Sigrid driver cafét Bibbis och kämpar för att hålla företaget flytande. Det enda hon vill är att baka men när hennes före detta lämnar henne med tillhörande skulder måste hon hitta sätt att rädda sitt café. För att spara in pengar ger hon sig ut i skogen för att plocka bär och hittar en myr full av gyllene hjortron. Dock är skogen ingen vanlig plats. Något ser henne. Något vaknar. Dante lever sitt liv som en skugga, undvikande och vaksam. Men när han hör Sigrids sång en sång som henne mor lärt henne kan han inte hålla sig borta. Han erbjuder att hjälpa henne att renovera cafét. I takt med att Sigrids egna mörker blir tyngre att bära inser hon att allt inte är som det verkar varken med Dante, skogen eller sig själv. Samtidigt som passionen mellan dem växer, gör även hotet från det som vaknat i mörkret. Dante vet vad som har följt med henne tillbaka från skogen. Men inte hur han ska stoppa det eller hur han kan övertyga Sigrid att inte återvända till skogen? "Skogsrået" är en berättelse om lojalitet, mörker och passion. Folktron vaknar ännu en gång till liv, lika förförisk och framför allt lika farlig som sist i denna saga där mörker möter hetta. Fristående uppföljare till "Näcken".
”Skogsrået” är en fristående uppföljare till den mycket omtyckta ”Näcken”, och andra delen i Rundqvist serie - Mörkerväsen. Ännu en gång ger Rundqvist folktrons väsen liv i denna berättelse om lojalitet, passion och mörker.
Rundqvist gör det igen! Oj som jag längtat efter att läsa mer av Rundqvist sen jag läste hennes bok ”Näcken” förra året.
Mörkt och spännande, obehag och rått. Helt fantastiskt!
Intrigen är förföriskt och samtidigt hårresande. Rundqvist flätar samman komplexa karaktärer, mörka skogar, ensamhet och passion till en mörk och fascinerande saga. Mystiken trollbinder. Krypande och otäckt, lockande och förföriskt. Det är blodigt och galet fantastiskt!
Rundqvist skriver med vackert språk och med lätt hand, hon håller sina läsare engagerade till slutet. Texten är inbjudande och meningarna målande. Med sina ord har Rundqvist skrivit en unik berättelse där läsaren kastas in i en nutida verklighet där mörkret är påtagligt och påträngande. Balansen mellan det övernaturliga och det vardagliga är fantastiskt och får allt att kännas naturligt, men också skrämmande och fascinerande.
”Skogsrået” är en mörk och rå berättelse där författaren tar folktrons väsen och ger dem liv och gör dem till sina egna i en unik berättelse. Ljuvligt mörkt!
4,5 ⭐ Herregud! jag hade denna bok som fastklistrad i min hand. Jag har läst näcken innan och gillade den. Men denna?! Jag såg inte alla svängar komma och jag ville hela tiden veta vad som skulle ske här näst! Stina har skapat en saga om jag sent kommer glömma!
Vaggades in i en falsk trygghet med mysiga miljöer, bara för att det såklart ska vända till blod och mörker. Perfekt för den som vill ha 🌶️ men inte något romantiskt!
Fastnade direkt för känslan i boken. Älskar hur den nordiska mytologin är invävd i berättelsen som utspelar sig i den moderna världen. Fina och inlevelsefulla miljöskildringar. Boken har tagit några oväntade vändningar, och slutade på ett sätt jag inte hade förväntat mig. Men jag är inte besviken! Tvärtom. Den känns fräsch och som att författaren vågar utmana normen. Gillade boken starkt och rekommenderar den varmt!
4,5⭐ Jag slukade denna. Slutet var så oväntat att jag fick samla mig ett tag. Jag tyckte om Näcken, men denna var på en ny nivå! Jag uppskattar verkligen denna serie, den är nytänkande och unik. Jag har aldrig läst något liknande tidigare och jag älskar natur, skog och mytologiska väsen så fortsätt snälla skriva fler sådanna böcker Stina!
Jag hade dock verkligen önskat att skogsrået var huvudpersonen (vilket jag trodde att boken skulle handla om, som typ i Näcken) det hade varit så intressant och spännande att läsa huvudpersonen som väsendet, idé till nästa bok kanske??
4,5✨ Stina Rundqvist har verkligen tagit ytterligare kliv med denna jämfört med Näcken och Dödsmärkt (som jag också gillade!) Hon får verkligen fram den här mörka och mystiska känslan, och jag var fängslad från första till sista sidan! Rekommenderar starkt!!
