Nudes

by Joanna Gorecka

Sjuttonåriga Ester har en död katt i frysen, en mamma som ibland går upp om nätterna och kokar sitt smink. Hon genomlider gymnasiet med hjälp av sin bästa vän Natalie och deras kärlek till Dorothy Parkers texter. Det är trötta fester med killar i sotarmössa och tjejer som heter Saga, allihop.

Men så kommer en ny lärare, Ivar Lind. Han boxas på fritiden, har startat ett band, sett Angkor Wat och gett ut en diktsamling. Ester vill tycka illa om honom, men kan inte låta bli att plocka upp hans tappade skjortknapp som hon lägger under kudden. Det ena leder till det andra och Dorothy Parker spelar en avgörande roll i Esters drama.

Med ett språk som sprakar och en drastisk humor skriver Joanna Górecka fram ungdomstidens längtan efter gränsöverträdelser och att bli en egen människa, ibland genom någon annan.

Genres: Young Adult

234 pages, Paperback

First published April 4, 2025

Reviews

[Prince Mendax · Rating 2 out of 5]

en ungdomsbok för personer som är 35+? fast jag tyckte inte den va så bra.
ploten är egentligen bra, en kanske lite vilsen sjuttonåring som förtjusas av sin lärarvikarie.

som recensenten i GP skriver "I ”Nudes” är varje mening och efterföljande stycke överlastade med så många underfundiga iakttagelser och fyndigheter att man storknar. Men än värre: det fördunklar det redan skrivna. Många gånger blir det direkt obegripligt. Vad betyder egentligen: ”Hon är som en flisa drivved som tränger in mellan tårna. En mardröm som tagit form ur en pöl kvicksilver och saktfärdigt stryper folk medhårs”? Eller: ”Den ska spräcka alla världens glastak, dränka hela kranskommunen i munblåst ströbrödssplitter av svada”?"

och vad vet jag! jag träffar ju bara tonåringar VARENDA dag men jag tror inte att någon av dom lyssnar på the shins, camera obscura eller refererar till någon som en popsicle-kille som önskar att han var jonas inde. och vad vet jag hur det är i norrtälje eller var det nu utspelar sig, men jag tror inte heller att sjuttonåringar går på fest där det sitter gymnasiekillar i soffan som "alla ser ut som ebbot"

men så läser jag en intervju med gorecka i nöjesguiden där det visar sig att det är natur & kultur som bett henne skriva en ungdomsroman. det förklarar lite. sen så vill gorecka att alla åldersgupper ska läsa den här "även pappor" och att hon därför lagt in lite "pappa-referenser" som t.ex jonas inde och då känner jag bara ?????????????????????????????

ej en ungdomsbok värd namnet. tack för mig!

[Madeleine Knutsson · Rating 3 out of 5]

Berättelsen är poetiskt skriven, ibland nästan som en dröm, och det gör att jag som läsare då och då fick kämpa för att hänga med. Men det är också det som gör boken så speciell – den försöker inte göra det enkelt. Den fångar hur förvirrat, spretigt och motstridigt det kan vara att vara ung och försöka förstå vem man är. Ester känns verkligen – hon är inte alltid sympatisk, men hon är äkta, och det gör att hon stannar kvar i tankarna.

När läraren Ivar Lind dyker upp förändras allt. Relationen som växer fram mellan honom och Ester rör sig i ett obehagligt gränsland – mellan makt och begär, ensamhet och bekräftelse. Det är ett ämne som lätt hade kunnat bli övertydligt eller för tungt, men Joanna Górecka skriver om det med en otrolig fingertoppskänsla. Hon låter det vara komplicerat, låter läsaren känna efter själv – vilket gör att det landar ännu starkare.

Språket är fullt av svärta, drastisk humor och oväntade formuleringar som glimrar till mitt i allt mörker. Det är en bok som både känns och får en att tänka.

[Christina · Rating 4 out of 5]

Tyckte den här var väldigt rolig. Skrattade högt flera gånger under läsningen, det gör man ju ändå extremt sällan. Håller med andra läsare i spaningen om att den här boken nog inte är så kul att läsa för en tonåring (om man inte älskar referenser som flyger över ens huvud dvs), men med alla dess invecklade, putslustiga formuleringar passar verket långt mkt bättre för läsare i trettioårsåldern.

[Ulrika Lindqvist · Rating 3 out of 5]

Gillar ploten, gillar tempot. Men referenser och tidsmarkörer är off. Tror inte en 17åring tänker/pratar/kan så.

