Fyra kvinnor för alltid sammansvurna av en mörk hemlighet i sekelskiftets Stockholm.
I ett snöbeklätt Stockholm i december 1897, pulsar Fredrika mot sin nyöppnade detektivbyrå på Södermalm. Edit har lämnat ett tungt år bakom sig, och fått en nystart som retuschös i en fotoateljé. Hela staden förbereder sig inför den stundande julen.
Men Lucianatten är kall och hård trots alla tända ljus. När en ung kvinna från Dalarna, inrest till huvudstaden för att arbeta, försvinner spårlöst blir det en kamp mot klockan för att finna henne. Fredrika och de andra kvinnorna på Krukmakargatan anar att det ligger mer bakom försvinnandet än detektivkonstaplarna tror. Sökandet efter den försvunna dalkullan leder dem till mörka hemligheter, brustna löften och ond bråd död.
Lucia är död är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet, där moderna vindar krockar med gamla sägner och landsbygdens skrock. I en tid då kvinnor söker frihet i en ännu konservativ och begränsande värld, skildrar Katarina Wennstam fenomenalt en framväx
Katarina Wennstam är en av Sveriges mest lästa författare med en bakgrund som kriminaljournalist i SVT. Som frontfigur i den svenska debatten om kvinnors rättigheter och lika villkor har Wennstam varit avgörande för flera viktiga lagändringar, bland annat den nya samtyckeslagen som trädde i kraft 2018. Sekelskiftesmorden innebär en vändning i Wennstams författarskap, utan att skifta fokus från kvinnofrågorna.
Efter två decennier som journalist, författare och debattör i feministiska och kriminalpolitiska frågor har Katarina idag en hög trovärdighet och en stor plattform på sociala medier. Hennes böcker har älskats av läsare och litteraturkritiker och hennes första bok, Flickan och skulden, betraktas idag som en kultbok.
Den här serien är så jävla fantastisk, helt magisk läsupplevelse!!! Kvinnokamp och systerskap är det finaste jag vet. Längtar ihjäl mig efter en fortsättning!
Katarina Wennstams serie ”Sekelskiftesmorden” är helt fantastisk! I romanerna skildrar hon livet som kvinna i det sena 1800- och tidiga 1900-talet. Som läsare lär jag mig mycket om historien och hur livet såg ut i Stockholm kring sekelskiftet. Katarina är en mästare på att beskriva miljöer så att man ser dem framför sig och man vill googla upp platser, personer och händelser för att lära sig ännu mer. Hon är också skicklig på karaktärsbeskrivningar och att skildra hur vardagen såg ut. Böckerna väcker också känslor för man blir rätt upprörd över hur situationen för kvinnor såg ut vid denna tid och hur maktlösa de var. I centrum av romanserien får vi följa fyra kvinnor ur olika samhällsklasser som med sin vänskap tillsammans bryter ny mark, kämpar för fler rättigheter och försöker verka för en ljusare framtid. De här böckerna är så bra – spännande bladvändare, lärorika historiska berättelser och en skildring av kvinnohistoria.
Jag har just sträckläst ”Lucia är död” och tagit varje tillfälle jag haft för att få veta hur det ska gå. Det här är tredje delen i serien och här möts de nya moderna vindarna med den gamla tidens skrock. Vi återser de fyra kvinnorna på Krukmakargatan – Edit, Fredrika, Hildur och Olga. Det är december 1897 och vi får möta ett snörikt och kallt Stockholm där invånarna förbereder sig inför den stundande julen.
Vi får följa de fyra väninnorna vars frihet både ökas och inskränks av tiden de lever i. Det här är en fenomenal historisk skildring som både berör och upprör. Det är en roman man vill sluka och den juliga inramningen förstärker historien om den försvunna lucian. Vi får möta människor i olika samhällsklasser och även Anders Zorn och Anna Bugge Wicksell som var norsk jurist och välkänd debattör och föreläsare i Sverige. Ännu en riktigt bra roman i serien som jag varmt rekommenderar.
