Jag läste Ulrika Rolfsdotters debut, Rovhjärta, hösten 2022 och blev redan då förtjust i både miljö och personer. Andra delen om Annie Ljung, Syndabarn, läste jag förra året, och tyckte den var ännu bättre. Så när jag såg att en tredje del, Skyggdjur, skulle komma så var mina förväntningar höga. Om de infriades? Ja, med råge! Skyggdjur är en berättelse som går rakt in i mitt hjärta. Ulrika Rolfsdotter väver med ett välavvägt språk och skicklig komposition en historia om sorg, avundsjuka, utstötthet och kärlek som berör mig starkt. Samtidigt som det är spännande. Med en epilog som är så vackert skriven att det gör ont, och den lämnar frågetecken. Det här är en svensk deckare i toppklass.
Karaktärsteckningarna i Skyggdjur är mycket bra, och Ulrika Rolfsdotter är en mästare på att skildra relationer. Annie Ljung har utvecklats och förändrats på ett verklighetstroget sätt, och hon spelar här en mer tillbakadragen roll, samtidigt som hon är i centrum. Kan hon göra upp med sina demoner? Polisen Sara Emlisson är en bra polis, men har svårt att tränga undan sina känslor som ligger på ytan. Men i Skyggdjur är det inte de återkommande karaktärerna som kommer under huden på mig, utan de är några av de som är inblandade i händelserna i Lockne. Framförallt är det Joanna, hennes situation gör att det värker i mig och det kommer mig nära av olika skäl. Sen är det den unga flickan Evelina, ömsint tecknad gör hon starkt intryck. Den enda karaktären jag har svårt för är Greven, eller snarare de komponenter som han för med sig. Finns ens sådana män som alla kvinnor faller för? Men Greven spelar en central roll och jag tycker jag förstår honom allt mer under läsningen. När en karaktär från en annan författares universum dyker upp så ler jag igenkännande, sånt gillar jag.
Skyggdjur och de övriga böckerna i serien utspelar sig i Ångermanland. Det är svensk glesbygd i Norrland, med sina bra och dåliga sidor. Det är realistiskt, och det är kärleksfullt skildrat. Naturen är en egen komponent i Skyggdjur, en natur som är vacker och trygg men samtidigt skrämmande. Ibland är den alltihop på samma gång. Beskrivningarna är så mycket svensk sommar som det kan bli. Invävt i Ulrika Rolfsdotters berättelser finns också folktron utan att det blir övernaturligt. I Skyggbarn ligger historier om Näcken naturligt nära.
Nu ser jag fram mot nästa bok av Ulrika Rolfsdotter. Just nu kan jag inte sluta att tänka på epilogen i Skyggdjur. Men först ser jag fram mot att hon kommer på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Har ni inte läst de här böckerna så är det bara att börja. Från början.
Betyg: 5-