[Stephanie · Rating 3 out of 5]

Jag vet inte. Joanna skriver bra, det gör hon. Men ibland vet jag inte vad jag läser. Vissa referenser flyger över mitt huvud och då undrar jag hur mycket tonåringar kommer förstå. Det är mestadels ett fint språk i boken. Ibland så många ord för att förklara något att jag blir vilse.

65% in i boken och jag undrar varför den heter Nudes. Men sen förstod jag.

En viktig berättelse men jag tycker det faller lite. Är också lättkränkt och hade svårt för att f-ordet (som idioter säger till homosexuella män) var med flera gånger som något slags skämt.

[Hanna]

Vill vara bästis med språket i den här boken? Ja det är skitjobbigt men vem är inte det. Ja referenserna är helt åt helvete för att vara en ungdomsbok men de är jätteroliga när man är 30? Konversationerna mellan Ivar och Ester fick mig att vilja krypa ur skinnet för det är EXAKT sådär vuxna män skriver till barn och exakt sådär barn skriver till vuxna män och det är en så spot on porträttering av att vara 17 och inte ännu riktigt ha greppat att vuxna män som är intresserade av 17-åringar helst ska brännas på bål.

[readw1thsaga · Rating 4 out of 5]

Ivar Lind Ivar Lind Ivar Lind jag vill aldrig mer höra talas om dig!!!

Så hemska saker som händer egentligen och jag blev verkligen chockad över handlingen många gånger. Jag gillar hur den är skriven och skulle gärna läsa fler liknande böcker!

Nej, jag uppskattar inte referensen till ChatGPT 🫩

[Mari · Rating 5 out of 5]

Den är rapp i språket, den har en mörk humor som jag gillar. Man går gymnasiet och så finns det inget att göra i den lilla hålan man bor i. Men så börjar en söt religionslärare undervisa klassen. Man kan räkna ut hur det går, maktmissbruk, förhoppningar från den ena av parterna, men sen inser man att man inte betyder något. fy fan vilka svin det finns. Men svinbra bok. Läs den!

[Fredagsmys1]

Är generellt inte förtjust i ungdomsböcker som egentligen inte handlar om nånting förutom hur jobbigt livet är, eller där nån inleder en relation med en lärare, men språket i den här boken är så fantastiskt att det väger upp för det. Även om den är kort är sidorna så tätpackade på liknelser och reflektioner att man helst smakar på den i etapper.

Några, av väldigt många, guldkorn?

"De flänger iväg och kvar står jag, som nån laserman, dömd att kallprata med en kille från Jensen i sotarmössa som tyst glidit fram, likt ett lodjur som fått vittring av en enögd kanin" s.7

"Jag är frukten av en klassresa flera varv motsols, avlad och pottränad i välståndets omvända ketchupeffekt. Aja, trees are wood eller vad det heter. Es lo que es." s.33

"Kvällen är en dyster påminnelse om att människan skapades först efter en vecka, när Gud redan var trött" s.82

Och låt oss inte ens börja prata om Agnes karaktär! Hon står som modell för den mest underbara beskrivningen av en osympatisk person som jag någonsin läst (s.34). Den är väldigt modern i hur den drar kopplingar till samtidens teknik och händelser (t.ex. chat-gpt och Oceangate), vilket gör den levande nu men kanske inaktuell ganska snabbt. Det här är ingen upplyftande bok och den ger ingen hoppfylld bild över tonårstiden, men jäklar i det om den inte är väldigt underhållande!

[Jennifer · Rating 2 out of 5]

Blev inte riktigt klok på den här boken. Kände igen en stor del av referenserna, och det var inte för att jag jobbar på ett högstadium utan för att det är referenser från när jag var tonåring. Berättelsen om maktmissbruk av vuxna i ens närhet var vettigt, men saknade ändå någon form av konfrontation eller hämnd i slutändan.

Tror tyvärr att den grafiska designern gjorde ett lite för bra jobb med bokens utseende. Upplevde inte att bokens utformning levde upp till bokens innehåll.

Ska dock sägas att jag gillar författarens emellanåt rappa språk. Hade kanske funkat bättre om berättelsen innehöll återblickar till tonårstiden, men med en äldre huvudpersonen med tanke på referenserna.

[snigelbob · Rating 1 out of 5]

Ganska svår att förstå, hon skriver bara massa obegripliga meningar om saker som inte jag kan relatera till, jag var nyligen tonåring och Ester är tonåring. Inte så bra tyvärr.

