En gripande uppväxtskildring och en stark berättelse om utanförskap, utsatthet och det starka bandet mellan en mor och en son som söker sin plats i en rotlös tillvaro.
New Yorks larmande gator i mitten på 1980-talet. Ison Glasgow är fem år och bor med sin mamma och mormor i stadsdelen Queens. Här har droger och våld alltmer tagit över. Ingen plats för ett barn, tycker hans mamma och flyttar med sin son till Sverige för ett nytt och bättre liv.
Här finns Isons papa, den store rastafarimannen från Jamaica, med sitt omisskännliga utseende och sin starka karisma. Ison vill vara som han, med rastaflätorna samlade i en mössa. Men snart efter deras ankomst i Stockholm försvinner pappan och Ison och hans mamma får klara sig på egen hand. De har ingenstans att bo, inget att äta. De sover ofta ute och Isons mamma skaffar pengar genom att dansa och uppträda på stadens gator.
När jag inte hade nåt är en öppenhjärtig, rak och personlig berättelse om en pojkes väg från fattigdom och utsatthet till att bli en av Sveriges mest hyllade rapstjärnor. Här berättar Ison Glasgow för musikjournalisten Emil Arvidson om sin uppväxt och hur den kommit att forma honom till den han är idag.
Jätte bra bok, den gick in på hur Ison Glasgows liv var innan han byggde upp sitt liv med hans mamma från ingenting till att bli framgångsrik inom musikkarriären. Även fast den kanske inte var så väl skriven då han inte är en författare så tyckte jag att han var väldigt bra att förklara hans känslor och se tillbaka hur hans liv var förut. Jag ser up till Ison och jag skulle verkligen rekommendera den till andra. Den fick mig att inse hur mycket jag egentligen har.
Podcasten Staden* "skapar content" med sådan urban passion att de nästan fick mig att klicka hem avhandlingen 'Gångtunneln' från Bokus, men så blev det Isons uppväxtskildring istället, inköpt över disk från en fysisk bokhandlare (Norrbys i Visby) som det anstår oss medlemmar av #boblmaf. Och jag i min tur kommer att sätta den i handen på några unga sociologer inom en snart framtid. Om klass, utanförskap, immigration m.m.
Tyvärr föraktar jag föräldrar som säger 'heeey, strunta i skolan idag, låt oss ha kuuuul'. Och hur gagnar det egentligen ett barn att få höra "din pappa är kung", när han aldrig är där. Fast modern har ju sina kors att bära och bandet mellan henne och sonen är tveklöst starkt.
"Pengar ger andrum" Låt det sjunka in. En ovanlig barndom beskriven på ett ärligt och gripande sätt. Styrkan i mor-son-relationen och komplexiteten i relationen till pappan, auktoriteter, myndigheter och det svenska samhället. Jag känner enorm respekt för Ison och tycker alla ska läsa eller lyssna på den här boken..
En bok om uppväxten där Ison får handskas med fattigdom, rasism och upplever hoppet och en gemenskap bland människor. Men boken är ganska lättläst och jag skulle önskat att den gick djupare in på vissa ämnen. Med en sådant bra innehåll är det synd att boken inte är skriven så bra.
Läs Isons gripande berättelse om hur han kom från New York med sin mamma till Stockholm och de hamnade på gatan och var tvungna att leva på främlingars välgörenhet. En historia om hur man kan hålla hoppet uppe och ge sitt barn framtidstro trots eländiga förhållanden. Läsvärt.
Fin berättelse, men tycker inte att boken skrevs på ett bra sätt. Den motiverade mig inte att fortsätta läsa, men jag gav den ett försök. Hade kunnat skrivits på ett bättre sätt. Rekommenderar inte den boken.
I liked it,or at least the story he tells.but not how its written.only read it beacuse school.but as a white women it gave me a good insite of a life of a black man and women.
Kan egentligen inget om rap men intressant perspektiv på hemlöshet, och vägen därifrån. Han var hemlös under några år som barn i Sverige, ursprungligen från USA.
Inget litterärt mästerverk men en fin inblick i en berättelse om ett liv. Långt från min egen uppväxt. Men med rötterna i en musik jag lyssnat och lyssnar mycket på.
När Jag Inte Hade Nåt - Ison Glasgows självbiografi - är på många vis en fantastisk bok. I hans resa från uppväxten i New York till hip-hop-karriären i Sverige får vi ta del av kamp, rasism, underklassen och en enorm mängd kärlek. Det är en stark uppväxtberättelse, med känslor som pendlar mellan tårar över den vackra kärleken hos hans mor och ja... Ännu mer tårar, när det kommer till det svåra livet i hemlöshet.
När boken väl tagit sig förbi denna starka berättelse finns tyvärr inte lika mycket kvar. Isons själva hip-hop-karriär får en nästintill undanskuffad plats i boken och det behöver inte vara något fel. Jag är själv inget stort hip-hop-fan eller bekant med Ison & Filles musik och uppväxtåren är tveklöst det mest intressanta. Men samtidigt känns det som att en del saker saknas. Höjdpunkter i karriären skuttas förbi, förhållandet till vapendragaren Fille blir onödigt ytligt och mellan alla de små snapshots vi får av hans musikkarriär känns det som att det finns mer intressant som inte får komma fram.
Men det beror också på att detta inte är boken för det. Det här är boken om Isons resa och den är så hejdundrande stark att boken blir otroligt läsvärd trots allt det som saknas.