Molly har aldrig känt sig hemma någonstans, men när hon får åka på internat över sommaren för att gå en skrivarkurs hoppas hon att äntligen få det sammanhang hon drömt om. Svalö, eller Döda drömmars ö som den kallas, ligger långt ute i skärgården och domineras av den gamla kråkslottsliknande skolan där hon ska tillbringa sommarlovet. Först är allt fantastiskt: Molly träffar nya kompisar, kommer igång med skrivandet och blir inspirerad av den karismatiska skrivarkursläraren Cordelia Backe, vars spökhistorier hon vuxit upp med. Till och med hennes kroniska sjukdom, som alltid har hållit henne tillbaka, verkar ha blivit bättre. Kan det vara havsluften?
Molly förstår att det finns en anledning till att just hon hamnat på Döda drömmars ö - och att det är det som hennes berättelse på skrivarkursen måste hamna om. Bara hon vågar blicka inåt, känna efter. Klasskompisen Max inspirerar henne att våga skriva om sitt innersta.
Men så börjar underliga saker hända. Natt efter natt drömmer Molly om svart, iskallt vatten. Och hur hon än försöker blir berättelsen hon skriver på inte som hon tänkt sig.
Först kommer drömmarna ? och sedan kommer de döda.
Författare till böckerna om 100 hemskaste, Orkidépojken och nu senast böckerna om Ödesryttarna: Jorvik kallar och Legenden vaknar. Jag är även verksam som översättare. Bor i Tyresö utanför Stockholm med tvillingdöttrar och katt.
Detta kan mycket väl vara en av de bästa böcker jag läst på länge. Mångbottnad på sätt och vis med mycket känslor som väcktes genom läsningen. - Det började mystiskt o slutande liknande men med en sten som lyftes från mitt bröst, en sten som jag hade glömt och på så vis blev jag förlöst, där i slutet.
- Så här i efter hand är jag helt tom. När jag hade läst några sidor mer än halvvägs så visste jag att detta var en bok för mig. Vet ej om det är en bok för alla. Ämnesmässigt kan den var väldigt tung när saker och ting kommer till sin klarhet. Jag anade saker tidigt. Men blev ändå så väldigt berörd när jag fick rätt i mina teorier. - Jag gillade tonen i berättandet. Den fångade mig totalt. Ända från första sidan till den sista. Gillade även nu/då hoppandet. Det förhöjde mystiken. Ni hör ju, jag är helt lyrisk. Men jag tror också den passade nu. Jag behövde den nu. Precis som Döda drömmas ö betydde något för karaktärerna i bokens dramaturgiska hjärta. Den kallade på mig. Så ja, det här var ”all vibes” för mig, som Estelle skulle ha sagt. Det berörde o jag tillät mig att bli berörd.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Trots att man förstod vad som pågick innan huvudpersonen själv så är Döda Drömmars Ö en fin skildring av att hitta hem. Melankolisk, finstämd och snabbläst. Slutet fick mig att lipa.