han kom hem och sa det är slut

by Nadia Kandil

Han kommer hem en dag och säger att han är inte kär i henne, han är säker, han vill sälja lägenheten - det är slut.

Den perfekta killen, den perfekta relationen, den perfekta lägenheten. Allt försvinner på en gång och skapar ett outhärdligt vakuum. Nikki går sönder.

Väninnorna byter av varandra hemma hos henne, rullgardinerna stänger ute dagsljuset och på teven hörs Henrik Ekmans lugnande röst dygnet runt.

Det finns ett schema för hur och när man kommer över någon. Väninnorna vet det, terapeuten vet det, pilatesinstruktören och healern vet det. Känn känslorna, håll i rutinerna, ta promenaderna.

Men Nikki har sin egen idé om hur hon ska överleva att ha blivit lämnad. Det är tabletterna som ska ta henne igenom de elva veckorna som krävs tills hon inte längre älskar honom.

han kom hem och sa det är slut är Nadia Kandils smocka till debutroman. En mörk skildring av att bli lämnad just när man trodde att man hade allt, skriven med varm humor och vass ironi.

Genres: Book Club, Fiction

250 pages, Hardcover

Published September 25, 2025

Reviews

[Tilly · Rating 1 out of 5]

Här är ännu ett symtom på influencer-kulturen där förlag hellre ger ut namn än kvalitet. Resultatet blir en bok som mest påminner om ett pretentiöst blogginlägg: monotont, utan struktur, utan karaktärsutveckling, och dränkt i oändliga name-drops av märkeskläder.

Genom hela läsningen undrar man varför man ska bry sig och svaret blir att man aldrig gör det. Allt låter som en första draft som ingen vågat redigera, ett vakuum av ja-sägare som mynnar ut i en huvudperson vars enda funktion är att framhäva sig själv som bättre än alla andra.

På ett tekniskt plan faller boken på flera punkter: berättartekniken är svag, strukturen saknas helt, och genom att börja berättelsen efter det avgörande incitamentet finns det inget narrativt driv. Utan en tydlig story arc, utan någon känsla för rytm eller variation, blir texten platt och monotont upprepande både i scener och språk.

Det här är en bok som varken engagerar eller erbjuder något av värde, och det säger mer om vår samtid än om författaren: så länge du har en följarskara kan du sälja böcker, oavsett om du kan skriva. Förlagen måste sluta låta räckvidd ersätta kvalitet.

[maria olivia · Rating 2 out of 5]

dricklek: ta en klunk varje gång ett klädmärke nämns

[Lisa · Rating 2 out of 5]

Var så otroligt peppad på att läsa den här boken och hade sett fram emot den i månader. Och wow… vilket platt fall det blev! Om jag ska snälltolka så hoppas jag att huvudkaraktären inte ska vara särskilt likeable och att vissa av hennes tankar är till följd av att hon precis fått sitt hjärta krossat och därför är mer självcentrerad. Men någonting säger mig att så inte riktigt är fallet utan att Nikki ska vara en stark, självständig och framgångsrik kvinna med djup (vilket tyvärr inte alls är vad jag läser in). Jag hade förväntat mig någon typ av karaktärsutveckling och eftersom att det vid flertalet tillfällen nämndes att det tar x antal veckor att komma över någon så tänkte jag att det kanske skulle ha mer vikt i storyn. Men icke! Boken handlar om en kvinna som blir dumpad och börjar ta droger, hon sover, ser ner på sina kompisar och killen som dumpade henne. Hon tar lite fler piller, det slängs in någon sexscen och så föraktar hon sina vänner lite till. Slut på bok!

Anledningen till att den fick två stjärnor beror på att det stundvis var skrivet på ett fint vis. Men i ärlighetens namn så hade jag förväntat mig betydligt mer. Jag hade hoppats att det var en bok som hade getts ut på grund av innehållet och inte på grund av vem författaren är.

