som litteratur IMHO eftersom den saknar personlighet. En stjärna mer en minimum blir det, men ärligt talat är det nog mest för att jag ändå tycker det är kul med nyskriven svensk science fiction för barn/ungdomar!