What do you think?
Rate this book
Alkemistens dotter
Rebis Aurora Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet på 1700-talet och växer upp på gården Hermestorp, där den ständiga röken från athanoren färgar himlen svart. När fadern oväntat går bort lämnas Rebis ensam med en ofattbar hemlighet: hon är utvald att slutföra ett uppdrag som rör hela mänskligheten, och som kommer att förändra världen oåterkalleligt.
Rebis sökande efter släktens hemlighet tar henne ut i Europa och redan från början står det klar att hon motarbetas av dunkla krafter. Resan går till Berlin, via Marstrand och Paris smutsiga hamnar och bordeller. Där möter hon släktens avfälling Andreas, men kan hon lita på honom? Alkemistens dotter bär hela världen på sina axlar och för den utvalda finns ingen plats för tvivel.
Carl-Michael Edenborg är tillbaka med en glödande och sprakande äventyrsroman om alkemi och ideologi, en märkligt modern historisk roman om blind tro, bomber, och kärlekens makt.
Rebis sökande efter släktens hemlighet tar henne ut i Europa och redan från början står det klar att hon motarbetas av dunkla krafter. Resan går till Berlin, via Marstrand och Paris smutsiga hamnar och bordeller. Där möter hon släktens avfälling Andreas, men kan hon lita på honom? Alkemistens dotter bär hela världen på sina axlar och för den utvalda finns ingen plats för tvivel.
Carl-Michael Edenborg är tillbaka med en glödande och sprakande äventyrsroman om alkemi och ideologi, en märkligt modern historisk roman om blind tro, bomber, och kärlekens makt.
379 pages, Hardcover
First published January 1, 2014
6 people are currently reading
99 people want to read
About the author
Carl-Michael Edenborg
48 books11 followersCarl-Michael Edenborg (formerly surnamed Strömberg), born 1967, is a Swedish writer, critic, editor, publisher and historian of ideas and literature.
Edenborg has studied the history of alchemy, and completed a PhD in the History of Ideas at Stockholm University in 2002 with a dissertation on alchemy in Sweden in the age of Enlightenment, The shame of alchemy: expulsion of the alchemical tradition from the public sphere.[2] The work was awarded with the Paracelsus prize by the Swedish Paracelsus Society and was published in an extended second edition in 2004. He had previously touched on the subject in his biography of Gustaf Bonde, a Swedish 18th century statesman known for his political memoirs, who was also a pseudo-historian in the Rudbeckian tradition and an alchemist, and in an article on another Swedish alchemist, Fabian Wilhelm af Ekenstam, both from 1997. He teaches at Stockholm University.
During the 1990s he started his own publishing company, Vertigo, which, among other things, has published a Swedish translation of Horace Walpole's The Castle of Otranto ("Borgen i Otranto, 1996) in Paul Soares' translation. Edenborg has taken an interest in early pornography and other literature beyond the mainstream canon. He has written a short article in the bibliographic journal Biblis on "the first Swedish pornography". Vertigo has published the Marquis de Sade in Swedish translation, and a series of books called the "Classics of transgressions" (Överträdelsens klassiker), including works by Dennis Cooper, Samuel R. Delany, Georges Bataille, Gabrielle Wittkop, Pauline Réage and more in the same tradition.
In 2011, he co-wrote a graphic novel with his wife, the illustrator Loka Kanarp: Hungerhuset. It was translated to French: La Maison de la Faim by French editor Actes Sud. In 2012, Edenborg's novel Mitt grymma öde about the life of composer George Frideric Händel was published to some critical acclaim. In the same year he wrote a manifesto, Det parapornografiska manifestet, which was published in the U.S. by Action books under the title The Parapornographic Manifesto. Recently, he has revealed that he also wrote the novels and short stories that were published under the pseudonym Gunnar Blå.
Edenborg works as a critic for the Swedish daily newspaper Aftonbladet and runs a café that was first located in Stockholm's Old Town but now is in Södermalm.
Edenborg has studied the history of alchemy, and completed a PhD in the History of Ideas at Stockholm University in 2002 with a dissertation on alchemy in Sweden in the age of Enlightenment, The shame of alchemy: expulsion of the alchemical tradition from the public sphere.[2] The work was awarded with the Paracelsus prize by the Swedish Paracelsus Society and was published in an extended second edition in 2004. He had previously touched on the subject in his biography of Gustaf Bonde, a Swedish 18th century statesman known for his political memoirs, who was also a pseudo-historian in the Rudbeckian tradition and an alchemist, and in an article on another Swedish alchemist, Fabian Wilhelm af Ekenstam, both from 1997. He teaches at Stockholm University.