[Johanna · Rating 1 out of 5]

Författaren försöker skildra ett uppbrott som jag antar att hon vill göra oss berörda av och engagerade i, men tyvärr påminner det mest om en förlängd bloggtext. Språket saknar rytm och finess och de många upprepningarna känns mer störande än effektfulla. Texten blir stapplande och som läsare är det svårt att hitta ett bra flöde.

Huvudkaraktären, Nikki, upplevs dessutom som genomgående osympatisk. Hennes nedlåtande blick på sina vänner och sin omgivning, tillsammans med hennes starka självcentrering, gör det otroligt svårt att känna någon empati för henne. Som läsare blir jag inte engagerad i hennes berättelse, och till slut läser jag mer av envishet än av intresse.

Boken lämnar mig med en eftersmak av ytlighet och upprepning och saknad av engagemang eller djup. Det enda jag egentligen tar med mig efteråt är jag förstår varför han kom hem och sa det är slut.

[Emine · Rating 1 out of 5]

Jag har sällan läst en bok som så tydligt osar av författarens egen självbild och inte på ett bra sätt. Boken känns mer som ett förlängt Instainlägg än en roman: 202 sidor av poserande, namedroppande och klassförakt, paketerat som “litteratur”.

Språket är slarvigt, tonen är nedlåtande och karaktärerna är platta kopior av samma röst: Nadia Kandil. Det finns ingen utveckling, inget djup, inget som får mig att vilja läsa vidare.

[Aurakinski · Rating 3 out of 5]

Wow, people have been really hard on this one. Or mostly hating on the author's personality, honestly, as that is who the main character is based on.

The book was fine. Nothing ground breaking. I found it relatable when it comes to experiencing a traumatic breakup, and how it can either leave you completely numb or make you desperately seek something that will numb your every emotion. In this book, the heartbroken woman goes for the drugs. And lots of them.

It became pretty repetitive, as our main character mostly struggles to survive each day, while feeling as little as possible - and being hyperfocused on her ex and why he left (and how this decision can be understood and/or reversed). And doing drugs.

I found all the talk about drugs and their effects and the search for the optimal combo a bit boring, but this fixation is clearly a symptom of the MC's despair following the traumatic event, so it felt logical that they got a lot of space.

People have complained that the novel lacks a narrative structure and a fulfilling payoff. I see what they mean I guess, but I also felt like the point was just to experience the slow, brutally painful days together with the MC. To feel what she feels and to long for an escape. I don't think it was ever intended to have a clear beginning or ending, nor a specific message. It's simply an experience, and personally I don't regret getting on the ride.

[Johanna · Rating 1 out of 5]

vilken härlig sympatisk person hon framstår som! SKOJA!!! är det förresten någon som vet om han kom hem till henne, sa att det är slut, han är säker, han är inte kär i henne längre och han vill sälja lägenheten

kan liite respektera att skriva något sådant här i sviterna av vad som säkert var ett vidrigt breakup, men kan inte riktigt respektera alla ja-sägare runt som tyckte det var.. värt att publicera... sövande att somna till var det iaf!

kunde typ inte bry mig mindre om majoriteten av innehållet i den här boken men vill bara veta VEM som tyckte det var ok att referera till faktiska mord på barn i en true crime-dokumentär där hon jämför sig själv med mördaren? :D förlåt

[Emma Thorman · Rating 3 out of 5]

3,5! Tycker faktiskt det var en bra bok! Läste lite av recensionerna innan jag själv läste boken vilket gav mig lite panik, men när jag började läsa höll jag inte med om allt negativt jag läst. Jag var även på nadias boksamtal och då fick jag ett nytt perspektiv att tänka från, vilket gjorde boken så mycket bättre! Ja, man stör sig som fan på nikki, men det är meningen!! Så hon har ju verkligen lyckats med det! Gillar språket, man får känslan av att man är i hennes huvud typ.

[Pernilla (ett_eget_rum) · Rating 3 out of 5]

något blek kopia av Ett år av vila men jag blev underhållen, har verkligen läst sämre och uppskattar en osympatisk huvudkaraktär.