Skogsrået är en av de vackraste berättelserna jag läst i år. Så grym, så ljuvlig, så full av smärta och kärlek ändå. Det är en fröjd att läsa. Jag tyckte så mycket om Näcken, men jag tror att Skogsrået fick mitt hjärta att slå bara lite hårdare. Jag ser framemot att få läsa mer av Stina.
Wow Stina! 4.5 Näcken för mig blev en svag 3:a men denna bok fängslade mig så mycket mer. Jag tycker att Stinas sätt att skriva var mycket mer beskrivande och målande i denna bok! Rekommenderar verkligen denna :)
Väldigt spännande och svår att lägga ifrån sig! Jag skulle vilja veta mer om skogsrået! Vem var hon från början och vad gjorde att hon blev skogsrået! Blev också nyfiken på Orgh (utan Dante inkopplad), hur kunde han fortsätta leva och var han också en människosjäl från början eller rentav magi? Tyckte det var lite kul att han också hade känslor för Sigrid och att det slutade med att Sigrid fick vara kvar i skogen med honom. Undrar vad som hände med dem sen😁
Ludvig. Jag trodde att skogen tagit honom. Jag tyckte avslöjandet med vad som hände med Ludvig kom oväntat och plötsligt och väldigt kort kapitel om det. Hade önskat att det fick ta lite mer plats i historien, det verkade som att det knappt påverkat Sigrid att hon mördat honom (var hon en psykopat?).
Slutsats: älskade boken! Den väckte mycket nyfikenhet! Men känns verkligen som en historia man hade kunnat bygga så mycket mer på 👍🦌🌳
This entire review has been hidden because of spoilers.
Otrolig bok! Vet inte om jag kommer våga mig in i skogen efter att ha läst den. Både spännande och full av känslor. Älskar svensk folktro, och Stina skriver med riktigt härliga twistar.
Stina vandrar vidare bland våra gamla myter och ger dem nytt liv i modern tid.
Jag tycker faktiskt bättre om Skogsrået än vad jag tyckte om Näcken. Den här känns mycket mörkare, mer klaustrofobisk på något sätt. Jag tycker att karaktärerna är bättre, de känns mognare men också djupare, mer levande, mer äkta. Deras egna historia och människorna omkring dem känns mycket mer genomarbetade och rundare.
Jag gillar att det är samma värld men inte direkt en uppföljare per se. Det var faktiskt kul att se vissa karaktärer flimra förbi och hänvisningar till förra boken. Det blev som om att vi hade en hemlighet tillsammans :D
Jag tycker om hur Stina arbetat med sina myter i den här. Det har hon gjort bra redan i Näcken, det var Näckens främsta styrka. Det var kul hur hon bearbetade inte bara en myt och hur hon lät hela skogen bli levande, som en organism bestående av flera små. Jag kände lukten av jorden, av skogen och Skogsråets dragningskraft. det kändes kraftigt, jordig och överjordiskt
Och gud vad sugen jag blev på hjortron- och blåbärsbakelser <3
Skogsrået är en fristående uppföljare till Näcken och den andra delen i Stina Rundqvists serie Mörkerväsen. Jag måste erkänna att jag fastnade för den här boken - kanske till och med mer än för Näcken. Trots sitt mörka tema är den förvånansvärt mysig att läsa, och dessutom innehåller den mer spice, vilket definitivt höjde läsupplevelsen för mig. Jag blev snabbt engagerad i både Sigrid och Dante som karaktärer, och uppskattade de relativt korta kapitlen som bidrar till ett bra tempo och ett starkt driv framåt. Rundqvist är skicklig på att väva in nordisk mytologi i en modern kontext, vilket ger berättelsen en spännande och stämningsfull känsla. Språket är lättläst och enkelt, med ett fint flyt som gör att man snabbt tar sig igenom boken utan att behöva tänka alltför mycket - något jag verkligen uppskattar. Dessutom bjöd berättelsen på flera oväntade vändningar som jag inte såg komma, vilket höll mitt intresse vid liv hela vägen till slutet. En mörk, underhållande och beroendeframkallande läsning för dig som gillar romantasy med nordiska inslag.
Berättelsen blev spännande efter halva boken ungefär. Det var bra längd på kapitlerna som gjorde att man ville fortsätta läsa. Minus är att det var en hel del skrivfel under bokens gång som blev som ett störningsmoment. Men annars var språket väldigt bra.
Skogsrået är en kort (244 sid) och lättläst bok. Den har inte samma creepy känsla dom ibland dök upp i föregående bok näcken. Men kul att det skrivs om våra svenska mytiska varelser. Språket är mindre barnsligt i denna och jag måste erkänna att jag blev sugen på fika, då framförallt blåbärsbullar.