During the 1990s he started his own publishing company, Vertigo, which, among other things, has published a Swedish translation of Horace Walpole's The Castle of Otranto ("Borgen i Otranto, 1996) in Paul Soares' translation. Edenborg has taken an interest in early pornography and other literature beyond the mainstream canon. He has written a short article in the bibliographic journal Biblis on "the first Swedish pornography". Vertigo has published the Marquis de Sade in Swedish translation, and a series of books called the "Classics of transgressions" (Överträdelsens klassiker), including works by Dennis Cooper, Samuel R. Delany, Georges Bataille, Gabrielle Wittkop, Pauline Réage and more in the same tradition.
In 2011, he co-wrote a graphic novel with his wife, the illustrator Loka Kanarp: Hungerhuset. It was translated to French: La Maison de la Faim by French editor Actes Sud. In 2012, Edenborg's novel Mitt grymma öde about the life of composer George Frideric Händel was published to some critical acclaim. In the same year he wrote a manifesto, Det parapornografiska manifestet, which was published in the U.S. by Action books under the title The Parapornographic Manifesto. Recently, he has revealed that he also wrote the novels and short stories that were published under the pseudonym Gunnar Blå.
Edenborg works as a critic for the Swedish daily newspaper Aftonbladet and runs a café that was first located in Stockholm's Old Town but now is in Södermalm.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 24 of 24 reviews
August 13, 2019
Ockultism och magi intresserar mig inte. Trodde jag. Jag blev oerhört positivt överraskad. Välskrivet, feministiskt och bitvis riktigt kul. Jag har spänt min högra näve och skrikit ”yes” (kraften i mensblodet) och jag har skrattat högt (förlossningen). Älskar slutet också.
Fyra starka ⭐️⭐️⭐️⭐️
Fyra starka ⭐️⭐️⭐️⭐️
June 25, 2018
Jag hade inga förväntningar när jag började läsa den här boken, tyckte det lät som en intressant bok. Tyvärr måste jag säga att det här inte var en bok för mig.
Det största problemet jag hade med den här boken var nog språket. Det var ojämnt. Ena stunden kändes det som om Edenborg ville få språket att kännas så som man pratade under 1700 - talet men sedan blandades det med moderna ord och meningar. Det gjorde att jag inte fick något flyt i läsningen.
Karaktärerna var rätt så originella. Rebis, huvudkaraktären, tyckte jag var lite svår att få grepp om. Jag kände ingen samhörighet med henne, inte heller känner jag sympati men tyckte trots det att hon var en intressant karaktär. De andra karaktärerna var som sagt originella men ingen som jag riktigt förstod mig på, deras handlingar eller tankesätt var så långt ifrån mina egna.
Sedan har vi själva berättelsen. Den var intressant och stundvis väldigt spännande men jag blev i ärlighetens namn inte klok på den. Allt hände väldigt snabbt och vi fick aldrig riktigt förstå vart allt kom ifrån. Edenborg slänger in läsaren i en värld utan att riktigt förklara vad det är vi bör veta. Det var nog en bidragande orsak till varför det var så svårt att sympatisera med karaktärerna, jag förstod inte var de kom ifrån.
Slutet får mig att känna mig kluven. Ena sidan var det ett bra slut, oväntat men å andra sidan slutade det väldigt abrupt.
Det här var helt enkelt inte en bok för mig. Jag ska vara ärlig och säga att jag skummade igenom väldigt mycket på slutet, ville bara att den skulle ta slut.
Det största problemet jag hade med den här boken var nog språket. Det var ojämnt. Ena stunden kändes det som om Edenborg ville få språket att kännas så som man pratade under 1700 - talet men sedan blandades det med moderna ord och meningar. Det gjorde att jag inte fick något flyt i läsningen.
Karaktärerna var rätt så originella. Rebis, huvudkaraktären, tyckte jag var lite svår att få grepp om. Jag kände ingen samhörighet med henne, inte heller känner jag sympati men tyckte trots det att hon var en intressant karaktär. De andra karaktärerna var som sagt originella men ingen som jag riktigt förstod mig på, deras handlingar eller tankesätt var så långt ifrån mina egna.