[Ellen Hylta · Rating 1 out of 5]

Sämsta boken jag någonsin har läst. Grotesk, outhärdlig huvudkaraktär, ingen handling, tråkigt språk, ytlig. Noll stjärnor vore det rättmätiga betyget men Goodreads tillåter inte det

[Sandrine · Rating 3 out of 5]

Nadia Kandil lyckas verkligen skildra hur det känns att bli lämnad – hur hjärnan fastnar i en kamp mellan dåtid och nutid, och försöker besvara frågan: hur hamnade vi här?

Men jag måste säga att huvudkaraktären Nikki är den mest unlikable personen jag någonsin läst om. Jag tror att Nadia medvetet ville skildra en kvinna utan filter – en inre röst som är både rå och självupptagen, som blir ännu starkare i sorg. Nikki är besatt av status och det blir rätt störigt efter ett tag. Hon kan inte välja ett plagg utan att nämna märket, och ser ner på folk från Biskopsgården – trots att hon själv är därifrån. Det gjorde det svårt att tycka om henne.

Jag hade gärna sett mer fokus på själva sorgbearbetningen – kanske fler scener med familjen eller systern som hon verkar stå nära. Det hade gjort berättelsen mer levande, istället för att fastna i Nikkis huvud hela tiden.

Jag har följt Nadia Kandil länge via Det Skaver-podden, och det var svårt att skilja på Nikki och Nadia. Likheterna är så många att boken nästan känns autobiografisk. Det är inget fel i sig, men i det här fallet gjorde det att jag hade svårt att koppla bort den verkliga berättelsen bakom boken.

[Alva · Rating 2 out of 5]

Jag kan förstå att en osympatisk, fåfäng och tjatig huvudperson kan kännas både frustrerande och tröttsam att följa. Men är det inte just detta som gör boken rå och äkta? Alla kriser leder inte till personlig utveckling och att vi ”kommer ut starkare på andra sidan”. Ibland fastnar man i sorgen, vältrar sig i självömkan och använder sig av copingmetoder som inte fungerar. Det är inte vackert och förlösande att läsa om, men mycket mänskligt.

Huvudpersonen gestaltar det vi inte vill kännas vid hos oss själva. Själviskheten, bitterheten och tankar vi aldrig skulle säga högt. Nikki representerar det vi gärna vill distansera oss från, men som många nog i ärlighetens namn kan känna igen sig i. Därför känns boken obekväm, kanske just för att vi inte vill erkänna att vi också skulle kunna agera likadant i en liknande situation. Jag anser att denna aspekt ger boken ett lyft, även om jag inte kan blunda för dess stundtals långrandiga och aningen platta partier.

[Wilma Karlsson · Rating 1 out of 5]

Kombinationen av att jag fått höra att det här skulle vara en total rip off på ”My year of rest and relaxation” och att jag såg en väldigt triggande intervju med författaren från bokmässan där hon enbart pratade om hur otroligt överlägsen romantisk kärlek var i jämförelse med alla andra typer av relationer gjorde att jag var tvungen att läsa boken - bara för att se om den var så dålig som alla säger.

Spoiler: Det var den.

[Sofia Tervonen · Rating 1 out of 5]

Så sjukt underwhelming. Var som att läsa en av mina gamla fanfictions om One Direction som jag skrev som 12 åring😭😭

[CL · Rating 1 out of 5]

Såg fram emot att läsa denna bok och ville gilla den men kan inte. Huvudpersonen vältrar sig i ett enormt själv-centrerat privilegium som gör att det är i princip omöjligt att sympatisera eller bry sig. Jag får inte heller grepp om huvudpersonen som bara känns som en self-insert för författaren. Otroligt lite substans; mest en tripprapport blandat med elitistiskt skryt om hur mycket pengar huvudpersonen har och konstant prat om märkesvaror.

Vidare saknas helt den ”varma humor” och ”skarp ironi” som utlovas av förlaget. Var fick de den idén ifrån? Falsk marknadsföring, förlaget har tappat det.

