What do you think?
Rate this book
Barrikadernas barn
Moas föräldrar är brinnande maoistiska aktivister. Det är sjuttiotal och rörelsernas tid. Den politiska energi som driver Inger och Lasse ger bränsle åt en hel värld för den lilla familjen: torgmöten, insamlingar, partiläger. Gemenskap och visioner. Moa och de andra ”p-barnen” skolas in i ett värdesystem som tycks helt intakt, bara ibland uppstår en spricka i det. Det kan handla om Kina, vad som egentligen pågår där. Eller en om kusin som sveper in med Barbiedockor, glitter och hårsprej: allt som inte är potatistryckta gardiner och hemmagjorda demonstrationsplakat. Men för det mesta har Moa det bra, i miljonprogrammet Navestad i Norrköping, dit Inger och Lasse flyttat för att leva mitt bland proletärerna.
Men de politiska besvikelserna kommer och tvivlet kommer. Det är mil mellan sjuttiotalets kollektivism och nittiotalets individualism och ändå tycks det gå så fort.
När Moa själv ska kliva ut i världen gäller inte de spelregler hon lärt sig längre. Hur ska man leva? Vad är värt att kämpa för? Moas stegrande förvirring förvärras bara av Ingers och Lasses tidstypiska svängning bort från de värderingar som en gång helt dominerade tillvaron.
Barrikadernas barn är en ömsint roman om en familj och det svåra med förändring. Moa vill inte sitta fast i sjuttiotalet, och ändå tycks alternativet, nittiotalets hedonism och kommersialiseringen av allt, värre. Skoog tecknar Moas stapplande utveckling mot att bli sig själv och berättar om ett svenskt samhälle som helt byter skepnad på mindre än en generation, med stor relevans för vår tid. Hur var det nu med drömmarna om ett annat slags samhälle?
Men de politiska besvikelserna kommer och tvivlet kommer. Det är mil mellan sjuttiotalets kollektivism och nittiotalets individualism och ändå tycks det gå så fort.
När Moa själv ska kliva ut i världen gäller inte de spelregler hon lärt sig längre. Hur ska man leva? Vad är värt att kämpa för? Moas stegrande förvirring förvärras bara av Ingers och Lasses tidstypiska svängning bort från de värderingar som en gång helt dominerade tillvaron.
Barrikadernas barn är en ömsint roman om en familj och det svåra med förändring. Moa vill inte sitta fast i sjuttiotalet, och ändå tycks alternativet, nittiotalets hedonism och kommersialiseringen av allt, värre. Skoog tecknar Moas stapplande utveckling mot att bli sig själv och berättar om ett svenskt samhälle som helt byter skepnad på mindre än en generation, med stor relevans för vår tid. Hur var det nu med drömmarna om ett annat slags samhälle?
288 pages, Hardcover
Published May 2, 2025
1 person is currently reading
32 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 of 1 review
June 21, 2025
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
När jag har möjlighet så försöker jag numera vara med på Breakfast Bookclub i Stockholm. I maj så var det Barrikadernas barn av Karin Skoog som vi skulle läsa, och prata med författaren om på bokfrukost på förlaget. Jag kände inte alls till den innan, men det visade sig vara en bok som passade mig mycket bra, så jag är glad att just den valdes.
Barrikadernas barn handlar om Moa, dels under hennes uppväxt på slutet av 70-talet och dels när hon är lite äldre, under början av 90-talet. Jag räknar ut att hon är 4-5 år yngre än jag och trots att hon växer upp i en helt annan miljö än jag gjorde så är igenkänningsfaktorn hög. Tidsmarkörerna är många, och de är så fint invävda i historien att de känns helt naturliga. Det är sånt som jag är svag för.
Karin Skoog har ett fint och uttrycksfullt språk som jag tycker om. Nyanserna kommer fram, men hon skriver aldrig läsaren på näsan. Detaljerna finns där, men tar aldrig överhanden. Fokus i Barrikadernas barn ligger i karaktärerna, och karaktärsteckningarna är ömsinta och mycket bra. Man får både Moas och hennes föräldrars perspektiv, och kusinen Jossan som bor hos dem. Hon blir en bra kontrast till Moa. Jag tycker speciellt mycket om hur föräldrarnas relation skildras, de har en gemensam grund, det finns respekt mellan dem och de pratar med varandra. Vad karaktärerna brottas med, att finna mening i livet, tror jag de flesta kan relatera till på ett eller annat sätt.
