Przyjaciółki Manda i Malin marzą o tym, żeby się zakochać – ale czy w małym miasteczku może się zdarzyć wielka miłość? Pełna emocji, humoru i życiowych obserwacji powieść o marzeniach i pierwszych krokach w dorosłość.
Nieśmiała Manda i przebojowa Malin chodzą do ostatniej klasy podstawówki w sennym fińskim miasteczku. Bardzo chciałyby wreszcie wyrwać się z niego w wielki świat – może do Nowego Jorku? Ale najbardziej tęsknią za prawdziwą miłością – a dookoła są tylko nudni kumple ze szkoły. Kiedy w miejscowej pizzerii zatrudnia się przystojny John, który na dodatek gra w kapeli punkowej, Manda jest przekonana, że to właśnie ten. A Malin nie chce pozostać w tyle. Ale nie wszystko układa się tak, jak sobie wymarzyły, a ich przyjaźń zostaje wystawiona na poważną próbę.
Ellen Strömberg trafnie i z humorem opisuje ten szczególny etap dorastania, kiedy człowiek czuje, że właściwie jest już dorosły, rodzina to dla niego źródło udręki, a eksperymenty z własnym wyglądem, muzyką, alkoholem, związkami i bliskością są na porządku dziennym. A skoro eksperymenty, to również ryzyko. Ale czy można naprawdę dorosnąć, ani trochę nie ryzykując?
Den här gick rakt in i hjärtat. Strömbergs fingertoppskänsla är out of this world när det kommer till att skildra vänskap. Humor och allvar blandas mästerligt i den här träffsäkra boken som handlar om två tonåringars längtan efter att något ska hända, att det ska vara stort, och att det ska vara nu.
Voii, ihana kirja, haluun tästä jatko-osan ja tv-sarjan ja elokuvan ainakin! Ihanaa sisaruuden ja ystävyyden kuvausta, rakastuin Mandaan ja Maliniin (ja Lauraan ja Helleen) heti, ja mietin vaan, että just tältähän noi vuodet tuntui, kun ei oo ihan lapsi, mutta ei todellakaan aikuinen, ja kaikki on auki ja kesken ja edessä, ihan kivaa ja vähän kauheeta. Suosittelen kaikille niille tytöille ja ex-tytöille, joille kaikkein tärkeintä on joskus ollut olla joku ja jonkun kaa.
- Me päästään ihan kohta peruskoulusta eikä mua olla edes koulukiusattu ikinä, sanon Malinille, kun pyöräilemme kotiin päin kevätlaulujen päätteeksi. On jo lähes kesälämpötila ulkona ja olen sullonut takkini pyöräkoriin. - Sä oot kyllä oikeesti ihan pimee. (s. 213)
Ellen Strömbergin "Mehän vaan mennään siitä ohi" (S&S, 2022) on nuortenromaani Mandasta ja Malinista, kahdesta peruskoulun päättymistä odottavasta ystävyksestä, jotka asuvat uneliaassa pikkukaupungissa ja toivovat elämäänsä "jotain kunnon säpinää jonkun kanssa." Olisipa sitten ainakin jotain muuta tekemistä kuin pyöräillä tai istuskella autiossa leikkipuistossa.
Ja jotain säätöä onkin luvassa, kun kuvioihin saapuvat Lutkalahtaus-punkbändissä soittavat Matias ja Jonne. Molemmat ovat vähän vanhempia ja kenties ehkä juuri siksi niin kiinnostavia - olisi tosi vaikea kuvitella seurustelevansa jonkun samaa koulua käyvän luokkakaverin kanssa, esimerkiksi Oskarin, joka on ääliö ja keskittyy etupäässä pelaamaan nuuskalätkää koulun käytävillä.
Mutta miten oikein lyöttäytyä samoihin porukoihin kuin Matias ja Jonne? Seuraaminen instassa ei vielä tunnu riittävän, mutta ainahan voisi muuttaa tyyliä punkimpaan suuntaan ja lähteä kokeilemaan onneaan kotibileissä, jonne kumpaakaan tytöistä ei ole kyllä kutsuttu...