Det är tydligt att den här boken gavs ut på grund av författarens namn och influencer-status, omgiven av ja-sägare, inte på grund av det litterära innehållet. Ingen karaktärsutveckling, berättelsen står och stampar på samma plats.

Stundtals låter det som att uppbrottet är mest smärtsamt på grund av att behöva lämna lägenheten och behöva bo i något mindre än en lyxig trerummare! Som att det mest är lägenheten som gjort slut, inte exet. Det nyrika influencer-"mindset" att definiera folk enligt pengar och utseende som genomsyrar boken är störande. Det ger avsmak. Varför ska man bry sig om hur det går för denna olidliga huvudperson?

Den nedlåtande/föraktfulla människosynen blir för ytligt. Hon föraktar även sina bästa vänner?

Språket är ganska dåligt, med mycket svengelska och upprepningar som kommer om och om igen – inte som ett stilgrepp utan på grund av dålig redigering? Samma resonemang, metaforer, tankar, om och om igen på ett uttröttande sätt som blir störande.

Så ja, jag förstår att exet inte ville ha barn med huvudkaraktären, och varför han kom hem och sa det är slut.

[Caroline Johansson · Rating 3 out of 5]

Bitvis roligt med kängorna men det är väldigt mycket upprepningar och väldigt mycket märken och outfits. En ramsa av dyra märkeskläder som bara huvudkaraktären förstår ”på riktigt” och alla andra står utanför och är uppenbart föraktade. Språket är mer i talform och mammorna i Toteme var en rolig iakttagelse för man kan precis se det framför sig.

Boken är inte dålig men inte heller riktigt bra enligt min åsikt. Hon berör viktiga ämnen men dimman som huvudkaraktären befinner sig i skapar någon sorts drömlikt eller mardrömslikt scenario. Berättarstilen påminner mer om en novell, språket är informellt och liknar talspråk där svenskan ibland är underlig, och det abrupta slutet lämnar läsaren frågandes. Man kastas in i historien för att på sista sidorna kastas tillbaka ut igen, utan att riktigt veta vad som hände eller vad som är verkligt.

Den enda som jag riktigt stör mig på är stycket om att skicka ”den intellektuella underklassen” till ”arbetsläger på biblioteken” för att läsa Bibeln, Koranen, Homeros och Michail Bulgakov. Det skriker av en egen fabricerad akademisk elitism där intelligens men bara ”rätt typ” av intelligens är ok. Exempelvis Michail Bulgakovs klassiker ”Mästaren och Margeritha” var för massorna, de nedtryckta som sökte hopp i en hopplös värld. Den var så pass kontroversiell och regim kritisk att den först publicerades efter hans död. Genom att uttrycka sig på det här sättet om ”rätt sorts litteratur” blir tröskeln för att läsa klassiker ännu högre för de som inte är litteraturakademiker. Den här typen av narrativ föder uttryck som ”jag är för dum för att förstå” - men det är motsatsen till vad klassiker är!! Klassiker är för alla, för massorna, för de utbildade OCH för arbetarklassen. Många klassiska verk skildrar just arbetarklassen och fattigdomen för att det är så starka teman. Klassiker slår an något hos oss, de är tidlösa ögonblicksbilder som går genom tid och rum, öppnar fysiska och psykiska murar. Att läsa klassiker är inte en elitiskt klubb, det är att finna mänskligheten i sig själv och andra.

[ems · Rating 3 out of 5]

Blev så tagen att läsa den här boken, känslan av hopplöshet och hjärtesorg är sån igenkänning. Hur alla gör olika i den situationen bara för att ta en dag i taget.

Skrivsättet var som att prata med en kompis som bara sitter och berättar sin historia ❤️

[Anna · Rating 2 out of 5]

Jag tror att boken hade potential att ändå bli helt okej! Med lite längre tid och redigering och ett hårdare redaktörsöga. Om man hade redigerat upprepningarna som snabbt bara blir frustrerade. Sett igenom vilka teman och spaningar som dyker upp gång på gång, och redigerat bort onödiga detaljer om kläder och vattenflaskor och torra munnar.
Jag önskar också att huvudkaraktären kunde beskriva nån känsla över jobbiga situationer på något annat sätt än bara ”jag ville dö”.