Sedan har vi själva berättelsen. Den var intressant och stundvis väldigt spännande men jag blev i ärlighetens namn inte klok på den. Allt hände väldigt snabbt och vi fick aldrig riktigt förstå vart allt kom ifrån. Edenborg slänger in läsaren i en värld utan att riktigt förklara vad det är vi bör veta. Det var nog en bidragande orsak till varför det var så svårt att sympatisera med karaktärerna, jag förstod inte var de kom ifrån.
Slutet får mig att känna mig kluven. Ena sidan var det ett bra slut, oväntat men å andra sidan slutade det väldigt abrupt.
Det här var helt enkelt inte en bok för mig. Jag ska vara ärlig och säga att jag skummade igenom väldigt mycket på slutet, ville bara att den skulle ta slut.
July 11, 2015
Den bästa romanen som jag har läst på väldigt länge. Den innehåller allt från ockultism till barnafödande. Språket skriftar mellan att vara poetiskt till prosa, åt det grövre hållet. Huvudkaraktären är psykologiskt trovärdig, hon kommer en som läsare väldigt nära. Gillar att det är en ung hjältinna som är i fokus. Miljöerna, känslorna, tankarna är bra skildrade- man förs tillbaka i tiden och är där med henne. Den innehåller en del smärta och vissa äckliga detaljer men det gör att berättelsen också känns mer trovärdig, hade den varit för skönmålande så hade jag som läsare inte blivit lika berörd och tagen av berättelsen som jag blev. Genom att den innehåller så mycket, finns det också en nyttig poäng med att läsa den, som kan uppfattas som undervisande. Jag älskade boken och hade lätt att förstå den. Hade problem med att lägga ifrån mig boken- så bra är den. Denna roman är ett modernt mästerverk. Edenborg har visat vart skåpet ska stå
December 19, 2020
Tråkig.
March 7, 2018

Det här är visserligen fantastik om en utvald på en äventyrlig resa; det är leriga gator, bubblande glaskolvar, långa kappor och resor med häst och vagn; men ”Alkemistens dotter” får absolut inte sammanblandas med efterapande intetsägande dynga ur samma genre.
Alkemi är mer än gamla förvirrade försök att skapa guld av bly. Det är ett komplicerat tankegods som inte bara handlar om kemi utan om självförbättring; om att ta isär i småbitar för att analysera och förstå, för att sedan kunna foga samman hårdare. Jag intellektuellt nuddat vid Jungs hopkopplande av den moderna psykologins grunder och alkemin, jag har dreglande lyssnat på den esoteriska podden ”Myter och Mysterier” och jag upplever alltid en ökad sinnesnärvaro när jag handskas med ämnet. Därför var förväntningarna höga, och det var smått nervöst att låna hem ”Alkemistens dotter”, rädd som jag var för att den inte skulle hålla vad den utlovar (Fuck you, Paulo Coelho).
Efter bara någon sida trillade axlarna ner. Edenborg har doktorerat på alkemi, och han vet vad han skriver om. Snart spände jag mig igen, förtjust över att inse att ”Alkemistens dotter” har den ökade och mystiskt förtätade närvaron! Jag läser (som ni ser delar av i bloggen) mängder av olika böcker och texter, jag vill nästan alltid läsa, men den här boken grep verkligen tag i mig och ropade efter mig då den låg hopslagen och jag var tvingad att göra annat.
”Det allra djupast heliga är insikten att det vi har omkring oss och våra liv inte är allt som finns, inte är det verkligt verkliga.”
När vi kliver in i berättelsen har berättaren Rebis just förlorat sin far. Den hårde alkemistfadern med den svarta blicken, som menade att Bibelns verkliga sjätte budord borde varit 'Du skall dräpa', eftersom att döda en kropp frigör en odödlig själ. Den fysiska verkligheten är Djävulens skapelse, för att hålla oss fångna och plågade. I och med att Fadern lämnat jordelivet lämnade han samtidigt ett uppdrag till sin tonårsdotter. Rebis är speciellt utvald, framavlad av generationer av dedikerade troende, med det nätta målet att utplåna Världsalltet. Berättaren axlar i bokens början detta ansvar, ger sig ut på en resa för att leta rätt på släktingar och de sista pusselbitarna. Direkt har Edenborg effektivt blåst upp spänningen, och berättelsen tar fart.