Strömberg on kirjoittanut oivallisen romaanin. Nuoruuskuvauksessa on hetkittäin jotain hyvin universaalia ja tunnistettavaa, vaikka sukupuoli ja tuollaiset kolme vuosikymmentä minut erottaa kirjan päähenkilöistä. "Mehän vaan mennään siitä ohi" palauttaa mieleen ystävyyssuhteiden monimutkaiset kiemurat, ensimmäiset kokeilut päihteiden ja vastakkaisen sukupuolen kanssa, haaveet, pelot ja pettymykset, vatsanpohjassa kuplivat ihastuksen tunteet ja muun sellaisen epämääräisen, josta nuoruus koostui. Lapsellisiahan sitä oltiin, aikuisuutta kohti hapuillessamme, ja kovin haavoittuvia. Ei olisi varmaan ollut haitaksi, jos jokaisella meillä olisi ollut Mandan isosiskon Lauran kaltainen ihminen lähellämme!
Malin och Manda är bästa vänner och drömmer båda om att hitta en romans. Romanen behandlar teman som vänskap, uppväxt, sex, mental hälsa och mycket mer. Jag sögs in i boken och läste den väldigt snabbt.
Mycket känns som att man läst det förr, men ändå känns det realistiskt och fint skildrat. Ungdomens teman är väl alltid ungefär de samma, man måste ju inte uppfinna hjulet varje gång. Lite skaver ändå de rikssvenska orden i och med att man vet att det högst antagligen utspelar sig i Österbotten, samt att vissa delar av Malins liv inte behandlas så djupt. Men ändå, tycker jag definitivt att boken är läsvärd. Målgruppen är kanske 8:an till ettan i gymnasiet. Mina ettor tyckte att den var bra men kanske "mer riktad till yngre".
Åh, så härlig läsning! Älskar att vistas i Ellen Strömbergs text än en gång, och hon skriver fram tonårslivet så att jag själv känner mig som tonåring igen. Allt det där osäkra, men så varmt beskrivet och med så intressanta personer i sidorollerna som bonus.
Fortíssim, boníssim, potentíssim.💞💞💞 Podria haver sigut molt més llarg o podrien fer-ne una continuació i que llavors fóssin pelis i que les comprés 3cat i les posarien als concursants d’eufòria una nit de pizza 🛌🪴🍂
När det börjar med något så österbottniskt som en påskbrasa ryser jag av välbehag och förhoppning - äntligen får österbottniska kultur- och vardagsbestyr sin plats i det skrivna. Besvikelsen är stor när det sedan genomgående pratas om keso, brallor och mackor. I övrigt 5/5.
Tässä ajassa kiinni ja silti ajaton, että tuollaistahan se oli ja että onneksi ei ite enää tarvi olla teini. Kirjassa ei tapahdu juuri mitään ja silti tapahtuu tosi paljon. Pidin valtavasti, siitä että tämä tuntui todelta ja malttoi olla just sellainen.
JAG KAN INTE BETYGSÄTTA BÖCKER LÄNGRE JAG VET INTE HUR MAN GÖR och jag har liksom ingen exakt åsikt om något jag kan liksom inte läsa böcker på det sättet längre, av någon anledning?? Jag bara läser och det går liksom att läsa det mesta jag kan uppskatta allt men inget sticker ut, typ?
Samtidigt ääär det här en superduperfin historia om vänskap och älskar skildringen av att bo i ett litet samhälle, det här med att längta bort osv. Älskar hur den fångar vår samtid och hur aktuell den är utan att skriva läsaren på näsan.
Alltså verkligen en jättebra bok, egentligen, det är bara mig det är fel på för knappt någonting KÄNNS på riktigt, längre.
Har tänkt mycket på min egen uppväxt i en österbottnisk småort när jag läst den här boken. Om att vara lite mittemellan tider, hänga i lekparker och fundera på stora saker men samtidigt få vara barnslig, cykla omkring och känna sig fri. Men jag föreställde mig hela tiden Malin och Manda som 13-åringar som just börjat högstadiet och väntar på att allt spännande ska hända istället för att de höll på att gå ut nian?
malgrat que al principi m'ha costat una mica, després hi entrat de ple: noies punkarres i una visió de l'amor adolescent normal, sense sucre i sense normalitzat actituds tòxiques. Bona novel·la juvenil per tenir a biblioteques, cases i instituts.