Jag önskar att författaren hade lagt lite mer tid att fundera vad hon vill få ut, vad hon vill säga. Mer än bara att uppbrott kan göra en manisk. När hon går in och reflekterar om relationen, vad som hänt och varför, och vad ska hända sen så är det intressant och bra och hade velat ha mer av det. Om hon dykt djupare i reflektionen kring relationen och uppbrottet och kanske gett oss mer bakgrund till henne själv så vi får en bättre inblick och förståelse för henne. Nu blir hennes person, bakgrund, strävan efter kulturellt kapitalt osv bara en lös tråd som inte säger nåt särskilt om vem hon är egentligen.

[Alexandra · Rating 2 out of 5]

Påminner en hel del om ”a year of rest and relaxation”.

Men alltså gillar verkligen inte huvudpersonen som är så otroligt osympatisk. Dömande mot allt och alla förutom sig själv, icke-reflekterande, ytlig fastän hon strävar så hårt efter kulturellt kapital, bortskämd av sina vänner, m.m. Vet inte om hon är konstruerad för att vara det men det har i alla fall inget tydligt syfte jag förstår mig på. Vidare är upprepningarna något tröttsamma. Hjärtat ömmar alltid för någon som är heartbroken; men i detta fall förstår jag verkligen varför inte exet vill ha barn med huvudpersonen. Slutet förstår jag mig inte heller på; hänger liksom lite löst som att man slänger in 3 oklara sidor som inte hänger ihop med något annat för man nått antalet sidor man skulle skriva och måste avsluta på nått sätt.

Def mer vibes än plot.

[Astrid · Rating 1 out of 5]

Som ett äkta Det skaver-head ville jag verkligen gilla den här boken... och kanske hade jag gjort det om den var lite kortare? Jag fattar att den pessimistiska tonen och alla upprepningar är ett stilistiskt val, och i vanliga fall brukar jag uppskatta den här typen av böcker. Men tillslut gjorde det mig uttråkad. Jag som läsare hade svårt att förstå varför huvudkaraktären sörjer och längtar tillbaks till relationen (som hon är nydumpad ifrån) eftersom att den bara beskrivs i negativa ordalag. Samma sak gäller vänskapsrelationerna, jag ville veta mer om varför hon tänker och agerar som hon gör mot sina vänner! Det känns som att författaren hade flera intressanta spår som aldrig fördjupas eller förklaras vidare. Vilket är synd, för jag hade verkligen längtat efter att läsa den här boken :-(

[Hanna Österberg · Rating 2 out of 5]

Det här är en så tydlig debut, så jag skriver utifrån det. Premissen är till att börja med jättebra. Jag har varit där, vi är många kvinnor som varit där. Killen kan inte kommunicera och lämnar bara. Det finns ett stort intresse, igenkänning och engagemang i det. Gott så. Problemet är inte heller droppandet av märken eller platser på Söder (det finns på riktigt många såna här personer, så varför skulle de inte få ta plats i litteraturen?), utan bokens stora, stora problem är att huvudkaraktären inte utvecklas. Och även om hon är skriven som osympatisk så behöver det ju hända något med henne för att man som läsare ska känna att man fått ut något av boken.

[Fabiola Lahdo · Rating 2 out of 5]

Jag fattar inte hur en så dålig bok har fått så mycket uppmärksamhet och fame. En bok skriven av en influencer om en influencer. Ingen spänning, dåliga sexscener och 0 igenkänningsfaktorn (trots att vi alla har nog gått igenom ett heartbreak)

[Bokskvaller - Emma · Rating 1 out of 5]

Nej.