”Jag anade att han försökte få syn på min själ som var fången i fängelset av kött.”
”Allt är inget!”
Det är uppfriskande och kreativt att läsa ett alkemisk berättarjag. Rebis blick ger liv och en annorlunda men tydlig gestaltning åt hela boken. Edenborg bjuder även på målande miljöer av sekelskiftstiden 17-1800, och jag inspireras av hur han smyger in miljöbeskrivningar i dialogen, ett finurligt knep som jag kommer sno till mitt eget skrivande. Effekten blir att smutsen och misären från både Stockholm och Berlin nästan fysiskt kletar av sig på mina händer, och samtidigt svindlar andligheten på sidorna.
”Våra själar lever som uråldriga havsdjur på havets botten. I mörkret krälar de fram över det dyiga avskrapet, de är så obegripligt små och övergivna i denna väldiga tomhet, men plötsligt, efter långa tidsrymder av tystnad, kan det hända att de snuddar vid varandra, kan ni känna det?”
Edenborg fyrar av en sprudlande intellektuell fontän när Rebis tas om hand av Thorild och de, från helt olika positioner, drabbar samman i diskussion om världen. Genom två så väl konstruerade karaktärer, drivna till ytterlighet utan att förlora trovärdigheten, får Edenborgs idéhistoriska kunskaper boksidorna att lekfullt flamma.
På sin resa gör Rebis egna erfarenheter av den okända fysiska världen. Med växande egen erfarenhet börjar faderns hat och de tidigare generationernas förväntningar väga allt tyngre på axlarna. Hon slits mellan viljan att utplåna världen och viljan att leva i den, mellan ande och materia. En kraftfull illustration av mänsklig tillvaro.
Samtidigt överger Rebis aldrig helt sitt alkemiska synsätt. Istället låter Edenborg henne göra en slags bakvänd upplysningsresa. Rebis, som lever efter den alkemiska principen att mysterier inte kan förstås utan måste upplevas, lär sig om världen genom att leva i den. Så istället för ”den vanliga” upplysningens väg, från tillfällig njutning och yta, mot andlighet och inre visdom, så rör sig Rebis mot att förstå sin kropp och den värld som finns utanför anden.
Jag tolkar det som att Edenborg vill säga till oss att ingen upplyst människa kan vara bara ande eller enbart kött; utan båda delarna behöver tas på allvar och få sin näring om en individ ska kunna bli fullkomlig. Hela Rebis process i boken blir på det viset en slags gestaltning av den alkemiska (och psykoanalytiska) principen om att dela upp, utforska för att sedan sammanfoga på nya starkare vis.
Den här boken fick mig att brinna inuti, och jag upplever det igen när jag skriver de här orden. Kanske känner ni det också. Att det här är magisk läsning, i ordets verkliga bemärkelse.
Rebis stränge far och hans syn på att kroppen är ett fängelse för odödliga själar fick mig gång på gång att tänka på kapten Ahab i ”Moby Dick”, vilket är ytterligare en komplimang till Edenborgs författande, eftersom Moby Dick (helt objektivt) är världens bästa bok.
Rebis far säger vid ett tillfälle till henne att ”Du och jag är filosofins frontsvin. Vi bär våra sår som hedersutmärkelser.” och jag ler därför när jag senare läser Edenborgs illustrativa undersökning av vikande kulturjournalistik och ser just ordet ”frontsvin” återanvändas där som etikett på kulturskribenter. Jag ämnar härifrån axla den etiketten.
Edenborg verkar mycket spännande, se tex. den här intervjun med Ann Heberlein eller fuck you-episoden från Augustprisnomineringen. Han startade och drev länge Vertigo Förlag, känd för provokativa utgivning. Han återpublicerade bland annat ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen” på nittiotalet, och har här skrivit det bästa jag läst angående Nikanor Teratologens konst och antisemitism
Det här är visserligen fantastik om en utvald på en äventyrlig resa; det är leriga gator, bubblande glaskolvar, långa kappor och resor med häst och vagn; men ”Alkemistens dotter” får absolut inte sammanblandas med efterapande intetsägande dynga ur samma genre.