[Vizzena Peverell · Rating 3 out of 5]

Jag gillar författarens berättarstil. Boken är full av fyndiga iakttagelser och referenser; ibland är det humoristisk och ibland poetiskt, ibland både och. Oklart om tonåringar i gymnasieåldern faktiskt förstår alla referenserna eller känner igen sig i allt. En del referenser känns aktuella (t.e.x BDE, therians), men referenser till Dorothy Parker känns inte som något för dagens ungdomar (eller??). Vissa saker känns dock väldigt typiskt ungdomar och det är säkert många som känner igen sig; t.e.x. uttrycker sig huvudpersonen klumpigt ibland, är besatt av att hångla med killar, snackar mycket att förlora oskulden. Hög igenkänningsfaktor när hon försöker intala sig själv att hon inte alls är intresserad av Ivar, trots att hon väldigt uppenbart är det. Det här är även skickligt gestaltat av författaren. Men jag undrar om inte boken är mer tilltalande för folk i 20-30-års åldern, än för tonåringar (eller? Kan någon tonårig recensera boken och återkoppla till mig?)
Det är flera problematiska tankar och händelser som gestaltas, men huvudpersonen känns realistisk och jag tänker att det fula och äkta kanske också måste få finnas. Ett annat minus är att det inte händer så mycket intressant i boken, förutom tonårsproblem och flörtandet med Ivar.

Citat: "Han skriver orden som har inlett mången himlastormande kärlekshistoria: vgd?"
"Här sitter de våra undervisare, och hackar sig igenom medarbetarenkäter och drömmer om fyradagarsveckan och estniska skolan, de heliga graalen. Vi kan aldrig bli som estniska skolan, vi har inga krigstrauman, vi har bara en massa autism."
"De andra lärarna sitter nog någonstans i matsalen och äter högar med keso, som alla lojala gamla Arlaträlar som sen spädbarnssäng pryglats med benbrottsskräck, hot om höfter som brakar isär av kalciumbrist en dag när de minst anar ..."

[Lisen · Rating 4 out of 5]

Hade supersvårt, alltså otroligt svårt, för boken i början. Så pass att jag tänkte, nej den här läser jag inte klart. Jag tyckte den kändes pretentiös i sitt språk, krångliga meningsbyggnader och fick läsa om samma stycke flera gånger för att ändå inte förstå.

Men sen så.

Så är det som att författaren kommer in i språket, i en rytm och fart. Med igenkännande karaktärsbeskrivningar (Nora/Monika som dansar magdans!!!), kapitlen som ger spänst åt orden och med den där känslan av att vara tonåring som rör runt planlöst, lite kliande uttråkat i varenda cell i kroppen.

Ge den en chans, det kommer vara värt.

[Fanny Nilsson · Rating 5 out of 5]

Jag älskade allt med denna boken, och det är synd att den etiketteras som en ”ungdomsbok”. Vad är egentligen det? Alla borde läsa. Språket är fullkomligt underbart, även om man inte förstår allt, som många påpekar så stör det mig inte. Referenserna är kanske off, men och? Det finns en knäpphet i hela berättelsen och språket, författaren verkar inte bry sig om att något ska känna 100% ”rätt”, vare sig metaforer eller referenser, och det älskar jag. Berättelsen är komplex, karaktärerna underbart konstiga, jag ser mycket fram emot att diskutera denna pärla i min bokklubb.

[Joel Duberg · Rating 4 out of 5]

I början irriterad på språket men sedan gick det över och storyn fick ta plats och utveckla sig till något väldigt fint. Bra debut!

[Hjalmar Kvist Lindgren · Rating 3 out of 5]

3.5

[Lovisa Lundqvist · Rating 4 out of 5]

kul och snabbt språk, händelserna går snabbt fram och liknelserna är tusentals

[Hanna · Rating 5 out of 5]

Partisk betygsättning för Joanna ❤️ Men en himla bra ungdomsbok.

[Sara Enberg · Rating 5 out of 5]

En otrolig bok! Skarp, rolig och ett väldigt bra språk! Läste ut den på två dagar och skulle gärna göra om de!

[Ellen · Rating 4 out of 5]

inte så mycket till handling, och kanske huvudpersonen inte är en trovärdig sjuttonåring, men jag tyckte den var Så Rolig. men kanske mer en 3,5:a egentligen