What do you think?
Rate this book
Röd anemon : dokumentärdikt
En grupp poesiambassadörer reser till en plats som länge söndrats av en ockupationsmakt. De bärs alla av hoppet om att mötas genom orden. I en polyfon virvel samsas deras trevande rundabordssamtal, livsberättelser och eftersnack med hastigt uppkomna möten i gatuvimlet. Frågorna kretsar kring befrielse från förtryck, poetik och översättning som motståndshandling. ”Röd anemon” ger röst åt människor vars liv och litteratur villkoras av våld. Det är på samma gång en poets eget lyssnande efter ord i den tystnad som är nattens.
- GenresPoetry
233 pages, Paperback
Published April 30, 2025
6 people are currently reading
37 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 5 of 5 reviews
November 18, 2025
4.5 Denna diktsamling bara växer och växer desto längre in man kommer, man behöver verkligen den här uppbyggnaden och upptrappningen och tätheten av språk och form för att den ska påverka en — jag tror inte Röd Anemon alls är en diktsamling som man kan läsa ett utdrag ur och sen förstå eller ens bilda en vag uppfattning om, eller ens tycka om den dikten eller stycket i sin egenhet.
Språket är helt enkelt för vardagligt, för naturalistiskt, för enkelt och rakt för att enstaka rader ska dra in en — tror jag — men det är också vad som gör den så briljant! Förutom att den drar direkt från riktiga källor, och det känns i språkets kvalitet, så ställs hemskheterna, (huvudsakligen) krigsbrotten som begåtts mot palestinier, i sån kontrast mot det råa, enkla, avskalade språket att man inte kan annat än att bli chockad!!
Samtidigt som det är chockerande, absolut, att läsa om allt texten vittnar om och bevittnat, så har de här kodorden inbakade i texten en anonymiserande effekt. Det känns ibland som om man måste smyga sig på texten, som om den är hemlighetsstämplad och därmed censurerad. Som om den inte får läsas, egentligen, men den är så otroligt viktigt att studera att man måste…
Ibland spelar radbrotten och mellanslagen och de tomma ytorna ingen större roll, ibland har de enorm effekt. Men vad som påverkade mig mest med dem var att Börjel ändå skickligt kunde behålla någon slags rytm i texten, som var behaglig och gav ett bra flyt, oftast genom att bryta efter en meningssats, inte mitt i. Det stör mig så ofta i andra fragmentariska texter jag läst, när man blir snarare frustrerad än berörd för att poeten valt att inte behålla rytmen men just där det inte känns som om det finns någon betydelse i det.
Även om här kanske inte är de bästa ordvävarna, ordvalen eller växlingarna jag någonsin läst, så funkar det ändå väldigt väldigt bra i sammanhanget!
Extremt viktig samling att läsa, och även om jag ändå tror den kan ta ett tag att komma in i (på första försöket blev den ju en dnf för guds skull, tills jag plockade upp den för min kurs och analyserade medans jag läste (och fick ut så mycket mer, gick metodiskt på den och ändå gled igenom med ett flyt)) så är den lättillgänglig nog, i språk och sin dialog-form att jag tror med lite tålamod många kommer öka sin förståelse för Palestinierna och förtrycket och ockupationen de genomlever.
Ironiskt nog lite genom att namn är utbytta / censurerade (dock kommer en översättning i slutet).
Stora Väst var nog den bästa — jag skrattade faktiskt när jag kom på den första gången.
Trots allt gott jag har att säga är jag lite meh då sidnummer inte fanns med genom hela boken, så den var svår att ta utdrag ur …. De visas bara på första sidan vid ny sektion.
Språket är helt enkelt för vardagligt, för naturalistiskt, för enkelt och rakt för att enstaka rader ska dra in en — tror jag — men det är också vad som gör den så briljant! Förutom att den drar direkt från riktiga källor, och det känns i språkets kvalitet, så ställs hemskheterna, (huvudsakligen) krigsbrotten som begåtts mot palestinier, i sån kontrast mot det råa, enkla, avskalade språket att man inte kan annat än att bli chockad!!
Samtidigt som det är chockerande, absolut, att läsa om allt texten vittnar om och bevittnat, så har de här kodorden inbakade i texten en anonymiserande effekt. Det känns ibland som om man måste smyga sig på texten, som om den är hemlighetsstämplad och därmed censurerad. Som om den inte får läsas, egentligen, men den är så otroligt viktigt att studera att man måste…
Ibland spelar radbrotten och mellanslagen och de tomma ytorna ingen större roll, ibland har de enorm effekt. Men vad som påverkade mig mest med dem var att Börjel ändå skickligt kunde behålla någon slags rytm i texten, som var behaglig och gav ett bra flyt, oftast genom att bryta efter en meningssats, inte mitt i. Det stör mig så ofta i andra fragmentariska texter jag läst, när man blir snarare frustrerad än berörd för att poeten valt att inte behålla rytmen men just där det inte känns som om det finns någon betydelse i det.