Alkemi är mer än gamla förvirrade försök att skapa guld av bly. Det är ett komplicerat tankegods som inte bara handlar om kemi utan om självförbättring; om att ta isär i småbitar för att analysera och förstå, för att sedan kunna foga samman hårdare. Jag intellektuellt nuddat vid Jungs hopkopplande av den moderna psykologins grunder och alkemin, jag har dreglande lyssnat på den esoteriska podden ”Myter och Mysterier” och jag upplever alltid en ökad sinnesnärvaro när jag handskas med ämnet. Därför var förväntningarna höga, och det var smått nervöst att låna hem ”Alkemistens dotter”, rädd som jag var för att den inte skulle hålla vad den utlovar (Fuck you, Paulo Coelho).
Efter bara någon sida trillade axlarna ner. Edenborg har doktorerat på alkemi, och han vet vad han skriver om. Snart spände jag mig igen, förtjust över att inse att ”Alkemistens dotter” har den ökade och mystiskt förtätade närvaron! Jag läser (som ni ser delar av i bloggen) mängder av olika böcker och texter, jag vill nästan alltid läsa, men den här boken grep verkligen tag i mig och ropade efter mig då den låg hopslagen och jag var tvingad att göra annat.
”Det allra djupast heliga är insikten att det vi har omkring oss och våra liv inte är allt som finns, inte är det verkligt verkliga.”
När vi kliver in i berättelsen har berättaren Rebis just förlorat sin far. Den hårde alkemistfadern med den svarta blicken, som menade att Bibelns verkliga sjätte budord borde varit 'Du skall dräpa', eftersom att döda en kropp frigör en odödlig själ. Den fysiska verkligheten är Djävulens skapelse, för att hålla oss fångna och plågade. I och med att Fadern lämnat jordelivet lämnade han samtidigt ett uppdrag till sin tonårsdotter. Rebis är speciellt utvald, framavlad av generationer av dedikerade troende, med det nätta målet att utplåna Världsalltet. Berättaren axlar i bokens början detta ansvar, ger sig ut på en resa för att leta rätt på släktingar och de sista pusselbitarna. Direkt har Edenborg effektivt blåst upp spänningen, och berättelsen tar fart.
”Jag anade att han försökte få syn på min själ som var fången i fängelset av kött.”
”Allt är inget!”
Det är uppfriskande och kreativt att läsa ett alkemisk berättarjag. Rebis blick ger liv och en annorlunda men tydlig gestaltning åt hela boken. Edenborg bjuder även på målande miljöer av sekelskiftstiden 17-1800, och jag inspireras av hur han smyger in miljöbeskrivningar i dialogen, ett finurligt knep som jag kommer sno till mitt eget skrivande. Effekten blir att smutsen och misären från både Stockholm och Berlin nästan fysiskt kletar av sig på mina händer, och samtidigt svindlar andligheten på sidorna.
”Våra själar lever som uråldriga havsdjur på havets botten. I mörkret krälar de fram över det dyiga avskrapet, de är så obegripligt små och övergivna i denna väldiga tomhet, men plötsligt, efter långa tidsrymder av tystnad, kan det hända att de snuddar vid varandra, kan ni känna det?”
Edenborg fyrar av en sprudlande intellektuell fontän när Rebis tas om hand av Thorild och de, från helt olika positioner, drabbar samman i diskussion om världen. Genom två så väl konstruerade karaktärer, drivna till ytterlighet utan att förlora trovärdigheten, får Edenborgs idéhistoriska kunskaper boksidorna att lekfullt flamma.
På sin resa gör Rebis egna erfarenheter av den okända fysiska världen. Med växande egen erfarenhet börjar faderns hat och de tidigare generationernas förväntningar väga allt tyngre på axlarna. Hon slits mellan viljan att utplåna världen och viljan att leva i den, mellan ande och materia. En kraftfull illustration av mänsklig tillvaro.
Samtidigt överger Rebis aldrig helt sitt alkemiska synsätt. Istället låter Edenborg henne göra en slags bakvänd upplysningsresa. Rebis, som lever efter den alkemiska principen att mysterier inte kan förstås utan måste upplevas, lär sig om världen genom att leva i den. Så istället för ”den vanliga” upplysningens väg, från tillfällig njutning och yta, mot andlighet och inre visdom, så rör sig Rebis mot att förstå sin kropp och den värld som finns utanför anden.