Moas föräldrar Inger och Lasse är när berättelsen börjar djupt involverade i Sveriges kommunistiska parti, SKP. De är idealister, och det är i den miljön som de uppfostrar Moa. De kämpar för att få fler med i kampen, men partiet når som mest 0,43 % av rösterna. Gruppen de är med i blir mer och mer lik en sekt, och det är obehagligt att läsa. Samtidigt så förstår jag deras naiva bild av vad Kina och Mao står för, och den idealiserade synen på folkets makt. Det känns också väldigt tidstypiskt, jag känner igen idealismen och det naiva även från andra sammanhang. Var vi mer naiva då, eller var det att jag var i en annan ålder? När läsaren möter Inger och Lasse under 90-talet så har de ett annat liv, och Moa förstår dem inte riktigt. I mina ögon har de ett rätt normalt Svenssonliv för den perioden. Jag känner igen mig i önskan att hitta mening, att engagera sig i viktiga frågor (exempelvis Moas engagemang i Stoppa plågsamma djurförsök som jag gett en smakbit från här). Var det typiskt för tiden eller för åldern? Jag tycker om slutet på Barrikadernas barn, det känns hoppfullt i det lilla, i vardagen.
En bild från vår bokfrukost på Natur & Kultur när vi diskuterade boken med författaren hittar ni här tillsammans med några av sakerna vi pratade om. Karin Skoog har bl.a. tagit en del från sin egen uppväxt, även om det är uppblandat med annat. Det finns också detaljer som framkom när vi pratade med författaren som jag hade missat, t.ex. varför Moa heter Moa och varför hennes föräldrar heter Inger och Lasse. Diskussionerna blev intressanta, och jag fick syn på nya detaljer i det vi läst. Jag är väldigt glad att ha läst Barrikadernas barn och vill läsa nästa bok av Karin Skoog när den kommer.
Betyg: 5
När jag har möjlighet så försöker jag numera vara med på Breakfast Bookclub i Stockholm. I maj så var det Barrikadernas barn av Karin Skoog som vi skulle läsa, och prata med författaren om på bokfrukost på förlaget. Jag kände inte alls till den innan, men det visade sig vara en bok som passade mig mycket bra, så jag är glad att just den valdes.
Barrikadernas barn handlar om Moa, dels under hennes uppväxt på slutet av 70-talet och dels när hon är lite äldre, under början av 90-talet. Jag räknar ut att hon är 4-5 år yngre än jag och trots att hon växer upp i en helt annan miljö än jag gjorde så är igenkänningsfaktorn hög. Tidsmarkörerna är många, och de är så fint invävda i historien att de känns helt naturliga. Det är sånt som jag är svag för.
Karin Skoog har ett fint och uttrycksfullt språk som jag tycker om. Nyanserna kommer fram, men hon skriver aldrig läsaren på näsan. Detaljerna finns där, men tar aldrig överhanden. Fokus i Barrikadernas barn ligger i karaktärerna, och karaktärsteckningarna är ömsinta och mycket bra. Man får både Moas och hennes föräldrars perspektiv, och kusinen Jossan som bor hos dem. Hon blir en bra kontrast till Moa. Jag tycker speciellt mycket om hur föräldrarnas relation skildras, de har en gemensam grund, det finns respekt mellan dem och de pratar med varandra. Vad karaktärerna brottas med, att finna mening i livet, tror jag de flesta kan relatera till på ett eller annat sätt.
Moas föräldrar Inger och Lasse är när berättelsen börjar djupt involverade i Sveriges kommunistiska parti, SKP. De är idealister, och det är i den miljön som de uppfostrar Moa. De kämpar för att få fler med i kampen, men partiet når som mest 0,43 % av rösterna. Gruppen de är med i blir mer och mer lik en sekt, och det är obehagligt att läsa. Samtidigt så förstår jag deras naiva bild av vad Kina och Mao står för, och den idealiserade synen på folkets makt. Det känns också väldigt tidstypiskt, jag känner igen idealismen och det naiva även från andra sammanhang. Var vi mer naiva då, eller var det att jag var i en annan ålder? När läsaren möter Inger och Lasse under 90-talet så har de ett annat liv, och Moa förstår dem inte riktigt. I mina ögon har de ett rätt normalt Svenssonliv för den perioden. Jag känner igen mig i önskan att hitta mening, att engagera sig i viktiga frågor (exempelvis Moas engagemang i Stoppa plågsamma djurförsök som jag gett en smakbit från här). Var det typiskt för tiden eller för åldern? Jag tycker om slutet på Barrikadernas barn, det känns hoppfullt i det lilla, i vardagen.
En bild från vår bokfrukost på Natur & Kultur när vi diskuterade boken med författaren hittar ni här tillsammans med några av sakerna vi pratade om. Karin Skoog har bl.a. tagit en del från sin egen uppväxt, även om det är uppblandat med annat. Det finns också detaljer som framkom när vi pratade med författaren som jag hade missat, t.ex. varför Moa heter Moa och varför hennes föräldrar heter Inger och Lasse. Diskussionerna blev intressanta, och jag fick syn på nya detaljer i det vi läst. Jag är väldigt glad att ha läst Barrikadernas barn och vill läsa nästa bok av Karin Skoog när den kommer.
Betyg: 5
Displaying 1 of 1 review