Tämä nuortenkirjaksi luokiteltu teos upposi minuun kuin kuuma veitsi voihin. Ellen Strömberg tavoittaa upeasti teinit lapsuuden ja nuoruuden rajalla, ajan, jolloin tuntuu että pitäisi saada kaikki, eikä mitään voi saada. Koululuokka, ystävyys, maailmankaipuu ovat läsnä hauskasti ja riipaisevasti. Kuka olen, minne menen, mitä minusta tulee? Manda ja Malin pyöräilevät kaiken halki, puhuvat, riitelevät, ovat kateellisia ja loppuun saakka ystäviä. Pidin erityisesti kirjassa paikoista: leikkipuisto rannalla ja kioskin portaat, soratiet ja koulunpiha olivat todellisia. Tyttöjen perheet, erityisesti Malinin, pysyivät taustalla ja kuitenkin Strömberg kuvasi nekin tunnistettavina ja ymmärrettävinä.
Tytöistä, erityisesti teineistä, saa minun puolestani kirjoittaa vaikka kuinka paljon lisää, sillä niin ihanaa on lukiessa tuntea olevansa ymmärretty ja nähty - vaikka omista teinivuosista onkin jo melkein 40 vuotta aikaa.
Precis den bok jag hade velat ha i högstadiet! Fångar verkligen den Österbottniska ungdomsupplevelsen, och kommer nära inpå, jag känner alla de här människorna irl! Berättelsen hade alla samma smygfeministiska vändningar som jag själv skulle ha valt, språket var ledigt och lätt. Kommer rekommendera den till alla mina kusiner och ungdomar jag når via bibbajobbet. Helt klart Strömbergs bästa hittills.
Ihan kiva arkinen teinielämän kuvaus, ja jotenkin tosi ruotsalainen. En tiiä miks ruotsalaisuus näkyy aina tietyllä tavalla nuortenkirjojen kielessä tai jossain tietynlaisessa outoudessa (samoja viboja esim. Iggy -sarjiksissa ja Mun huikea elämä -kirjassa), mut sen vaan aina erottaa, niin hyvässä kuin pahassakin. Mutta kivaa ja hyvin kirjoitettua viihdyttävää nuorisomenoa, vaikkei tää nyt kuitenkaan ihan tajuntaa räjäyttänyt. 3,5/5.
Ni ravno takšna knjiga, kot jo običajno berem. Avtorica na humoren način opisuje prijateljstvo, iskanje ljubezni, odraščanje... Zaključek devetega razreda, pank, zabave, tipe na mopedih, spogledovanje in napade panike. Glavni protagonistki Manda in Malin sta mi šli strašno na živce. Prav naporno ju je bilo brat.
Jag tycker det är svårt att recensera en ungdomsroman då jag inte direkt är målgruppen längre. Som ungdom skulle jag dock säkert ha relaterat till i princip allt, men nu kändes mycket pinsamt fånigt, precis som jag själv var som tonåring. Med tanke på det, och att jag slukade boken på under två dagar, och skrattade högt flera flera gånger, kunde boken få 4 stjärnor, men tyvärr är jag sträng i min bedömning och en enorm känslomänniska, och känslan säger verkligen bara tre fåniga stjärnor.
En träffsäker ungdomsbok som kastar en tillbaka till högstadietidens ångest och osäkerhet. Den där mittemellan-tiden när man är barnslig och stor på samma gång. När man vill passa in men också vara fri. En lättläst och fin bok om vänskap och identitet.
Så trevlig ungdomsbok! Lättsam, träffsäker och ganska rolig. Gillade den fina cirkeldispositionen på slutet och att vänskapsrelationen mellan Manda och Malin hela tiden fick stå i centrum.
Så mysigt att läsa en ungdomsbok!! Att kastas in i den världen men samtidigt vara tacksam över att inte ”vara ung” längre. Svårt att ge betyg tycker jag med tanke på genren, men bra var den
Tyckte massor om den här! Skulle ha tyckt ännu mera om den om jag läst den när jag var 15. Tror jag aldrig förr har läst en ungdomsroman som gett mig så mycket "gå i nian"-känslor?? Pirret! Vill stanna i det för evigt. Kommer definitivt att rekommendera för mina elever i framtiden.
Tänk att en ungdomsroman kan träffa så rätt! Sku ha läst den tusen gånger om när jag var 14 år. Älskar Mandis och Malins vänskap. Inget känns konstgjort, utan istället är det ärligt och träffsäkert om allt som hör tonåren till.