Jag tolkar det som att Edenborg vill säga till oss att ingen upplyst människa kan vara bara ande eller enbart kött; utan båda delarna behöver tas på allvar och få sin näring om en individ ska kunna bli fullkomlig. Hela Rebis process i boken blir på det viset en slags gestaltning av den alkemiska (och psykoanalytiska) principen om att dela upp, utforska för att sedan sammanfoga på nya starkare vis.
Den här boken fick mig att brinna inuti, och jag upplever det igen när jag skriver de här orden. Kanske känner ni det också. Att det här är magisk läsning, i ordets verkliga bemärkelse.
Rebis stränge far och hans syn på att kroppen är ett fängelse för odödliga själar fick mig gång på gång att tänka på kapten Ahab i ”Moby Dick”, vilket är ytterligare en komplimang till Edenborgs författande, eftersom Moby Dick (helt objektivt) är världens bästa bok.
Rebis far säger vid ett tillfälle till henne att ”Du och jag är filosofins frontsvin. Vi bär våra sår som hedersutmärkelser.” och jag ler därför när jag senare läser Edenborgs illustrativa undersökning av vikande kulturjournalistik och ser just ordet ”frontsvin” återanvändas där som etikett på kulturskribenter. Jag ämnar härifrån axla den etiketten.
Edenborg verkar mycket spännande, se tex. den här intervjun med Ann Heberlein eller fuck you-episoden från Augustprisnomineringen. Han startade och drev länge Vertigo Förlag, känd för provokativa utgivning. Han återpublicerade bland annat ”Äldreomsorgen i övre Kågedalen” på nittiotalet, och har här skrivit det bästa jag läst angående Nikanor Teratologens konst och antisemitism
August 1, 2018
JAG ÄR SÅ VRED. Boken var så fint skriven! Boken var så nära att bli en av mina favoriter! Men så går Rebis och blir tandlös för att hon blir MAMMA? Vad trött jag är på att kvinnohjältar ska bli gravida, så outsinligt trött. Och vilket lamt slut; mitt i en mening, frustrerande och patetiskt och utan ordentlig epilog. Sånt gillas inte! Synd, för tills dess var det spännande och vackert och genomträngande, även om den började vackla där på slutet. Äsch då.
October 10, 2018
Intressant upplägg, men idéerna tas tyvärr inte tillvara. Jag får intrycket av att Edenborg inte riktigt behärskar den gammeldags språkdräkt han använder - varför växlar karaktärerna mellan att nia varandra och tilltala varandra i tredje person mitt i en mening?
March 14, 2020
En bok som man måste ge tid och eftertanke. Den har sina bra sidor, även om den ibland är en smula långrandig. Den är spännande, och har ett annorlunda tankesätt. Man håller sällan med huvudpersonen vilket gör boken extra udda. Ge den ett försök vettja
April 18, 2020
Jag skulle nog säga att det här helt enkelt inte var en bok för mig. Språket och de olika relationerna kändes ganska konstlade. Jag gillade dock att det finns en hel del feministiska inslag, och att Rebis i sin person är väldigt intressant med sina inre dialoger och tankar.
May 11, 2022
Ogillade hur man gick från att ni'a folk till att du'a folk. Samt blandade gamla ord med nya. Är det en historisk roman får man kanske hålla sig till ett språk?
Boken kändes överlag för spirituell o religös för min smak. Hade hoppats på mer okult.
Slutet var dock värd tiden man la på boken.
Boken kändes överlag för spirituell o religös för min smak. Hade hoppats på mer okult.
Slutet var dock värd tiden man la på boken.
October 30, 2018
If you love philosophy and have readabout philosophy, this book might be perfect for you. But I wanted a fantasy book and this just wasn't that good in that way.
February 12, 2019
Vet inte om jag gav den en ärlig chans. Läste bara första kapitlen, men kände inte alls att jag ville läsa vidare.
March 2, 2019
Oförglömlig och underbar. En blivande modern klassiker. Historisk roman utav högsta klass.
