Jag tycker mycket om barndomsskildringar. De brukar ofta vara höljda i ett skimmer av positiv energi. Som om åren fått de negativa minnena att blekna och gjort allt mera positivt. Man vaggas in i bilder och dofter från sin egen barndom. Tyvärr får jag inte den positiva känslan av denna bok. Jag vet inte om det är att jag inte kan identifiera mig med de uppväxtförhållanden som författaren haft eller om det är författaren som helt enkelt inte kan förmedlan känslan genom språket. Det är alltför sällan det glimrar till, tyvärr.