För varje del jag läser i Sekelskiftesmorden tänker jag, ”nej men nu kan det inte bli bättre”. Men så vips läser jag nästa del och finner att jag än en gång misstagit mig. Lucia är död är en mörk och hemsk berättelse om avundsjuka, kärlek som drar fram det värsta ur en, och hur ensamma och utsatta kvinnor kan vara. Det hemska öde som beföll Smis-Ida, och den vidriga manipulativa plan som låg bakom detta dåd. Man blir som besatt under läsningen, du måste få veta vad som ska ske härnäst och det du anar från början visar sig handla om något helt annat. Detta är nog min favorit i serien hittills. I förra delen skrev jag i min recension att jag ”krävde” att Edith skulle få en bättre tillvaro i denna delen, och tänk att jag fick min önskan hörd. Åh vad jag har glädjas åt den resa hon gjort, och var hon nu befinner sig. Så välförtjänt. Men, när en av kvinnorna får ett bättre liv…så får en annan det värre. Hildur har fått mitt hjärta att värka nåt så otroligt i denna delen, och jag känner så med henne för det hon fått genomgå. Mest ilska, mot hur ondskefulla individer det finns i vår värld. Som behandlar kvinnor som en handelsvara, något man kan äga och sen slänga bort. Usch.
Vet inte riktigt vad jag ska göra nu när jag inte har en ny del att börja läsa direkt 😳
Älskar denna bokserie med hela mitt hjärta. Är redan extremt taggad på att få läsa nästa bok. Kan verkligen inte förklara hur bra jag tycker att den är, så spännande och så lärorik.
Lucia är död bekräftar återigen varför Sekelskiftesmorden är en serie jag fortsatt uppskattar. För mig som läsare boendes i Dalarna finns det ett extra lager av intresse i skildringen av de dalmasar och dalkullor som lämnade sina hembyar för att söka arbete och nya möjligheter i huvudstaden. Dessa historiska livsöden vävs skickligt in i berättelsen och ger ett djup åt handlingen. Språket är, liksom i tidigare delar, lättillgängligt, vilket gör boken lätt att ta till sig utan att den förlorar i kvalitet. Handlingen drivs framåt i ett jämnt och engagerande tempo, inte minst genom att berättarperspektivet pendlar mellan flera olika karaktärer. Detta grepp skapar variation och bidrar till en tydlig känsla av rörelse och spänning. Titeln signalerar också tydligt att berättelsen lämpar sig väl för läsning under vinterhalvåret, och särskilt i juletid. Även om vintern ännu inte riktigt har gjort entré där jag bor i Dalarna, förstärker Lucia-temat den stämningsfulla inramningen och gör boken till en passande och engagerande läsupplevelse för säsongen. Rekommenderas varmt!
Min favorit i serien så här långt. Handlingen kom igång snabbare, det var fler oväntade vändningar och det var spännande att följa hur relationerna mellan de fyra kvinnorna utvecklades och ett tag även trasslade till sig. För visst är det spännande med mordgåtan, men minst lika spännande är det att följa de fyra kvinnliga huvudpersonerna. Det är verkligen fina beskrivningar av både människor och miljö. Det märks att Katarina Wennstam gjort en gedigen research, tyvärr märks det ibland bara lite för mycket. Det är som att hon vill få in allt hon lärt sig i boken och hamnar då och då i små miniföreläsningar med en undervisande ton som liksom gör att man hoppar ur berättelsens universum och hör författarens röst istället för karaktärernas. Det är lite synd, för hon kan ju konsten att bygga en värld som man verkligen vill vara i. Man är på plats i Olgas lägenhet, i fotoateljen, hemma hos morbror August... och nu när boken är slut längtar man redan till nästa gång som man får umgås med Fredrika, Edit, Olga och Hildur.
Tycker det är så intressant med Sveriges historia under sekelskiftet. Man får en så detaljerad och målande bild hur det såg ut på Stockholms gator. Och framför allt blir man så medveten om hur det var för kvinnorna. Nu i fjärde boken har man lärt känna karaktärerna så väl, så nu flyter allt omkring på så bra. Kan tycka att själva mordet i den här boken inte tog så mycket plats, men det gjorde heller inte så mycket. Lika bra som dom tidigare böckerna.