[Victoria · Rating 3 out of 5]

Älskar Nadia och har varit så taggad på boken!
Tydligt inspirerad av My year of rest and relaxation, fast i Stockholm. Tycker boken är okej skriven, varken bra eller dåligt. Kul med så mycket Hornstulls spaningar och beskrivningar! Kanske min favoritdel med boken.

På boksamtal har Nadia sagt att det är menat att man ska hata Nikki, samtidigt har jag haft svårt att ha så starka känslor för henne. Undrar också hur mycket av Nikki som är fantasi och hur mycket som kommer från Nadia själv. Som ”det skaver”-lyssnare och snappis är det svårt att inte leta efter Nadia i Nikki och därmed finna likheter, från smak till vanor. Kanske är det svårt att komma bort från det när man är en offentlig person, men kanske svårare när man skriver om något självupplevt. Oavsett ändå spännande koncept. Hade kanske önskat att boken var längre och mer ingående. Slutet kändes väldigt abrupt. Hade kanske önskat att det var något längre även om jag förstår vad hon försökte uppnå.

Behöver marinera boken lite mer, tror att jag gillade den men är även besviken att den inte är mer och att den inte var en egen bok. Jag hade gärna varit okej med att den var längre om den var mer utförlig och om Nikki var ännu värre som människa.

[Amanda Göransson · Rating 3 out of 5]

En sämre version av ”mitt år av vila och avkoppling”. Stundtals glimrar språket till, och ganska kul att läsa om en huvudkaraktär som är så unlikeable, men annars inget speciellt. Helt ok bok.

[Matilda Björklund · Rating 1 out of 5]

Alla behöver faktiskt inte skriva en bok. Otroligt störig men om man ändå vill ge den ett försök kan man läsa var tionde sida utan att missa något av handlingen.

[Omeima Sandberg · Rating 5 out of 5]

En bok som både gör ont och får en att le igenkännande!

Jag njöt genom hela min läsning av boken.
Nadia Kandil har en sån speciell hjärna och jag älskar redan hur hon som person tänker och ser på saker. Så bara naturligt att jag även gillar boken!
Det kalla, själviska och dömande sätt att se på saker som jag kan känna igen mig i och som hon lyckas få fram i Nikki var så uppfriskande att få läsa. Det känns så tydligt att det är Nadias hjärna som talar mellan raderna. Skarpt, roligt, dömande och obekvämt ärligt på samma gång.
Jag gillar verkligen hur hon får fram den här hopplösa ”inget betyder något längre” känslan som man har efter att ha blivit singel. Med både språk, ton och meningsbyggnad känner man Nikkis totala uppgivenhet och sorg. Nadia får fram känslan av hur hemskt det är att vara i utanförskapet som singel helt perfekt då tvåsamheten nästan alltid tar över varenda rum i samhället.

Jag älskar också hur hon använder Stockholm. Gatorna, kaféerna, ljuset. Allt känns så igenkännbart och så rätt beskrivet. Som stockholmare älskar jag ju såklart det hehe.

[Wilma Gustafsson · Rating 4 out of 5]

Älskar Nadias hjärna så visste att jag skulle tycka om boken! Tycker alltid om en äkta karaktär. Lite trött på fröken duktig och passa in i alla rum syndromet. Påminner mig lite om ’My year of rest and relaxation’ samma ’skit samma’ känsla! Personligen så föredrar jag realistiska slut på böcker och inte allt blev jättebra och nu är allt perfekt. Nadia förmedlar känslan utan problem, kände mig ångestfylld under hela tiden jag läste. Hade önskat att boken va längre pga nyfiken.
Läsvärd om du inte hatar riktiga tankar :)

[Linnea Ekström · Rating 1 out of 5]

Det främsta beviset på vikten av att inte omge sig enbart med ja-sägare.

[Madelene Thelander · Rating 1 out of 5]

Får jag höra upprepningen om att han är säker, han vill sälja lägenheten, det är slut osv EN gång till - så kommer jag explodera.

Det var längesen jag ogillade och föraktade en karaktär så mycket.