Hur tröstar man ett barn som har förlorat sin mor, sin far, sin syster, sin bror, sitt hem, sin trygghet allt? Vad säger man till ett barn som undrar hur världen kan tillåta detta?
I denna novellsamling får vi tolv palestinska barns egna ord om den brutala verkligheten i Gaza. Vittnesmål om förlust, sorg och överlevnad, men också om en stark vilja att bli hörd.
Tack vare Farah, Malak, Maram, Samir, Ginan, Doha, Yamin, Reem, Jomana, Tasnim, Qatr al-Nada och Hiba får vi en inblick i deras verklighet och en påminnelse om deras rätt till en framtid.
Under våren 2024 arrangerades en novelltävling för barn i det hårt krigsdrabbade Gaza. En kommitté bestående av tre medlemmar, samtliga bosatta i Gaza, arbetade ihärdigt för att mellan de återkommande bombningarna, folkförflyttningarna och de svåra utmaningarna i tältlägren ge utrymme åt de mest utsatta – barnen – att skriva om sina upplevelser. 12 av dessa noveller publiceras nu i samlingen Här var vårt hus.
Den här tête-bêche-utgåvan rymmer både den svenska översättningen och den arabiska originaltexten. De två språken möts i mitten.
Hur skriver man ens om en sån här bok? Mitt under brinnande krig arrangerades en novelltävling för barn i Gaza med ambition att ge dem möjlighet att göra sina röster hörda. Resultatet blev denna tunna samling med tolv korta berättelser av lika många skribenter i åldrarna 8–16 år som samtliga handlar om liv och död under det pågående folkmordet.
Nästan alla har valt att skriva i förstaperson och det är svårt att tänka sig att det inte handlar om ett sätt att litterärt bearbeta sina egna erfarenheter. När så mycket nu handlar om hur barnen är de som drabbas värst i Gaza är det såklart oerhört starkt att få läsa deras egna ord, och det går inte att värja sig mot vad de har att berätta. Det är helt enkelt oumbärlig läsning i dessa mörka tider.
Från en svensk kontext kan det kännas lite märkligt att det så tydligt framgår hur de olika bidragen har placerat sig i tävlingen (uppdelad i två ålderskategorier), men det ger också en inblick i hur utbildning och lärande fungerar under ockupation. I förordet nämner de som utgjort juryn på plats hur de under projektets gång, som totalt fick in över 100 bidrag, också har kunnat konstatera hur kunskapsnivån i Gaza påverkats av det pågående kriget men även av såväl pandemin som den mångåriga blockaden. Det är oerhört sorgligt, men sätter också fingret på att den nuvarande situationen inte började den 7 oktober utan långt tidigare och vilka effekter detta får för de barn som växer upp under ockupation och förtryck.
Boken är tvåspråkig, och innehåller förutom de svenska översättningarna även de arabiska originaltexterna vilket är ett fint sätt att skapa kopplingen mellan Sverige och Gaza och belysa hur boken kommit till just som ett samarbete mellan palestinier i båda länderna. Jag noterar dock att de arabiska texterna innehåller en hel del fotnoter som saknas i översättningen, men det är gissningsvis ett tecken på att de svenska och arabiska redaktörerna har gjort olika val kring texterna.
Fyfan. Fyfan för att jag sitter här och spenderar ynka trettio minuter i en värld som är verkligheten för Gazas barn. Att jag kan torka mina tårar, lägga ifrån min den här boken och att livet så småningom kommer fortsätta, även om hjärtat just nu stannat av läsningen. FyFAN rent ut sagt!!!! Läs den här!! Det är den jobbigaste, mest hemska bortom alla ord, och allra allra viktigaste boken just nu. Oumbärlig.
Kanske en av de viktigaste böcke man kan läsa just nu. En kort liten novellsamling men med ett oändligt avgrundsdjup som får hjärtat att vilja stanna. Enkla ord som rymmer så mycket lidande, saknad och smärta att det borde vara för mycket för ett helt långt liv trots att den äldsta av berättarna bara är 16 år. Ändå kan man hos vissa ana små små nästan helt uttorkade rännilar av framtidstro och ljus när ett barns ögon betraktar den krassa verkligheten av krig, flykt och förödelse.
Bonus eller kanske inte. Alla arabiska originaltexter finns med. Jag lyckades traggla mig igenom två av de kortaste. Trots att jag satt med svenska översättningen bredvid förstod jag inte ens hälften av orden. Men jag insåg av der lilla jag förstod att översättningen av vissa passager har varit ganska fri.