3,5⭐️ En bra uppföljare till de två första, och kul att ännu en gång få följa ”gänget” genom en historisk läsning. Inledningsvis var mysteriet i fokus och det var intressant att i samband med det få läsa lite om arbetarna från Dalarna. Även om jag uppskattade kapitlena om fototsgrafistudion, Hildurs uppvaktare etc så kändes dessa ibland lite för långdragna, så långt ifrån själva ”mysteriet”. Jag gissar att det är svårt att få till balansen mellan alla karaktärer, deras relationer till varandra och samtidigt inte ha alltför stort fokus på detektivarbetet. Det är sannerligen en slow burn mellan F och O! Fortsättning följer med andra ord!
Mycket bra, både som deckare och ur ett historiskt perspektiv, hur kvinnorna som gått före fick kämpa i motvind. Intressant så stort inflytande skrock hade på människor i såväl stad som landsbygden.
Olga, Fredrika, Hildur och Edit fortsätter lösa mord, den här gången blandat med lite dramatik inom gruppen. Jag tycker mycket om att befinna mig i världen som Wennstam skapat.
Tredje delen i Sekelskiftesmorden gör mig sannerligen inte besviken. Berättelsen om Fredrika, Edit, Olga och Hildur och deras vänskap och livet som kvinna i Stockholm under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal fortsätter och jag slukar den fascinerat. Det är en lysande berättad historielektion, som är spännande vare sig det handlar om väninnornas livsvillkor eller mord. Sekelskiftesmorden har beskrivits som Katarina Wennstams livsprojekt. Som läsare kan man inte annat än känna sig ödmjukt tacksam över hennes ambition och författarskap. Det är bara att gratulera alla som ännu inte läst del ett i serien. Läs! Själv väntar jag ivrigt på del fyra.
Mycket jag gillar med boken, på samma sätt som de andra, hade dock önskat större plot, mordet överlag kändes ganska ”platt” Fantastiskt att läsa den såhär runt jul dock, har denna bok att tacka för min julkänsla i år.
Gillar verkligen stämningen i böckerna, hade höga förväntningar och hoppades verkligen att slutet inte skulle bli så förhastat som i de tidigare böckerna, men likväl händer det igen. Boken börjar bra med ett intressant mordfall och beskrivning av miljö, karaktärer, känslor osv men det går på tok för långsamt. Många detaljer och händelser känns fullkomligt irrelevanta till huvudstoryn och det känns som många lösa trådar aldrig riktigt knyts ihop till slutet. Man glömmer nästan bort vad boken handlar om i mitten för att så mycket annat sker.
Men jag kan inte ge den annat än 4/5 för den var trots allt väldigt spännande och intressant att läsa om kvinnors levnadssätt och tankar under den tiden :)
Även i denna bok står samma fyra kvinnor i centrum. Boken handlar om alla dalkullor som fanns i Stockholm och syntes väl eftersom de hade sina sockendräkter. En av dem blir mördad när hon är lucia på Skansen (en ny tradition vid den här tiden). Hela den här gruppen spelar en stor roll och även allt det skrock de tror på. Även stadsborna tror på skrock men inte alla och inte alltid. En av huvudpersonerna blir sömmerska på Augusta Lundin så man får även följa livet som haute couture-sömmerska. En genomgående röd tråd är hur männen tar sig friheter med de kvinnor de stöter på, ju lägre rang ju större friheter. Krimhistorian var den bästa hittills.
Älskar denna serie!! Tvåan var sådär men denna och ettan är riktigt bra. Både mysiga och spännande på samma gång. Så fin skildring av Stockholm och kvinnors liv runt förra sekelskiftet. Fantastiska miljöbeskrivningar, språk och karaktärer man vill vara kompis med. Känns verkligen som att man befinner sig mitt i berättelsen. Alla borde läsa!!
3,5 Inte min favorit bland böckerna men likväl en solid read. Kvinnokampen och systerskapet är som tidigare fantastiskt och jag längtar till eventuell uppföljare.
Som alltid spännande att följa de fyra kvinnornas liv och öden. Som Edith säger på slutet så måste kvinnor hålla ihop så länge världen är som den är. Hade gärna sett att den hade fortsatt lite till.