Även om här kanske inte är de bästa ordvävarna, ordvalen eller växlingarna jag någonsin läst, så funkar det ändå väldigt väldigt bra i sammanhanget!
Extremt viktig samling att läsa, och även om jag ändå tror den kan ta ett tag att komma in i (på första försöket blev den ju en dnf för guds skull, tills jag plockade upp den för min kurs och analyserade medans jag läste (och fick ut så mycket mer, gick metodiskt på den och ändå gled igenom med ett flyt)) så är den lättillgänglig nog, i språk och sin dialog-form att jag tror med lite tålamod många kommer öka sin förståelse för Palestinierna och förtrycket och ockupationen de genomlever.
Ironiskt nog lite genom att namn är utbytta / censurerade (dock kommer en översättning i slutet).
Stora Väst var nog den bästa — jag skrattade faktiskt när jag kom på den första gången.
Trots allt gott jag har att säga är jag lite meh då sidnummer inte fanns med genom hela boken, så den var svår att ta utdrag ur …. De visas bara på första sidan vid ny sektion.
April 30, 2026
Ida Börjels dokumentärdikt om Palestina kom ut 2025 under det pågående folkmordet, men tar sin utgångspunkt i en resa till Palestina redan 2011 och bygger på ljudupptagningar från den vistelsen.
Genom diskussioner med palestinska poeter, samtal med människor och besök på olika platser i landet skildrar boken förtrycket av palestinier och hur det pågått länge, och att det senaste ”kriget” på så vis inte är något nytt utan bara en fortsättning av ockupationens logik.
Men boken är på intet sätt någon pamflett, och utforskar mycket annat också. I fokus för den står som sagt samtal mellan människor, ibland större grupper och ibland mellan två personer. Det är diskussioner om läget för landets poesi, enskilda levnadsberättelser och Palestinas historia, alla omformade till dikter. Ibland gör detta att det inte är helt lätt att följa samtalen och vissa av dikterna upplever jag kanske som väl långa, men i andra fall funkar det desto bättre.
Även om utgångspunkten alltså är en resa 2011 låter Börjel de senaste årens händelser eka i dikterna genom uppräkningar av namn på personer som dödats av Israel i Gaza, och som ges mer detaljer i bokens avslutande hänvisningar.
När jag själv var i Palestina i början av 2000-talet var uppmaningen från i princip alla palestinier jag träffade att sprida deras berättelser vidare, för att omvärlden ska vakna och agera. Jag tänker att det är precis vad Börjel gör med sin bok också, och även om poesi kanske inte är det sätt som når flest kan det ge nya perspektiv på en fråga som vi inte får eller kan blunda för.
Genom diskussioner med palestinska poeter, samtal med människor och besök på olika platser i landet skildrar boken förtrycket av palestinier och hur det pågått länge, och att det senaste ”kriget” på så vis inte är något nytt utan bara en fortsättning av ockupationens logik.
Men boken är på intet sätt någon pamflett, och utforskar mycket annat också. I fokus för den står som sagt samtal mellan människor, ibland större grupper och ibland mellan två personer. Det är diskussioner om läget för landets poesi, enskilda levnadsberättelser och Palestinas historia, alla omformade till dikter. Ibland gör detta att det inte är helt lätt att följa samtalen och vissa av dikterna upplever jag kanske som väl långa, men i andra fall funkar det desto bättre.
Även om utgångspunkten alltså är en resa 2011 låter Börjel de senaste årens händelser eka i dikterna genom uppräkningar av namn på personer som dödats av Israel i Gaza, och som ges mer detaljer i bokens avslutande hänvisningar.
När jag själv var i Palestina i början av 2000-talet var uppmaningen från i princip alla palestinier jag träffade att sprida deras berättelser vidare, för att omvärlden ska vakna och agera. Jag tänker att det är precis vad Börjel gör med sin bok också, och även om poesi kanske inte är det sätt som når flest kan det ge nya perspektiv på en fråga som vi inte får eller kan blunda för.
February 11, 2026
”2013 utnämndes anemone coronaria till Israels nationalblomma.” ÅT HELVETE MED ER FUCK YOU
Read
April 21, 2026...
detta medvetet illvilliga uppsåt
att erövra mark till varje pris
går emot vår religion det finns inget
som manar till dylikt i våra heliga skrifter
idealet är att respektera sin nästa
att mänskligt liv är viktigast av allt
en människas liv är mycket viktigare
än en ynka bit mark
detta medvetet illvilliga uppsåt
att erövra mark till varje pris
går emot vår religion det finns inget
som manar till dylikt i våra heliga skrifter
idealet är att respektera sin nästa
att mänskligt liv är viktigast av allt
en människas liv är mycket viktigare
än en ynka bit mark
Read
October 10, 2025Läst i jobbet, därför inget betyg
Displaying 1 - 5 of 5 reviews