I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit?
Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas.
När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa.
Arkan Assad kom till Sverige 1983 tillsammans med sin familj och växte upp i Eskilstuna och Stockholm. Som 19-åring förverkliga sin dröm som filmregissör. Han började studera Regissörs linjen på Stockholm Filmskola.
Han är flerfaldig svensk mästare i Taekwondo och innehar 4:e svarta bältet (4DAN).
Arkan Asaad har också och arbetat med radioprogrammet Underlandet som sänts i P3. Även deltog som sommarpratare 2015 i ett väldigt uppskattat program.
Hans första roman, "Stjärnlösa nätter", publicerades 2011. Hans andra roman "Blod rödare än rött" publicerades 2014
Arkan Asaad fick för sin bok ta emot Stiftelsen Teskedsordens bokpris 2011 med motiveringen:
”Ett starkt vittnesmål om kollisionen mellan en far och son och mellan västerlandets tro på individualitet och mellanösterns starka familjetradition. Men också en berättelse om en ung mans dröm att välja sin hustru av kärlek – en frihetsdröm som nästan kostar honom livet”.
Arkan är en populär föreläsare som gjort över 900 framträdanden!
Jag hade vissa förväntar på den här boken, framförallt att den skulle kunna förklara bakgrunden till hederskulturen som sonen utsätts för i "Stjärnlösa nätter", men det uteblir. Istället får läsaren följa pappas uppväxt, giftemål och flykt från Irak. Det känns som att boken var viktig för Asaad att skriva, men inte ger läsaren mycket mer än inblickar i en annan kultur, vilket i och för sig är viktigt. Det är helt enkelt ingen läsupplevelse, även som den är skriven på ett sätt som gör den lätt att både läsa och ta till sig. Jag hade önskat fler kopplingar till den första boken och hur uppväxten och livet innan Sverige påverkade hur han uppfostrade sina barn och levde sitt liv i sitt nya hemland.
”-Jag vill inte dö utan mina ben. - Okej, sa Casim och såg sig runt efter de förlorade lemmarna. Han hittade ett ben som blivit bortsprängt från en höft och drog det med sig. - Här... här... här är dina ben, sa Casim. Den unga mannen kramade om benet och tittade på kängan. - Det här är inte mitt, sa Aryan. Casim höll om honom tills han slutat darra.”
Den här boken fick mig bara att må dåligt. Allt är bara våld, misshandel, våldtäkt, barnäktenskap, kvinnor helt utan rättigheter och otidigheter, såväl före som under kriget. Och är det irakiska folket på det sätt som boken skildrar det, blir jag bedrövad. … nu läste jag boken inför en bokcirkel, annars tror jag inte jag läst ut den.
Blod rödare än rött är andra delen av Arkans roman om en kurdisk familj och dess normsystem. Denna del berättar om Amárs pappa, hur skola, normer, krig och flykt format faderns förutsättningar i livet. En extra krydda i boken är Arkans egen uppläsning. En bok som berör.
Väldigt bra berättelse. Tog upp många saker som våra föräldrar kan relatera till när det kommer till krig och att lämna sitt land. Karaktärerna i boken var bra. Tyvärr är det mycket grova händelser i boken som gör en ledsen. Annars skulle jag rekommendera denna bok.
Jag hoppas verkligen att Arkan Asaad fortsätter skriva böcker. Hans berättarteknik utvecklats mycket sedan Stjärnlösa nätter. Berättandet är dock fortfarande väldigt rakt och okonstlat. Författaren lämnar dessutom ett antal fraser på kurdiska och arabiska oöversatta, vilket bidrar positivt till läsupplevelsen.
Jag tycker att det är bra att berättarstilen är relativt lättsmält. Det agerar motvikt åt bokens handling (som är allt annat än lättsmält). Med ett tyngre språkbruk hade boken blivit alltför smärtsam att ta sig igenom. Det förekommer grafiska beskrivningar av krig, tortyr, misshandel och sexuellt våld, känsliga läsare varnas. Det faktum att boken är baserad på verkliga händelser gör allt detta så mycket värre att läsa om. Iallafall för mig.
En stark historia som lyckades med det den försökte göra; beröra.
Men det fanns vissa saker som var mindre bra, tex strukturen. I början av boken sitter en far och en son på ett fik och fadern börjar berätta sitt livs historia, men långa delar av historien handlar om andra personer och ofta saknar man faderns perspektiv helt och hållet. I början följer författaren faderns historia troget, men sedan vimlar han iväg och berättar om fruns syster, hans syster, hans fars vänner osv. Detta gör det svårt att veta vem boken faktiskt handlar om!
Jag hade också svårt att förstå mig på vissa karaktärers känslor, tex frun Jamila. Först är hon ganska likgiltig inför sin make, sedan ångrar hon giftermålet och bara gråter och sedan älskar hon honom och bara drömmer om att han ska återvända? Jag hängde inte alls med i hennes känslosvängar och förstod mig aldrig på deras relation!
Med det sagt vill jag verkligen säga att detta är en mycket stark berättelse som framkallar många känslor. Historien berör och lämnar en förtvivlad emellan åt. Fast det är en bra typ av förtvivlan, om ni förstår vad jag menar.
Jag vill verkligen börja läsa mer litteratur som utspelar sig/handlar om mellanöstern. Jag vill också donera alla mina pengar till UNHCR!
Den här boken var till och med ännu bättre än Arkan Asaads första bok "Stjärnlösa nätter" både skrivmässigt men även hur han skildrade sina föräldrars historia. Oerhört bra skrivet där man fick en inblick i 70-80-talets Kirkuk från det kurdiska perspektivet. Det både illuminerade Saddam och den irakiska arméns våld och hur ingen slapp undan förtrycket i landet man såg som sitt hem.
Det är så viktigt med dessa berättelser. Det får oss läsare att omvärdera våra världsbilder, där vi som inte fått uppleva dessa hemskheter börjar uppskatta det vi har och fått förståelse för de som erfarit detta.
It is a sad human trait that we often don't see how petty and insignificant our own little problems are until we have discovered the unimaginable suffering of others. This book has given me the opportunity to realize this fact and, hopefully, to think about it. I'm glad I read it and I'm glad Arkan Asaad wrote it.