March 20, 2016
Alkemistens dotter jämförs på omslaget med Dan Brown och Kill Bill, vilket jag efter en genomlyssning av boken (jag lyssnade på den som ljudbok) anser vara helt förvrängda liknelser, utan minsta substans av sanning. Istället skulle jag vilja jämföra boken med de många böckerna om Isfolket av Margit Sandemo. På något sätt har Edenborg lyckats sammanfatta hela den 47 böcker långa Isfolks-sviten i en enda roman, där vi möter släkten Drakenstierna i slutet av dess långa kamp för att skapa en ättling som är född att förstöra världen. För Rebis Drakenstierna går lite att likna vid Nataniel i Isfolket-böckerna, med den skillnaden att hon vill förstöra världen, och han rädda den. Hon är den utvalda och den som det förutspåtts och talats om i århundraden. Hon ska förstöra världen, och för att göra det måste hon lära sig att hata den.
Upplägget för boken är spännande, grundstoryn är catchy och jag gillar hur den liksom är lite tvärtom mot det mer vanliga rädda-världen-och-vara-trevlig-temat (där man skulle kunna klassa in Nataniel och liknande hjältekaraktärer). Rebis är istället en anti-hjälte, och det faktum att hon är både stark, ond, kvinna och född på 1700-talet gör henne ganska ovanlig som huvudrollsgestalt. Jag fastnar för henne samtidigt som jag avskyr henne, men jag gillar också att jag just avskyr henne. Det känns befriande med en huvudrollskaraktär som man inte känner att man måste älska, men ändå vill veta mer om. Tyvärr brister respekten för henne lite när jag börjar inse att hon faktiskt inte kommer på någonting själv. Hon ska ju vara släktens slutgiltiga lösning, och hon ska tillverka en bomb med möjlighet att släcka ut universum, men allt detta är det andra (män) som klurat ut och sedan egentligen bara berättar för henne hur hon ska göra. Hade hon inte fått dessa klara instruktioner hade hon bara stått i sitt laboratorium och blandat olika vätskor med varandra i evighet, och det känns så futtigt. Jag förlorar min tro på henne, och det känns mest patetiskt det hon håller på med. Kanske är det meningen så men jag gillar inte riktigt den känslan: jag vill på något sätt att hon ska kännas oövervinnerlig, jag VILL helst tro att hon verkligen ÄR ett hot mot universum, men det gör jag inte. Istället känns hennes resor och "upptäckter" meningslösa och hennes "forskning" så småningom larvig, och den bomb hon till sist tillverkar känns lika farlig som en vattenballong. Jag kan verkligen inte tänka mig att hon skulle kunna förstöra någonting, alls. Vilket som sagt känns tråkigt, och gör att bokens betyg sjunker.
Men karaktärerna, platsbeskrivningarna och det annorlunda upplägget är fantastiskt! Helt klart en bok att minnas.
(Ett extra minus till förlaget som tagit fram ljudboken, då de inte redigerat den ordentligt. De har missat att klippa bort flera gånger då uppläsaren harklar sig, hostar, läser fel och tar om stycken. Hela magin liksom brister när det händer.)
Upplägget för boken är spännande, grundstoryn är catchy och jag gillar hur den liksom är lite tvärtom mot det mer vanliga rädda-världen-och-vara-trevlig-temat (där man skulle kunna klassa in Nataniel och liknande hjältekaraktärer). Rebis är istället en anti-hjälte, och det faktum att hon är både stark, ond, kvinna och född på 1700-talet gör henne ganska ovanlig som huvudrollsgestalt. Jag fastnar för henne samtidigt som jag avskyr henne, men jag gillar också att jag just avskyr henne. Det känns befriande med en huvudrollskaraktär som man inte känner att man måste älska, men ändå vill veta mer om. Tyvärr brister respekten för henne lite när jag börjar inse att hon faktiskt inte kommer på någonting själv. Hon ska ju vara släktens slutgiltiga lösning, och hon ska tillverka en bomb med möjlighet att släcka ut universum, men allt detta är det andra (män) som klurat ut och sedan egentligen bara berättar för henne hur hon ska göra. Hade hon inte fått dessa klara instruktioner hade hon bara stått i sitt laboratorium och blandat olika vätskor med varandra i evighet, och det känns så futtigt. Jag förlorar min tro på henne, och det känns mest patetiskt det hon håller på med. Kanske är det meningen så men jag gillar inte riktigt den känslan: jag vill på något sätt att hon ska kännas oövervinnerlig, jag VILL helst tro att hon verkligen ÄR ett hot mot universum, men det gör jag inte. Istället känns hennes resor och "upptäckter" meningslösa och hennes "forskning" så småningom larvig, och den bomb hon till sist tillverkar känns lika farlig som en vattenballong. Jag kan verkligen inte tänka mig att hon skulle kunna förstöra någonting, alls. Vilket som sagt känns tråkigt, och gör att bokens betyg sjunker.
