En tysk professor ska utses till hedersdoktor vid den kommande promotionshögtiden på Västgöta universitet. Beslutet utlöser en storm av reaktioner bland medier och personal på grund av professorns bakgrund i det forna DDR.
Då högtiden närmar sig ökar dramatiken eftersom rektor hotas till livet. Trots massiv polisbevakning slutar ceremonin i en oväntad mardröm av ond bråd död.
Forskaren Helena Waller inser att hennes nära kollega burit på en mörk hemlighet och dras motvilligt in i jakten på en gåtfull mördare. Sökandet i det förflutna för henne ända till Berlin och tiden före murens fall.
Yet another classic whodunnit crime novel. Kristina Appelqvist is really good at these, and I sure didn't see the ending clearly! It came as a surprise for me, but looking back I could see the hints.
I must say she really skillfully added how Germany was split up, and the harshness of East Germany. And East Berlin, mostly, where most of the backstory took place. Very nice, it made the plot believable somehow.
So I surely enjoyed this one to! And anyone who likes crime novels should read this as well!
En småtrevlig, småputtrig pusseldeckare, snabbläst, inte dåligt skriven och har väl en intrig som håller. Men, mina största problem är att karaktärerna är rätt platta och intetsägande samt att det är totalt humorlöst. Jag förblir oengagerad rakt igenom.
Idén är god men boken är otroligt händelselös. 70% är lallande som knappast berikar intrigen. Karaktärerna är platta och miljöbeskrivningarnas enda funktion är att skapa igenkänning för de som är bekanta med skaraborgstrakterna.
Boken var bättre än jag tyckte när jag läste baksidan. Jag tyckte dock att vissa saker inte gick ihop sig riktigt och jag fattade inte varför poliserna missade biljetterna i lägenheten och att Helena sedan hittade dem utan besvär. Det kändes lite overkligt tyckte jag.
Intressant att händelser från DDR plockas in, men det hela känns mycket osannolikt. Ändå är den för mig ganska nära en 4:a. Den hade nått dit om inte karaktärerna varit så platta och flera av dem känts onödiga för handlingen.
Ihan hyvä. Minusta "päähenkilöitä" oli liikaa. Jäin miettimään esimerkiksi junatapaamista reilun parinkymmenen vuoden takaa tai rehtorin saamia uhkailuja. Tässä dekkarisopassa oli vähän liikaa aineksia, mutta olihan loppu jännä, kuten hyvään dekkariin kuuluu.
Det här är den sjätte boken av Kristina Appelqvist om Helena Waller och dom andra på Västgöta universitet.
Jag har tidigare läst bok nummer två, ”Den som törstar”, och bok nummer fem, ”Minns mig som en ängel”.
”Flickan framför muren” är en helt okej bok, men ingenting jag kommer att minnas. Boken är lättläst och välskriven. Men jag tyckte tyvärr inte att den var så särskilt spännande.
En ganska trivsam pusseldeckare, men för min läsupplevelse stod tyvärr stilen ivägen. 330 sidor refererande skoluppsats med alldeles för lite gestaltning och alldeles för mycket återberättande sammanfattningar. Saknade närvaro och liv.
Den verkade ju så lovande. Men det kan vara en av de sämsta kriminalromanerna jag läst i dess mån av att det var ungefär 25% om brotten och 75% om oväsentliga saker!