gentligen är det ingen stor grej att Elektras mamma är en av Sveriges största mammabloggare. Ingen under 55 läser väl bloggar, och vem bryr sig om stela samarbeten med företag som tillverkar påslakan eller menskoppar? Men en kväll postar någon ett gammalt blogginlägg (med den pinsamma rubriken Vi måste våga prata om psykisk ohälsa!!!!) i klasschatten och plötsligt känner exakt alla till Elektras skämmigaste psykbryt nånsin. Sen går det snabbt utför. Det är krossade fönsterrutor, extrem mensvärk, en okänd pappa som plötsligt dyker upp och en gala med alla Sveriges mumfluencers, uppklädda och sminkade till tänderna (och Elektras mamma är nominerad till årtiondets NO FILTER-MAMI!!! Hur kul????). Hur blev livet så här? Det känns så fake är en humoristisk tragedi om samtiden, gränslösheten och den ständiga jakten på CONTENT. Läs den och ge den sen till en pinsam vuxen nära dig.
BRINNER för den här boken!!! Så jävla rolig. Och smart. Älskar när litteratur är båda, det händer så sällan. Peppad på fler från henne!!!!! Läs bara inte så mkt att fundera på.
Jag är långt från den primära målgruppen för den här boken (varken tjej eller 12-15 år) men den är bland det bästa jag har läst (och jag är bara lite partisk)? Den är otroligt rolig, alltså skratta-högt-medan-man-läser-rolig, och den har ett otroligt DRIV i berättandet som gör den snabbläst. Men det är inte bara det, hjärtat i boken är den otroliga ömhet som skrivs fram för alla karaktärerna. Framför allt för Elektra, älskade lilla Elektra, så klart, men också för alla andra karaktärer. Till och med för Kimmy som så enkelt hade kunnat bli en endimensionellt osympatisk karaktär men som genom värme och skicklighet lyckas bli något annat, något så mycket mer.
Det finns så mycket mer man skulle kunna säga, om skärpan i satiren, om bokens nästan brutala kroppslighet, om hur skuld och hämnd är eviga teman i litteraturen men i ett försök att hålla mig kort: gör dig själv en tjänst och läs boken!
Så rolig och rapp och med ett språk som enligt mig känns genuint (om jag nu är rätt person att säga hur unga pratar). Handlingen drivs framåt i ett tempo som gör att det är lätt att sugas in i berättelsen och nästan varje kapitel avslutas med en cliff hanger-känsla som gör att man vill läsa mer! Hoppas på att få läsa mer av Johanna Gustafsson-Ahlzén i långformat framöver!
Nu kanske jag inte egentligen är målåldern men fyfan vilken bra ungdomsbok! Den fångade verkligen känslan av att gå på högstadiet, sitta längst bak i bussen och sitta i korridorerna och vänta på läraren inför lektionerna. Jag vet att Elektra säkert bor typ strax utanför Sthlm pga närheten till mamigalan men jag kunde verkligen inte se något annat än min gamla högstadieskola och villaförorten den låg i framför mig när jag läste. Vill att alla tonåringar och tweens får läsa den här! Genuint rolig och tänkvärd!!
En skarpsint, humoristisk och inkännande ungdomsroman om influencers galenskaper. Äntligen en gedigen tonårsskildring om samtidens jakt på content och vår flykt från rejäla muntliga samtal.
Brukar du lägga upp bilder och använda dina barn som content i sociala medier? (Okej okej jag kan erkänna mig guilty till en viss grad). Men betänk då framtida mobbare som kan gräva fram ett och annat material att använda mot din älskade unge i ditt till synes harmlösa flöde...
Detta vet Elektra allt om när någon anonymt delar hennes bloggande mamma Kimmys inlägg om Elektras mest pinsamma psykbryt i en chatt bland hennes klasskompisar. Panik! Särskilt om man går på högstadiet och alla är typ idiotiska töntar. Utom bästa kompisen Py. Och möjligen den nya killen Ossian med sina tjocka mörka ögonfransar... Även om det finns tvivel. Dessutom är hennes mamma nominerad till årtiondets No filter-Mami. Hur kul???
Sträckläste! Det är smart, roligt och känsligt. Om mensvärk från helvetet, en gränslös mamma och att hitta alla hundra versioner av sig själv. Dessutom är det en språklig fest att läsa! Det känns alldeles eget och 100 % äkta. Tyckte också att perspektivet var riktigt uppiggande.
Den är skriven för unga från 12 år och upp. Men jag rekommenderar den även till alla mumfluencers (och andra random pinsamma vuxna).
Det kändes som om jag var en tonåring igen när jag läste den här. När jag inte blev distraherad av tankar på smutsig disk eller obetalda räkningar, utan kunde läsa en spännande bok från början till slut medan världen runtomkring försvann. Nu blev det en maratonläsning igen, trots en jobbig jävla mensvärk och en vuxen människas tråkiga hjärna, för jag ville helt enkelt inte släppa boken förrän jag fått veta allt som händer. Och så är den även förbaskat rolig!