Men karaktärerna, platsbeskrivningarna och det annorlunda upplägget är fantastiskt! Helt klart en bok att minnas.
(Ett extra minus till förlaget som tagit fram ljudboken, då de inte redigerat den ordentligt. De har missat att klippa bort flera gånger då uppläsaren harklar sig, hostar, läser fel och tar om stycken. Hela magin liksom brister när det händer.)
Read
May 30, 2016Alkemistens dotter (The Alchemist's Daughter) by Carl-Michael Edenborg is about Rebis Aurora Drakenstierna, born in the end of the 18th century as the last in a family of alchemists. Her mother dies young and she is brought up by her rather fanatic, alchemist father. He is teaching her everything there is about alchemy. She is born with a calling: she is the one who will destroy the universe!
When her father dies she is not fully taught, and she realises rather quickly, she does not know the formula for destroying the universe. She sets out to visit the few surviving members of her family in Marstrand (Sweden), Paris and Berlin to try to find out if they know something about the matter. It turns out they don't, but meeting her relatives bring another dimension to her studies, and with her adventures, especially in Berlin, her life takes another turn and she starts to doubt her calling.
It is always interesting to read books about alchemy. It is a world apart and people within it see life and death in another perspective. I am ambivalent about whether I liked the book or not, but was rather fascinated by the world described. It is an easy read, and I really liked the style of the writing. It is an adventure story full with fire and light, a world of alchemy as well as historical fiction and a woman with a calling. The tension builds up through the novel and closer to the end, I was wondering whether Rebis would be able to fulfil the prophecy. The ending was quite a surprise!
Review from my blog thecontentreader.blogspot.com
When her father dies she is not fully taught, and she realises rather quickly, she does not know the formula for destroying the universe. She sets out to visit the few surviving members of her family in Marstrand (Sweden), Paris and Berlin to try to find out if they know something about the matter. It turns out they don't, but meeting her relatives bring another dimension to her studies, and with her adventures, especially in Berlin, her life takes another turn and she starts to doubt her calling.
It is always interesting to read books about alchemy. It is a world apart and people within it see life and death in another perspective. I am ambivalent about whether I liked the book or not, but was rather fascinated by the world described. It is an easy read, and I really liked the style of the writing. It is an adventure story full with fire and light, a world of alchemy as well as historical fiction and a woman with a calling. The tension builds up through the novel and closer to the end, I was wondering whether Rebis would be able to fulfil the prophecy. The ending was quite a surprise!
Review from my blog thecontentreader.blogspot.com
June 30, 2015
Ockultism, alkemi, filosofi och svensk historia kring sekelskiftet 1700-1800 tal står i centrum för denna vilda historia. Intrigen är originell och starkt kopplat till gnosticismen, där huvudpersonen vill förinta universum för att på så sätt frigöra människan från Demiurgen. Rätt så underhållande trots att den potential som finns i boken inte riktigt tas tillvara. https://sv.wikipedia.org/wiki/Demiurg
April 30, 2015
Nja, inte min smak antar jag. Påbörjade och avslutade ett par andra böcker under tiden då jag inte fick något flyt i språket och läsningen. Speciell story helt klart, men jag blev inte riktigt klok på den.
March 21, 2015
En bok som inte följer någon standardväg från start till slut. Några överraskande vändningar här och var, kanske ett väl abrupt slut. Med lite finslipning på språk och lite färre logiska luckor kan det här bli en lovande författare!
June 8, 2015
Jag tyckte den var lite snurrig och förvirrande till en början. Den fångade mig inte riktigt med en gång utan det tog nästan halva boken innan jag fastnade. ( Lyssnade på den )
October 4, 2015
Eskapism helt i min smak. Intressant också med alkemisternas obehagliga trossystem.
January 26, 2015
Inte min smak. Komedi, historia, äventyr? Blir inte klok på den.
March 20, 2015
Aj, den här gjorde ont att läsa. mycket äckel o annat, men spännande! rekommenderas!
Displaying 1 - 24 of 24 reviews